Djursex har varit ett återkommande tema i medier den senaste tiden, bland annat med konstutställningar på Naturhistoriska Riksmuseet om ”hur djur gör” eller om ”Regnbågsdjur”. Tydligen ska de hämmade människorna lära sig något av djurens fria och oblygsamma sexutövande. De gör det ju varsomhelst, hursomhelst, med i stort sett vemsomhelst och närsomhelst! Detta måste vi ta fasta på, tänker utställarna. Ja, för djuren är ju såna förebilder. Vi kanske skulle ta efter deras naturliga matvanor, sovvanor och omgivande parningsritualer också.
Men nog om detta. För djurkärleken har mer än en sida – detta får sägas är en tämligen oskyldig romantisering av djursex och hur naturliga organismer idkar sex. För det finns en nedtystad och tämligen hemsk sida av saken också. I Sverige är det, sjukt nog, tillåtet med tidelag. Det är inte ok att plåga djur i industriellt syfte, för att uppnå högre produktivitet – men att sadistiska svenskar göra det för sin egen njutnings skull, det har varenda regering sen 1944 tillåtit. Socialdemokrater och liberaler, allihop.
Varför görs inget åt saken? Vem ska de svenska lagarna gynna? Vem sitter och håller djurplågarna om ryggen, värnar om deras rätt att förgripa sig på djur?
Veterinärerna fortsätter att skicka in rapporter om misshandlade djur. Siffrorna kring hur många djur som utsätts för den här typen av plågeri varje år skiftar. Enligt Sveriges Veterinärförbund drabbas 300-400 hundar varje år, varav många får avlivas. Hästar, katter och kor utsätts också i stor utsträckning. Värt att nämna är att Miljöpartiet varje år motionerar om att förbjuda tidelag. Varje år röstas förslaget ner. Inget annat parti ställer sig aktivt på djurens sida.
Inte en enda person har de senaste 20 åren fällts för sexuellt djurplågeri. Med tanke på hur många djur som varje år får avlivas på grund av skadorna, kan vi konstatera att lagarna, där djuret mer eller mindre självt måste hävda sig vara plågat, inte duger. Nej, se till att förbjuda djursex. Helt. På alla sätt och vis. Det är dags att markera mot ett beteende som bara leder till lidande.
Andreas Braw
På djupet
Porträtt
Bokrecension
nej, men all kärlek är ju bra kärlek..
Fast innan man hemfaller åt moralpanik och ropar på nya lagar så kan man väl istället fråga sig varför i hela fridens skull inte rättsväsendet kan klara av att utnyttja det lagrum som faktiskt är tänkt att beivra detta, nämligen djurplågeri. Åklagare och domstolar struntar uppenbarligen i denna typ av brott, vad säger att det skulle ändras bara för att det fick en egen lagstiftning?
Moralpanik? Jag skulle nog kalla det en sund moralisk reaktion på ett sjukt beteende, inte moralpanik.
Jag påstår inte att det borde vara lagligt utan att det redan är olagligt. Vad hjälper då nya lagar? Moralpanik kan ha varit fel ord i sammanhanget.
Intressant – coh sorgligt – inlägg.
Populisten:
”man [kan] väl … fråga sig varför i hela fridens skull inte rättsväsendet kan klara av att utnyttja det lagrum som faktiskt är tänkt att beivra detta, nämligen djurplågeri.”
Bra fråga! Jag undrar samma sak.