Först håller den kristdemokratiska partiledaren två fantastiska tal. Om etablissemangets krig mot de vanliga människorna. Hägglund framhävde att Strävsamma hyggliga människor ska inte behöva tåla att bli föraktade för sin livsstil. Ledarsidorna med hjärta till höger jublade SvD, NWT, BT, SMP, VT och Barometern. Blogg-högern hurrade (exempelvis här, här, här, här och här) och DN-skrapan gjorde i byxorna.
Allt var så bra. Så rätt. Men nu går samma Hägglund ut och riktar udden mot just de vanliga människorna som tycker om att ta ett glas vin till maten eller en öl vid grillen. Höjda alkoholskatter. Vem lockar han med det? Knappast de vardagsmänniskor som han så förtjänstfullt drog en lans för en Västerås och i Visby. De väljare som lockades i Almedalen har redan flytt.
Ska det vara så förbannat svårt att våga stå för en konsekvent högerförnyelse?
Dag Elfström
Edit: Nu kommenterar även SvD Hägglunds vändning under rubriken ”Hägglund tillbaka i regleringsmissbruket”.
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Det här handlar knappast om förnyelse eller icke. Det handlar om moralism och om sedvanlig politisk klåfingrighet. Så fort människor icke görer som politikerna vill, ropar politikerna på förbud och andra instrumenter för att förändra människors agerande i för politikerna önskvärd riktning. Det råder sålunda ingen artskillnad mellan kvoterad föräldraförsäkring och Hägglunds krav på höjd alkoholskatt. Båda företeelserna är utslag av samma politiska paternalism.
I Sodom och Gomorra var disciplinen svag
Och den som kritiserade blev hängd samma dag
Poliserna var busar, borgmästarn en kanalj
Och den som drack mest öl och brännvin fick guldmedalj
Moralen var det uselt med
För tiden hade gått ur led
Det syndades båd” natt och dag i ur som i skur
I Sodom och Gomorra fanns det ingen censur.
Ur Balladen om censuren av Cornelis Vreeswijk
Även jag tycker illa om puritanismen.
Jag tror nog delvis att det är ett utslag av Hägglunds svåra balansgång. Här har han nu gjort diverse utspel som torde glädja de konservativa, men knappast det gamla frikyrkliga gardet i kd. Alltså försöker man hålla dess på gott humör med en gammal beprövad kd-fråga.
Sannolikt har Elfström rätt i att Kd inte vinner särskilt många allmänborgerliga med detta utspel, och knappast i längden det gamla gardet heller eftersom detta är en fråga Kd på förhand är dömda att bli överkörda av övriga alliansen. Alltså – inte så smart av Hägglund, för att uttrycka det hela diplomatiskt.
Samtidigt har jag svårt att se att alkoholskatten bland alla dessa skatter vi svenskar dignar under skulle vara särskilt irriterande. Jag föredrar generellt konsumtionsskatter före inkomstskatt, om man nu måste välja, och det måste man om man inte är så radikal libertarian att man helt vill avskaffa statsbudgeten. Så Hägglund, när får vi se ett utspel om sänkt inkomstskatt??
Patrik M, alkoholskatten är särskilt misshaglig i det att den är totalt förljugen. Man slår blå dunster i medborgarnas ögon om att skatten är till för deras eget bästa (dvs folkhälsan) när man i själva verket bara är ute efter att pungslå dem. Ville man verkligen minska konsumtionen skulle en liter brännvin kosta 1000 kronor eller vara förbjuden.