Sveriges Radio P1:s välbekanta program Godmorgon världen gjorde i söndags ett reportage om att konservatismen nu blivit i ropet i Sverige. Inslaget börjar en timme in i sändningen (spola fram till slutet av första delen, låt den gå över och så börjar inslaget efter en halv minut i del 2).
Programmet inleds med frågan ”ska en 200-årig ideologi förnya borgerligheten?”. Väl att märka är liberalismen en betydligt äldre ideologi, och även feminismen har vid det här laget nästan 200-åriga anor. Så varför konservatismen skulle framhållas som åldersstigen på detta sätt är förstås ingenting annat än tramserier.
I fokus för reportaget står Kristdemokraternas nya väg med början i Almedalen. Statsvetaren Sven Dahl är dock av uppfattningen att det hela nog tog fart på allvar här i början av 2009. Han menar också att en anledning till att konservatismen blivit inne, är att Socialdemokraterna och Moderaterna nu står så nära varandra politiskt. Ett allmänt ökat intresse för familjevärden framhålls också som en viktig bidragande orsak.
Den konservative filosofen Roland Poirier Martinsson intervjuas, och han radar upp att den nya svenska konservatismens idéer utgår från: frihet, civilsamhälle (familj, föreningar, företag, församlingar och grannskap), samt en ny icke-liberal syn på kapitalismen att den måste bottna i en både personlig moral och samhällsmoral.
Karolina Ramqvist, chefredaktör på vänstertidskriften Arena, ser även en konservativ rörelse inom vänstern: bort från stadslivet, ekologi, konsumtionskritik, nymoralism, det lilla sammanhanget. Hon tror inte att konservatismen i 2000-talet kommer att föra mänskligheten framåt, men hon ser tydligt att det är en trend idag.
I programmet lyfts även Anna Anka fram. Hon togs på förvånadsvärt stort allvar när hon gjorde sitt numera allmänt välbekanta intåg i den svenska samhällsdebatten. Sagda Hollywood-fru kommenteras med att hon inte hade fått sådant genomslag om det inte varit för att konservativa idéer och värderingar redan arbetats upp inom media, inte minst genom Kristdemokraterna. Min synpunkt är att det kanske är så att konservatismen har lyft taket i den svenska debatten, men det har ju i alla fall ingenting att göra med att Anna Anka skulle företräda någonting som har med konservatismen att göra (läs min tidigare kommentar om henne).
Allra skönast är ändå detta att Kristdemokraterna nämns som ett parti med nära potential att bli ”inne” i Sverige.
Jakob E:son Söderbaum
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Att fru Anka fick sånt genomslag beror nog mycket på att debatten är så utslätad i Sverige att det blir mycket fokus på alla som utan att skämmas det allra minsta för fram inopportuna åsikter. Jag kommer osökt att tänka på Alexander Bard, i alla fall så som han debatterade för ett decennium sedan. Man behöver ju inte hålla med i sak för att tycka att det är uppfriskande.
Man får hoppas att det inte gäller dem neokonsevativa grupperingarna,vore lite obehagligt med ökat krigshets ibland oss..
I övrigt allt gott, och stämmer det betyder det att KD måste få många röster(om än ”trendröster”)..
Mvh
Neokonservatism och krigshets? Vilka är de neokonservativa grupperingarna i Sverige? Det är viktigt att ge stöd till kampen mot tyranni. Är det krigshets att ge stöd till dissidenter i Iran, Kina och Burma? Eller vad menas?
Mkh
Bertil Häggman
Käre Holm, jag skulle också vilja att du utvecklade ditt inlägg något. Vem krigshetsar? Menar du att Anna Anka krigshetsar? Menar du att det är fel att intervenera militärt i alla sammanhang?
För övrigt: När skall vi släppa fenomenet Anna Anka? Enda användningsområdet för henne nu är ju att få alla icke-socialister att framstå som mentalt efterblivna. Jag säger inte att hon är det men det är så hon används (vilket återigen visar på vänsterns cyniska människosyn). Kan vi inte sluta diskutera dokusåpakändisar och istället diskutera sammhälle, åsikter, värderingar och ideal?