Konservativt Forums femte sommarkonferens!

logga_stor

REPORTAGE | Den gångna helgen arrangerade, som tidigare utannonserats här på T&F, Konservativt Forums årliga sommarkonferens. Ett trettiofemtal personer i varierande åldrar slöt upp på lördagseftermiddagen.

Först ut var Elise Claeson, sociolog och mångårig krönikör på Svenska Dagbladets ledarsida. Hon pratade under rubriken ”Perspektiv på en konservatism för Sverige i 2000-talet”. Föredraget fokuserade på medialandskapets syn och intresse av konservatism och vad som skiljer denna nya konservatism mot den gamla. Den nya konservatismen tar sig annorlunda uttryck och fokuserar på andra frågor, hävdades det, och att den i motsats till den allmänna bilden är en kvinnornas ideologi. Även om undertecknad kanske kände sig mer hemma i vad Elise målade upp som ”den gamla konservatismen” så var föredraget mycket intressant. Att föredraget var högintressant framgick också av det faktum att frågestunden skenade iväg och vi blev en och en halv timme försenade.

Efter fika så välkomnade vi nästa talare. Det var Jonathan Price, amerikan bosatt i Nederländerna, som talade under rubriken ”The Dutch Edmund Burke-foundation and the building of the paneuropean conservative network”. Huvuddragen i hans föredrag handlade om hur de byggt upp sin Edmund Burke stiftelse och vilka lärdomar och problem de haft sedan de startade, och sedan hur detta utmynnat i arbetet med det paneuropeiska Center for European Renewal. Deltagarna utnyttjade också det faktum att man hade en livs levande amerikansk konservativ på besök, och frågorna om vad som händer ”over there” var många.

På kvällen hölls en trerättersmiddag med oxfilé Chateaubriand som huvudrätt. Vilket ansågs lämpligt då mannen som överlåtit sitt efternamn till maträtten, Francois Renée de Chateaubriand, också har givit konservatismen dess namn. En lyckad och lång sittning med efterföljande fest kan konstateras. Ända fadäsen var att ugnen i sista sekund fick för sig att lägga av, men det löstes genom att oxfilén istället fick stekas.

På söndagsförmiddagen diskuterades framtidsutmaningar. Frågor som hur man skapar broar mellan konservativa i olika läger och olika partier, som nödvändigtvis inte känner sig allierade med varandra, dominerade diskussionen. En del praktiska beslut togs också – som att konferensen även nästa år, valrörelsen till trots, är inriktad på att äga rum sista helgen i augusti. Efter en husmanskostslunch med potatismos och köttbullar så gästades vi av Dick Erixon. Han talade på temat ”Konservatismen och det internationella ansvaret”, och det blev en mycket intressant diskussion kring internationell rätt och länders suveränitet samt perspektiv på neokonservatismen.

Jag tror att många av konferensens deltagare fick mersmak och vi kan förhoppningsvis vänta en försvarlig storlek på deltagandet även nästa år – även om det som sagt är mitt under en brinnande valrörelse.

Bjuder nedan på valda bilder från helgen.

CIMG1150

CIMG1169

CIMG1171

CIMG1180

CIMG1178

CIMG1188

CIMG1237

Dag Elfström

21 Svar till “Konservativt Forums femte sommarkonferens!”


  1. 1 S. O. Pettersson september 4, 2009 kl. 12:45

    ”På kvällen hölls en trerättersmiddag med oxfilé Chateaubriand som huvudrätt. Vilket ansågs lämpligt då mannen som överlåtit sitt efternamn till maträtten, Francois Renée de Chateaubriand, också har givit konservatismen dess namn.”
    Grammatici certant. En lika god gissning är att det är avlett från det franska distriktet Châteaubriant, som väl i övrigt kanske mest är känt för att Victor Hugos föräldrar träffades där (hans mors, Sophie Trébuchet, hus finns ännu kvar).

  2. 2 Carl september 4, 2009 kl. 16:13

    Konferensen som bara bjuder in meningsfränder. :)

  3. 3 Dag Elfström september 4, 2009 kl. 16:19

    Carl:

    Jupp. Precis det som är idén.

    Eller för att citera Konservativt Forums hemsida:

    Konservativt Forum är en oberoende, fri och skyddad träffpunkt för konservativa i Sverige, lika fritt från meningsmotståndare och usurpatorer som från krav på ansvar för någonting mer än ens egna insatser.

  4. 4 Carl september 4, 2009 kl. 16:33

    På vilket sätt är en sverigedemokrat ett hot för er konferens?

    Lägg fördomarna på hyllan nu.

  5. 5 Staffan Andersson september 4, 2009 kl. 17:09

    Herr Pettersson teori om Chateaubriandstekens etymologi är helt säkert den riktiga. Det finns ju många maträtter uppkallade efter distrikt men mycket färre efter personer, i varje fall inte politiker eller författare.

  6. 6 Michaël Lehman september 5, 2009 kl. 0:08

    Grammatici certant. En lika god gissning är att det är avlett från det franska distriktet Châteaubriant, som väl i övrigt kanske mest är känt för att Victor Hugos föräldrar träffades där (hans mors, Sophie Trébuchet, hus finns ännu kvar).

    Det icke alltid fullt tillförlitliga uppslagsverket Wikipedia skriver om Oxfilet Chateaubriand följande.

    Chateaubriand, maträtten, som består av bl a en tjock skiva oxfilé, föddes i staden Saint-Malo.

    Saint-Malo var en känd bastion för korsriddare och sjörövare. Det var här som den ”äkta” chateaubrianden föddes. Den skapades av monsieur Montmireil, kökschef hos den berömde författaren François-René de Chateaubriand, som älskade sitt Saint-Malo och skrev mycket om sin stad.

    Denna text eller delar av den verkar ordagrant ha spritts till andra sidor på nätet. Den litet mer tillförlitliga Nationalencyklopedin (som Wikipedia själv påstår sig vara bättre än) skriver följande.

    chateaubriand (fr.), en ca 3 cm tjock, grillad eller stekt skiva av oxfiléns mittstycke. Den serveras med olika såser och tillbehör, men ursprungsreceptet innefattar endast châteaupotatis och béarnaisesås. Det anses enligt somliga gastronomihistoriker ha varit F.R. de Chateaubriands kökschef, Montmirail, som tillägnade sin husbonde detta recept, medan andra gör gällande att ordet egentligen skall stavas châteaubriant och sammanhänga med den höga kvaliteten på köttdjuren från denna stad i departementet Loire-Atlantique.

  7. 7 Olof september 5, 2009 kl. 0:37

    Det här verkar ha varit en trevlig tillställning. Jag kommer nästa år. Såvida jag inte avvisas i porten eftersom jag sympatiserar med SD, vill säga.

  8. 8 Patrik Magnusson september 5, 2009 kl. 7:36

    Olof,

    Även sossekonferenser är säkert trevliga tillställningar med god mat, men varken sverigedemokrater eller borgerliga torde på allvar överväga att delta i dessa.

    Att träffas och umgås med likasinnade har sin plats, och att debattera med meningsmotståndare har sin. Läs gärna och kommentera våra artiklar på T&F, men som sverigedemokrat tror jag inte du skulle trivas på en KF-konferens.

  9. 9 Vox celestis september 5, 2009 kl. 12:10

    Shit, var är kvinnorna? Ser en enda.

  10. 10 S. O. Pettersson september 5, 2009 kl. 17:42

    Texten på Wikipeda måste i vart fall vara fel. Saint-Malo föddes han förvisso i (det mesta av uppväxten tillbringade han sedan i Combourg), men han kan inte gärna haft en egen köksmästare redan då. Att han ”skrev mycket” om Saint-Malo är väl också lite tveksamt, även om det förstås beskrivs i memoarerna. Man får här en känsla av devot turistbroschyr.

    Nationalencyklopedin sammanfattar nog läget rätt bra, men utan att redogöra för argumenten för och emot de bägge tolkningarna. Själv tror jag att jag har stått på uppgiften i någon litteratur; skall försöka leta reda på någon mer resonerande framställning av problemet.

  11. 11 S. O. Pettersson september 5, 2009 kl. 18:06

    ”Lägg fördomarna på hyllan nu.”
    Kanske skulle du läsa vad Burke skriver om fördomar i Reflections on the Revolution in France. På köpet för du veta att konservatism handlar om lite annat än att vara bitter på invandrare.

  12. 12 Olof september 6, 2009 kl. 9:37

    Patrik:

    Jag tror att jag skulle trivas alldeles utmärkt. Jag tror också att jag skulle träffa många personer med samma åsikter som jag själv i invandringsfrågan.

  13. 13 Patrik Magnusson september 6, 2009 kl. 10:06

    Olof:

    Givet att du stödjer SD:s invandringspolitik är jag rädd att du skulle bli grymt besviken. Visst är det många konservativa som med rätta är kritiska till den förda migrationspolitiken, men av helt andra anledningar och med andra förslag på lösningar än de SD förespråkar.

    Med detta avser jag, i alla fall för en tid, sätta punkt för mitt deltagande i diskussioner rörande invandring. Förvisso är det en viktig fråga, men det känns som att andra viktiga frågor fått stå tillbaka för detta på sistone.

  14. 14 Howard Hughes september 6, 2009 kl. 20:56

    Tja, om det automatiskt är icke-konversativt att sympatisera med SD:s syn på invandringspolitiken, då bör rimligtvis en herre som Roger Scruton inte räknas som konservativ.

  15. 15 Dag Elfström september 6, 2009 kl. 21:16

    Det är ju inte riktigt bara invandringspolitiken som är SDs problem. De är helt enkelt inte trovärdiga. Ogenomtänkta och med rötter i skinnskallerörelsen.

    Men nu är vi från redaktionens sida är lite trötta på att i stort sett samtliga inlägg får en efterdebatt som är präglad av invandringspolitik och SD. Om det fortsätter får vi blockera fler ip-nummer än vi redan gjort och radera fler inlägg. Det är inte meningen att T&F ska bli ett forum för/om Sverigedemokraterna eller varför inte T&F tycker det är tilltalande med folk från motpol-sfären runt hörnet.

  16. 16 Richard Andersson september 7, 2009 kl. 12:00

    Där har du rätt Dag. T & F är för invandring till Sverige, ser inte mångkultur som ett problem i sig utan det är fördomsfulla svenskar som är problemet, enligt Dag och c/o så kan kurder, somalier, syrianer och svenskar lever sida vid sida på svensk territorium så länge svenskarna inte visar främlingsfientliga tendenser eller låter SD få inflytande.

    Sedan så håller jag med att Motpol sympatisörer ska hålla sig borta från tradition och fason. TF är för jämställdhet mellan alla i Sverige oavsett etnicitet och härkomst, anser att politiska beslut ska fattas efter siffror och kvantitet dvs demokrati och att den konservatism som ska vara gällande ska vara utifrån ett Kristdemokratiskt (kd) perspektiv, där alla är lika mycket värda m.m

    De flesta motpolbloggarnas linje och dess sympatisörer är att en mer aristokratisk klass ska sköta politiken, invandringen sliter Europa i stycken och att mångkultur är förtryck. Medan TF hyllar Thatcher och Churchill så stödjer Motpol Franco, Carl Schmitt, Oswald Spengler och Tage Lindbom osv.

    Motpol och TF är ljusår ifrån varandra på alla sätt. Likväl som SD står för allt som TF är emot.
    Lika bra att ”call it quits” och låta TF folk hålla sig till varandra.

  17. 17 Gabriel september 7, 2009 kl. 19:53

    Inte för att röra om ytterligare i en redan rörig gryta; men Tage Lindbom har väl dykt upp mer än en gång på T&F? Inget fel i sig om man bortser från hans antipati gentemot parlamenatarisk demokrati, vilket hade sin orsak.

  18. 18 Johan J september 8, 2009 kl. 21:03

    Kan man inte längre läsa god litteratur med djupa tankar utan att likt Gabriel ängsligt se sig över sin egen axel om storebror ser på? Då är det kört för Platon och en hel del andra giganter i den västerländska kanon.

    Detta sagt utan att lägga ytterligare ved på brasan om T&F och SD.

  19. 19 Gabriel september 9, 2009 kl. 9:33

    Ideologiska puritaner till trots Johan J; du läser in för mycket i min kommentar. Att Lindbom är god litteratur är en irrelevant smaksak, knappast västerländsk kanon. Möjligen småländsk.

  20. 20 Johan J september 9, 2009 kl. 15:41

    Ber om ursäkt Gabriel för att jag läste in för mycket i ditt inlägg.

    Inte heller jag har påstått att Lindbom tillhör den Västerländska kanon, men det är väl lika ”puritanskt” om man ställer upp parlamentariska villkor innan man läser honom som när man läser Platon?

    Vad var orsaken till Lindboms påstådda antiparlamentarism?

  21. 21 Gabriel september 9, 2009 kl. 19:53

    Ursäkten godtagen =)

    Jag personligen ställer inga som helst demokratiska villkor på min läsning. Fångar det mitt intresse läser jag med nöje oavsett vad slutpläderingen vill övertyga mig om. Resten sköter jag själv: med förnuftet (för att följa Platons ideal).

    Anledningen till att jag skrev det du senare kom att reagera på var att Richard Andersson gjorde distinktionen mellan T&F och Motpols politiska ledstjärnor, där Lindbom hamnade hos den senare, underförstått en antidemokratisk tradition. Och eftersom jag inte är sen med att påpeka andras brister (hmm..) påvisade jag att Herr Lindbom dock förekommit även på T&F. Själv har jag inget emot Tage Lindbom, och om jag minns det rätt så var reflektionen kring hans tankar på T&F från det starkare avsnittet i ”Konservatism i vår tid”. Hans kritik av parlamentarismen har sina poänger, men jag kan inte relatera till hans utgångspunkt i sin kritik av demokrati; som är Spenglersk antimodernism och perennialism. Något jag personligen uppfattar som tämligen nihilistisk i den mån jag har förstått den, det vill säga: knappast alls =)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 696,511 träffar
Bloggtoppen.se Politik bloggar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 36 other followers