Amerikansk konservatism vid vägskälet

Ronald Reagan, salig i åminnelse, skulle inte ha känt sig särskilt hemma vid Rush Limbaughs sida på CPAC

Den kontroversielle radioprataren Rush Limbaugh tonar fram som den reelle ledaren för det republikanska partiet i USA, vilket framför allt tydliggjordes på den konservativa konferensen CPAC (som T&F har skrivit om här). Limbaugh framstår för många som en stark gestalt i ett republikanskt parti som har skakats i grunden av de dubbla valförlusterna 2006 och 2008 och som skriker efter ledarskap och ideologisk riktning.

Kapat parti

Detta är dock långt ifrån oproblematiskt. Limbaughs frammarsch i partiet har utlöst en djup schism, och på den andra sidan skiljelinjen står bland andra David Frum, f.d. talskrivare åt George Bush. Som jag ser det representerar David Frum en sund och modern amerikansk konservatism, som inte skräms av framsteg men som bestämt knyter an till den amerikanska konservatismens stolta idétradition. Detta behövs desperat som en motvikt till den inskränkta kristna höger som under ledning av TV-predikanten Pat Robertson kapade republikanerna i mitten av 90-talet. Denna kristna höger, som allt mer får definiera republikanerna, har mycket lite gemensamt med republikanernas frihetliga ideal och politiker som Barry Goldwater och Ronald Reagan (som Rush Limbaugh ironiskt nog tillskriver helgonstatus). David Frum skriver i Newsweek att det inte är nödvändigt att överge grundläggande republikanska principer för att återställa förtroendet för republikanerna. Tvärtom. Det är Limbaugh som vill leda republikanerna bort från sin ideologiska kärna och sitt frihetliga arv och mot en, vågar jag säga, intolerant, inskränkt och auktoritär förvrängning av amerikansk konservatism.

Konservatism är ödmjukhet

George W Bush uppvisade under sina åtta år ett påfallande ointresse för att bedriva klassisk republikansk politik, och hans parti lät honom hållas. Det som George W Bush tillförde amerikansk politik var en explosionsartad tillväxt av stat, offentlig sektor och skatteuttag, därtill växte både statsskulden och oordningen i statsfinanserna samtidigt som den enskilde amerikanens frihet kringskars markant. Reagans kamp för en mindre stat, mer personlig frihet och en statsmakt som hålls i strama tyglar tycks helt bortglömd, och för att göra detta etter värre vill Limbaugh förvandla republikanerna till ett auktoritärt, konfessionellt parti.

Rush Limbaugh är en djupt osympatisk människa och politiker, och symboliserar snarast antitesen av de konservativa värdena. Limbaugh är en översittare och skrävlare, en ointelligent slugger som kallar samhällets utslagna för ”losers” och över huvud taget inte accepterar avvikande uppfattningar. Den ”compassionate conservatism” som Bush stod för känns långt borta hos Limbaugh. Se gärna Andreas Braws inlägg om att konservatism är ödmjukhet. Limbaugh vill gärna framstå som en seriös och vettig konservativ röst, men hans tal under CPAC kan inte beskrivas som annat än ett ovärdigt spektakel. Sedan finns det givetvis mycket av det Rush Limbaugh säger som många konservativa kan ställa upp på, men tonen såväl som helhetsintrycket är vedervärdigt.

Stora faror

Det finns två stora faror med att Rush Limbaugh och hans anhängare vinner mark inom republikanerna. För det första kommer det att leda till att republikanerna inom ett par decennier förpassas till den amerikanska politiska historien, vilket vore dåligt inte bara för USA, utan för resten av Västvärlden. Europa är beroende av politiska impulser från USA, och amerikanska politiker med en sund värdegrund som kan föra den amerikanska supermakten framåt. USA är förvisso inte Sverige, andra värderingar är förhärskande på andra sidan Atlanten, men ett parti som obstinat sätter sig på tvären mot modernitet och förnuft kan i längden inte överleva ens i den djupaste Södern. Om republikanerna profilerar sig som ett kreationistiskt, antiintellektuellt parti så kommer man obönhörligen att marginaliseras.

För det andra så blir det kulturella banden mellan USA och Sverige allt tätare, vilket leder till att en allt större del av svenskens världsbild hämtas från USA. Om konservatismen skall ha en chans till renässans i Sverige är det av yttersta vikt att vi inte kopplas samman med en rörelse som föraktar svaghet, som menar att evolutionsteorin är kätteri och på fullt allvar tror att USA är skickade av Gud att härska över jorden.

Daniel Bergström