VAL | Precis som herrarna Söderbaum och Magnusson har gjort tänkte jag skriva några rader om hur jag resonerat fram hur jag ska rösta. Eller hur jag har röstat snarare, då jag klarade av den detaljen redan i maj.
Jag är som bekant Kristdemokrat. När partifullmäktige, uppviglad av partistyrelse och nomineringskommitté, körde över gräsrötterna och vägrade ta med Lennart Sacrédeus – som var den kandidat som i praktiken vunnit provvalet – på listan var jag ordentligt sur. Att partiets toppkandidat valde centraliserad jämställdhet, sänkta alkoholkvoter och straffbeskattning på livets goda till sina valfrågor var inte heller något som gjorde min sympati större. Inte heller andranamnet som enligt egen utsago blev kristdemokrat därför att socialdemokraterna införde lördagsöppet på systembolaget fick mungiporna att ändra riktning. Katastrof-listan fick till följd att jag avsvor allt ansvar i valrörelsen och har således för första gången sedan 2001 varit inaktiv under en valrörelse.
Nåväl, även jag har gjort dessa nät-tester som säger sig kunna avläsa vad man bör rösta på. På DNs hemsnickrade dito blev jag piratpartist(sic!), kanske för att jag inte tycker att det inte är en helfestlig idé med en centraliserad upphovsrättslagstiftning. Tvåa blev moderaterna och trea kristdemokraterna. DNs test är intressant. Så gott som alla i min icke-politiska bekantskapskrets har blivit kristdemokrater i testet, men alltså inte jag – som är aktiv i partiet. Livets ironi.
Mitt resultat på euprofiler.eu blev enligt följande:
Känns ganska rättvisande. Inget svensk parti ligger i närheten. Internationellt ligger jag tydligen närmast de portugisiska monarkisterna 
På makthavare.se-testet fick jag emellertid kristdemokraterna som förstaparti. Resultatet där blev som följer:
kd: 66%
m: 61 %
c: 59%
Juni: 57%
Kandidater:
- Gunnar Hökmark (m)
- Björn von der Esch (jl)
- Christofer Fjellner (m)
Tillskillnad från Jakob så är jag rätt bekväm med att ha Hökmark som förstakandidaten, alldeles oavsett hans härjningar i MUF under tidigt 80-tal. Över lag så brukar de semi-libertarianska kandidaterna ligga mig närmast. De har en back-to-basic attityd som jag uppskattar.
Men det blev inte en röst på Hökmark. När Ellas snus-utspel kom var jag i det närmaste beredd att rösta på Hans Wallmark, femma på moderaternas lista, eller Björn Von Der Esch, tvåa på junilistans (valrörelsens två stabilaste högerkandidater). När jag ventilerat detta högt har både en och annan höjt på ögonbrynen. ”Då ska man inte vara distriktsordförande i KDU!”, har någon sagt. Kanske det. Men jag är för det första en svuren fiende till partiväsendet i sig och för det andra lojal mot idéer och inte partier. Tänk om vi skulle haft ett sådant politiskt klimat i Sverige att en motsvarighet till ”democrats för bush” skulle kunna existera. Tänk er ”Socialdemokrater för Reinfeldt”, det vore grejer det. Country before party. Önskedrömmar.
Men min omtanke om mitt eget parti vägde trots allt över. Eller snarare min ovilja att bli representerad av Ella Bohlin i Bryssel. Valet kom att falla på den enda kandidaten som har en god chans att peta bort henne från listans förstaplats: Alf Svensson.
Min uppmaning inför valdagen blir således: Gör som Ian, kryssa för Nian!
Dag Elfström
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Det enda svenska parti som finns på den planhalva där du och även jag och många andra åsikkstmässigt hamnar, är Sverigedemokraterna , men där har vi en så stark beröringsångest att de inte ens kan nämnas pga svartmålningen av media. Vad säger detta om den svenska politiska debatten?
Jag är inte ett dugg intreserad av Sverigedemokraterna i EU-valet (eller något annat val heller för den delen). Deras maniska hat av EU är osunt lika så deras ovilja mot arbetskraftsinvandring och försvar av ”den svenska modellen”, som verkar locka dem mest för att man hittar ordet ”svensk” i den.
Jag hamnade på samma ställe som Söderbaum och Elfström i euprofiler. Blev piratpartist i DN:s test (utan att vara övertygad i deras kärnfråga) och kristdemokrat i det tredje testet. Tuve Skånberg tycker jag är den bästa kandidaten, men han har antagligen ingen chans. Även jag är mycket besviken på Kd och skulle se det som ett misslyckande om ”etablissemangets Ella” blev invald på sin alkoholrestriktiva linje.
Min slutsats blir att, likt den gode Johan Hakelius, lägga sig i soffan under morgondagen.
Jag har hela mitt liv röstat borgerligt och det blev faktiskt KD i sista riksdagsvalet eftersom jag hoppades på en Alliansregering och där ville jag bidra till att stärka den konservativa delen. Tyvärr har KD blivit en stor besvikelse och är nu i mina ögon ett utslätat PK-parti bland alla andra.
Jag känner mig nu litet ”hemlös”, söker ett konservativt alternativ och läser alltid er utmärkta blogg Eftersom jag inte vill låta mig styras av medieopinioner försöker jag läsa alla partiers uttalanden utan förutfattade meningar och jag har hos SD varken sett rasism eller något ”maniskt hat” eller något annat ”osunt”, som du talar om. Jag tycker inte man bör avfärda andras åsikter på detta sätt utan istället argumentera i sak.
Borde inte de konservativa krafter som faktiskt finns i vårt land ta stöd av varandra istället för att i den politiska korrekthetens namn peka finger?
För mig är de underliggande tankarna i detta inlägg svåra att förstå. Min grundfråga är varför man skulle rösta annorlunda i ett EU-val jämfört med ett riksdagsval.
Min utgångspunkt har alltid varit att det är partiernas grundläggande ideologier som är avgörande för mitt val. Utifrån detta är sedan mitt resonemang att de som tillhör ett parti som jag sympatiserar med också i huvudsak delar mina tankesätt och därför i olika frågor i huvudsak tycker som mig. Sedan finns det sakfrågor där det skiljer, det är jag medveten om, men i ett val till ett parlament vars uppgifter spänner över ett mycket vitt fält kan man inte, enligt min mening, göra sina bedömningar utifrån ett fåtal enskilda sakfrågor. Vidare finns personvalsmöjligheten som en ytterligare en värdefull dimension att ”förfina” mitt val inom partiet.
Utifrån ovanstående är det därför en självklarhet att i EU-valet rösta på samma parti som i riksdagsvalet. För mig är detta moderaterna (…även om det mest önskvärda varit ov vi haft ett valförbund ”Allians för Sverige” med gemensamma listor att rösta på).
Den andra frågan som är märklig i valdebatten är att denna även denna gång (…om än inte lika mycket som vid förra valet) ibaland spårar in på EU och förhållandet till EU som sådant. Här är det så att detta inte är frågor för EU-parlamentet utanför de nationella parlamenten och regeringarna. För den väldigt EU-kritiske är det därför riksdagsvalet och inte EU-parlamentsvalet som är det viktiga. Detta innebär att ett parti som Junilistan är fullständigt fel ute.
Hursomhelst de grundläggande skillnaderna i samhället finns mellan borgerliga värderingar och socialistiska värderingar. Därför gå och röstar på ett av Alliansens partier i morgon.
TB:
Den stora skillnaden är ju att EU-valet koncentreras ner till ett eller ett par namn. För kristdemokraternas del endast ett namn. Om man inte tycker om det namnet blir det svårt att rösta på partiet. Därför är det annorlunda än riksdagsvalet. Där av jämförelsen med Democrats for Bush.
Och som Per Dahl uttryckt det: Det är inte självklart att det ska vara samma partier i Brysell som i Stockholm.
Dag
Det är väl ingen som maniskt pekar finger. Dag presenterar tre skäl till varför han som konservativt väljer bort Sd. Jag som konservativ delar här hans uppfattning.
Det är inte konservativt att vara emot EU, bara dumnatinoellt. EU för de Europeiska staterna närmare varandra och stärker dem ekonomiskt och politiskt. Att som konservativ motsätta sig att västerlandet får en starkare enhet och en bättre ekonomi kan jag inte köpa.
Det faktum att de inte kan tänka sig någon form av arbetskraftsinvandring är en annan brist som visar på att de inte har en seriös ekonomisk politik eller en seriös kritik av integrationsproblematiken i samhället. Vi har problem med integration i det här landet. Personer som hamnar utanför samhället, saknar jobb och utvecklar ett sidosamhälle till det svenska. Att välutbildade arbetskraftsinvandrare (som därtill kan få temporära arbetstillstånd som förutsätter att de återvänder till sina hemländer efter 5-10 år) skulle vara svårintegrerade eller ytterligare spä på ingrationsproblemen är bara rent ologiskt och oförnuftigt.
Sen det faktum att Sd står för den ”svenska modellen” gör det bara skrattretande att kalla dem för konservativa. Inte ens socialkonservativa skulle ställa upp på den svenska välfärdsstaten. Disareli var t ex väldigt noga med att påpeka vikten av (arbet)moral och att var och en gör sin plikt utifrån den situationen de befinner sig i.
Dag:
Förstår ditt argument och det fungerar i det fall vi skulle ha ett rent personval. Nu är det inte så utan vi har ett kombinerat parti- och personval.
Fallet med junilistan är ett intressant exempel. Här finns som första namn förre socialdemokraten Sören Wibe (…som jag nog tror fortfarande har socialistiska grundvärderingar) och som andra namn den konservative Björn von der Esch.
Med det valsystem vi har (…om jag förstår modellen rätt) kan även en kryssad junilisteröst på konservative Björn von der Esch hjälpa in förstanamnet socialisten Sören Wibe om inte det totala antalet röster räcker till mer än ett mandat.
Det man också kan fundera över är vad som händer om någon under pågående mandatperiod av olika anledningar lämnar sitt uppdrag. I fallet junilistan skulle detta kunne innebära att en socialist ersätter en konservativ.
Dock, som sagts tidigare, rösta på något av Alliansdens partier imorgon.
Jag efterlyser fortfarande ett riktigt socialkonservativt parti. Som det är nu finns det bara 7 socialdemokratiska partier att välja mellan. Var finns det parti som vill stärka försvaret och rättsväsendet, införa ordning i skolorna (men låta dem sköta sina egna läroplaner), ha en tuffare polis, sänka skatterna rejält och avskaffa statsmedia? Det skulle få min röst även om chansen att det påverkar är försvinnande liten.
TB: Jag tror vi förstår varandra. Men man gör ju avvägningen: Riskerar mitt personkryss att få in någon jag inte gillar? Det är ju det starkaste argumentet mot den gode Von Der Esch. Men i fallet Alf och Kristdemokraterna så gör jag bedömningen att det är fullt möjligt, t om troligt, att han petar Ella.
FredrikN: KDU is working on it!
Dag.
TB:
”För den väldigt EU-kritiske är det därför riksdagsvalet och inte EU-parlamentsvalet som är det viktiga. Detta innebär att ett parti som Junilistan är fullständigt fel ute.”
Här berör du faktiskt någonting essentiellt i sammanhanget: är man EU-kritisk så är det trams att ställa upp i EU-parlamentsvalet under parollen ”Nja/Nej till EU”. Man borde istället driva den frågan i det nationella parlamentet, och på EU-nivå driva ”för Sveriges bästa i EU”. Men varken JL, V eller ens SD har fattat den kopplingen mellan EU-politik och hur de agerar på nationell nivå. JL är i så måtto den svenska politikens Hannibal – de kunde segra, men inte förvalta segern.
”FredrikN: KDU is working on it! ”
Äh, jo. Men som alla vet är KDU inte ett parti utan ett ungdomsförbund. Och vad som händer på vägen mellan ungdomsförbund och parti i form av konformism, utslätning med mera kan alla räkna ut.
Starkt argument… SD motsätter sig utvecklingen mot en federal statsbildning som EU är på väg mot (liksom Söderbaum, förresten), men har inte något emot ett mellanstatligt samarbete på viktiga områden.
Det stämmer inte. De är för arbetskraftsinvandring av spetskompetens om den inte finns att tillgå i landet. Vad de är emot är den vansinnespolitik som alliansen i skön förening med MP drivit igenom; generell arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder.
Den här inställningen visar på ett tydligt sätt varför den svenska högern knappt existerar längre. Är det något som haft ett folkligt stöd så är det bygget av den svenska välfärdsstaten och att SD värnar den samtidigt som de är värdekonservativa ger dem stora möjligheter att vinna väljare, särskilt då sossar. Detta borde faktiskt ni uppskatta då det kan innebära att sossarnas dominerande maktställing för lång tid framöver kan omintetgöras. Se på Danmark och de borgerligas övertag där tack vare samarbetet med SD:s broderparti. Ett parti som fullständigt decimerat det danska sossepartiet och tagit över stora delar av deras väljare. SAP:s värsta mardröm är en dansk utvecklimg.
De vill gå ur EU. Det är realpolitiken. Det är vansinne och dumnationellt. Man kan drömma vilka drömmar man vill om något nytt obskyrt ”mellanstatligt samarbete” men det finns inte idag och det kommer inte existera bara för att Sverige går ur EU (vilket är Sd:s första krav i deras valmanifest).
När det kommer till arbetskraftsinvandringen är det bara att gå in på Sd:s hemsida och läsa (http://www.sverigedemokraterna.eu/index.php?action=fullnews&id=101) deras ”vallöfte”. Arbetskraftsinvandringen ska stoppas. Men ingen arbetskraftsinvandring är vansinnig så länge det är just arbetskraftsinvandring. Har man ett jobb får man stanna och arbeta och förbättra sin situation. Har man det inte får man lämna landet. Sd står för en protektionistisk linje där svenska arbetare ska ”skyddas” mot konkurrens. Men det går inte. Det har aldrig gått någon gång i historien. Marknadsekonomin vinner alltid i slutändan eftersom den passar ihop med med människan natur och världens komplexitet.
Arbetskraftsinvandringen kommer göra alla rikare. Invandrarna (som får lön), svenskarna (genom tillväxt) och staten (genom ökade skatteintäkter). Detta kommer finansiera vår fortsatta välfärd.
Om den svenska högern är svag som en konsekvens av att den bekämpar vaggan-till-graven-samhället vill jag inte att den ska bli stark. Frihet under ansvar är central i ett konservativ samhälle. En konservativ står alltid för decentralisering, starka civila samhällen och starka familjer. Dessa ting står i motsatts till välfärdsstaten. Därför är den konservativa alltid välfärdsstatens svurna fiende.
”och jag har hos SD varken sett rasism eller något “maniskt hat” eller något annat “osunt”, som du talar om. Jag tycker inte man bör avfärda andras åsikter på detta sätt utan istället argumentera i sak”
Det här är väl lite som ”katten på råttan och råttan på repet”. Elfström själv hyser åsikter som stämplas på ungefär samma sätt från etablerat håll och då gäller det att ha någon annan att slå på för att försöka vinna lite acceptans. SD är en paria som det innebär karriärmässigt självmord att uttala sig positivt om inom etablissemanget, så då gäller det att spy så mycket galla det går på detta från krokiga vägar underifrånväxande parti, som mot alla odds tycks vara på väg mot riksdagen och skriva politisk historia.
”De vill gå ur EU. Det är realpolitiken. Det är vansinne och dumnationellt.”
Varför är det ”vansinne och dumnationellt”? Vårt grannland står utanför EU.
”Men ingen arbetskraftsinvandring är vansinnig så länge det är just arbetskraftsinvandring.”
Jaså inte? Så du menar på fullt allvar att generell arbetkraftsinvandring i ett läge med massarbetslöshet är bra för ett samhälle? Det är viktigt att förstå att alliansen i princip infört fri arbetskraftsinvandring och gjort Sverige till ett av de mest liberala länderna i världen vad gäller arbetskraftsinvandring. Återigen skiljer Sverige alltså ut sig för sin extremism på det här området.
Vad SD vill göra framgår av deras invandringspolitiska program:
”Dock måste det vara möjligt för människor med speciell kompetens att komma till landet för att arbeta. Det handlar då om personer som kan uppvisa anställningsavtal med svenska arbetsgivare, där arbetsgivaren kan belägga att den aktuella kompetensen inte går att finna inom landets gränser. Dessa personer får tillfälliga uppehållstillstånd.”
http://www.sverigedemokraterna.net/asikt_hp.php?action=fullnews&id=847
”En konservativ står alltid för decentralisering, starka civila samhällen och starka familjer. Dessa ting står i motsatts till välfärdsstaten. Därför är den konservativa alltid välfärdsstatens svurna fiende.”
Om du anser det får du vara beredd på att dömas till total politisk marginalisering av det svenska folket, för de tycks inte hålla med dig om detta.
På tal om SD och invandring… vad för inställing har ni konservativa till invandringen? Vill man ha helt fri invandring (och då menar jag från hela världen) eller vill man bara släppa in ett visst antal invandrare eller invandrare av en viss etnicitet? Vad för syn har ni på integrationspolitiken? Ska invandrare assimileras och godta svensk kultur och våra värderingar? Ska muslimska kvinnor tillåtas bära slöja? Ska det vara tillåtet att bygga moskéer? Högutbildad arbetskraftsinvandring? Ska svenska kollektivavtal gälla?
davidcieslak: Du hittar en mängd artiklar på dessa olika ämnen om du söker på tänkbara nyckelord i vårt arkiv.
S. säger: ”Inte ens socialkonservativa skulle ställa upp på den svenska välfärdsstaten. Disareli var t ex väldigt noga med att påpeka vikten av (arbet)moral och att var och en gör sin plikt utifrån den situationen de befinner sig i.
[...] Om den svenska högern är svag som en konsekvens av att den bekämpar vaggan-till-graven-samhället vill jag inte att den ska bli stark. Frihet under ansvar är central i ett konservativ samhälle. En konservativ står alltid för decentralisering, starka civila samhällen och starka familjer. Dessa ting står i motsatts till välfärdsstaten. Därför är den konservativa alltid välfärdsstatens svurna fiende.”
Du talar utifrån en högerkonservativ tradition. Utifrån denna tolkar du Disraeli på ditt sätt. Men Disraeli var inte högerkonservativ. Inte heller den tradition (torydemokratin) som han verkade i.
För en socialkonservativ/torydemokrat finns det alla möjligheter att se välfärdsstaten som en garant för social stabilitet och trygghet, vilket också var fallet i bl a Storbritannien innan Margaret Thatcher styrde om det konservativa partiet från dess vänsterkonservativa One Nation-linje mot en högerradikal nyliberalism.
Konservativa ser också värdet av institutioner. Välfärdsstaten har som institution en central plats hos det svenska folket. Den ses som garant för social stabilitet, som jag nämnde tidigare. Att som nyliberaler och högerkonservativa fortfarande använda välfärdsstaten som en markör mellan höger och vänster känns förlegat och dumt. Som jag ser det är välfärdsstaten en demokratisk vinst som underlättat livet för många människor genom tiden. Det är inte konservativt att låta folk leva i fattigdom. Välfärdsstaten är inte någon socialistiskt konstruktion. Lika lite som rättsstaten är någon högerkonstruktion. Jag ser både välfärdsstaten och rättsstaten som basdemokratiska grundpelar i vårt samhälle.
Sedan kan man visst diskutera hur välfärdsstaten ska vara utformad. Men den nyliberala/högerlibaral mytbildning som finns kring välfärdsstaten som socialistiskt projekt är felaktig.
Under Palmes radikalsocialistiska styre rådde en alltför stark statsmakt och offentlig sektor på alla plan. Men det var inte välfärdsstaten det var fel på, utan dels Palmes politik och dels tidsandan som under en period var starkt vänstervriden. Precis som tidsandan sedan en tid varit starkt högervriden (nyliberalism) med dito syn på välfärdsstaten.
Jag önskar att vi kunde gå vidare från diskussion om välfärdsstaten. Den kommer av ett tröttsamt sammanknippande med socialdemokratin, då dessa haft makten under ca sju decennier. Detta har styrt oppositionens syn på välfärdsstaten alltför mycket.
Låt oss inse att välfärdsstaten behövs och återgå till det konsensus som fanns från höger till vänster efter Andra världskriget.
Lars:
”SD är en paria som det innebär karriärmässigt självmord att uttala sig positivt om inom etablissemanget”
Tyvärr har du rätt här. Jag tycker inte att detta förhållande är anständigt i en demokrati. Samtidigt kan man ju inte uttala sig uppskattande om ett partis åsikter om man inte delar dem, och faktum är att den konservatism som vi som skriver på T&F förespråkar i de flesta fall skiljer sig från den politik SD står för.
”Om du anser det får du vara beredd på att dömas till total politisk marginalisering av det svenska folket, för de tycks inte hålla med dig om detta.”
Att vi konservativa är tämligen marginaliserade är onekligen sant, men jag kan inte se det på annat sätt att vi måste stå för för de värderingar vi tror på, oavsett hur ”inne” de är. Partier som säljer sin själ för att jaga röster finns det redan allt för gott om.
Förhoppningsvis kommer fler och fler att komma till insikt om att de värderingar vi står för inte är så tokiga. Faktum är att konservativa ställningstaganden är ganska populära i många enskilda sakfrågor. Vad gäller välfärdsstaten så tror jag många svenskar lever i den villfarelsen (underblåst av såväl sossar som nyliberaler) att de enda alternativen är en stark socialstat eller ett superindividualistiskt samhälle helt utan social trygghet.
Det konservatsmen eftersträvar är de små gemenskaperna, främst familjen, som finns mellan individen och staten. Där kan ett socialt trygghetsnät vävas som är nog så starkt som välfärdsstatens, och utan att det resulterar i höga skatter som kväver tillväxten, och utan att medborgarna reduceras till passiva klienter utlämnade åt politikernas godtycke.
Välfärdsstaten behövs absolut inte, men välfärdssamhället behövs.
Johan J:
”Min slutsats blir att, likt den gode Johan Hakelius, lägga sig i soffan under morgondagen.”
Jag kan förstå den reaktionen, med tanke på att det inte finns några riktigt bra alternativ, utan bara halv- eller heldåliga.
Samtidigt har jag varje gång sofflocket lockat resonerat så att halvdåligt är bättre än heldåligt. Att inte rösta får ju samma effekt som om man ger Ulvskog, Schlyter, Svensson och Schyman sitt partiella stöd. Huga!
Nej, jag hoppas att alla med borgerlig grundsyn masar sig iväg och röstar på en allianskandidat. Ligger man värderingsmässigt i trakten av herr Elfström borde ju Svensson(Kd) kunna vara ett alternativ. Duger det för honom så…
Patrik M:
”Det konservatsmen eftersträvar är de små gemenskaperna, främst familjen, som finns mellan individen och staten. Där kan ett socialt trygghetsnät vävas som är nog så starkt som välfärdsstatens, och utan att det resulterar i höga skatter som kväver tillväxten, och utan att medborgarna reduceras till passiva klienter utlämnade åt politikernas godtycke.
Välfärdsstaten behövs absolut inte, men välfärdssamhället behövs.”
Tyvärr bottnar synen på ett lyckorike bestående av små gemenskaper och ett välfärdssamhälle grundat på familjenätverk i en orealistiskt utopism. Det kommer alltid att finnas folk som faller ur familjegemenskapen eller där familjen inte kan fungera som socialt skyddsnät. Kanske finns den inte ens med från början. Att dessa individer då skulle lämnas till godtycke och likgiltighet från samhället är inte bara omänskligt utan oansvarigt. Småskalighet i all ära, men i våra komplexa samhällen krävs det en annan grad av organisation på många plan.
För konservativa borde inte staten eller välfärdsstaten utgöra något ideologiskt hinder. Det är byråkrati och elefantiasis som bör undvika, inte staten som sådan. Tyvärr tycks konservatismen ha besmittats av högeranarkismens (nyliberalismens) infantila syn på staten.
En krass syn på ständigt ökad tillväxt ser jag inte som konservativ, utan snarast klassiskt liberal.
Människor, medborgarna behöver även icke-materialistiska värden, inte bara teknokratiska, mätbara och abstrakta effekter. En sådan rationalism kan aldrig syresätta politiken, så att den får liv hos medborgarna.
Frederick:
”Det kommer alltid att finnas folk som faller ur familjegemenskapen eller där familjen inte kan fungera som socialt skyddsnät.”
Precis. Och det är för dem som välfärdsstaten bör finnas till för. Idag är välfärdsstaten inte bara allomfattande, utan dessutom styrande för alla samhällets invånare. Den är en koloss som är så stor att den knappt kan röra sig. En sådan samhällsordning är fel ur konservativ synpunkt. Alldeles oavsett vad SD tycker om det.
”Precis. Och det är för dem som välfärdsstaten bör finnas till för. Idag är välfärdsstaten inte bara allomfattande, utan dessutom styrande för alla samhällets invånare. Den är en koloss som är så stor att den knappt kan röra sig. En sådan samhällsordning är fel ur konservativ synpunkt. Alldeles oavsett vad SD tycker om det.”
Att välfärdsstaten av idag skulle vara allomfattande är rent löjeväckande. Vi lever inte på 70-talet under Palmes socialdemokrati. Då hade det funnits fog för att uttrycka sig så. Att kalla välfärdsstaten år 2009 för en koloss som är så stor att den knappt kan röra sig är rent apart. Det vore en mer rättvisande bild av idag att istället kritisera den press som arbetslösa och sjuka utsätts för idag.
Och varför i hela fridens namn drar du upp SD i ditt inlägg? Jag står så långt från SD och högerradikalism man kan komma. Var saklig och blanda inte ihop inlägg.
Frederick:
Jag kanske bör förtydliga att jag inte menar att familjen bör vara det enda sociala skyddsnätet. Det är det första, och bör rimligen kunna fånga upp det mesta, men som du säger inte allt. Därför behövs det även andra institutioner, såsom föreningar och församlingar, som fungerar som en andra försvarslinje.
Ytterst bör även staten ha redskap för att hjälpa de som trillat mellan alla stolar och är i stor nöd. Det jag motsätter mig är den allomfattande välfärdsstaten.
Jag delar din uppfattning att det finns icke-materiella värden som är nog så viktiga som ekonomska, och som idag är gravt förbisedda. Detta behöver dock inte innebära att man motsätter sig tillväxt, eller förnekar att även detta har ett värde.
Jag förtidsröstade direkt det var möjligt på kd, och på kd:s valsedel kryssade jag för en gammal konservativ kämpe i form av Alf Svensson, Gränna.
Jag är naiv nog att den försynte Alf ej har gjort sitt, utan att det finns en stark och ihärdig låga brinnande hos denne sympatiske gentleman.
Därutöver börjar jag mer och mer tycka att det är en distinkt fördel med lite äldre politiker i beslutande, politiska, församlingar. Församlingar som inte sällan fattar beslut i verkligt kniviga, mångfacetterade och för miljoner människor mycket avgörande frågor.
Till detta kan läggas att jag upplever att den gode Alf alltid har haft en mycket anständig och fin framtoning som människa. I just hans fall känns det verkligen som om det inte är en påklistrad attityd, utan någonting verkligt genuint, t ex när han talar om etik & moral i olika hänseenden.
Vidare ser jag det som ett stort värde att representanter för olika partier förhoppningsvis kan mötas över generationsgränser i samtal om olika politiska frågor, oavsett om frågorna är dagsaktuella eller tidlösa.
Härigenom ser jag gärna att såväl en yngre, spännande politiker likt Ella Bohlin, som en ärrad krigare som Alf Svensson kom in i Europaparlamentet. Där kunde de, två svenskar i en internationell församling, belysa och samtala kring olika frågeställningar utifrån just sina egna, personliga erfarenheter och världsbilder. Samtal som förhoppningsvis var givande för dem båda, och för Sverige.
Ungefär så här har jag resonerat, och valde alltså att stödja en ”gammal” beprövad, konservativ hjälte. En hjälte som jag upplever kämpar för mer traditionella ideal och värderingar. En kämpe av ädlaste årgång som exempelvis kan ståta med Konungens medalj, tolfte storleken, som Svensson har fått ”För betydande insatser på skilda områden inom svenskt samhällsliv”.
Jag röstade på Alf.
Med vänliga hälsningar
Angående Sd-debatten. Att rösta på Sd känns ungefär som att rösta på sossarna som de såg ut för femtio år sedan. För mig är inte heller det allternativet särskilt lockande…
Frederick:
”Att välfärdsstaten av idag skulle vara allomfattande är rent löjeväckande. Vi lever inte på 70-talet under Palmes socialdemokrati. Då hade det funnits fog för att uttrycka sig så. Att kalla välfärdsstaten år 2009 för en koloss som är så stor att den knappt kan röra sig är rent apart.”
På vilket vis menar du att välfärdsstaten var mer omfattande under 1970-talet? Att vi hade mer välfärd för mindre skattepengar är förstås en annan sak.
Söderbaum skriver: ”På vilket vis menar du att välfärdsstaten var mer omfattande under 1970-talet? Att vi hade mer välfärd för mindre skattepengar är förstås en annan sak.”
Du kan inte på allvar mena att du inte ser skillnaden på välfärdsstaten under 70-talet och idag?
Problemet under 70-talet var inte själva välfrädsstaten, utan den vänsterradikala tidsanda som önskade expandera staten och offentlig sektor överlag med allt vad detta innebar av byråkrati, tristess, motverkande av småföretagande och privata initiativ samt löntagarfonder.
Idag är närmast problemet att välfärdsstaten sakta men säkert och bit för bit håller på att monteras ned. Nästan hälften av de arbetslösa saknar a-kassa (visst finns det ett individuellt ansvar här, men höjningen av kostnade för a-kassan för många individer har varit alldeles för hög), attityden till folk som redan sitter i det ökända ”utanförskapet” Alliansen talar så väl om, dvs. sjukskrivna och arbetslösa går efter devisen piska snarare än morot. Att VABa, dvs. att ha vård av sjukt barn har nu blivit en byråkratisk mardröm av pappersexcercis (vilket är märkligt av en borgerlig regering som — ofta med rätta — kritiserat socialdemokratisk byråkrati). Kravet på att arbetssökande ska bryta upp från hus och hem, bryta upp barnen från skolan och flytta land och rike runt är djupt människo-oväridgt. Ur en konservativ synpunkt är människan inte endast hennes arbete, utan hon har även ett behov av rötter, att få känna sig rotad och uppleva samhörighet till en plats och de människor hon har omkring sig. En pragmatiskt nyliberal teknokrati har nu ändrat på detta.
Ur konservativ synpunkt var statssocialismens/vänsterradikalismen huvudfienden fram till sjuttio-åttiotalet någon gång. Men det senaste decenniet har det varit nyliberalismen — en ideologi som i sitt hyllande av Marknaden och kommersialismen totalt bortster ifrån de djupare, icke-materialistiska värden vi som medborgare och människor behöver.
Patrik M: Då är vi inte helt oense. Men jag är starkt skeptisk till att förlita sig så starkt på civilsamhället som du gör. Det har blivit populärt att göra det som ett alternativ till keynesianismens statstro och sedan nyliberalismens marknadstro. Men jag tror att civilsamhället riskerar att bli samma sorts ideologiska mystifikation som både staten och marknaden kan och har blivit på många sätt.
Dock tror jag ändå att staten är det redskap som bäst lämpar sig för politisk-sociala frågor.
Och visst har tillväxt ett värde. Utan den inga materiella landvinningar. Det jag vänder mig emot är en ensidig hyllning av ekonomiska, marknadsmässiga och kommersiella värden samt deras intrång på områden som borde ses som mer komplexa och beroende av icke-materiella värden.
Frederick:
”Problemet under 70-talet var inte själva välfrädsstaten, utan den vänsterradikala tidsanda”
Att socialdemokratin var mera vänsterextrem i sin framtoning har ju ingenting med välfärdsstatens reella omfattning att göra.
”Idag är närmast problemet att välfärdsstaten sakta men säkert och bit för bit håller på att monteras ned.”
Det märker jag inte, utveckla gärna. Att den håller på att förfalla (för att den, som jag uttryckte det tidigare, är för stor för att kunna röra sig) är förstås en annan sak. Att privata alternativ börjar konkurrera har med förfallet att göra, inte med en medveten nedmonteringspolitik.
”Nästan hälften av de arbetslösa saknar a-kassa”
Ja, men det har de valt själva. Folk försäkrar sina hem, barn och bilar med många tusenlappar i månaden – men somliga har tydligen inte ansett det värt att försäkra sin lön med en femtilapp extra i månaden.
”attityden till folk som redan sitter i det ökända “utanförskapet” Alliansen talar så väl om, dvs. sjukskrivna och arbetslösa går efter devisen piska snarare än morot”
Ja, och det är jättedåligt! Men attityden har ingenting att göra med välfärdsstatens omfattning.
”Kravet på att arbetssökande ska bryta upp från hus och hem, bryta upp barnen från skolan och flytta land och rike runt är djupt människo-oväridgt.”
Ja, det är urdåligt. Men även om det för den enskilde upplevs som att välfärden försämras när man måste lämna familj och vänner, så handlar det desto mer om att välfärdsstaten intervenerar i människors liv. Det är en direkt fortsättning på urbaniseringspolitiken under 60- och 70-talen då landsbygdsbor tvingades flytta in till städerna eftersom välfärdsstaten krävde det.
”Ur en konservativ synpunkt är människan inte endast hennes arbete, utan hon har även ett behov av rötter, att få känna sig rotad och uppleva samhörighet till en plats och de människor hon har omkring sig.”
Precis. Men ur en allomfattande välfärdsstats synpunkt är människan endast hennes arbete, hon är en produktionsenhet.
”Ur konservativ synpunkt var statssocialismens/vänsterradikalismen huvudfienden fram till sjuttio-åttiotalet någon gång. Men det senaste decenniet har det varit nyliberalismen — en ideologi som i sitt hyllande av Marknaden och kommersialismen totalt bortster ifrån de djupare, icke-materialistiska värden vi som medborgare och människor behöver.”
Ja, men det betyder inte att konservativa idag ställer sig på statssocialismens/vänsterradikalismens sida. Konservatismen är lika mycket emot socialismen och liberalismen.
Frederick: ”Då är vi inte helt oense”
Nej, jag tror inte vi är helt oense. Det handlar nog här om en gradfråga. Skillnaden ligger i att du sätter större tilltro till statens förmåga att prestera välfärd än jag, medan jag har större tilltro till civilsamhället än du.
Båda är vi dock överens om att det behövs något slags system för social trygghet och att varken den rena nyliberalismens marknadsfundamentalism eller den rena socialismens statliga kolosser är idealiskt för att producera denna trygghet.
Patrik M: ”Båda är vi dock överens om att det behövs något slags system för social trygghet och att varken den rena nyliberalismens marknadsfundamentalism eller den rena socialismens statliga kolosser är idealiskt för att producera denna trygghet.”
Hear, hear. Håller helt med.
Söderbaum:
”Ja, men det har de valt själva. Folk försäkrar sina hem, barn och bilar med många tusenlappar i månaden – men somliga har tydligen inte ansett det värt att försäkra sin lön med en femtilapp extra i månaden. ”
Som sagt till viss del är det ju ett individuellt val. Det har du rätt i. Samtidigt har de ju känt sig tvingade att göra detta svåra val p g a ekonomiska skäl. Det jag vänder mig emot är den krasst ekonomistiska, nyliberala syn som frammanar det privatförsäkringssystem du förespråkar. Jag vill ha en generell välfärd, då jag menar att denna skapar bäst förutsättning för en rättvis social trygghet. Ur denna sociala trygghet skapas även social stabilitet.
Söderbaum: ”Ja, det är urdåligt. Men även om det för den enskilde upplevs som att välfärden försämras när man måste lämna familj och vänner, så handlar det desto mer om att välfärdsstaten intervenerar i människors liv. Det är en direkt fortsättning på urbaniseringspolitiken under 60- och 70-talen då landsbygdsbor tvingades flytta in till städerna eftersom välfärdsstaten krävde det. ”
Här håller jag inte med dig. Det handlar väl inte om att välfärdsstaten intervenerar i människors liv. Det här är ju politiska direktiv och beslut fattade av den borgerliga alliansen, vars motiv knappast har varit att stärka välfärdsstatens interventions i människors liv. Det är inte alls någon fortsättning på en gammal urbaniseringspolitik. Det är en pragmatisk form av nyliberalt tänkande, där människan ses främst som en ekonomisk enhet som kan sättas in i vilket sammanhang som helst och som är oberoende av traditioner, rötter, familjeband, vänskapsband, hembygdskänsla och andra icke-materialistiska sentiment och värden. Den röda och blå teknokratins mentalitet vandrar hand i hand. Men du jagar hjärnspöken om du fortfarande bekämpar någon sorts gigantisk välfärdsstat som inte längre existerar. Det vore bättre om du vände udden mot en förlegad thatcherism och manchesterliberalism som redan har begravts en gång i tiden. Den har ingen som helst folklig förankring och kommer aldrig att kunna fungera som det enande kitt mellan klasser, kulturer och etniciter som behövs för att undvika större revor i samhällets väv. Revor som redan nu växer sig större och större för varje dag.
Vare sig hårdför statssocialism eller frimarknadsradikalism är någon lösning.