Besked i försvarsfrågan

Det har varit många turer i försvarsfrågan nu. Det hela började sommaren 2007 när Anders Borg mer eller mindre i förbigående sa att han tyckte att det skulle vara en bra idé att spara in några miljarder på försvaret. Odenberg blev sur och avgick så småningom. Sedan dess har beskeden kommit och gått.

Nu sätter alliansens partiledare ner foten och berättar hur det ska bli. På SvD Brännpunkt förklaras att inga militära förband läggs ner. Istället satsas 2,2 miljarder kronor extra på förbandsverksamheten. Men regeringen skär samtidigt ner 2,3 miljarder kronor på materialanslagen.

I praktiken för man alltså över pengar från materialsidan till den operativa verksamheten. Detta tycker jag i grunden är klokt. Så länge man rör sig inom den ekonomiska ramen för försvarsbeslut 2004 så är det orimligt att så stora delar av försvarsbudgeten ska gå till materialutveckling och materialanskaffning. Visst finns det poänger med en stark inhemsk försvarsindustri, som Rolf K Nilsson tryckte på KFs sommarkonferens, men i valet mellan en försvagad försvarsindustri och en försvagad operativ insatsförmåga är valet för mig ganska självklart. Den operativa förmågan måste givetvis stå i centrum. Alltid.

Självklart hade det mest önskvärda varit en kraftig höjning av försvarsanslagen. Inte minst marinen är i akut behov av en ekonomisk injektion med tanke på den allt aggressivare ryska utrikespolitiken i östersjöområdet. Men i grund och botten handlar hela problematiken om försvaret och dess budget om den viktiga insikten att ett fullgott försvar inte är något man bygger upp över en natt. Det kräver tiotals år av planering. Därför kan nuvarande särintressen, som konjunktur eller budgetläge, inte gärna få styra försvarsanslagens storlek mer än ytterst marginellt. Försvarsmaktens uppgift är inte att skydda oss från dagens fiender, utan morgondagens.

Jag hoppas verkligen att regeringen har tagit till sig av kritiken och inser att man varken vinner historien eller väljarna på en nedrustning. En källa på regeringskansliet säger till SvD: ”Det blir inga fler besparingar på försvaret inom den här mandatperioden”. Det är ett mycket viktigt besked. Hoppas bara man kan lita på det.

Även om man givetvis med rätta ska vara besviken på att regeringen inte tillåter sig att prioritera försvaret i högre utsträckning så är det alltid en fråga om valmöjligheter. Alliansregeringen står härvidlag obestridligen för det bättre politiska alternativet. Alliansledarna själva uttrycker det:

Mot oss står en socialdemokrati som vill skära ned försvarsutgifterna med 7 miljarder kronor och som står politiskt beroende av ett vänsterparti som vill se nedskärningar om 15 miljarder kronor.

Dag Elfström