DEBATT | I SVTs Agenda debatterades i söndags bland annat om förskollärare ska ha rätt att bära niqab eller burka. Det folkpartistiska skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm, försvarade det nuvarande förbudet mot detta med att en så pass heltäckande klädsel stör undervisningen och samspelet med barn. Mimikens betydelse är viktig, framhävdes vidare av skolborgarrådet.
Den muslimska kvinnan som skolborgarrådet träffade i studion och som håller på att utbilda sig till barnskötare ansåg däremot att reglerna är *trumvirvel* diskriminerande. Ja, visst är det diskriminerande. Det är en särbehandling av en person för att denna bär en religöst motiverad klädsel. En fullständigt berättigad diskriminering dock. Kunde inte riktigt låta bli att tänka på den klassiska sketchen med Robert Gustavsson från grogg.
För mig känns det rätt självklart att det finns situationer där det både är rätt och borde vara tillåtet att diskriminera. Barnskötare är ju bara ett av oändligt många jobb och situationer där en uppdragsgivare borde ha rätt att förvänta sig att dess arbetstagare visar ansiktet.
Min motvilja mot den massiva antidiskrimineringskampanj som pågått de senaste åren är tudelad. Det handlar för det första om majoritetssamhällets normhegemoni som något naturligt och sunt. Vi skakar hand med varandra. Vi visar ansiktet. Det är så vi gör i Sverige. I västerlandet. Det är naturligtvis fritt fram att ställa sig utanför denna samhällsordning. Men då kan man rimligtvis inte heller förvänta sig att bli behandlade som alla andra. Då har man förverkat sin rätt att skrika ”jag diskrimineras!”.
För det andra handlar det om makt och kontroll. Nu rörde sig ju just den här frågan om en kommunal anställning. Då är det kommunen, ”det offentliga”, som har ansvaret. Däremot finns det ju motsvarande fall där privata aktörer drabbas av statens politiskt korrekta överhet. Ett aktuellt fall innefattar en muslimsk man som inte blev anställd hos ett byggvaruhus bland annat för att han tyckte det var en kalasbra idé att falla i bön vid företagets utgångskassor. Diskrimineringsombudsmannen har nu lyckats klämma ut 30 000 i skadestånd i en förlikningsprocess med det stackars byggvaruhuset. Frågan är inte om det var rätt eller tillrådligt av företaget att göra som de gjorde. Frågan är vad farbror staten har med saken att göra? Det känns självklart att det borde vara företaget och inte statens ansvar att besluta kring anställningar och övriga avtal. Men denna självklarhet bryts om företaget anses ha agerat diskriminerande mot ett antal lagskyddade minoriteter(varför just dessa är viktigare än andra grupper i samhället är dock oklart). Det är en orimlig tingens ordning. Diskrimineringslagstiftningen är i sig en paradoxal och en mot civilsamhället fientlig institution som omgående borde avskaffas.
Läs mer om diskrimineringsraseriets galna följder i Merit Wagers newsmill-artikel.
Dag Elfström
Jag uppfattar inte detta som diskriminering. Det är ju inte bara HON som inte får bära burka. Det gäller ju lika för alla vad jag kan förstå. Då är det ju ingen diskriminering om förbudet gäller för alla. Eller är jag fel ute?
/AGW
Widell:
Diskriminering är när en person eller grupp särbehandlas. Niqba/burka-bärarna diskrimineras för det är bara deras klädsel som förbjudits. Försök inte smita undan diskrimineringsdebatten genom att hävda att det är något det inte är. Det är diskriminering. Och det är bra. Tänk vad skönt det är att säga det.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt ser problemet med att man som förskollärare har niqab eller burka.
Varför skulle det utgöra ett hinder egentligen, rent praktiskt?
Sedan att man har en åsikt om det är en annan femma, men det är subjektivt.
Dessutom, generellt, så är det ju faktiskt statens uppgift bland annat att skydda sina medborgare (vilket man förstås misslyckas fatalt med då man samtidigt stödjer massmord på ofödda människor – ja till och med uppmuntrar och finansierar det) och däri ingår självklart att skydda människor ifrån diskriminering.
Om staten inte skulle göra det, vem skall då göra det?
Det finns ju tendenser att företag inte vill att anställda överhuvudtaget skall visa vilken tro de har på något sätt överhuvudtaget, och säg att prostitution skulle legaliseras, och ingå som ett ”vanligt” arbete, då skulle AMS (om det nu fanns kvar) tvinga personer att söka jobb som ”sexarbetare” om man nu inte ville förlora sin A-kassa…
Varje enskild medborgare har rätt att diskriminera företag på vilken grund de än önskar. Varför ska företagen inte ha samma rätt menar du? För att företag är elaka och enskilda människor goda? Tror du på det själv?
.
Det var väl en fantasifull övertolkning av vad jag skrev. Diskrimineringslagstiftningen reglerar MOTIV till att behandla någon annorlunda med hänvisning till vissa fastslagna minoriteter + kön. Prostitutionslagstiftningen är ju något helt annat. Jag vill för övrigt förbjuda prostitution, inte bara köp av det samma.
D.
Jovisst har människor möjlighet att själva välja vilka företags tjänster och produkter de önskar nyttja. Likväl har företag och organisationer möjlighet att välja de de önskar anställa, jag menade mest bara på att det bör vara en giltig grund på vilken man avfärdar arbetssökande. Som jag kan se det så tycks inte en giltig grund vara att man avvisar personer som skyler i princip allt förutom ögonen, då det inte hindrar deras arbete.
Om det gjorde det vore det förstås en annan femma.
Jag håller helt med dig om att även säljande utav prostitution borde förbjudas. Samtidigt blir dock då problemet att prostituerad kanske inte kan ta kontakt med myndigheter på samma sätt, och att hela alltet hamnar i mycket mera – utav kriminella – kontrollerade miljöer.
Ur en ideologisk synvinkel vore det förstås gott att förbjuda prostitution helt, men ur en praktiskt synvinkel vet jag inte om det är så bra. Jag skulle gärna vilja att det helt förbjöds, men som sagt, de praktiska konsekvenserna kanske skulle göra att det blev en negativ utveckling för de drabbade.
Mitt exempel handlar främst om den oförståelse som marknaden framförallt har för religiös tro. Det var ju ganska nyligen om ett flygbolag som förbjöd sina anställda från att ha kors runt halsen. I Storbritannien. Arbetsgivaren skulle ju kanske förbjuda i ett längre perspektiv att man yppar något ord om något religiöst.
Muslimernas sak är – faktiskt – till viss del också vår sak…
Tack! Tyvärr tänker hela den politiska klassen i Sverige idag tvärtom. Du ska bryta alla normer men ändå kunna leva som alla andra.
Dag Elfström:
”Diskriminering är när en person eller grupp särbehandlas. Niqba/burka-bärarna diskrimineras för det är bara deras klädsel som förbjudits.”
Här beror det på hur de vill definera diskriminering.
Jag tycker inte man kan sätta likhetstecken mellan diskriminering och särbehandling. Det finns ett antal situationer där vi särbehandlar i samhället. Ibland kan denna särbehandling vara relaterad till krassa medicinska skäl (allegiker, rörelsehindrade och handikappade på olika sätt) och ibland har särbehandlingen andra, helt legitima, orsaker.
Diskriminering blir det, som jag ser det, först när särbehandlingen motiveras av t.ex. religösa, politiska eller rent rasistiska skäl.
I det nu aktuella fallet är orsaken till särbehandling helt legitim. I detta fall förutsätter yrket som sådant användande av kommunikation av olika slag där ansiktsuttryck och mimik är en del.
Diskriminering hade det i detta fall varit om personen i fråga förbjudits bära burka av enda orsak att hon är muslim.
minutz3:
Diskrimineringslagstiftningen slår hårt även mot kyrkor och samfund. En kyrka får inte sätta ut som krav när de anställer personal att de måste dela kyrkans gudstro, exempelvis.
Allianspartisten:
Äpplen och Päron. Spelar ingen roll. Min poäng är inte att diskutera vad som är diskriminering eller inte. Att jag envisas med att kalla täcka-hela-ansiktet-förbudet för diskriminering är för att jag vill problematisera lite. Diskriminering kan vara något sunt och bra.
Dag Elfström:
Jag tillhör dem som tycker att en seriös debatt kräver att man använder ord och begrepp i dess gängse betydelse. Nyspråk och egna omtolkningar är något som man ofta finner när vänstern debatterar och försöker förvrida verkligheten. Det är därför förvånande att du lånar dig till att använda samma ”trick”.
Enligt Svenska Akademiens ordlista står följande att läsa om verbet ”diskriminera”:
”utsätta viss grupp för orättvis behandling”
Utifrån detta kan man konstatera att du ger begreppet diskriminering en mycket vidare mening eftersom du innefattar även behandling som inte kan anses som orättvis (t.ex. som i det nu aktuella fallet).
Allianspartisten:
Jag tror du missförstår vad herr Elfström säger.
”utsätta viss grupp för orättvis behandling”
När herr Elfström skriver
”Diskriminering kan vara något sunt och bra.”
så uppfattar åtminstone jag det som att han fortfarande vidhåller att det är en orättvis behandling, men att det inte är något negativt, utan positivt med detta i vissa fall. Jag är den förste som är beredd att hålla med!
Dr Jensen:
Nu ska vi väl inte ge oss in i någon längre semantisk debatt men konstaeras måste ändå att just orden ”rättvisa” och ”orättvisa” hör till de begrepp som vänstern gjort allra störst våld på.
”Det handlar för det första om majoritetssamhällets normhegemoni som något naturligt och sunt.”
Naturligt ja, men sunt… Jag tycker att det är viktigt att korrigera denna hegemoni lite grann så att alla kan få plats på ett värdigt sätt. Samtidigt tycker jag att det är våldsamt att medvetet försöka att bekämpa den. Att justera lite är inte samma sak som att bekämpa.
Allianspartisten
”Jag tillhör dem som tycker att en seriös debatt kräver att man använder ord och begrepp i dess gängse betydelse. Nyspråk och egna omtolkningar är något som man ofta finner när vänstern debatterar och försöker förvrida verkligheten.”
Jag instämmer fullständigt!
PS: Det är också viktigt att påpeka att bruket av det (ursprungligen militära) begreppet ”hegemoni” inom sociologin har marxistiska rötter. Därför innebär dess använding att man tror att det finns två enskilda klasser i samhellet: de ”normala” och de ”icke-normala”, och att dessa två klasser står i strid mot varandra, o.s.v. – hela marxistiska paket! Jag skulle därför följa Allianspartistens (och Wittgensteins) kloka råd och avstå från dessa farliga lingvistiska, metaforiska och semantiskt kreativa spel och personaliseringar.
Språket har nämligen två funktioner: att uttrycka våra tankar och att kommunicera med andra. Den första funktionen är kreativ till sin natur, medan den andra måste nödvändigtvis följa väletablerade konventioner. En politisk debattör gör båda saker: han uttrycker sina tankar och försöker att kommunicera de till andra människor. I detta sammanhang är lite kreativitet effektivt, bra och livligt, men, om man gör den ena saken alltför kreativt, reskerar man att misslyckas med den andra. Knepigt!
Hälsningar,
Giulia
PPS: Att kommunicera dem, förlåt!
Jag köper gärna att majoritetens normer ska gälla. Men samtidigt måste det ju finnas en privat sfär där man gör vad som faller en in. Och är det inte här det blir svårt i Sverige? Eftersom staten lägger beslag på så mycket av produktion i form av skatter o.s.v. blir det väldigt svårt att leva i sin privata sfär. Exemplet med barnomsorg är självklart men även om det ska vara tillåtet med rökning i egna lägenheten. Eller påbudet om bilbälte. Eller…eller…eller…
FredrikN:
Det du säger är tänkvärt. Majoritetens normer får inte vara det samma som majoritetens diktatur.
Demokratin är ett sätt, det bästa vi känner, att ordna våra mellanhavanden i frågor som ligger inom ”det allmännas” område. Självklara delar här är lag och ordning men också det grundläggande stöd och skydd som ligger inom välfärdssamhällest ram.
Problemet blir när ”det allmänna” på område efter område ger sig in på sådant där medborgare, enskilda eller i frivillig samverkan, kan ta ansvaret på ett minst lika bra sätt. I vårt land har socialdemokrater strävat efter att steg för steg, och ofta i välmening – det skall erkännas, låtit staten lägga under sig område efter område. En konsekvens blir då naturligt att skatteintäkterna måste ökas för att den större omfattningen av ”det allmännas” ansvar ska kunna hanteras.
Det är denna utveckling som nu måste vändas.
När det sedan gäller frågor som rökning i lägenhet och bilbälte så kan dessa skenbart helt tyckas ingå i den privata sfären. Helt självklart är det dock inte. Både en rökare och en bilbälteslös, som råkar ut för en bilolycka, ger högre kostnader för sjukvård, alledles oavsett om sjukvården är helt finansierad av det allmänna eller genom försäkringar. Visst man kan tycka att det är en enskild frihet att avgöra om man ska få röka eller åka bil utan bilbälte, men gör man detta är det inte rimligt att kostnaden för konsekevenserna ska drabba någon annan.
Hej
Det här är mitt första inlägg. Jag tänkte komma med lite synpunkter utifrån en mer frihetlig hållning.
Ponera att personen i fråga anställdes av ett muslimsk dagis där andra normer råder än de svenska. Det kan finnas andra invändningar men personen kan ju fortfarande kommunicera med omvärden och barnen kan tex känna igen henne på rösten. I en uteslutande muslimsk kontext är jag inte ens säker på att personen måste bära burka om de tex inte finns män anställda på detta dagis.
Vore jag arbetsgivare skulle jag inte anställa en maskerad person. Men jag ser ingen anledning till ett idiotstopp för burka vad gäller denna yrkesgrupp. Vad jag vet finns ingen påbjuden klädsel i dagisbranchen såsom de åligger jobbare att bära säkerhetsvästar eller ordningspoliser att vara uniformerade. Närhelst denna dagismundering har införts blir det omöjligt att bära annan klädsel.
Svenska arbetsgivare kan anställa vem dom vill det bryr jag mig inte om. Jag har heller ingen önskan att politiker ska lägga sig i detta. Det åligger företagaren/arbetsgivaren att upprätta ett anställningskontrakt. Uppstår det konflikter pga olämplig klädsel i arbetet löses denna tvist förslagsvis via förhandling.
Jag har för mig att diskriminering uppstår när en enskild grupp utestängs från vissa yrken eller offentliga lokaler med regler som är avsedda att drabba denna grupp men ingen annan.
Begreppet diskriminering används på ett visst sätt i den allmänna debatten. Det innebär dock inte att man inte kan problematisera denna användning av begreppet.
Att diskriminera betyder egentligen varken mer eller mindre än att göra åtskillnad, att skilja på företeelser. Detta är grundläggande i allt mänskligt tänkande, handlande och upplevande.
Vi diskriminerar exempelvis mellan barn och vuxna på en mängd olika sätt (ett exempel är att vuxna endast får ha sex inom sin egen kategori). Pedofiler skriker ofta ”Diskriminering!” (de har märkt att detta enkla beteende kan ge politisk makt) och hävdar samma rätt till sin sexualitet som andra.
Problemet med denna användning av ordet diskriminering och problemet med vidhängande rättighetskrävande och identitetspolitik är att det ofta leder till att andra gruppers rättigheter kränks (barnens i fallet med pedofilerna). Så ja – det finns bra, vettig och nödvändig diskriminering.
Jag skulle tippa att den diskriminering vi ägnar oss åt i samhället till 99.99% är mycket vettig.
Sluta därför aldrig tänka bara för att någon skriker ”Diskriminering!” – dvs. bli aldrig politiskt korrekt.