
REPORTAGE | Den gångna helgen arrangerade, som tidigare utannonserats här på T&F, Konservativt Forums årliga sommarkonferens. Ett trettiofemtal personer i varierande åldrar slöt upp på lördagseftermiddagen.
Först ut var Elise Claeson, sociolog och mångårig krönikör på Svenska Dagbladets ledarsida. Hon pratade under rubriken ”Perspektiv på en konservatism för Sverige i 2000-talet”. Föredraget fokuserade på medialandskapets syn och intresse av konservatism och vad som skiljer denna nya konservatism mot den gamla. Den nya konservatismen tar sig annorlunda uttryck och fokuserar på andra frågor, hävdades det, och att den i motsats till den allmänna bilden är en kvinnornas ideologi. Även om undertecknad kanske kände sig mer hemma i vad Elise målade upp som ”den gamla konservatismen” så var föredraget mycket intressant. Att föredraget var högintressant framgick också av det faktum att frågestunden skenade iväg och vi blev en och en halv timme försenade.
Efter fika så välkomnade vi nästa talare. Det var Jonathan Price, amerikan bosatt i Nederländerna, som talade under rubriken ”The Dutch Edmund Burke-foundation and the building of the paneuropean conservative network”. Huvuddragen i hans föredrag handlade om hur de byggt upp sin Edmund Burke stiftelse och vilka lärdomar och problem de haft sedan de startade, och sedan hur detta utmynnat i arbetet med det paneuropeiska Center for European Renewal. Deltagarna utnyttjade också det faktum att man hade en livs levande amerikansk konservativ på besök, och frågorna om vad som händer ”over there” var många.
På kvällen hölls en trerättersmiddag med oxfilé Chateaubriand som huvudrätt. Vilket ansågs lämpligt då mannen som överlåtit sitt efternamn till maträtten, Francois Renée de Chateaubriand, också har givit konservatismen dess namn. En lyckad och lång sittning med efterföljande fest kan konstateras. Ända fadäsen var att ugnen i sista sekund fick för sig att lägga av, men det löstes genom att oxfilén istället fick stekas.
På söndagsförmiddagen diskuterades framtidsutmaningar. Frågor som hur man skapar broar mellan konservativa i olika läger och olika partier, som nödvändigtvis inte känner sig allierade med varandra, dominerade diskussionen. En del praktiska beslut togs också – som att konferensen även nästa år, valrörelsen till trots, är inriktad på att äga rum sista helgen i augusti. Efter en husmanskostslunch med potatismos och köttbullar så gästades vi av Dick Erixon. Han talade på temat ”Konservatismen och det internationella ansvaret”, och det blev en mycket intressant diskussion kring internationell rätt och länders suveränitet samt perspektiv på neokonservatismen.
Jag tror att många av konferensens deltagare fick mersmak och vi kan förhoppningsvis vänta en försvarlig storlek på deltagandet även nästa år – även om det som sagt är mitt under en brinnande valrörelse.
Bjuder nedan på valda bilder från helgen.







Dag Elfström


På djupet
Porträtt
Bokrecension


”På kvällen hölls en trerättersmiddag med oxfilé Chateaubriand som huvudrätt. Vilket ansågs lämpligt då mannen som överlåtit sitt efternamn till maträtten, Francois Renée de Chateaubriand, också har givit konservatismen dess namn.”
Grammatici certant. En lika god gissning är att det är avlett från det franska distriktet Châteaubriant, som väl i övrigt kanske mest är känt för att Victor Hugos föräldrar träffades där (hans mors, Sophie Trébuchet, hus finns ännu kvar).
Konferensen som bara bjuder in meningsfränder.
Carl:
Jupp. Precis det som är idén.
Eller för att citera Konservativt Forums hemsida:
På vilket sätt är en sverigedemokrat ett hot för er konferens?
Lägg fördomarna på hyllan nu.
Herr Pettersson teori om Chateaubriandstekens etymologi är helt säkert den riktiga. Det finns ju många maträtter uppkallade efter distrikt men mycket färre efter personer, i varje fall inte politiker eller författare.
Det icke alltid fullt tillförlitliga uppslagsverket Wikipedia skriver om Oxfilet Chateaubriand följande.
Denna text eller delar av den verkar ordagrant ha spritts till andra sidor på nätet. Den litet mer tillförlitliga Nationalencyklopedin (som Wikipedia själv påstår sig vara bättre än) skriver följande.
Det här verkar ha varit en trevlig tillställning. Jag kommer nästa år. Såvida jag inte avvisas i porten eftersom jag sympatiserar med SD, vill säga.
Olof,
Även sossekonferenser är säkert trevliga tillställningar med god mat, men varken sverigedemokrater eller borgerliga torde på allvar överväga att delta i dessa.
Att träffas och umgås med likasinnade har sin plats, och att debattera med meningsmotståndare har sin. Läs gärna och kommentera våra artiklar på T&F, men som sverigedemokrat tror jag inte du skulle trivas på en KF-konferens.
Shit, var är kvinnorna? Ser en enda.
Texten på Wikipeda måste i vart fall vara fel. Saint-Malo föddes han förvisso i (det mesta av uppväxten tillbringade han sedan i Combourg), men han kan inte gärna haft en egen köksmästare redan då. Att han ”skrev mycket” om Saint-Malo är väl också lite tveksamt, även om det förstås beskrivs i memoarerna. Man får här en känsla av devot turistbroschyr.
Nationalencyklopedin sammanfattar nog läget rätt bra, men utan att redogöra för argumenten för och emot de bägge tolkningarna. Själv tror jag att jag har stått på uppgiften i någon litteratur; skall försöka leta reda på någon mer resonerande framställning av problemet.
”Lägg fördomarna på hyllan nu.”
Kanske skulle du läsa vad Burke skriver om fördomar i Reflections on the Revolution in France. På köpet för du veta att konservatism handlar om lite annat än att vara bitter på invandrare.
Patrik:
Jag tror att jag skulle trivas alldeles utmärkt. Jag tror också att jag skulle träffa många personer med samma åsikter som jag själv i invandringsfrågan.
Olof:
Givet att du stödjer SD:s invandringspolitik är jag rädd att du skulle bli grymt besviken. Visst är det många konservativa som med rätta är kritiska till den förda migrationspolitiken, men av helt andra anledningar och med andra förslag på lösningar än de SD förespråkar.
Med detta avser jag, i alla fall för en tid, sätta punkt för mitt deltagande i diskussioner rörande invandring. Förvisso är det en viktig fråga, men det känns som att andra viktiga frågor fått stå tillbaka för detta på sistone.
Tja, om det automatiskt är icke-konversativt att sympatisera med SD:s syn på invandringspolitiken, då bör rimligtvis en herre som Roger Scruton inte räknas som konservativ.
Det är ju inte riktigt bara invandringspolitiken som är SDs problem. De är helt enkelt inte trovärdiga. Ogenomtänkta och med rötter i skinnskallerörelsen.
Men nu är vi från redaktionens sida är lite trötta på att i stort sett samtliga inlägg får en efterdebatt som är präglad av invandringspolitik och SD. Om det fortsätter får vi blockera fler ip-nummer än vi redan gjort och radera fler inlägg. Det är inte meningen att T&F ska bli ett forum för/om Sverigedemokraterna eller varför inte T&F tycker det är tilltalande med folk från motpol-sfären runt hörnet.
Där har du rätt Dag. T & F är för invandring till Sverige, ser inte mångkultur som ett problem i sig utan det är fördomsfulla svenskar som är problemet, enligt Dag och c/o så kan kurder, somalier, syrianer och svenskar lever sida vid sida på svensk territorium så länge svenskarna inte visar främlingsfientliga tendenser eller låter SD få inflytande.
Sedan så håller jag med att Motpol sympatisörer ska hålla sig borta från tradition och fason. TF är för jämställdhet mellan alla i Sverige oavsett etnicitet och härkomst, anser att politiska beslut ska fattas efter siffror och kvantitet dvs demokrati och att den konservatism som ska vara gällande ska vara utifrån ett Kristdemokratiskt (kd) perspektiv, där alla är lika mycket värda m.m
De flesta motpolbloggarnas linje och dess sympatisörer är att en mer aristokratisk klass ska sköta politiken, invandringen sliter Europa i stycken och att mångkultur är förtryck. Medan TF hyllar Thatcher och Churchill så stödjer Motpol Franco, Carl Schmitt, Oswald Spengler och Tage Lindbom osv.
Motpol och TF är ljusår ifrån varandra på alla sätt. Likväl som SD står för allt som TF är emot.
Lika bra att ”call it quits” och låta TF folk hålla sig till varandra.
Inte för att röra om ytterligare i en redan rörig gryta; men Tage Lindbom har väl dykt upp mer än en gång på T&F? Inget fel i sig om man bortser från hans antipati gentemot parlamenatarisk demokrati, vilket hade sin orsak.
Kan man inte längre läsa god litteratur med djupa tankar utan att likt Gabriel ängsligt se sig över sin egen axel om storebror ser på? Då är det kört för Platon och en hel del andra giganter i den västerländska kanon.
Detta sagt utan att lägga ytterligare ved på brasan om T&F och SD.
Ideologiska puritaner till trots Johan J; du läser in för mycket i min kommentar. Att Lindbom är god litteratur är en irrelevant smaksak, knappast västerländsk kanon. Möjligen småländsk.
Ber om ursäkt Gabriel för att jag läste in för mycket i ditt inlägg.
Inte heller jag har påstått att Lindbom tillhör den Västerländska kanon, men det är väl lika ”puritanskt” om man ställer upp parlamentariska villkor innan man läser honom som när man läser Platon?
Vad var orsaken till Lindboms påstådda antiparlamentarism?
Ursäkten godtagen =)
Jag personligen ställer inga som helst demokratiska villkor på min läsning. Fångar det mitt intresse läser jag med nöje oavsett vad slutpläderingen vill övertyga mig om. Resten sköter jag själv: med förnuftet (för att följa Platons ideal).
Anledningen till att jag skrev det du senare kom att reagera på var att Richard Andersson gjorde distinktionen mellan T&F och Motpols politiska ledstjärnor, där Lindbom hamnade hos den senare, underförstått en antidemokratisk tradition. Och eftersom jag inte är sen med att påpeka andras brister (hmm..) påvisade jag att Herr Lindbom dock förekommit även på T&F. Själv har jag inget emot Tage Lindbom, och om jag minns det rätt så var reflektionen kring hans tankar på T&F från det starkare avsnittet i ”Konservatism i vår tid”. Hans kritik av parlamentarismen har sina poänger, men jag kan inte relatera till hans utgångspunkt i sin kritik av demokrati; som är Spenglersk antimodernism och perennialism. Något jag personligen uppfattar som tämligen nihilistisk i den mån jag har förstått den, det vill säga: knappast alls =)