REPLIK | Patrik Magnusson skrev ett inlägg som förvånade många. Inklusive mig. Med anledning av Reinfeldts regeringsförklaring säger han sig inte längre kunna stödja alliansen. Regeringens tillkortakommanden ligger främst i de försvarspolitiska frågorna, menar Magnusson. Han säger sig också vilja bygga upp ett nytt parti så småningom.
Jag håller med Patrik i mycket av hans kritik. Regeringen tar inte det försvarspolitiska ansvaret en borgerlig regering tvivels utan borde ta.
MEN: Regeringen har gjort otroligt mycket som inneburit ett steg i rätt riktning över hela det politiska fältet. Man har sänkt skatten mer än någon regering i Sverige gjort under hela efterkrigstiden. Man håller på att genomföra ett paradigmskifte inom utbildningsväsendet. Man ökar antalet poliser med 20 %. Man skärper straffen. Man säkrar viktiga äldrereformer. Man privatiserar. Man genomför vårdnadsbidraget. Man gör mycket bra. Och endel, det är sant, mycket dåligt.
Som konservativ är jag också realist och pragmatiker. Jag väljer mellan de alternativ som står till buds. Och att inte stödja alliansen inför valet 2010 är det samma som att passivt stödja skräckkabinettet s, v och mp. Då får vi en kvoterad föräldraförsäkring. Då får vi stora nedskärningar i försvaret. Då får vi kommunistiska statsråd. Då får vi chockhöjd skatt och kvoterade bolagsstyrelser. Och då får vi Mona Sahlin som statsminister. Det sista kanske borde avskräcka mest.
Magnussons idé om att starta ett nytt parti tror jag helt enkelt inte på. Det är en för lång och svår process. Och kommer splittra de redan decimerade konservativa krafterna inom Alliansen.
Jag kommer gladeligen att stödja Allians För Sverige i valrörelsen och jag hoppas att alla andra med hjärtat till höger gör det samma.
Dag Elfström
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Efter att ha läst igenom alla kommentarer på Magnussons inlägg noggrannare ångrar jag en aning den lite bitska tonen och de summariska generaliseringarna. Men huvudpoängen kvarstår: Alliansen är på rätt väg. När borgarna 1976-1982 fick ägna krafterna åt att hindra Palme från att förvandla Sverige till en del av östblocket och Bildts regering var framröstad på missnöjesmandat har Alliansen verkligen en chans att göra en substantiell förändring. OM man klarar av att ta del lite ”piano” och gå de små förändringarnas steg utan att reta den socialdemokratiska ryggradsreflexen som finns hos så många medelsvenssons.
Självklart har Alliansen mitt orubbade stöd. Inte minst på grund av det skrämmande rödgröna alternativet. Till råga på allt med Sahlin i spetsen…
De negativa reaktionerna på Patrik Magnussons inlägg resonerar alla konsekvensetiskt – ”Tänk vad som skulle hända om kommunister hamnade i regeringen.” ”Alliansen har ändå gjort mycket bra.”
Problemet med konsekvensetiska resonemang (till skillnad från t.ex. dygdetiska, pliktetiska …) är att vi har svårt att bedöma konsekvenserna av våra handlingar på lång sikt. Uppriktigt sagt är det ju inte i långa loppet så intressant vad som händer nästa mandatperiod eller ens mandatperioden därefter. Det är den långsiktiga utvecklingen som är intressant. Om inte konservativa tänker långsiktigt, vilka ska då göra det?
Mycket av det som alliansen gjort är naturligtvis bra men det kan inte dölja det faktum att mycket av den övergripande utvecklingen av vårt samhälle går åt fel håll och att alliansen på väsentliga punkter inte gjort något väsentligt för att hindra det. Jag är inte beredd att säga att ett nytt parti är rätta vägen att gå men det är att absolut att alternativ som förtjänar seriös diskussion. Ännu viktigare är att diskutera de idéer som ett sådant parti måste bygga på. Kanske har den diskussionen inte nått tillräckligt långt för att idéerna ska kunna bära upp ett nytt parti. Den diskussionen kan inte föras inom etablerade partier.
Har verkligen skattetrycket gått ner? Tillåt mig tvivla, eller bevisa motsatsen. Sysselsättningen verkar ha ökat så där är det ju bra. Men vad sägs om:
1.feminism i moderaterna
2.LAS
3.möjlighet att uppfostra sina barn utanför socialistiska skolor och dagis
4.det försvunna försvaret
5. Socialistisk TV
FredrikN: http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Skattetryck/
Lika lite som Rom byggdes på en dag lika lite kan socialdemokraternas konsekventa socialistiska samhällsbygge, som pågått sedan 30-talet, förändras på en enda mandatperiod.
Det socialistiska samhällsbygget har steg för steg gått ut på att marginalisera den enskilde medborgaren och frånta denne substantiella möjligheter att påverka sitt eget liv. Genom social ingenjörskonst, om än i välmening, och ”utjämnande” skattesystem har passiviseringen drivits allt längre.
Alliansen har nu, som jag ser det, genomfört ett trendbrott genom en väsentligt annan inriktning på skattepolitiken som går i riktningen att möjliggöra för medborgaren att få en större påverkan på sin livssituation.
Min övertygelse är att återgivandet av ansvar till den enskilde medborgaren ett absolut nödvändigt första steg för att det överhuvudtaget skall vara möjligt att också förändra andra strukturella problem som socialdemokraternas socialistiska samhällsbygge givit upphov till.
Innevarande mandatperiod är bara början på en utveckling bort från den socialistiska folkhemstanken, där individen reducerats till en förmånstagare för diverse av staten tillhandahållan nyttigheter.
Låt inte socialisterna komma tillbaka nästa år, nu tillsammans med kommunister, utan stöd nu istället på alla sätt vår styrande Allians som är så oändligt mycket bättre än den rödgröna sörjans allians som dessutom kännetecknas av fullständig inkompetens när det gäller dess ledare.