Bertil Häggman är jurist och författare, och har publicerat över 150 böcker och tidskriftsartiklar på varjehanda språk sedan 1971 bland annat om konservativa idéer i USA och Europa, internationell terrorism (hans bok ”Terrorism – vår tids krigföring” utkom 1978) och geopolitik. Han har också tidigare varit vice ordförande i Konservativt Idéforum (1980-83). Nu startar han en egen blogg med neokonservativ prägel: Världsinbördeskriget. Bloggen skrivs på både svenska och engelska.
Häggman förespråkar en aktiv amerikansk utrikespolitik och företräder tanken att USA i dagens värld är en hegemon, inte ett imperium. Med en framstegsvänlig konservatism som bas är han EU-vänlig och företräder uppfattningen att utvidgningen av EU bör fortsätta, särskilt i Svartahavsområdet.
Beteckningen Världsinbördeskriget är flitigare använt i engelskan – ”Global Civil War” – än i svenskan sedan tidigare. Den bärande tanken är att det sedan 1789 pågår ett världsomspännande inbördeskrig inom den västliga civilisationen, vilket trappades upp ytterligare vid Andra världskrigets slut. Sedan 11 september 2001 har världsinbördeskriget fått en ny dimension genom motsättningen mellan den västerländska civilisationen (Europa + USA) och islamistisk terrorism. Häggman torgför härvidlag ståndpunkten att det överordnade politiska målet för västvärlden idag måste vara att man tar hänsyn till att vi är på väg in i en ny tid, bort från det Westfaliska statssystem som uppstod i Europa på 1600-talet. Dagens världsinbördeskrig visar att de internationella terroristerna har lämnat strävan efter en stat som mål bakom sig. En stat är sårbar för angrepp och man har börjat inrikta sig mot växlande operationsbaser. Det relaterade konceptet ”global guerrillas” kommer också att behandlas på bloggen.
T&F välkomnar Bertil Häggman och den breddning av både den konservativa bloggosfären och den svenska samhällsdebatten som detta innebär. Vi kommer säkerligen ha anledning att anknyta till Häggmans skriverier framöver.
Redaktionen
På djupet
Porträtt
Bokrecension
“Häggman torgför härvidlag ståndpunkten att det överordnade politiska målet för västvärlden idag måste vara att acceptera att vi är på väg in i en ny tid”
Om det överordande politiska målet är att acceptera något synes politiken ganska onödig.
Vidare förstår jag icke, huru en neokonservativ blogg kan ha i den (europeiska) konservativa bloggosfären att göra.
Lehman:
Det är ju ingen hemlighet att T&F:s skribenter har en smula olika uppfatting om neokonservatismen, och jag tillhör väl varken de varmaste anhängarna eller de skarpaste kritikerna, men oavsett egen inställning tycker jag nog man kan välkomna den nya bloggen.
Som redaktionen skriver så är det värdefullt för samhällsdebatten med fler intressanta perspektiv, och det kommer säkert att där publiceras både sånt som kan generera positiva, och mindre positiva, kommentarer från T&F.
Neokonservatismen har mer med trotskism att göra än med konservatism.
Neokonservatismen är till sin kärna inte konservativ men man kan inte frånkänna somliga av dess sympatisörer klart konservativa drag.
Det kan man väl göra, om man finner något värde i det, men det kan ske utan att man släpper in bloggen i den konservativa hörnan av bloggosfären.
Vilket snömos! Det kan man ju säga om anhängare till vilken politisk ideologi som helst.
Neokonservatism är liberalism. På agendan finns spridandet av borgerlig demokrati och västerländska värden för alla. Klart liberalt i 1789 års anda.
Det är bara i amerikanskt språkbruk det är “konservativt”.
Jag: “Neokonservatismen är till sin kärna inte konservativ men man kan inte frånkänna somliga av dess sympatisörer klart konservativa drag.”
Michaël Lehman: “Vilket snömos! Det kan man ju säga om anhängare till vilken politisk ideologi som helst.”
Snömos? Det jag vill ha sagt är att flera som “hejar på” neokonservatismen nog inte riktigt insett vad den är. Detta finner jag inte vara ett trivialt påpekande. Den har en okunnig / omogen halvkonservativ supporterskara.