Steg upp idag kl. 06:45 för att titta på årets Lucia-firande på SVT 2. Hur ofta gör man annars det på en lördag? Men Lucia är det alltid någonting speciellt med. En stämningsfaktor som bara måste upplevas inför Jul.
Årets Lucia är från Malmö, och heter Alexandra Lirakis. Svart hår och medelhavsutseendet har hon gemensamt med originalförlagan. (Jag har alltid undrat varför så många av ”årets Lucia” genom åren är blondiner!)
Jag gillar verkligen hur Lucia med sina tärnor anländer i en medeltid-aktig båt, med vita huvor och facklor i händerna. Avfärden sker på samma sätt. Magnifikt!
Alla sånger utom ”Sankta Lucia” och ”Nu tändas tusen juleljus” var i nytt arrangemang. Helt klart bra, det måste jag säga, men själva julstämningen tycker jag faktiskt ligger i originalmelodierna. De är ju skrivna just för ändamålet att skapa rätt atmosfär inför julehögtiden. Vi får oss till livs en helt ny variant av ”Staffansvisan”, och ”Gläns över sjö och strand” passerar närmast obemärkt förbi i en alltför snabb och melodiskt slätstruken version. Då hade det varit bättre att hoppa över något nummer, för att sjunga ut och ge mer kraft och känsla åt resten.
Bäst: Den mörkhåriga tärnan på Lucians vänstra hand. Hon både sjunger bra (en av två små soloinsatser), har konstant bra scennärvaro – och ett milt och förtjusande ansiktsuttryck som sprider varm myskänsla i TV-rutan. Hon var ”pricken över i” i årets Luciakör.
Sämst: Var det verkligen nödvändigt att konstant sjunga med rullande R i de engelska julsångerna?
Luciatraditionen är underbar. Förutom att markera den stämningsfulla upptakten till Jul, tycker jag det är otroligt fint att vi härigenom så tydligt lyfter fram det kvinnliga, och det manliga står i bakgrunden. Det kvinnliga får symbolisera ljuset i vintermörkret, utvald och offentligt krönt över hela Sverige och med sympati hos hela folket. Det svenska Lucia-firandet är både exotiskt och märkligt. Det är ett unikt svenskt firande både till form och som fenomen. Dessutom är det katolskt att fira helgon, inte protestantiskt.
Repris: kl. 20:00 ikväll på SVT 2.
Jakob E:son Söderbaum
Att Lucian oftast framställs som ljushårig och att det är något som satts sig i våra huvuden och därför ofta får oss att rösta på blondinerna är väl inte så konstigt?! Många många svenskor är ju mer åt det blonda hållet än det svarthåriga… Svenskan som fenomen är blond i hela världens ögon… Dessutom ger ju en blondin en ännu större ljusupplevelse än en mörkhårig… Vår Luciatradition må ha sina rötter i firandet av helgonet Lucia, som kanske var mörkhårig, men som med alla svenska traditioner är det ju VÅR version av det hela som vi firar, inte en italiensk, inte en tysk eller vad man nu vill smutsa ner det hela med, och svenskor är många gånger blonda. Det är fakta. Jag säger inte att en Lucia måste vara blond, det vore korkat, men din fråga är något fjantig… faktiskt. Själv tycker jag det vore väldigt vackert med en blek & fräknig, lång ståtlig Lucia, med långt tjockt kopparrött hår!
Måste bara påpeka att Gläns över sjö-och strand var i Folkviseton och är gammal, även den staffanvisan är ”folkviseton”. Away in a manger var inget nytt arr på, bara pålagt stämmor. Jul Jul var ”orginal”, likaså ”Det är en ros utsprungen” och För länge sedan i bethlehem.
Faktiskt de enda ”nya” låtarna var de som instuderingsläraren skrev själv, ”Lucians Sång” och ”stråla nu stjärna”.
Annars var det bara nya versioner, men inte nytt!
Jag är 100% svensk och är mörkhårig och har bruna ögon! Så det har faktiskt inget med att alla svenskar är blonda.