Ibland kan man som skribent känna sig lite trött i pekfingrarna, och lite trög i bollen. Då är det skönt att konstatera att det finns andra som ändå skriver det man vill uttrycka, och gör det på ett bättre sätt än man själv kunnat göra. Då kan man nämligen ta den bekväma genvägen att hänvisa till ett färdigt inlägg istället för att skriva det själv.
Det är precis vad jag tänker göra nu. Den som likt jag är intresserad av säkerhetspolitik torde nämligen ha stor glädje av denna artikel av Lars Ulfving, på bloggen ”Strategi och Krigskonst”. Ulfving beskriver där det sorgliga tillstånd vårt försvar befinner sig i, hur vår försvarspolitik befinner sig i total avsaknad av kontakt med den säkerhetspolitiska verkligheten, och vilket enormt resursslöseri det senaste decenniets försvarspolitik medfört.
Den bistra sanningen är att vi idag kastar ut 40 miljarder årligen i försvarsutgifter, men att vi i praktiken knappt får något för pengarna i form av försvarsförmåga, att försvaret enligt alla rimliga sätt att bedöma redan är skrotat, och att det sannolikt kommer att ta i storleksordningen 30 år att bygga upp det igen – från början. Läs och rys. Tyvärr har Ulfving helt rätt i det han skriver.
Patrik Magnusson
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Detta är i sanning \b{dyster läsning}.
En återgång till tingens ordning är nödvändig. Ett första steg vore att återinföra indelningsverket och våra stolta bygderegementen.
Varför stanna vid indelningsverket? Ledungen – det var grejer det. Det var bättre förr, ju förr desto bättre!
Nej, men skämt åsido. Exakt hur vårt återuppbyggda försvar bör se ut torde nog kräva en hel del utredande. Vad vi kan vara säkra på är att det inte kommer att se ut som vare sig 1600-talets, kalla krigets eller dagens militära organisation.