Konservatism & Kapitalism

ANALYS | Det finns begrepp som mer än andra är laddade – positivt eller negativt, och kring vilka politiska stridslinjer formeras. Ett sådant värdeladdat begrepp är kapitalism. Hos socialister tenderar värdeladdningen att vara ensidigt negativ, medan den hos (ny)liberalerna är lika ensidigt positiv. En konservativ värdering av samma uttryck ter sig inte lika självklar, vilket inte minst ett antal inlägg på denna sida visat.

Liksom många av dessa värdeladdade begrepp är kapitalism också ett begrepp som det råder definitionsmässig oenighet om. Vad är kapitalism? Vad är en kapitalist? Finns det olika former av kapitalism? Vilken är relationen mellan kapitalism och marknadsekonomi? Luddiga begrepp i kombination med värdeladdning är ett säkert recept för en rörig debatt, där kontrahenterna lägger in lite av varje som är gott respektive ont i begreppet för att vinna poänger, och ofta talar förbi varandra.

Begreppsdefinition

Jag tänkte i det följande försöka mig på att reda ut detta begrepp, för att sedan förklara varför jag ser kapitalismen som ett i huvudsak positivt fenomen, men också peka på några av de kapitalismens baksidor som medför att jag och många konservativa med mig i varierande grad avlägsnar oss från nyliberalismens ensidiga hyllande av kapitalism.

Låt oss börja med lite uppslagsboksdefinitioner. Enligt NE är kapitalism ”Ekonomiskt system där produktionsmedlen företrädesvis befinner sig i privat ägo, och där produktionens inriktning och omfång regleras av marknadsmekanismer.”

Marknadsekonomi beskrivs enligt samma källa: ”I en marknadsekonomi baseras produktionen och varuutbytet (i idealfallet) på frivilliga överenskommelser mellan självständiga aktörer (producenter och konsumenter) som grundar sina decentraliserade beslut på marknadsbestämda priser, d.v.s. priser som bestäms av efterfrågan och utbud på marknaden”

Ytterligare lite kött på benen får vi av NE:s redogörelse för den tidiga kapitalismen i 1500- och 1600-talets England:

”Målet var inte att använda vinsten på handelsverksamheten för omedelbar lyxkonsumtion och inte heller för improduktiva investeringar som kyrkbyggen utan att satsa den på ny och utvidgad verksamhet.”

När jag i det följande kommer att skriva om kapitalism är det dessa definitioner jag utgår ifrån. Kapitalism är således benämningen på det ekonomiska system som växte fram med början i Holland och England från 1500-talet, och som från 1800-talets början till våra dagar varit det förhärskande i västvärlden, om än i lite olika form, och i praktiken aldrig i ren form, utan som någon slags blandekonomi.

Dess främsta kännetecken är det privata ägandet, och filosofin att reinvestera vinst i syfte att framöver möjliggöra än större vinst. I praktiken har kapitalistiska stater också praktiskt taget alltid varit marknadsekonomier, även om man i teorin skulle kunna tänka sig en kapitalistisk planekonomi. Andra världskrigets krigsekonomier hade t.ex. sådana tendenser i många länder. Därför använder jag inte kapitalism och marknadsekonomi synonymt, men väl marknadsekonomi som en beståndsdel i kapitalismen, där privat ägande och produktiva investeringar är de andra huvudbeståndsdelarna.

Kapitalism – tillväxtens motor

Ett av kapitalismens förespråkares starkaste kort är tesen att kapitalism som system är överlägset andra i förmågan att generera välstånd. Givet att vi accepterar tesen att tillväxt är av godo (vilket jag i huvudsak gör) måste vi också baserat på historiska bevis ge kapitalismen ett erkännande på denna punkt. Kapitalismen har varit överlägset andra system i att generera tillväxt.

Förklaringarna till detta är många. En stor del härav stavas konkurrens, en annan del egenintresse. Genom det privata ägandet och den med detta sammankopplade möjligheten att göra vinst på sina insatser skapas en strävan hos den enskilde att prestera ett så gott resultat som möjligt.

Konkurrens är lika effektivt som brutalt. Den som är flitig och innovativ kommer att kunna erbjuda sina varor till lägre pris än sina konkurrenter. Den konkurrent som lyckas anpassa sig till nya varor, tjänster och metoder överlever, medan den som misslyckas går under. På så sätt drivs systemet framåt mot allt mer effektiv produktion, d.v.s. tillväxt.

David Ricardo - visade hur alla tjänar på handel

David Ricardo - visade hur alla tjänar på handel

En titt på världsekonomin visar också med tydlighet att länder vars ekonomiska system präglats av kapitalism genomgående haft högre tillväxt än länder med alternativa system. Det visar också att perioder av förhållandevis fri ekonomi, såsom decennierna före första världskriget uppvisar generellt sett högre tillväxt än perioder med förhållandevis reglerad ekonomi, t.ex. mellankrigstiden.

En alldeles särskild roll i det kapitalistiska systemets framgång har handeln. Genom handel kan länder byta till sig varor man själv inte förmår producera genom att exportera sådant som andra saknar. Inte nog med det, genom handel skärps konkurrensen så att producenter tvingas mäta sig med de i andra länder. Olika länder kan specialisera sig på den produktion de har relativa fördelar av att producera, och sedan byta dem till fördel för båda parter.

Kapitalism och demokrati

Ett annat vanligt argument för kapitalism är att det tycks ha ett nära släktskap med demokrati. Där kapitalismen slagit rot verkar den politiska demokratin förr eller senare gro. Exemplen på detta är otaliga, från England för omkring 300 år sedan, via vårt eget land för dryga hundra år sedan till dagens asiatiska tigrar. Däremot är det svårt att finna goda exempel på stater ur ett socialistiskt system utvecklat demokrati, om man nu inte med detta menar ”folkdemokratier” a la DDR.

Pinochet - Marknadsliberal diktator som tvingades införa demokrati

Pinochet - Marknadsliberal diktator som tvingades införa demokrati

Jag kan däremot tänka mig en rad exempel på kapitalistiska stater som också varit diktaturer. Det mest uppenbara exemplet torde vara Pinochets Chile. Efter kuppen 1973 införde Pinochet en tämligen radikalt kapitalistisk politik, vilket han konsekvent drev i nästan två decennier. Det ironiska med exemplet är att hans regim till slut drog på sig starka folkliga krav på demokrati, och diktatorn tvingades slutligen genomföra en övergång till demokrati. Idag är Chile ett av få länder i denna del av världen som kan njuta av både välstånd och demokrati.

Även här måste vi ge kapitalismen ett stort erkännande, som vägröjare för demokrati.

Konservativa dygder och kapitalism

Det finns en rad konservativt omhuldade värden som går väl hand i hand med kapitalism. Privat ägande i sig är en sådan. Ägande skapar självständiga och ansvarsfulla människor. Det man äger vårdar man. Det som alla äger gemensamt tar ’någon annan’, d.v.s. ingen hand om. Genom ägande tar man fram det ansvarsfulla hos människor, man ökar chansen att befintliga värden på ett bra sätt skall förvaltas för framtiden.

Röpke - Förstod att uppskatta ägandet

Röpke - Förstod att uppskatta ägandet

Pengar är makt. Om ägandet är koncentrerat till staten (eller för den delen ett litet fåtal privatpersoner) kommer också makten att koncentreras. Maktdelning är ett centralt konservativt värde. Genom att ägandet är spritt på många händer får vi också en mer decentraliserad maktstruktur. Privat ägande skapar självständiga människor. Om jag och min familj förvaltar de värden vi skapar får vi också frihet att fatta de beslut och göra de prioriteringar vi tror på, istället för att fatta de beslut politikerna tvingar oss att fatta för att vi i utbyte på nåder skall återfå en del av de värden vi skapat och staten lagt beslag på.

Sammantaget finns mycket goda skäl för en konservativ att i grunden vara positiv till kapitalismen. Inte minst kan man argumentera för att kapitalismen är det ekonomiska system av de som historien testat som visat sig hålla måttet i verkligheten. Det har växt fram organiskt över århundradena och levererat både välstånd och demokrati.

Kapitalismens baksidor

Så långt misstänker jag att en helhjärtad nyliberal i huvudsak skulle nicka instämmande åt min argumentation. Här skiljs dock våra vägar. För den renlärige har nämligen myntet ingen baksida. Jag kan däremot tänka mig flera bieffekter som kapitalismen ger upphov till, och som ur ett konservativt perspektiv inte alls behöver vara positivt.

Det finns andra värden än de rent ekonomiska. Ibland brukar vi konservativa, delvis orättvist, beskylla liberalerna för att ignorera dessa. Jag tror att det vore mer riktigt att säga att vi har lite olika syn på dessa icke-materiella värden som oundvikligen påverkas av kapitalismens framfart.

Sådana områden kan röra sig om miljövård, säkerhet, närhet & småskalighet, familjen, kultur, ägande och inte minst etik. Jag skall försöka undvika blundern att göra antaganden om vad liberaler (eller konservativa för den delen) tycker och inte tycker i dessa frågor, utan koncentrera mig på vad jag tycker.

Miljö- och kulturvård

Groda (Rana Temporaria) - Behöver sina våtmarker

Groda (Rana Temporaria) - Behöver sina våtmarker

Kapitalism innebär rovdrift på miljön brukar dess kritiker hävda. Jag vill inte gå så långt. Vill man se rovdrift på miljön är det de socialistiska kommandoekonomierna i Östeuropa man skall studera. Däremot tycker jag det finns en poäng i att inte förutsätta att kapitalismen med automatik gör allt till det miljömässigt bästa. Ibland kan det vara befogat att gå in och skydda särskilda miljövärden som skulle gått förlorade om marknaden fått råda fritt.

Jag tänker här på ömtåliga biotoper som krävs för att bevara vår rika flora och fauna. För att skydda dessa kan man tvingas reglera viss markanvändning, och t.ex. avstå från uppdämning av vattendrag, eller att dra kommunikationsleder med hänsyn till detta. Även i en mera kapitalistisk stat än Sverige är detta dock ofta offentliga beslut snarare än privata markägares beslut, så kritiken faller inte entydigt på kapitalismen.

Ungefär samma resonemang som för naturvärden kan gälla för kulturvärden. Gamla borgar, kyrkor och andra byggnader och monument från en svunnen tid kan svårligen generera ren ekonomisk vinst. Den mark de står på kanske skulle kunna användas till ett parkeringshus, ett futuristiskt hyreshus, eller ett shoppingcenter. Samma sak gäller kultur av mer immateriell art, såsom teater och opera. Nej, det bär sig inte, men som kulturarv är det ändå värt att bevara.

Säkerhet skall jag bara kort beröra. Det ägnar jag mig så mycket åt annars. Att avdela ekonomiska resurser för att försvara riket, att bibehålla viss produktion eller vissa varulager av beredskapsskäl är inte ekonomiskt försvarbart, men säkerhetspolitiskt.

Närhet och Kvalitet

En effekt av kapitalismen som vi kunnat beskåda de senaste två decennierna är utslagningen av mindre butiker som konkurrerats ut av stora affärskedjor. I den byhåla (ca 4000 invånare) jag växte upp fanns då tre matvarubutiker, två kiosker och en bensinmack. Idag finns macken och en matvarubutik kvar. Ännu mindre orter, även i norrlands glesbygd med flera mil till nästa ort, har idag ofta ingen butik kvar. Att skolor och annan samhällelig service gått samma väg är ju politikernas fel så det kan vi lämna därhän i denna diskussion.

Nedlagd butik - En av tusentals

Nedlagd butik - En av tusentals

Ok, kunderna har gjort sitt val. De valde att handla i den billiga stormarknaden istället, och ortens butik gick under. Ändå är inte utvecklingen lycklig. Vi förlorade något när småskaligheten ersattes av centralisering. Kvalitet och originalitet ersattes av kvantitet och likriktning. Det korta mänskliga samtalet med en kassörska man känner ersätts av självutcheckning. Promenaden till affären ersätts med några mils bilkörning, till förfång för både hälsa och miljö. Kanske hade det varit bättre om marknaden inte varit så effektiv att alla små handlare slogs ut, kanske hade det räckt att den var tillräckligt effektiv att slå ut de som misskötte sig?

Familjen

Familjen är ett område som ligger mig oerhört varmt om hjärtat. En trygg uppväxt där föräldrarna har tid att fostra och umgås med sina barn är den sannolikt viktigaste faktorn för att motverka kriminalitet och missbruk, och för att forma aktiva, kreativa och ansvarsfulla samhällsmedborgare. För kapitalismen har familjen dock inget värde. Där räknas endast individen, och då som en produktionsresurs. Frihet att jobba övertid, och resa runt jorden i arbetsgivarens tjänst värderas högt, mycket högre än att ta hand om sin familj.

Samtidigt får kapitalismen oförtjänt skulden för mycket av de problem familjen möter idag. Skulden borde istället ligga hos politikerna. Det är inte marknaden som bestämt att stora summor pengar skall tas från de familjer som håller ihop för att transfereras till ensamstående. Det är inte marknaden som bestämt att stora summor pengar skall tas från föräldrarna för att finansiera barnomsorg.

Om en familj själv fick betala de ca 8000 kronor per barn och månad som en förskoleplats kostar, eller om samma subvention utgick till de som själva tar hand om sina barn, skulle säkert många familjer prioritera annorlunda än idag. Detta är politiska beslut.

Globalisering

Ett av de senaste fenomen som kommit i kapitalismens kölvatten, är globaliseringen. Frihandel och allt tätare kontakter länder emellan har gjort att länder som fram till nyligen varit tämligen oberörda av kapitalismen nu med full kraft dras in i dess globala nät. Detta är en i mångt och mycket positiv utveckling. Den för med sig välstånd och demokrati. Precis som på andra håll finns det också nackdelar.

Dessa tenderar att bli kraftigare än vad de varit hos oss. Utvecklingen går snabbare i dessa länder. Traditionella strukturer slås sönder med förfärande kraft och snabbhet. Det är i sig ett problem, men framförallt leder det till en reaktion från många av de människor vars värld ställs över ända. Den radikala islamismen är det värsta, men långt ifrån enda, exemplet på detta.

Kapitalismens etik

Nöjd konsument?

Nöjd konsument?

Avslutningsvis tänkte jag ta upp frågan om etik. I kapitalismens barndom gick systemet hand i hand med kristendomen. Kapitalisten hade genom sin tro en inre moralisk kompass som satte spärrar för hans beteende. Idag är ju religionens roll mycket svagare. Kapitalismen i sig har ingen moral. Den gör inte skillnad på om man tjänar pengar på mediciner eller knark, på leksaker eller prostitution.

Avtal och överenskommelser baseras inte längre på en inneboende känsla för vad som är rätt, rimligt och hederligt, utan på vad som går att bevisa i domstol, eller som kan skada varumärket. Dagens kapitalister verkar mer intresserade av att göra snabba klipp än att långsiktigt bygga upp en verksamhet som producerar något viktigt.

Därför anser jag dels att det undantagsvis är befogat att förbjuda eller reglera handel med vissa varor och tjänster. Det mest uppenbara exemplet är narkotika, men det finns även andra, t.ex. vapen. Det tycks också finnas behov av ett visst regelverk för att skydda marknadens aktörer från varandra, och styra dem från allt för kortsiktigt agerande.

Samtidigt måste man komma ihåg att det torde vara betydligt vanligare att staten gör skada genom sina ingrepp i ekonomin än genom de ingrepp de inte gör. Bolånekollapsen i USA som startade nuvarande lågkonjunktur är ett bra exempel på hur politisk inblandning orsakar en kris, medan kapitalismen får skulden.

Det går säkert hitta fler invändningar, men detta får räcka. Sammantaget finns således en hel del negativa bieffekter av kapitalism. En del är sådant som egentligen har politiska orsaker, annat som mera direkt beror på det kapitalistiska systemet.

Slutord

Problemen är dock inte av sådan art att jag tycker att det är befogat att ifrågasätta systemet som sådant. Tvärtom är jag av den uppfattningen att kapitalismen är ett av de mest centrala värden att bevara. Det ger välstånd och demokrati. Det gynnar flera goda dygder. Det vi däremot måste göra är att undvika att falla i fällan och bli dogmatiska i vårt försvar av kapitalismen. Den har inget värde i sig, den har ett värde för att den fungerar. I de fall systemet genererar problem och hotar andra värden måste vi vara beredda att göra avsteg från det, men inte större än nödvändigt.

För att återknyta till mina definitioner tror jag att man som konservativ bör tänka sig noga för innan man säger sig vara antikapitalist. Oavsett vad man själv menar med detta begrepp, är risken betydande att tolkningen blir att man är mot privat ägande, marknadsekonomi, och produktiva investeringar, eftersom det är detta som definitionsmässigt är kapitalism.

Patrik Magnusson

About these ads

18 Responses to “Konservatism & Kapitalism”


  1. 1 Anarkokonservativ mars 9, 2009 kl. 21:49

    Kommunism och kapitalism är i grund och botten samma system som bygger på ekonomisk tillväxt religionen. Inte undra på att den kinesiska kapitalismen går så bra. Kapitalism är ett toppstyrt statsberoende system, ”Staten är kapitalets exekutivkomitté” för att tala med Marx.

    Samhället reduceras till ett masskonsumtionssamhälle med en shoppande röstboskapsbefolkning som röstar vart fjärde år i en demokratur.

    Kapitalismen ligger bakom allt förfall gällande andlighet, familj och värden. De första som var emot kapitalism var de konservativa och inte socialisterna. Kapitalismen är ett lika stort problem som kulturmarxismen om inte större.

    En traditionell merkantil ekonomi är att föredra framför den vulgära och enfaldiga kapitalismen som bara syftar till kapitalackumulation.

    Kapitalism kräver rörlighet och en foglig befolkning och detta slår sönder gemenskaper, nationer och familjer och lämnar individerna tomma som räkskal.

  2. 2 Patrik M mars 10, 2009 kl. 18:55

    Anarkokonservativ:

    Jag förstår mycket av dina invändningar mot kapitalismen. Egentligen är de ungefär desamma som jag själv rest i artikeln, om än en smula mera radikala än mina. Kapitalism har baksidor, och medför negativa effekter.

    Min poäng är dock att vissa av de effekter kapitalismen får skulden för, egentligen är politiska problem, eller är problem som härrör från de former för kapitalism man valt, snararare än systemet i sig.

    Av de västerländska kapitalistiska staterna är Sverige en av de minst kapitalistiska, men samtidigt ett av de som drabbats hårdast av sönderslagna traditioner och gemenskaper. Detta är ett val våra politiker har gjort, man har valt att använda den kraft som finns i det kapitalistiska systemet för att bryta sönder det gamla samhälle man hatar.

    Det hade varit fullt möjligt att med oförändrat eller stärkt privat ägande föra en politik som försvarar och bevarar samhället mot kapitalismens avarter, så som länge framgångsrikt skedde i t.ex. Västtyskland under etiketten ”social marknadsekonomi”.

    Det är mot sådana förebilder jag tror konservatismen skall blicka, inte mot ett totalt förkastande av kapitalismen.

  3. 3 Anarkokonservativ mars 10, 2009 kl. 19:50

    En framkomlig väg tror jag är att skriva om aktiebolagsstiftningen något så att aktieägarna tar vinsten men också förlusten. Staten skall inte gå in vid konkurs – det skall aktieägarna göra. I gengäld kan vinsten beskattas lägre än idag.

    En skrivning om att vissa hänsyn måste tas till samhällets bästa eller något skulle inte skada heller – alltså inte bara bolagets bästa skall tas i beaktande beroende på bolagets storlek t ex.

    Som det är nu är det som den gamla progglåten säger: ”Sida vid sida tillsammans dyker de upp – staten och kapitalet …om man inte klarar av de tunga ackorden tas man hand om av den barmhärtiga arbetsvården”

    Nej, bolaget har socialt ansvar i direkt form i gammal god patronanda. Det är konservativt.

  4. 4 Söderbaum mars 10, 2009 kl. 20:22

    Anarkokonservativ: ”En framkomlig väg tror jag är att skriva om aktiebolagsstiftningen något så att aktieägarna tar vinsten men också förlusten. Staten skall inte gå in vid konkurs – det skall aktieägarna göra.”

    Antingen har du fått någonting om bakfoten här, eller så får du förtydliga vad du menar. Aktieägarna TAR idag risken om det går dåligt för företaget – då sjunker aktiekursen, och värdet på aktieägarens investering sjunker, varvid aktieägaren förlorar på sin investering. Satsar du 10,000 kr ena dagen kan de vara värda 3,000 kr nästa dag. Eller kan de vara värda 15,000 kr, och då ska staten ha 30% av uppgången.

    Staten vill vara med när det går bra, men det är den enskilde aktieägarens problem om det går dåligt.

    Går företaget i konkurs finns ingenting kvar av aktieägarnas pengar.

    Och det är extremt sällsynt att staten hjälper företag som går i konkurs. Det har spekulerats i att regeringen skulle ha gått in och stöttat Ericsson ekonomiskt när aktiekursen var nere på 6,50 kr efter det enorma raset från 140 kr (aktieägare som köpt Ericson för 140 kr förlorade alltså 95,5% av sina pengar), men det skedde inte och nuvarande regering verkar ju inte direkt villiga de heller att stötta konkursmässiga storföretag.

  5. 5 Anarkokonservativ mars 10, 2009 kl. 21:27

    Söderbaum:

    Jag menar att aktieägarna har ett personligt delansvar vid konkurs. De kan alltså förlora mer än bara aktieinsatsen – den förlusten skall fodringsägare och skattebetalarna inte stå för.

  6. 6 Söderbaum mars 11, 2009 kl. 12:40

    Anarkokonservativ: ”Jag menar att aktieägarna har ett personligt delansvar vid konkurs. De kan alltså förlora mer än bara aktieinsatsen – den förlusten skall fodringsägare och skattebetalarna inte stå för.”

    Skattebetalarna ska givetvis inte stå för att pumpa in pengar i konkursmässiga företag, och det är inte heller något problem eftersom det i stort sett aldrig skett. Vilket väl närmast hänger samman med att ingen är gladare än sossarna om den privata sektorn går under, och borgerligheten tror på marknadsmekanismerna och att den som inte klarar av konkurrensen ska gå under.

    Att aktieägarna skulle ha ett personligt delansvar för företaget vid konkurs är absolut inte rimligt. Dels för att man då inte skulle få vare sig småsparare eller riskkapitalister att tillskjuta kapital till näringslivet, med den privata sektorns undergång som följd. Dels för att aktieägarna inte har någonting med verksamheten att göra. Och dels för att det måste finnas ett personligt ansvar hos dem som faktiskt driver verksamheten, d.v.s. VD:n och hans ledningsgrupp.

    VD:n och hans ledningsgrupp svarar alltså inför aktieägarna. Aktieägarna är de som tror på företaget. Om inte aktieägarna tror på företaget går det i konkurs, och om VD:n och ledningsgruppen missköter sig går företaget också i konkurs. Men genom den maktdelningen finns alla förutsättningar för långsiktig hållbarhet befäst i organisationsformen.

    När aktiebolagsformen uppfanns i Holland på 1600-talet handlade det om att ett antal intressenter gick samman t.ex. om ett fartyg som reste fram och tillbaka till Ostindien med te och porslin. Risken var att fartyget gick i kvav med hela lasten, och chansen var att det kom fram intakt så man kunde sälja varorna med stor vinst. Intressenterna/aktieägarna delade på både vinst och förlust utifrån hur många andelar var och en ägde. Aktiebolaget bildades inför varje resa, och upplöstes när resan var slut på ena eller andra sättet. Samma ansvarsfördelning gäller än idag, och förutsättningen för att det ska finnas jobb för besättningen är att det finns aktieägare som tror på företaget och tillskjuter pengar så att skutan kan fortsätta segla.

    När det gäller fordringsägare finns det förstås olika typer. En bank som lånar ut pengar gör samma riskbedömning som aktieägarna, men mycket strängare, och de tar ut ränta under tiden – högre ränta om risken är större. Arbetstagare är också prioriterade fordringsägare i en konkurs, att de ska få ut sin lön som de har ”jobbat in” under den senaste månaden – d.v.s. de brukar få sina pengar vid konkurs. Konsumenter är oprioriterade fordringsägare vid konkurs, eftersom deras risk är så mycket mindre än de ovannämndas.

  7. 7 Anarkokonservativ mars 11, 2009 kl. 18:48

    OK Söderbaum, men detta är desto viktigare ju större företaget är:

    ”En skrivning om att vissa hänsyn måste tas till samhällets bästa eller något skulle inte skada heller – alltså inte bara bolagets bästa skall tas i beaktande beroende på bolagets storlek t ex.”

    Detta tycker jag inte att bolaget, i praktiken VD:n och hans ledningsgrupp, skall komma undan. Aktieägarna kommer inte undan eventuella kortsiktiga tillbakaståenden på avkastningen.

    Det sänder iväg signalen att samhällets bästa är något för alla att tänka på och inte bara fösa över det ansvaret till staten.

  8. 8 Söderbaum mars 12, 2009 kl. 11:49

    Anarkokonservativ: Men vad är då ”samhällets bästa”? Är det att ett företag som inte klarar konkurrensen får leva kvar? Eller är det att ett företag som inte klarar konkurrensen ska gå i konkurs? Är det bästa att ha så många företag som möjligt, så att konkurrensen är maximal? Eller är det bättre att ha så få företag som möjligt, så att fackrörelsen har större makt över de arbetstillfällen som finns? Är det bästa att ha ett fritt näringsliv? Eller bara en enda stor offentlig sektor? Där har du den politiska gräns mellan höger och vänster som all debatt i ekonomiska frågor kretsar kring.

    Aktieägarna kommer aldrig undan eventuella kortsiktiga tillbakaståenden på avkastningen. Bolagstämman beslutar varje år hur mycket utdelning man vill ge. I varje företag händer det att man beslutar om noll utdelning då och då. Men händer det alltför ofta, i synnerhet när aktien går dåligt, så skulle investerarna fly och företaget gå i konkurs.

    Nu har du fått en liten lektion i företagsekonomi.

  9. 9 Anarkokonservativ mars 12, 2009 kl. 17:48

    Söderbaum:

    Samhällets bästa kan vara någon form av socialt ansvar som företag över viss storlek måste ta. T ex som i Frankrike där företag måste anställa en viss mängd arbetshandikappade eller på andra sätt på arbetsmarknaden svårplacerade personer.

    Min poäng är att hela samhället skall genomsyras av ansvar och att storbolag inte kan flyta ovanpå som piratfartyg som det daltas med. Jag kan tänka mig som motkompensation från statens sida nollbeskattning på vinsten som tack för det ansvar aktieägarna tar.

    Samhällets bästa kan sakta förändras över tid och efter situation. Jag är inte ute efter modernistisk detaljstyrning utan snarare en anda.

    Tack för lektionen i företagsekonomi. Speciellt den historiska delen var intressant!

  10. 10 Söderbaum mars 13, 2009 kl. 14:29

    Anarkokonservativ: Jag håller helt med om att det moderna näringslivet medverkar till sociala och kulturella problem, som det är statens ansvar att undvika – och att staten bör agera mera aktivt till stöd för samhällsansvar och kultur. Men det är fel väg att gå att lägga ansvar för företaget på aktieägarna.

    Fundera också på situationen i Ford att de för att ta ett ”aktivt samhällsansvar” betalar en mycket stor del av sina pengar till förtidspensioner i USA, vilket gör att de måste suga ut alla pengar ur Volvo Personvagnar och få Volvo Personvagnar att redovisa förlust under sitt bästa försäljningsår (2003) för en av tidernas största succéer XC90. Volvo Personvagnar har många år varit Ford-koncernens mest inkomstbringande underbolag.

  11. 11 Anarkokonservativ mars 13, 2009 kl. 15:23

    Söderbaum:

    ”Men det är fel väg att gå att lägga ansvar för företaget på aktieägarna.”

    Där tycker vi helt enkelt olika då.

    Gällande Ford tror jag det delvis hänger samman med USA:s otrygga skyddsnät för arbetare vilket gör att fackförbund i bilbranschen själva agerar som kapitalister.

    Sedan är det hela konkurrens- och marknadssituationen samt att Fords ledning läst tidens tecken fel och klantat sig och kortsiktigt satsat på bensinslukande monster.

  12. 12 Vilhelm Skytte mars 13, 2009 kl. 22:31

    Anarkokonservativ: vem föreslår du ska se till att företag verkligen lever upp till dina sociala ambitioner för företag? En anledning till hela västvärldens aktiebolagsrätt fokuserar på aktieägare är att de kan själva ta ansvar för sina rättigheter. Domstolar är generellt oerhört ovilliga att lägga sig i ett företags interna angelägenheter, helt enkelt för domare inte vet hur man styr företag.

    Jag skulle föreslå att istället för att lägga en större bolagsrättslig börda på aktiebolag i Sverige att vi satsar på att göra oss mer attraktiva för bolagsbildning. Det finns en anledning till att lilla staten Delaware har 60 % av USA:s 500 största företag, nämligen en väldigt frihetlig bolagsrätt.

    Vare sig om vi vill det eller inte, så begränsas vår förmåga att lagstifta av global regleringskonkurrens. Om vi väljer att reglera företag mera, kommer vi att få färre företag att reglera.

  13. 13 Anarkokonservativ mars 14, 2009 kl. 7:48

    Småföretag och entreprenörsanda skall absolut stödjas. Nya bolag som startas skall få bort alla hinder som är möjliga.

    Jag vill stödja alla privatägda företag. De som det ställs större krav på, enligt mig, är de som inte är privatägda utan ägs av allmänheten, d v s de som bjuder ut sig och är börsnoterade.

    Återigen är det främst en anda jag är ute efter. Det skall inte vara fult att vilja tjäna pengar men det skall vara fult att bara vilja det samt att leva på ränta.

  14. 14 Marcus W. april 15, 2009 kl. 23:58

    Hej P. Nilsson,

    tack för ett bra inlägg om varför konservativa inte bör vara anti-kapitalister! Personligen är jag kapitalist och kommer så att förbli. Men jag är också konservativ.

    Min hållning är att kapitalismen, precis som du först påpekar i slutet av ditt inlägg, fungerar därmed är den av godo. Den är det bästa verktyget för tillväxt. Hur denna tillväxt skall användas eller fördelas är en annan fråga. Utan en ökande materiell tillväxt stagnerar alla samhällen, i princip kan ingen eller mycket liten befolkningsökning ske!

    När du ondgör dig under rubriken ”närhet och kvalité” undrar jag om du inte är lite väl strukturkonservativ.. Utvecklingen mot köpcentra har varit en process som inte skett över en natt. Det är snarare tvärtom en långsam process som pågått sedan 60-talet. Medborgarna i samhället har valt och finner det mer effektivt att handla i varuhus än mindre och eventuellt ”personligare” affärer. Den tid och pengar som folk vinner genom att åka till ett köpcentra istället för 5-6 olika butiker tror jag att de väljer att lägga ned på viktigare saker. Till exempel familjen, vänner och föreningsliv.

    Men det som kapitalismen främst har skapat är att den ”nya” människan av i dag har mer tid än någonsin tidigare att umgås tillsammans med sin familj. Jämför den tid det tog för 1800-tals människan att arbeta ihop mat, kläder, husrum det vill säga en god tillvaro för sig och de sina. I dag behöver man bara arbeta 40 timmar i veckan för att till och med uppnå en högre materiell standard.

    Kapitalismen är bara ett verktyg. Men som alla verktyg kan den användas fel. En hammare kan användas för att bygga ett hus eller för att råna din granne. Det är den som håller i hammaren som beslutar om verktyget skall användas till något gott eller inte. Det är mer en fråga om uppfostran och värderingar hos människan och inte om en hammare är bra eller dålig.

    En sista iakttagelse: Det är något konstlat med konservativa nätverk. För det första vill jag ifrågasätta om det finns en konservativ -ism. Jag har alltid älskat när en engelsk arbetare fick frågan vilket parti han tillhör politiskt och han svarar med (fritt översatt): Vi är inte politiska här vi är konservativa. Själv är jag fjärde generationen moderat. Till mitt försvar vill jag säga att partimedlemmarna är fortfarande oreflekterat konservativa även om partiledningen är det motsatta. Men det är just detta som är själva kärnan i det konservativa. De konservativa idéerna är så självklara för bäraren att det inte ens uppstår en tanke om att det skulle kunna förhålla sig på ett annat sätt. Ett roligt exempel är alla skolavslutningar som sker i kyrkorummet i hela Sverige. Där sjungs svenska, protestantiska psalmer, en präst säger några ord, det brukar vara hissade flaggor och ibland till och med en gemensam marsch från skolan till kyrkan med fanbärare. Inte sällan brukar lärarna ha folkdräkt på sig dagen till ära. Men det står i skolförordningen att obligatoriska skolaktiviteter skall ske i rum där alla skolans elever kan vara. Kyrkorummet är inte ett sådant. Det händer då och då att en rektor vid en skola uppmärksammar detta krav ifrån lagstiftaren och som en god tjänsteman väljer att inte ha avslutningen traditionsenligt i kyrkan. Och det blir alltid samma ramaskri på insändarplats i de lokala tidningarna. Och det brukar alltid vara så att precis som det alltid har varit och alltid kommer att förbli: skolavslutningar i svenska kyrkor. Där kommer det sjungas psalmer och bäras folkdräkt och ingen kommer att tycka det är något som helst konstigt med det. För konservatism blir konstigt först när det skall nagelfaras och analyseras och vara genomtänkt. Liberalerna har i viss mån rätt när de beskyller konservativa för att vara anti-intellektuella för i viss mån är det inte intellektuellt att vilja ha en kung, tro på Gud, skänka pengar till Frälsningsarmén och bli lite känslosam när man ser den svenska fanan hissas till tonerna av du gamla du fria vid något idrottsevenemang men på något sätt så gör man det ändå. Lite oreflekterat, lite anti-intellektuellt och väldigt konservativt.

    Marcus W.

  15. 15 Giulia G.M. april 16, 2009 kl. 13:46

    Patrik,

    vilket fint, läsvärt inlägg (och inte bara eftersom jag håller med vartenda ord i det)! Det är rigoröst, välstrukturerat, välskrivet, balanserat, nyanserat och informativt. Och mycket övertygande.

    Det finns andra värden än de rent ekonomiska. Ibland brukar vi konservativa, delvis orättvist, beskylla liberalerna för att ignorera dessa. Jag tror att det vore mer riktigt att säga att vi har lite olika syn på dessa icke-materiella värden som oundvikligen påverkas av kapitalismens framfart.

    Sådana områden kan röra sig om miljövård, säkerhet, närhet & småskalighet, familjen, kultur, ägande och inte minst etik. Jag skall försöka undvika blundern att göra antaganden om vad liberaler (eller konservativa för den delen) tycker och inte tycker i dessa frågor, utan koncentrera mig på vad jag tycker.

    I framtiden ska jag hålla dessa kloka ord i minnet!

    Tack igen för ett intressant, klart och skarpt formulerat inlägg! :)

  16. 16 Patrik M april 16, 2009 kl. 21:21

    Giulia:

    Tack för dina vänliga ord. De betyder mycket, eftersom jag med tiden lärt mig att värdera ditt omdöme högt. :)

    Marcus W:

    Jag har egentligen inget att invända mot din kommentar. Förvisso har vi nog lite olika syn på detta med snabbköpen, men kanske inte så mycket som du tycks tro. Jag är fullt medveten om att processen mot köpcentra pågått en längre tid, att den drivits av konsumenternas efterfrågan, och att det inte saknar positiva effekter.

    Vad jag ville ha sagt var att det inte heller är något entydigt positivt som hänt. Myntet har även en baksida, och jag tror att baksidan ter sig förhållandevis större för oss som bor på landsbygden än de som bor i större städer. Det är en sak att bo på en ort där 12 kvartersbutiker ersätts av tre köpcentra, en annan att bo på en ort där den enda butiken ersätts av ett köpcentra fyra mil bort. Då blir det inte någon extratid för familjen när man skall handla.

    I övrigt tycks vi ju ganska överens om att kapitalismen i huvudsak är något bra. Jag uppskattar också din reflektion om konservatismens väsen. Det ligger mycket i den.

  17. 17 Björn april 17, 2009 kl. 22:47

    Marcus W,

    Du beskriver utvecklingen mot köpcentrum som en nautrlig process medborgarna valt genom ett marknadsbeteende. Där kan jag dessvärre inte hålla med, och finner det ett sällsynt dåligt exempel på att medborgarna skulle ha förändrat samhället genom ett marknadsbeteende. Det räcker med att jämföra Sverige med andra europeiska länder för att se att den här utvecklingen är unikt långt driven i vårt land. I Tyskland till exempel, florerar traditionella småbutiker och småföretagande i betydligt större utsträckning. Detta beror på att socialdemokraterna i Sverige alltid vurmat för stordrift på olika områden. Under socialdemokratisk ledning revs otaliga svenska stadskärnor under sextio- och sjuttiotalen för att ge plats åt Konsum och köpcentrum. Det höga skattetrycket ger medborgarna litet konsumtionsutrymme, vilket främjar lågprisvaror på bekostnad av lyx- och kvalitetskonsumtion. Överhuvudtaget har denna utveckling i Sverige påverkats och påskyndats politiskt.

  18. 18 Thomas Johansson december 28, 2009 kl. 1:23

    Björn m fl;

    … I Tyskland till exempel, florerar traditionella småbutiker och småföretagande i betydligt större utsträckning. Detta beror på att socialdemokraterna i Sverige alltid vurmat för stordrift på olika områden…

    Hm, intressant information. Jag har ofta undrat vad som sammantaget har gjort att kristdemokraterna varit så framgångsrika i Tyskland, och där blivit något av samma statsbärande parti som sossarna i Sverige. En delförklaring till detta, är måhända att Tysklands kristdemokrater haft vett och förmåga att skapa lagar som möjliggör en fin sammansmältning mellan kapitalism och socialt väl fungerande samhällen, såväl större som mindre samhällsbildningar..?

    … Det höga skattetrycket ger medborgarna litet konsumtionsutrymme, vilket främjar lågprisvaror på bekostnad av lyx- och kvalitetskonsumtion. Överhuvudtaget har denna utveckling i Sverige påverkats och påskyndats politiskt.

    Ja, gudarna ska veta att det inte är konstigt att vi i Sverige har så svårt att skapa riktiga arbetstillfällen, speciellt utanför de större städerna. Mången medborgare har ju knappast speciellt mycket kvar att konsumera för efter skatt, varför samhällets totala efterfrågan näppeligen ligger på en sådan jämn och hög nivå att det alltid kommer att nyskapas en massa jobb i näringslivet.

    Vi har mycket att förändra och förbättra i vårt kära land.

    Mvh,

    En mer än stillsamt förändringsbenägen Thomas


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 825,984 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 127 andra följare