Schymans politiska dödsryckningar

Den radikala sekten Feministiskt Initiativ kommer inte att få några mandat i det här valet heller. Opinionssiffrorna vägrar att vända uppåt, trots en omotiverat omfattande medieexponering och hängivna medlemmar. Men skam den som ger sig. Översteprästinnan Gudrun Schyman slår ursinnigt kring sig – nu är det folkpartisten Roland Utbult som fått hennes heliga vrede att flamma upp. Med rubriker som ”minska antalet oönskade graviditeter” och ”Sex är inte enbart njutning” kandiderar han till Europaparlamentet. En sådan extremist! Tänk vilken skandal, en kandidat som varken vill ÖKA antalet oönskade graviditeter eller anser att sex ENBART är till för njutning.

Att Schyman helt har tappat greppet råder det ingen tvekan om. Och konstigt nog nappar media. I Västerviks Tidningen påstår hon att kristdemokraterna Tuve Skånberg och Lennart Sacrédeus är rasister, inhumana, att de aktivt bryter mot de mänskliga rättigheterna och dessutom är kvinnofientliga. Hon hävdar att hennes egna ställningstaganden retar ”gallfeber” på de två kristdemokraterna. Ingenting tyder på något sådant. Hennes åsikt är numera nämligen irrelevant.

Schyman verkar mer och mer besatt av sin egen person. Och fastän hon numera bara debatterar HBT- och underlivsfrågor, verkar själva debatterandet gå knackigt. Att alla gravida kvinnor svävar i livsfara är naturligtvis rent trams. För ingen har hävdat att en moder med fara för sitt eget liv ska tvingas att föda.

Den feministiska sektens översteprästinnas stora merit i år är tydligen att hon får högsta betyg av RFSL när det gäller HBT-frågorna (vad annars?). Det är en ganska blygsam merit för en människa som en gång anförde ett förhållandevis trovärdigt socialistiskt alternativ till Arbetarpartiet.

Gudrun Schymans politiska karriär började i en marxist-leninistisk sekt med klasshatet som främsta fråga. Nu anför hon en queerfeministisk sekt med könshatet som främsta fråga. Cirkeln är sluten. Och karriären är slut.

Andreas Braw