Den förra försvarsministern Björn von Sydow går nu ut och kristiserar regeringens försvarspolitik. Detta med bakgrund av att regeringen vill satsa på lättare, mekaniserat, infanteri och kraftigt minska antalet JAS-plan och stridsvagnar. Det vänder sig von Sydow emot. På frågan hur det går ihop med att hans eget parti föreslagit mångdubbelt större försvarsnedskärningar i sin budgetmotion säger han sig inte kunna svara på.
Von Sydows partikollega Anders Karlsson, som är sossarnas försvarspolitiska talesman, har varit inne på liknande tankegångar. Han har föreslagit ökat antal värnpliktiga och kritiserat regeringen för att gå för långt i nedskärningarna. Men när det blev tid för att redovisa finansieringen föreslog socialdemokraterna försvarsnedskärningar med 7 miljarder, och regeringen endast med några hundra miljoner och i övrigt omfördelningar inom befintlig försvarsbudget. Där till har socialdemokraterna ingått en allians med miljöpartiet och vänsterpartiet. Båda ivriga försvarshatare med tydliga pacifistiska drag.
Glöm aldrig det. Kritisera gärna och ofta regeringen för slapphet i försvarsfrågan. Poängtera vikten av ett starkt försvar. Men tro inte en sekund på den bild socialdemokraterna målar upp om att de skulle stå för en försvarsvänlig ordning.
Läs också:
Dag Elfström
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Jag tror inte på sossarna för en sekund!
Tyvärr inte på borgerligheten heller…
Jag tror inte heller på någondera.
I mina ögon är de etablerade partierna ett och samma med lite olika tonvikter. De är alla offer för sossenormativiteten (eller kanske hellre liberalnormativiteten).
Det behövs en konservativ revolution. Finns det inga höga militärer som vill engagera sig politiskt månne och vara en del av en sådan revolution eller är de också offer för sossenormativiteten?
(Jag vill bara påpeka att med revolution menar jag inte en våldsam och odemokratisk sådan. Utan en demokratisk och fredlig via valurnor och opinionsarbete om någon nu undrar.)
Regeringen utser alla högre officerare. Om det sedan finns ett samband mellan detta förhållande och att det finns gott om frispråkiga pensionerade överstar och generaler, men dåligt om aktiva sådana, får väl var och en gissa sig till.