KD väljer att spela äktenskapsfrågan på bortaplan

ANALYS | Nu har kristdemokraterna kommit ett steg närmare en kompromiss ifråga om könsneutrala äktenskap. D.v.s. de ger med sig ytterligare.

”Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund är beredd att offra kyrkans vigselrätt för att äktenskapet ska förbli ett förbund bara mellan man och kvinna.”

Så samfunden ska förlora sin vigselrätt p.g.a. att de inte kan förväntas följa statens riktlinjer om jämlikhet? Det är INTE en acceptabel hållning. Vad som borde ha varit ett rakryggat försvar av religionsfriheten träder efter lång och påtaglig feghet ut i offentligheten som ett ihopskrumpnat försvar av ett ords rent språkliga innebörd. För ”äktenskap” har ju alltid betytt förbundet mellan man och kvinna.

Därmed har man också givit upp alla chanser att forsätta spela på hemmaplan i denna fråga. För på vilket vis kan KD trovärdigt argumentera för att äktenskapet ska förbli ett förbund mellan en man och en kvinna, om man inte gör det utifrån trosuppfattningar och principen om religionsfrihet? Ska äktenskapet förbli mellan en man och en kvinna ”för att Göran Hägglund säger det”?

Vad hände med ”det enda parti idag som har en värdebaserad politik”? I den viktigaste värdefrågan för varje kristen (och annan troende) sedan rösträttens införande viker sig KD som en kokt spagetti, när bordet var dukat för en både omfattande och djuplodande riksdebatt om familjevärden och vikten av normer.

Man hade kunnat lyfta hela detta princip- och sakfrågepaket som en rent intern (om än publik) angelägenhet inom Alliansen, och kammat hem alla politiska poäng bland både familjevänner och individualister. Vänsteroppositionen å sin sida hade både fått all skit och inte kunnat få en syl i vädret. Tillförlitliga opinionsundersökningar visar att 80% av folket värnar familjen och familjelivet samt att dessa värden varit på uppgång i samhället under senare år, åsikter som ingen borgerlig regering borde bortse ifrån. KD skulle ha haft den bästa chansen sedan Alf Svenssons avgång som partiledare att etablera en välbehövlig ny, uppgraderad och fräsch politisk profil långt från den fullständigt dödstrista bilden av pingströrelsens parlamentariska gren. I slutändan hade Alliansen, som ju trots allt förenas av något slags borgerlig värdegrund, hur tydligt som helst kunnat visa på den i Sverige så viktiga förmågan att kompromissa – med en mängd politiska poäng vunna. Istället får man fortsatta minuspoäng inom den egna väljarkåren och bara nätt och jämnt godkänt hos journalistkåren.

Avsätt Reinfeldt, har jag sagt tidigare. Avsätt Hägglund också. Han är varken en bra ledare, förhandlare eller opinionsbildare och han är inte heller någon framgångsrik säljare av sitt eget partiprogram. Göran Hägglund äventyrar inte bara KD:s framtid utan även Alliansens möjligheter att regera vidare efter 2010, och han har fått alldeles för många chanser redan.

Mitt eget kompromissförslag i äktenskapsfrågan kan Du läsa här.

Jakob E:son Söderbaum