Efter en vecka av flyganfall mot Gaza-remsan startar Israel nu en markoffensiv. Aktionerna från Israels sida är svåra att inte känna sympati för. Gaza-remsan är basen för den terrorverksamhet som riktas mot den judiska staten. Det är ett litet stycke mark på 150 kvadratkilometer som totalt kontrolleras av den islamistiska organisationen Hamas, som är terrorstämplat av både USA och EU. Organisationen hyllar självmordsbombningar som påtryckning och står bakom de raketattacker mot Israel som aldrig verkar ta slut.
Qassam-raketerna fortsätter att slå ner mot civila israeliska mål. Bild från ett skrotupplag i Sderot, en stad som är ständigt utsatt för Hamas attacker.
Men den sidan av konflikten verkar svensk media och etablissemang strunta fullständigt i. Svensk media tar oreserverat ställning mot Israel och snyfthistorier om hur elakt Israel är duggar tätt. Den svenska vänstern verkar dock vara av motsatt uppfattning. Ali Esbati har med anledning av den senaste tidens utveckling gått bärsärk på sin blogg och verkar seriöst driva linjen att det pågår någon form av internationell mediakonspiration som försöker förhärliga Israels agerande. Argumentationen är inte allt för långt ifrån den mer uppenbart antisemitiska diton. Och just när man trott att Per Gahrton (mp) i kraft av allt för många tingsrättsbesök förverkat sitt politiska kapital så släpps han in på SvD Brännpunkt. Gahrtons trovärdighet i just denna fråga borde för övrigt för länge sedan vara tillintetgjort, exempelvis när han i slutet av 80-talet tog parti för den antisemitiska och förintelseförnekande närradiostationen Radio Islam. Men nu skriver han vidare på sin hatpropaganda mot Israel på Brännpunkt och i en aktuell bok.
Den svenska vänstern saknar all trovärdighet i mellanösternfrågor. Vid tiden för Israels aktion mot Libanon talade dåvarande SSU-basen Anna Sjödin under en manifestation i Linköping. I publiken vajade Hizbolla-fanorna tätt utan att hon alls reagerade. Läs mer om den incidenten hos Ledjus.
Visst ska man föra en saklig och resonabel diskussion om den rådande situationen i mellanöstern och visst kan man kritisera Israel. Men den svenska vänstern tangerar gång på gång gränsen till antisemitism och den svenska mediabilden förblir ensidig och pro-palestinsk.
Dag Elfström
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Mer än vanligt är vänsteretablissemangsmediavinklingen totalt mot Israel. Media är partiskt mot Israel.
Israel måste försvara sin befolkning när palestinska myndigheter inte får kontroll över sitt territorium och kan stoppa våldshandlingarna.
Vad hade vi gjort om skånska separatister besköt Helsingborg med Kassamraketer från Helsingör och den danska regeringen gör inget? Då hade det nog varit annat ljud i den liberala mediaskällan!
Bildandet av Israel kan man tycka vad man vill om, det är ganska kontroversiellt. Och den sionistiska statens preferenser och de antydningar till elitism som befolkningspolitiken signalerar är knappast sympatiska. Men snälla någon. Bara för att man hatar en stat, som vänstern hatar Israel, så måste man väl inte förvägra staten rätten att försvara sig? Jag tycker inte om Iran, men tycker inte att det är konstigt om Iran vill ha säkra gränser…
Det finns i inlägget en generaliserande ton där jag kan ana mig till en tendens att åsätta en hel vänster en och samma åsikt.
Med Gaza som spelplan för egna inrikespolitiska intressen på olika kontinenter visar nu cynismen sin gränslösa natur vilket jag tyvärr bedömer att Ert inlägg stödjer. Vill nu för formens skull föra in Israels efterlevnad av följande FN resolutioner i debatten:
194 (Östra Jerusalem och frågan kring Palestinska flyktingar)
252 (Förbud mot bosättningar)
497 (Ockupationen av Golanhöjderna)
Jag ser framemot en kommentar från Er på dessa och hur Ni ser på orsakssambanden mellan dessa och dagens konflikt samt frågan om ett eventuellt delat ansvar.
Mvh
JW
Johan,
Din kommentar/fråga är intressant och fordrar nog ett lite längre svar, vilket jag tänker ge i form av ett separat inlägg. Håll ögonen öppna. Får jag bara be om ett förtydligande. Säkerhetsrådets resolution 194 handlar om fredsbevarande trupper på Cypern. Misstänker att någon siffra blivit omkastad. Vilken var det du menade egentligen?
Johan:
Frågan om Jerusalem löses genom att alla religioner under Israels överhöghet får tillgång till sina heliga platser och att araber som blivit av med egendom får tillbaka den eller kompenseras. Före 1967 var t ex judar förvägrade sina heliga platser. Sverige, och andra länder, bör dessutom erkänna Jerusalem som Israels huvudstad eftersom Israel har den som sin huvudstad.
Israel har utrymt bosättningar i Gaza redan och bosättarna tycker jag är ett otyg. De flesta bosättare är amerikaner och de kan stanna i sitt hemland USA istället för att orsaka problem i Israel. Argument från någon sida om att en gud gett dem ett land kan aldrig accepteras.
Golanhöjdernas ställning ligger mycket i händerna på Syrien. De kan ge garantier på något sätt för att Golanhöjderna inte används som en plattform att attackera Israel från. Syrien kan dessutom passa på att bli en demokrati och sluta med att brutalt förfölja sina medborgare.
Jag vill också poängtera att jag inte är någon palmviftande israelromantiker utan en politisk realist och som sådan har en stat rätt till självförsvar. Detta gäller även Israel.
Det palestinska folket har förvisso rätt till sitt och de lider svårt i tryckkokaren Gaza. Till på köpet råder diktatur i Gaza med diverse kränkningar av palestiniernas mänskliga rättigheter utförda av styret i Gaza.
Johan,
Det har blivit lite mycket Israel på bloggen på sistone, så det får nog bli ett kort svar här istället för ett nytt inlägg. ”Anarkokonservativ” har också givit ett bra svar ovan som jag instämmer i.
Självfallet är det inte så att Israel är höjt över alla fel. Israel har alltid slagit tillbaka hårt, och även om jag tycker att de är i sin fulla rätt att göra det, så är ju frågan om det alltid är så begåvat. Det är klart att det spär på fiendskapen från palestinskt håll, och som det nu ser ut är det också något som Hamas lärt sig spela på för att vinna världsopinionen och elda sina egna.
Varken Golan, Bosättningar, Östra Jerusalem, eller Palestinska flyktingar som vill återvända OCH leva i fred med sina judiska grannar borde utgöra något hinder för fred. Israel har gång på gång visat sig villiga till eftergifter i utbyte mot erkännande och fred. Problemet är att Hamas endast nöjer sig med Israels fullständiga utplånande.
Därför tycker jag det är befogat att peka ut Hamas som den skyldiga parten till den situation vi nu har. Däremot tycker jag det är viktigt att betona att detta inte innebär att alla palestinier är skyldiga, eller att Hamas agerande på något sätt ändrar det faktum att palestinierna bör få sin egen stat.
Jag måste meddela att ovanstående inlägg är något jag tar avstånd från då jag förespråkar en enstatslösning samt att jag inte då de skrevs ännu inte helt (även om det var på gång) sett igenom den sionistiska propagandan som vill göra gällande att Israel byggdes på ett obebott territorium där bara kringströvande nomader då och då drog förbi.
Enstatslösning är den enda hållbara lösningen. Jag förstår idag inte hur jag ens kunnat fundera i närheten av en tvåstatslösning, det säger sig själv att där lurar många konflikter bakom hörnet som bara skulle förvärra läget ganska snabbt. För att inte tala om att man då döljer hur kriminellt det var från början att stjäla arabernas land och ge det till européer.
En tvåstatslösning är 50% sionism och ett Storisrael är 100% sionism. Bort med rasket av sionism och skapa en icke-rasistisk stat för alla där även judar kan leva (och om det inte passar kan de undersöka möjligheten att flytta tillbaka till Ryssland, USA och Europa som är deras riktiga hemländer).
Allt snack om att ”Israel är Mellanösterns enda demokrati” förvärrar ju bara saken – då är alla israeler solidariskt ansvariga för Israels övergrepp och man kan inte skylla på en korrupt diktaturregim.
Sedan är ett demokratiskt system ingen garanti mot övergrepp och våld. Demokrati är bara en teknik om hur man tillsätter och avsätter tvångsmakten. Det är fullt demokratiskt möjligt att bli vald på att gå till angrepp mot Libanon, exempelvis, genom att påstå att Israels säkerhetsintressen står på spel eller annat valljugande.
Anarkokonservativ,
Jag noterar med besvikelse att du i denna fråga helt brutit med din tidigare balanserade inställning för att i stället helt hoppa på det palestinska propagandatåget.
”Bort med rasket av sionism och skapa en icke-rasistisk stat för alla där även judar kan leva”
Hur tänkte du här? Vad är oddsen för att judar skall kunna leva i trygghet som minoritet i en palestinsk stat dominerad av Hamas, eller ens PLO? Inte ens palestinier lever ju i trygghet för sina palestinska härskare på Gaza, hur ska då judar som i media och skolor utmålas som roten till all världen ondska kunna göra det.
Jag har också mycket svårt att se hur man kan få Israel till en rasistisk stat. Har inte arabiska medborgare samma sättigheter som andra israeler? Att befolkningen på ockuperade områden (eller hur de numera skall definieras) som Västbanken och Gaza inte är medborgare med lika rättigheter är inte annurlunda än andra liknande fall.
Sedan är det ju en olycklig situation att den israeliska ockupationen blivit så långvarig, men jag har svårt att se att Israel ensammet kan lastas för detta. Problemet har ju varit palestiniernas ovilja att sluta fred. Hade de accepterat Israels rätt att existera och upphört med terrordåd så hade en Palestinsk stat existerat sedan länge.
”och om det inte passar kan de undersöka möjligheten att flytta tillbaka till Ryssland, USA och Europa som är deras riktiga hemländer”
Detta är ju i alla fall uppfriskande ärligt. Ut med dem bara! Frågan är bara var hem egentligen är? USA kan vi ju utesluta. Tvärtom borde, om vi skall vara konsekventa, alla judar lämna USA och återvända till Europa varifrån de kom, och då ta med sig alla amerikaner utom indianerna.
För judarnas del stannar det dock inte här. Europa är ju knappast deras urhem. Alltså får de alla ge sig ut på ytterligare en resa, till Palestina, där de ju bodde innan diasporan. Och så var vi tillbaka till gå. Eller finns det någon tidsgräns för vilka folkomflyttningar som skall göras ogjorda?
Om än vi nöjer oss med tiden efter staten Israels födelse 1948 så får din lösning ändå problem. Var skall alla israeler som bodde i Palestina 1948 ta vägen? De som är födda i Israel efter 1948? De hundratusentals som fördrevs från arabländerna i samband med 1948 års krig? Tror du dessa är välkomna tillbaka? Vill de flytta t.ex. till Ahmedinejads Iran tror du?
Eftersom vi ju inte gillar rasism infinner sig också frågan om dessa demografiska korrigeringar skall gälla endast judar. Borde inte då i rimlighetens namn alla folkomflyttningar sedan 1948, eller något annat godtyckligt år, göras ogjorda? Hur skall detta gå till?
Nej, du har hoppat helt i galen tunna här. Israel är ett etablerat faktum och kan inte göras ogjort. Som alla länder har Israel en rätt att existera och att försvara sig mot angripare, och dessvärre tvingas man ständigt till detta.
Jag påstår inte att Israel alltid gjort allting rätt. Jag tror t.ex. att de binder ris till sin egen rygg när de slår tillbaka för hårt mot sina angripare, och tycker att de kunde lägga ned mer möda på att erbjuda en lösning som är hållbar även för palestinierna. Samtidigt har jag svårt att se hur Israel skulle ha kunnat lyckas bringa fred oavsett vad de gjort. Det är svårt at kompromissa med någon vars sista bud är ”Du skall utplånas”.
Att Israel är judarnas land, därom torde icke råda ringaste tvivel då den Heliga Skrift är mycket tydlig på denna punkt.
Allt sedan 1800-talets andra hälft har judarna vandrat tillbaka till Israel vilket i sinom tid ledde till den judiska staten Israels återupprättande den 14 maj 1948. Detta skäliga återupprättande har allt sedan nämnda datum bestritts av omgivande folk och nationer vilket tvingat Israel att mångfaldiga gånger uppta svärdet för att försvara sin existens.
Under den tid som sedan förflutit har kloka grannar som Egypten och Jordanien slutit fred med Israel. Även det palestinska folket har erbjudits fredsavtal och möjlighet att upprätta en egen stat på Västbanken och i Gaza. Dessa fredliga initiativ har från de medeltida mörkermännen, av vilka många finns inom terroristorganisationen Hamas, mötts av förakt, försåtliga självmordsattentat och urskiljningslösa raketattacker. Med detta som bakgrund är de aktioner som Israel vidtagit för att skydda sitt lands existens såväl självklara som djupt nödvändiga och det är här högst beklagansvärt att delar av västvärlden nu stämmer in i klagokören mot Israel.
Gud bevare Israel!