Ingvar Svensson skriver i veckans nummer av tidningen kristdemokraten om konservatism och kristdemokrati (länk). Hans artikel är en replik på Jakob E:son Söderbaums dito förra veckan (länk).
Det som verkar vara Svensson riktmärke i debatter om ideologi är att fördumma och förlöjliga motparten. Denna gång kallas de konservativa inom kristdemokraterna för fanatiker. De som inte varit politiskt aktiv sedan 1964 och har en annan uppfattning än Svensson är bara upproriska ynglingar som inte ska ha egna uppfattningar verkar vara Ingvar Svenssons grundtes.
I denna artikel försöker Svensson hävda att Jakob förvridit konservatismen för att bättre stämma överens med kristdemokratin. Detta blir bara patetiskt, Svensson konkretiserar det inte ens ordentligt.
I sin artikel inriktar sig Jakob på att bevisa att nästan allt i kristdemokraternas principprogram är väl förenligt med en konservativ grundsyn. Ingvar Svensson väljer då att haka upp sig på att en av punkterna Jakob tar upp är en effektiv brottsbekämpning, vilket är ganska intetsägande. Det är bara ett retoriskt knep, hitta en punkt som faller och rikta allt krut på den utan att se till helheten. Svenssons argumentation på denna punkt är genomskinligare än den mest välpolerade fönsterruta.
Svenssons verkar ha ett identitetsproblem. Han driver många bra sakfrågor i sitt riksdagsarbete, men verkar inte vilja se sig själv i spegeln i rädsla för att se en högerman.
Tyvärr måste jag ge Ingvar Svensson rätt på en punkt. Jakob skriver i sin artikel att kristdemokratin är en underideologi till konservatismen. Det håller jag inte med om. Min ståndpunkt är snarare att det är två separata idétraditioner med mycket gemensamt och det därför är naturligt för konservativa att söka sig till kristdemokratin. Svenssons slutsats är att man som konservativ givetvis kan verka inom kristdemokratin men då måste man sluta upp bakom den grundläggande värdebasen, den tesen delar jag. Det är nämligen fullt möjligt att vara konservativ och inte ha åsikter som är förenliga med kristdemokrati i allmänhet och dess syn på människovärdets okränkbarhet i synnerhet.
Men det är också fullt möjligt att vara konservativ och kristdemokrat samtidigt, detta måste Svensson med flera få en ökad förståelse för. Ideologiernas grundteser är välförenliga och innehåller inga punkter som går på tvären med varandra. CSU i Tyskland är ett exempel på ett parti som säger sig vara både konservativt och kristdemokratiskt. I deras tolvpunktprogram är punkt nummer fyra ” Die CSU ist eine konservative Partei”.
För att sammanfatta mina åsikter i ämnet:
- Kristdemokratin och Konservatismen är två separata men närstående idéströmningar.
- Det är möjligt att vara konservativ och kristdemokrat samtidigt.
- Det är naturligt för konservativa att söka sig till kristdemokratin.
Dag Elfström
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Klockrent inlägg, gillade speciellt biten om att inte vilja se sig i spegeln
Tror snarare det är Svensson som försöker förvränga kristdemokrati bort från konservatismen, än att konservativa kd:are försöker förvränga konservatismen så den passar kristdemokrati…. eller?
Begreppet konservatism är mångfacetterad och jag ämnar inte att diskutera hela begreppet här.Jag diskuterar främst värdekonservatismens förhållande till kristdemokratin.I värdekonservatismen har staten traditionellt haft en central roll för att upprätthålla sociala värden,etiska normer och kulturarvet.Här kan man notera att kristdemokratin snarare vill lägga dessa uppgifter på de naturliga och nära mänskliga gemenskaperna såsom familjoch frivilligorganisationer,med det stöd som staten subsidärt kan ge.Statsmakten har i jämförelse med klassisk konservatism fått en mer begränsad roll inom social-och välfärdspolitiken.Istället möter en vilja att stärka det civila samhällets roll genom de primära gemenskaperna och samhällets frivilligorganisationer.
så konservativa värnar alltså inte familjernas självständighet menar du Anonym?
Marcus Widgren: Det jag menar är att i kristdemokraten har statsmakten i jämförelse med klassisk konservatism fått en mer begränsad roll inom social-och välfärdspolitiken. Istället möter en vilja att stärka det civila samhällets roll genom de primära gemenskaperna och samhällets frivilligorganisationer.Statsmakten får alltså en mer begränsad roll i kristdemokratin i jämförelse med klassisk konservatism,det är det jag menar.
Anonym: ”Statsmakten får alltså en mer begränsad roll i kristdemokratin i jämförelse med klassisk konservatism, det är det jag menar.”
Ja. Men det är ju fel. Den klassiska konservatismen är för en liten stat. Sedan kom socialkonservatismen och introducerade välfärdsstaten, varvid en splittring i det konservativa lägret uppstod, som medförde det moderata mantrat ”liberalkonservatism” i polemik mot socialdemokratin, som för sin del ville använda välfärdsstaten som verktyg för social(istisk) kontroll – vilket är totalt oförenligt med konservatismens grundsyn. Att stärka det civila samhället och de naturliga gemenskaperna har alltid varit konservatismens själva essens.
Själv är jag konservativ och kristdemokrat DÄRFÖR ATT jag är för en (resurseffektiv) välfärdsstat.
PS: Kristdemokratin är alltså inte bara värdekonservativ, den har också en klar socialkonservativ inriktning. Dessutom är den kulturkonservativ, vilket t.o.m. Alf Svensson har använt som beteckning på kristdemokratin.
Därför är kd det självklara partiet för mig. DS.
Svar till Jakob E:son Söderbaum: Som jag tidigare sagt i värdekonservatismen har staten en central roll för att upprätthålla sociala värden,etiska normer och kulturarvet.Här kan man notera att kristdemokratin snarare vill lägga dessa uppgifter på de naturliga gemenskaperna såsom familj och frivliigorganisationer subsidärt kan ge. Är detta en felaktig tolkning av konservatismen?. Jag hävdar att så inte är fallet.
Statsmakten har i jämförelse med klassisk konservatism fått en mer begränsad roll inom social-och välfärdspolitiken. Istället möter en vilja att stärka det civila samhället roll inom de primära gemenskaperna och samhällets frivliigorganisationer. Inom den ekonomiska politiken är statens roll svagare med ökad ägarspridning,privatisering av statsföretag och folkligt deltagande i näringslivet som stående inslag.
Ytterligare svar till Jakob E:son Söderbaum:Konservatismens vilja att slå vakt om det bestående är inte nödvändigtvis detsamma som att allt ska bevaras vid det gamla.Samhället ska istället förändras steg för steg med historien som läromästare och utifrån denn nationella politiska traditionen.Men genom sitt försvar för den existerande ordningen har konservatismen inte haft samma reformerande kraft som kommit ur kristdemokratins mer dynamiska människo-och samhällssyn.
Anonym: Thatcher, Reagan, Disraeli, Lindman mflr konservativa politiker har ju inte direkt gått till historien som reformfientliga politiker… inte sant?
Petter: De exempel du räknar upp på konservativa politiker har varit reformvänliga.Det finns otaliga exempel på reformer som drivits av de exempel du räknar upp.
Det är inte det jag bygger min kritik av konservatismen.Återigen,men genom sitt försvar för den existerande ordningen har konservatismen inte haft samma reformerande kraft som kommit ur kristdemokratins mer dynamiska människo-och samhällssyn.
Petter: Vill göra en liten förtydling.Med ”otaliga reformer” menar jag främst den förändring som skedde av förslag av de konservatitva politiker du räknade upp.Men det kan knappast kallas en reformistisk politik de drivit. Thatcher har själv svarat på partikongressen 1980 när man pekade tillbaka på Heath-regeringens ”U-sväng” ”the lady’s not for turning” ,”damen gör inga sväningar”.
Elfström skriver: ”Tyvärr måste jag ge Ingvar Svensson rätt på en punkt. Jakob skriver i sin artikel att kristdemokratin är en underideologi till konservatismen. Det håller jag inte med om.
Jag ser för min del inte konservatismen som en ideologi, utan som en filosofi och ett förhållningssätt. Kristdemokratin är däremot en ideologi, en konservativ ideologi. Även ekologismen ser jag som en konservativ ideologi.
Svar till Jakob E:son Söderbaum:Jag tror man med all rätt kan sortera in konservatismen som en ideologi i sig.Att man kan känna igen drag från konservatismen i kristdemokratin och ekologismen gör dem inte till konservativa ideologier. Den sammanblandning du gör av tre olika ideologier är enligt min synvinkel inte en rättvis bild.
Ytterligare svar till Jakob E:son Söderbaum:Sedan kan gränsdragningen mellan filosfi och förhållningssätt och ideologier vara hårfin ibland men det ska för den skull inte sammanbalndas.
Det mest grundläggande kännetecknet hos våra ”fattigvårdsorganisationer” är nödvändigheten att överleva. Vare sig dessa är uppbyggda på någon kristen värdegrund eller ser sig själva som utvalda, så är det främsta intresset bevarandet av institutionen. Så till exempel om en organisation är uppbyggd på att ”hjälpa” utsatta människor, blir det paradoxalt nog också den organisationen som står allra längst ifrån att vilja se en lösning. Detta skulle ju äventyra organisationens existens och göra den överflödig i samhället.
De stora heliga kolosserna Socialtjänsten, Stadsmissionen och Frälsningsarmén, men gäller generellt de organisationer som i grunden är overksamma i hemlöshetsfrågans lösning. Att godtrogna människor fortfarande tror att någon av de ca 900 organisationer i Sverige inriktade på hemlöshet skulle hjälpa antalet hemlösa att minska och ur sitt tillstånd (läs definitionen av hemlös på http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2000/3367/2000-15-1+Sammanfattning.htm) får allt omvärdera sin tro.
För hur ”gudagoda” och ”ärliga” representanterna för dessa organisationer än kan låta i olika sammanhang är självbevarelsedriften och upprätthållandet av det monetära system det bakomliggande syftet, då det är pengarna som ger organisationerna medel för att ta makten över andra människor och för sin egen överlevnad. Precis som en fattig/hemlös utan att se andra alternativ blir tvungen att tigga eller tvingas stjäla för sin överlevnad, måste också organisationerna göra vad som krävs för sin.
Detta försvårar avsevärt eller kanske till och med omöjliggör en förändring inom dessa vinstbaserade organisationer, då det inte bara är deras egen överlevnad som sätts på spel, utan också den materialistiska livsstilen som förknippas med rikedom och makt.
När nu ”hjälpa-hemlösa-organisationer” byggt sin grund på att det finns hemlösa människor blir i sin förlängning den oroande framtiden att bevara dessa institutioner, detsamma som att vidmakthålla människor i detta tillstånd. Så för att detta inte ska bli allt för uppenbart erbjuder organisationerna allt utom det primära för hemlöshetens lösning, vilket är ett tryggt integrerat hem. Detta är till största del förankrat i sitt egna pengabehov och/eller vinstsyfte.
”Vad kan jag tjäna på detta” är vad folk tänker. Om förtjänsten ligger i en verksamhet för och på hemlösa individer, kommer man bekämpa lösningsfokusering med ännu mer ”svindyr” reklam och tigga ännu mer pengar till sin konserverande organisation. Detta är en av orsakerna till varför folk inte är rättvisa mot eller kan lita på varandra.
Då någon presenterar samma lösning för hemlösa som övrig befolkning har för att på ett någorlunda sätt klara av sina privatliv, då försvarar sig organisationerna med att problematisera och kategorisera hemlösa individer som en ”grupp” och påtalar olika problem och symtom vi alla skulle få efter ett tag i hemlöshet.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86