- Get Off My Lawn!
Det har alltid funnits en samhällsklass som ligger de andra till last. Den kriminella. Ibland är den större, ibland är den mindre, men den finns alltid där. De är samhällets verkliga utsugare. De är yrkeskriminella, i många fall missbrukare, de är den grupp som står för majoriteten av all brottslighet. De försörjer sig genom att bryta mot lagen. Ofta har det övriga samhället en ganska tandlös inställning till den kriminella klassen. De har setts som missförstådda, utsatta eller utstötta och därför behandlats förhållandevis milt av våldsmonopolet, om man nu kan kalla en stat som accepterar kriminalitet för ett våldsmonopol. Istället tillåts de yrkeskriminella förpesta livet för den icke-kriminella majoriteten vars klagomål sopas under mattan.
Två filmer som tar upp likartade fall i ämnet är Gran Torino (med Clint Eastwood) och Harry Brown (med Michael Caine). I båda filmerna har kriminellt slödder tagit över tidigare hederliga arbetarklassområden. Och i båda filmerna lyser polisen med sin frånvaro. Laglösheten gynnar slöddret. Och när inte polisen städar upp på gatan blir det istället två arméveteraner som tar sig an uppdraget att skipa rättvisa. Veteranerna får stå för det hårdnackade motståndet mot barbariet. För någon klasskamp, utanförskap eller protest är det inte frågan. Harry Brown, som själv deltagit i operationer i Nordirland föraktar mobbens meningslösa våld.
- Det här är inte Nordirland. Där slogs folket för någonting. För dem därute, är det här bara underhållning, säger han medan förortspöbeln ger sig på polisen med stenar och brandbomber.
Theodore Dalrymple har fäst blicken på precis de problem som tas upp i Gran Torino och Harry Brown. Familjernas sönderslitning, kulturens sammanbrott och dräggets övertagande av förorterna. I hans bok Livet på samhällets botten möter vi hans patienter i arbetarstaden Birmingham. I sitt jobb som psykiatriker på stadens sjukhus och fängelse stöter han på de allra värsta av levnadsöden. Misären är utbredd, men ingen vågar ta ansvar för sitt eget liv. Han beskriver många av sina patienter som ”intelligenta” men på ett närmast djuriskt sätt. Och deras avskyvärda icke-kultur gör att de lever trasiga liv, fyllda av alkohol, våldsamma sexpartners, dålig TV, självömkan, droger, skräpmat och kriminalitet. Misären beror inte på brist på pengar. Pengar finns det gott om, men långsiktiga mål med livet är en bristvara. Underklassen saknar alltså förmågan att leva långsiktigt, eftersom de inte har några drömmar, mål eller ambitioner. De lever för dagen.
I Sverige har vi än så länge sluppit den värsta förslöddringen. Men det ringer varningsklockor. Daltandet med brottslingar leder redan nu till laglöshet. Bara sex procent av alla brott blir lösta. skolmobbingen tar sig allt sjukare former. Och för några år sen tog en pappa lagen i egna händer och sköt skarpt mot ett mopedistgäng som trakasserat hans son. I förorterna brinner bilar och brandkåren vägrar rycka ut ensam. Våldet har ingen orsak, annat än att slöddret vill jävlas med ”systemet”. För dem är det bara underhållning.
Vägen mot uppryckning går inte genom ursäktande och förvirrat tal om ”förståelse”. Den går genom tydlighet från våldsmonopolets sida. Men på ett djupare plan handlar det också om att vända kulturen. Genom en skola som förmedlar ambition och kunskap. Genom säkra gator. Genom stärkta familjer. Genom nolltolerans mot kriminalitet. Genom samhällsgemenskap och nationalkänsla. Det ska inte krävas en Harry Brown för att ta itu med förslöddringen. Borgerligheten borde tillsätta en kommission för att arbeta med förslag för att säkerställa att vi aldrig når dit där Storbritannien befinner sig idag. De som förlorar på förslöddringen är de allra svagaste.
Andreas Braw
”Daltandet med brottslingar leder redan nu till laglöshet. Bara sex procent av alla brott blir lösta.”
Detta är i sanning skandalöst och en konsekvens av att de grundläggande normerna för samlevnaden människor emellan icke läres ut och upprätthålles. Varje harmoniskt samhälle måste bygga på goda och fasta normer. Grunden för dessa normer finns tvivelsutan i de tio budorden och det är i dessa utgångspunkten måste tas. Då denna grund måste etableras tidigt bör snarast kristendomsundervisningen återinföras i skolväsendets läroplaner.
För de som redan kommit in på brottets vederstyggliga bana måste samhällets svar vara fast och resolut. För unga förbrytare bör särskilda uppfostringsanstalter inrättas där fast och rättvis disciplin upprätthålls och där de intagna får lära sig skillnaden mellan gott och ont och mellan ditt och mitt.
För de som begå brottsliga handlingar i vuxen ålder måste straffen stå i rimlig proportion till de missgärningar som begåtts. Detta kan icke innebära annat än att straffen måste skärpas och då i synnerhet för återfallsmissdådare. För dessa senare är en två- eller tredubbling av straffen högst rimlig och eftersträvansvärd.
Slutligen, för de som med berått mod släcker andra människors liv, bör livstids fängelse utan möjlighet till benådning införas. Dessa missgärningsmän ha för all framtid förverkat rätten att vistas i frihet varför de, intill dess att de avlider, måste kvarstanna i straffängelser.
Fast det kommer borgerligheten i sin nuvarande alliansform aldrig att göra, och jag betvivlar att Kristdemokraterna någonsin heller kommer att göra det.
Hur ser herr Braw på vapenlagarna och mer specifikt på Rödebyfallet?
Joakim,
Kolla in denna http://traditionochfason.wordpress.com/2008/11/20/fallet-rodeby-och-den-svenska-nodvarnsratten/
Inte skriven av Braw, men iaf.
Hear Hear! Braw läser regelbundet Motpol ser man
För en gångs skull kan jag helt instämma i något som skrivs på Tradition och Fason.
Michael Caine som spelade huvudrollen i ”Harry Brown” var för övrigt engagerad i de konservativas valkampanj inför det brittiska parlamentsvalet.
Joakim: Nä, borgerligheten är för svag i rättspolitiken, men de har dock gett oss tretusen fler poliser (usch, nu låter jag som en kampanjarbetare igen, arbetsskada). Av de två regeringsalternativ som finns så är borgerligheten klart tuffast i rättspolitiken. Hoppas nu att vi slipper den eviga partipolitiska diskussionen som våra SD-läsare alltid ska driva igång. Partipolitiken förstör debatten.
Angående vapenlagarna är jag mycket skeptisk till någon omfattande liberalisering. Våldsmonopolet MÅSTE kunna garantera vår säkerhet. Sverige är inte Mogadishu eller Kabul, här ska vi ha ordning. Med de två städerna nämnda vill jag inte heller ha en debatt kring invandringen. Invandring i sig ger inte kriminalitet, det är ett svagt våldsmonopol tillsammans med ruttna värderingar som orsakar anarkin.
Fältmarskalken: Ja, det tänkte jag på under dagens mässa. Tio Guds bud är omöjliga att följa till punkt och pricka på individuell nivå (särskilt i bergspredikans skärpta version) men de bör utgöra den grundläggande moraliska normen för all mänsklig samvaro. Förlåtelsen är naturligtvis ännu viktigare som moralisk norm, men inte som juridisk. Våldsmonopolets uppgift är inte att förlåta människor.
Dacke: Man behöver inte läsa Solguru för att tycka illa om kriminalitet.
/B
”Av de två regeringsalternativ som finns så är borgerligheten klart tuffast i rättspolitiken”
Det finns här anledning att påminna om den ilskne kommunistiske kamraten Ohly som vill återinföra halvtidsfrigivning och som vill sänka straff i största allmänhet. Den som allvarligt misshandlar någon skall enligt den ilskne kamratens måttstock endast ges någon månads straff.
Då nämnde ilskne kamrat nu också, i sin desperation över människors oförmåga att se det fina med kommunismen, börjat plädera för ”utomparlamentariska metoder” är det väl rimligt att anta att fönsterkrossande, gatstenkastning och annan bärsärkagång skall kunna ske helt utan risk för påföljd.
Ur detta, såväl som ur så många andra perspektiv, är den rödgröna sörjans förkrossande valnederlag en välsignelse.
Braw tar upp en av vår tids allra viktigaste frågor, och gör också en helt korrekt analys. Vi måste kasta av oss arvet från 68, och sluta dalta med slöddret. Konceptet ”lås in och kasta bort nyckeln” bör definitivt användas med viss flitighet. Om man bortser från det politiska motståndet, så är lösningarna här ganska enkla, mer poliser, hårdare straff, klarare befogenheter.
Sedan nosar Braw även på något som är lika viktigt. Att förebygga att unga människor som kunde ha blivit goda och nyttiga samhällsmedborgare ansluter sig till slöddret. Detta är den riktigt svåra utmaningen. Det behövs sannolikt en rad åtgärder, där en sund kristen värdegrund är en del, hela och ansvarsfulla familjer en annan, och inte minst åtgärder för att skapa mening i tillvaron för de unga, att ge dem en uppgift, ett mål att sträva mot.
I detta sammanhang vill jag slå ett slag för värnplikten. Genom den militära grundutbildningen fostras den uppväxande generationen in i ett ansvarstagande för samhället, och lär sig samarbeta och lösa besvärliga uppgifter. Det kanske inte går att motivera säkerhetspolitiskt att alla kallas in under fanorna i ett år, men kanske går det hitta andra lösningar.
Som ofta återkommer jag också till skolan. Ytterligare en viktig åtgärd är att omgående göra slut på den fasansfulla likriktning som sker inom utbildningsväsendet. Som akademiker ligger det mig naturligtvis närmast att se hur illa kvaliteten på den högre utbildningen far av det svenska systeemet. Men nog så illa är den utslagning av alla elever som saknar studiebegåving och/eller motivation, som systemet leder till.
Genom att tvinga alla att läsa teoretiska utbildningar med sikte mot högskolan, så begår man ett fasansfullt övegrepp på alla ”praktiker”, de som skulle blivit utmärkta hantverkare och servicepersonal, men som istället tvingas bli dåliga akademiker. Skolk, taskigt självförtroende, bitterhet, missbruk och kriminalitet är vad vi får skörda av denna jämlikhetsideologiska utbildningssådd. Gör om, Gör rätt!
Jag försvarar inte brott och brottslingar, men jag tycker att det finns gränser för hur man uttrycker sig om sina medmänniskor. Om man begår ett brott så ska man få ta konsekvenserna av det, men ingenting blir bättre av ett livslångt fördömande av personen. Det måste hur svårt det än kan vara, finnas möjlighet till förlåtelse och försoning. Om man trots avtjänat fängelsestraff, ändå inte får komma in i samhällsgemenskapen, inte får en chans till, hur ska man då kunna ändra sig? Hur många har du träffat som befinner sig på samhällets så kallade botten? Om du definierar andra som slödder och liknande, vad definierar du då dig själv som???
Solveig: Problemet är att våldsmonopolet inte tar itu med kriminaliteten, utan att våldet får härska. De som håller andra människor fångna i en tillvaro av rädsla, de är slödder. Det gäller både knarklangare, hustrumisshandlare och rånare. Om de ändrar sitt beteende är de däremot inte längre slödder. Jag kanske var otydlig med det.
Jag definierar inte mig själv som en människa som utsätter andra människor för våld och rädsla. Jag är kanske inte Guds mest lyckade skapelse, men jag försöker att inte vara ett upphov till rädsla för mina medmänniskor.
Den organiserade brottsligheten som vi i Sverige lider av, är inte resultat av utanförskap eller fattigdom. Den är ett resultat av att en del människor tar sig friheten att för egen vinning bryta mot lagen. Det är deras affärsidé. Och det är ovärdigt.
Patrik,
”I detta sammanhang vill jag slå ett slag för värnplikten. Genom den militära grundutbildningen fostras den uppväxande generationen in i ett ansvarstagande för samhället, och lär sig samarbeta och lösa besvärliga uppgifter”
I detta har du definitvit en poäng. Jag kan själv dra mig till minnes några ”lumparkompisar” som utvecklades mycket som människor under värnpliktstiden. Tilläggas kan att detta var i en ”fjärran forntid” då fortfarande de allra flesta gjorde värnplikten.
Merparten av den grova brottsligheten begås av invandrare. Om det inte hade varit för invandringen, hade Sverige fortfarande varit det genomtrygga land det var på 50-talet.
Solveig Artsman: ”Det måste hur svårt det än kan vara, finnas möjlighet till förlåtelse och försoning.”
Jag är inte säker på att jag till 100% delar denna uppfattning. I de allra flesta fall bör vi naturligtvis, trots förfärande dåliga odds om man ser till statistiken, försöka hjälpa de som spårat snett att komma tillbaka upp på banan igen, och få en ny chans att lämna sitt konstruktiva bidrag till mänskligheten. I vissa fall bör vi nog låta bli.
Vissa brott är så förfärliga, och vissa brottslingar så fast förankrade i en kriminell livsstil, att vi som jag ser det inte har rätt att ta oss den friheten att släppa dessa människor lös i samhället till livsfara för oskyldiga. Varför har vi så lätt att se brottslingens behov av förlåtelse och försoning, men så svårt att se brottsofftrets, eller det blivande brottsoffrets behov av trygghet och säkerhet?
”Om man trots avtjänat fängelsestraff, ändå inte får komma in i samhällsgemenskapen, inte får en chans till, hur ska man då kunna ändra sig?”
Här håller jag med dig. Har man avtjänat sitt straff så har man. Därefter skall man ha rätt att delta i samhällsgemenskapen på samma villkor som andra. En förutsättning för att det skall bli möjligt är dock att det straff man avtjänar står i rimlig proportion till brottet. Om en allmänna uppfattningen är att straffen är så milda att brottslingen inte på långa vägar kan anses ha sonat sin skuld, kommer denne också att få svårt att bli accepterad efter avtjänat straff. Hårdare straff kan därför paradoxalt nog vara en av de viktigaste reformerna för att underlätta för kriminela att återanpassas i samhället.
Jag tror också mycket på en rejäl prövotid vid övergången från fängelse till frihet. De flesta brottslingar återfaller i brott, och de flesta som återfaller gör det ganska kort tid efter frigivning. Genom att punktmarkera de nyligt (villkorligt) frigivna sätter man ökad press på dem att välja den smala vägen, man har större chans att gripa de som missköter sig och återföra dem i fängsligt förvar, och man hjälper de skötsamma med legitimiteten inför allmänheten. Om alla vet att nyligt frigivna som missköter sig nästan alltid åker fast, då kanske man på ett annat sätt vågar lita på en frigiven som inte åkt fast, för då är det troligen så att denne skött sig, annars hade han inte varit fri längre.
Per: ”Merparten av den grova brottsligheten begås av invandrare.”
Jag är för dåligt insatt i statistiken för att ge mig in i en diskussion i detalj kring invandrares kriminalitet. Så vitt jag påminner mig finns det en statistiskt signifikant överrepresentation av invandrare bland de som är dömda för grova brott, och den överrepresentationen består delvis om man tar hänsyn till andra sociala omständigheter. Såtillvida har du rätt.
Däremot gissar jag att du kommer att finna att merparten av de grova brotten fortfarande begås av infödda svenskar (därför att de infödda svenskarna helt enkelt är så många fler än invandrarna). Stämde det du antyder, att svenskar är genomhederliga och invandrare är kriminella, så borde också länder med betydligt färre invandrare, som Finland och Norge, vara nästan helt förskonade från brottslighet. Så är inte fallet.
Hur som helst är detta tämligen ointressant. Jag förespråkar ett hårt och konsekvent bemötande mot alla brottslingar, oavsett om de är födda i Borås eller Bagdad, Malmö eller Mogadishu, oavsett om deras pappa var snickare, bankdirektör, eller gerillasoldat. Var och en må ta ansvar för sina handlingar och stå sitt kast när dessa handlingar är onda, men ingen skall behöva stå till ansvar för vad någon annan har gjort, oavsett om denne andra råkar tillhöra samma folkgrupp, religion, kön, klass, eller schackklubb som förövaren.
Dagens kriminalitet beror INTE på invandringen (även om invandare skulle råka vara överrepresenterade bland brottslingarna), dagens kriminalitet beror på att vi daltar för mycket med de kriminella. Sedan är det naturligtvis så att samhället har en ypperlig möjlighet med kriminella invandrare utan medborgarskap som vi saknar med övriga kriminella, nämligen möjligheten att utvisa. Den skall vi naturligtvis utnyttja till fullo. Synd bara att man inte kan göra samma med övriga kriminella.
Jag har själv vuxit upp i de miljöer som inlägget handlar om, arbetarklassområden förpestade av en kriminell ”samhällsklass” och jag äcklas av den attityd som vänsterideologer intar när det gäller brott och brottslingar. Man buntar samman brottslingar och vanliga hederliga människor och tolkar brottslingarnas övergrepp på övriga medborgare som ett uttryck för ”arbetarklassens” problem. Detta är inte annat än en ren förolämpning mot de människor som har dåliga löner och som därmed tvingas bo tillsammans i samma bostadsområden som de parasiter som har brott som sysselsättning och bidrag som sin försörjning.
Man kan ha två inställningar till brottsliga handlingar, antingen kan brottslingen själv inte kontrollera sitt handlande eller avstå från att begå brott och då måste dessa individer avlägsnas från samhället för att skydda övriga medborgare (utöver att ge offret upprättelse och skipa rättvisa, då ett brott har begåtts och människor har drabbats). Eller så kan dem det, men de bryr sig inte om konsekvenserna som deras handlingar får för andra människor. Dessa bör också låsas in.
Det faktum att brottslingen inte bryr dig om huruvida jag lever eller dör, om jag får en livslång hjärnskada eller att jag blir berövad mina ägodelar saknar betydelse. Inividens rätt att inte bli utsatt för brott är inte avhängig andra människors empati eller mentala förmåga, den är absolut och ska också betraktas som sådan av rättsväsendet.
Rättvisan kan inte ta hänsyn till huruvida en brottslingar har haft dåliga uppväxtvillkor eller inte. Upprättelsen och rättvisan för offret kan inte vara beroende av gärningsmannens sociala bakgrund, och det är också offret som glöms bort i dessa diskussioner. Om endast de offer som hade turen att bli utsatta för brott av personer med en bekväm medelklassbakgrund eller perfekta familjeförhållanden ska få se rättvisa skipas så blir denna rättvisa orättvis, för att inte säga direkt sällsynt.
Sympatin sparas lämpligast till de som trots dåliga uppväxtförhållanden, som därtill i stor utsträckning kan vara ett utfall av just de individer som vänstern håller bakom ryggen, gör någonting vettigt med sina liv, som sköter sig och behandlar sina medmänniskor som just människor. Likaså sparar jag min sympati till de mentalt sjuka som inte begår brott, snarare än de som begår brott. Varken mental sjukdom eller dåliga uppväxtförhållanden gör en person till brottsling, de individer som begår brott särskiljer sig från övriga medborgare genom att de väljer att förgripa sig på dem, detta gör dem unika och speciella, inte deras sociala bakgrund eller deras mentala förmåga.
Tycker det var en rätt bra artikel, även om jag inte skulle använt de ord författaren här använder. Man kan inte dra alla över en kam, inte ens ”drägg”.
”Borgerligheten borde tillsätta en kommission för att arbeta med förslag för att säkerställa att vi aldrig når dit där Storbritannien befinner sig idag”
Men det gör de ju inte, det vet vi ju alla innerst inne som läser detta.
Stenkvist: ”Men det gör de ju inte, det vet vi ju alla innerst inne som läser detta.”
Dessvärre har du sannolikt rätt, men att ge upp innan man försökt känns ju lite tråkigt. Självklart bör vi som tycker att det är en bra idé arbeta för att den blir verklighet.
Vi tvingas ju också konstatera att hur små chanserna än verkar att vinna alliansen för en sådan kommission, så är den ju betydligt större än att de rödgröna skulle komma på en sådan, eller att SD, om de ville skapa en, skulle få någon med sig.
Förr eller senare tror jag dock det politiska etablissemanget kommer att vakna i denna fråga. I Storbritannien har man definitivt gjort det, men de har ju den tvivelaktiga äran att ligga 30 år ”före” oss i utvecklingen och på nära håll fått se hur illa det kan gå. Tänk om vi kunde lära av andras misstag istället för att förslösa 30 år och outsägligt lidande på att göra misstagen själva och sedan lära av dem.
Hr. Braw:
Tja, jo. Det vore ju fint om vi hade en situation där våldsmonopolet fortfarande hade någon meningsfull innebörd. Tyvärr, vill jag hävda, så har polisen inga möjligheter att ingripa i rimlig tid i det fall man bor avsides till och utsätts för akuta brott eller om man skulle hamna i delo med organiserad brottslighet, av den enkla anledningen att polisen inte kan hålla den enskilde under konstant övervakning och av någon anledning har bestämt sig för att lägga ner otaliga polisstationer.
Jag hävdar att samhällskontraktet på denna punkt har brutit samman. Skälet att avhända sig möjligheten att försvara sig själv till statsmakten är man litar på att staten faktiskt upprätthåller sin del av ”avtalet.” Om däremot staten inte gör det (vilket jag hävdar är fallet nu), så tvingas den enskilde försvara sig.
Nu tror jag inte att vi riskerar att hamna i en situation som den i Mogadishu ännu på några år, och om vi ändå gör det så kommer det inte att bero på liberaliserade vapenlagar. Det är en falsk dikotomi att framställa det som att detta är de enda två alternativen. Vad jag skulle vilja är helt enkelt att göra det möjligt för den enskilde att försvara sig själv och sin egendom i en nödsituation.
Instämmer med Joakim Larsson.
Polisen har idag våldsmonopol och skall upprätthålla lag och ordning samt skydda medborgarna mot brott, inte bara utreda brott efter att de inträffat.
Polisen kan inte skydda alla medborgare samtidigt och därför måste medborgarna ha rätt att beväpna sig för att kunna skydda sig mot kriminella som är beväpnade oavsett om det är lagligt eller ej.
Därför borde skolan utbilda alla svenskar i självförsvar.
@Patrik Magnusson,
Ja, daltandet är beklämmande. Som boende i Malmö är man vad vid händelser som går långt utöver ”vanligt” kriminellt beteende. Staden håller i ganska snabbt takt på att glida över mot en allvarlig brottslighet. Det har väl kanske ingen missat som följer medias rapportering.
Problemet är att Malmö är en ganska kompakt stad utan egentliga förorter, vilket gör att brottsligheten lättare kan s a s flyta ut över stadsdelarnas gränser, även om kriminaliteten (hittills) är begränsad främst till ytterkanstområdena och centrum.
Tyvärr sitter socialdemokraten Ilmar Reepalu kvar på sin post i Malmö även efter valet. Det är högst olyckligt att denne vänstersosse tillsammans med vänsterpartister och miljöpartister (även om jag kan gilla miljöpartisterna i många frågor – dock ej brottsbekämpning) getts mandat att fortsätta göra – ingenting åt brottsligheten.
Att lag och ordning inte lyftes fram som valfrågor av något av de etablerade partierna tycker jag är synd och skam. Det är en stor del av folks vardag ute i kommunerna. Men rikspartierna såg bara nervöst till att bibehålla eller erövra makten över Riksdagen. Därför är jag inte ett dugg förvånad att SD i Malmö fick över 10%. De är det enda partiet (förutom SPI!) som talar högt om ökad brottsbekämpning. Till skillnad från gängse medierapportering tror jag inte att folk runtom i Sverige plötsligt vaknade upp och var rasister, och därför röstade SD. Den havererade integrationspolitiken var ett skäl och ett annat var just att inget av de etablerade partierna talade om brottsbekämpning, lag och ordning.
Som blåsosse la jag min röst på FP i kommunalvalet. De har åtminstone en hel del vettiga idéer kring brottsbekämpning.
Patrik:
När det gäller den riktigt grova brottsligheten – mord, rån, våldtäkt, grovmisshandel o.s.v. – är invandrare från framförallt Afrika och Mellanöstern än mer överrepresenterade än när det gäller brottsligheten i stort. Så, ja, merparten av den grova brottsligheten svarar invandrarna för. Brottsligheten har även blivit grövre än vad som någonsin tidigare varit fallet. Idag ser vi t.ex. regelbundet sådana skändligheter som gruppvåldtäkter, vilket tidigare var ett okänt fenomen.
Om det inte hade varit för invandringen hade vi sluppit den övervägande delen av den grova brottsligheten och Sverige hade varit ett tryggare och trevligare land. Så enkelt är det.
@Per
Man kan knappast hänvisa en generell ökad brottslighet och brutalisering på invandringen.
T ex finns det ju nu mer än någon annan gång i historisk tid tillång till grov pornogfafi/våldspornografi, samt våldsamma filmer och datorspel som de yngre generationerna växer upp med.
Jag vet att det inte är opportunt att i Sverige idag anse att media har en stor del i hur unga människor påverkas. Jag tror dock att nya landvinningar inom neurobiologi och psykologi kommer att visa oss att vi människor är mer benägna åt yttre/mekanisk påverkan än vad vi själva tror, även om saken knappast är okomplicerad.
Ett samhälle som i sina mediauttryck lyfter fram brutalisering såsom underhållning kommer även att se denna tendens återspeglat i samhället i stort.
Per,
Jag förstår att du väldigt gärna vill att verkligheten skall vara så som du påstår, och att inga fakta i världen kan få dig att ändra uppfattning i frågan.
Därför vänder jag mig nu i första hand till övriga läsare när jag reser en varningens finger mot att okritiskt köpa denna typ av påståenden. Vill man veta vad forskningen har att säga, så kan man t.ex. titta vad BRÅ kommit fram till i sina rapporter:
http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=1brottslsveutland.pdf&url=/dynamaster/file_archive/051214/e7dae113eb493479665ffe649e0edf57/1brottslsveutland.pdf
Framförallt vill jag betona några elementära statistiska fakta. Även om invandrare är överrepresenterade med en faktor på ca 2,0 vad gäller brottslighet, så innebär det inte att de flesta brotten begås av invandrare, av den enkla anledningen att de är mycket färre än de infödda.
Låt säga att 5% av de infödda begår brott, medan motsvarande siffra för utrikes födda är 10%. Om de utrikes födda uppgår till 1 000 000 personer, och de infödda 8 000 000, så blir antalet brottslingar med svensk bakgrund 8 000 000 * 5% = 400 000, medan de utrikes födda brottslingarna blir 1 000 000 * 10% = 100 000. Således skulle i detta förenklade fall 20% av brotten begås av utlänningar, 80% av svenskar.
Invandringen kan knappast ensammen förklara en stor ökning i brottsligheten, helt enkelt för att invandrarna är så liten andel av befolkningen, och således också en liten del av brottslingarna.
Afrikaner och personer från Västasien är mest överrepresenterade bland brottslingarna, med en faktor på ungefär 3,5. Det innebär att ca 6% av brotten i Sverige begås av dessa personer. Det är problematiskt och oacceptabelt, men låt oss inte tappa sinne för proportioner.
Att med friserad brottstatistik försöka piska upp främlingsfientlighet är djupt motbjudande. Dessutom leder det, som den mesta politiken signerad SD, till att man gör saker för enkelt för sig, att man missar att hitta problemens verkliga orsaker.
Om man lurar sig att tro att bara vi stoppar invandringen så blir vi av med all brottslighet, ja då står man där utan lösning när det visar sig att det inte var så enkelt, att det faktiskt fanns ansra orsaker till att brottsligheten sköljer över oss.
Per m.fl.
När det gäller statistik skall man vara ytterst försiktig och alltid påminna sig om Mark Twains bevingade ord:
”Det finns tre slags lögner: lögner, förbannade lögner och statistik.”
Statistiken är också vapen för de kvasivetenskapare, som med stor iver, försöker härleda allt möjligt och omöjligt, däribland brottslighet, till de teorier som framförs i den uppmärksammade boken ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinsson och Kate Pickett. Enligt nämnda teorier styrs i princip allting av mycket speciell definition av ginekoefficienten, vilken beskriver inkomstspridningen i samhället (…inom parantes sagt falerar teorierna om definitionen görs på det sätt som t.ex. OECD använder).
Lärdomen vi ska dra är att det inte finns några enkla förklaringar till brottslighet (invandring, inkomstspridning, …) utan att sambanden är mycket komplexa och att det långt ifrån alltid är självklart vad som är orsak och vad som är verkan.
Sansad och bra debatt här, tycker jag.
När man sitter i övre norrland och läser vissa inlägg här så inser man att det är väldigt långt till Stockholm ibland (eller rättare sagt till maktens boningar därnere).
Mycket av det som nu anses som banbrytande har av överheten initialt betraktats som ”slöddrets brottslighet”.
Skulle ”slöddret” alltid hållits på mattan så hade väl Europa fortfarande varit feodalt…
Patrik:
Hur vore det om du läste rapporten du hänvisar till istället för att fantisera ihop exempel som inte har ett dugg med verkligheten att göra?
Om du tittar på s. 31 får du reda på att invandrare under perioden 1997-2001 svarade för 45 % av den totala brottsligheten. Medianåret för mätperioden var 1999. Sedan dess har vi haft ytterligare 11 år av omfattande invandring, vilket har medfört att invandrarnas andel av befolkningen – och därmed rimligtvis även av brottsligheten – nu är högre.
Av tabell 5 på s. 32 framgår att invandrarnas andel av den den totala brottsligheten steg med 13,5 procentenheter från perioden 1985-1989 till perioden 1997-2001. Det är rimligt att anta att en motsvarande ökning har ägt rum från mitten av den förra mätperioden, d.v.s. 1999, till 2010. Då skulle invandrarnas andel av brottsligheten idag hamna på 58,5 %, eller däromkring. Siffran ligger med god marginal över 50 % och vi kan därför, trots den osäkerhet som alltid föreligger när man extrapolerar på det här viset, tryggt dra slutsatsen att invandrare idag svarar för merparten av den totala brottsligheten.
Därtill kommer att invandrare är än mer överrepresenterade när det gäller den riktigt grova brottsligheten, såsom mord, rån, misshandel och våldtäkt, än de är när det gäller den totala brottsligheten. Tabell 12 på s. 43 visar att det är 5 ggr högre risk att en utlandsfödd person är misstänkt för våldtäkt än en svensk. Den motsvarande siffran är 4,2 ggr för mord och dråp, 4,1 ggr för rån och 3 ggr för misshandel.
Invandrare svarar följaktligen för huvuddelen av den totala brottsligheten och en ännu större andel av den riktigt grova våldsbrottsligheten.
Jag föreslår att du sätter dig in i fakta istället för att krampaktigt bita dig fast i dina gamla politiskt korrekta fördomar.
Tomas Johansson: Vad i slöddrets beteende anser du är framåtsyftande? Finns det någon speciell kriminell grupp som du anser ha särskild framtidspotential att bryta ny mark åt vår civilisation?
Olof: ”Jag föreslår att du sätter dig in i fakta istället för att krampaktigt bita dig fast i dina gamla politiskt korrekta fördomar.”
Som allianspartisten påpekat är ju det här med statistik ett knepigt kapitel, som ofta kan brukas för att framställa sina fördomar (politiskt korrekta eller politiskt inkorrekta) som fakta.
Att ”sätta sig in i fakta” på ditt vis, innebär endast att ta på sig sina rasistglasögon och gallra fram och tolka statisktik så att den passar dessa. Självklart har jag läst rapporten innan jag länkade till den. Det räkneexempel som jag ”fantiserade ihop” bygger på data ur rapporten.
Om vi bortser från din extrapolering, vilken trots allt får anses tämligen osäker, så visar tabellen på s31 som du hänvisar till att 55% (alltså merparten) av brotten begås av infödda svenskar med svenska föräldrar, 19% av infödda med en eller två utländska föräldrar, 5% av invandrare födda i norden, 7% av personer som inte bor i Sverige (typ kriminella ligor från Östeuropa) och återstoden, 14%, av invandrare födda utanför norden.
Jag förnekar inte på något vis att fakta säger att invandrare som grupp är överrepresenterade bland brottslingarna, men jag tycker inte om när fakta övertolkas och blåses upp till hysteriska proportioner bara för att kunna användas bättre som ideologiskt slagträ.
Ja, beroende på ursprungsland kan invandrare ha uppemot 4 gånger så hög överrisk att misstänkas för brott, och för grövre brott ännu något högre. Men tittar man i rapporten ser man också att överrisken är ännu större (ca 6 ggr) för personer som saknar gymnasieutbildning eller kommer från familjer som uppbär socialbidrag. 88% av de utrikes födda har aldrig misstänkts för något brott, så att försöka utmåla alla invandrare som brottslingar är inte heller juste.
För mig är lösningen krafttag mot brottsligheten, oavsett vem som begår den. Att ge sig på hela grupper som är överrepresenterade i statisktiken är, förutom att det är inhumant och orättvist, ett mycket trubbigt vapen, med tanke på att brottslighet är ett fenomen som, tack och lov, även i de överrepresenterade grupperna en liten minoritet ägnar sig åt.
Törs man fråga vad din lösning är? Hur vill du använda dina ”fakta” för att formulera en politik som bekämpar brottsligheten?
Daltandet börjar redan i rättssalen: försvarsadvokater blir upprörda om man omtalar den åtalade som ”den åtalade” och vill istället att man ska använda deras förnamn – som om jag kände människan?! Som om jag vill tilltala någon som gett min kompis en smäll så han damp i backen och riskerade skallskador vid förnamn?! Finns det ingen distans till något? Var ligger allvaret i att begå ett brott?
Likadant blir man som vittne/åtalad tilltalad vid förnamn – vad är detta?! Känner jag alla parter, juristerna och domaren? Nej! För dem ska jag vara Förnamn Efternamn – eftersom vi i detta land tagit bort titlarna – Fröken Efternamn hade ju varit väldigt smidigt att använda, till alla parter – neutralt och korrekt. Men icke! Den där patetiska du-reformen har fått väldiga konsekvenser.
Över lag är alla svenskar förtjusta att bara presentera sig vid förnamn. Eller använda enbart förnamn om andra, i politiken, i tv, i alla möjliga sammanhang… Visst finns det tillfällen när det känns onödigt att avslöja sitt efternamn, men långt ifrån alla situationer. Men som Magdalena Ribbing säger så tillhör det barndomen – det är barnsligt att inte presentera sig korrekt. Och detta beteende har jag även upplevt bland konservativa bildade individer, vilket förvånade mig oerhört!
Patrik:
Du påstod följande:
”Invandringen kan knappast ensammen förklara en stor ökning i brottsligheten, helt enkelt för att invandrarna är så liten andel av befolkningen, och således också en liten del av brottslingarna.”
I mitt förra inlägg vederlade jag ditt fullständigt vilseledande påstående och visade att mer än hälften av all brottslighet – och en ännu större andel av den grova våldsbrottsligheten – har orsakats av invandringen. Vi har alltså dragit på oss en mer än hundraprocentig ökning av brottsligheten genom vår vansinniga invandringspolitik, som din kära Allians vill fortsätta med till varje pris! Sverige brukade vara ett samhälle med låg brottslighet där människor kände sig trygga och litade på varandra. På grund av invandringen är det inte längre så.
Det första steget när det gäller att komma tillrätta med brottsligheten är att sluta förvärra situationen genom fortsatt invandring. Ett totalstopp för invandring från Mellanöstern och Afrika (invandrare från dessa regioner uppvisar högst överrepresentation) är en första åtgärd som bör vidtas omedelbart.
Slutligen får du gärna komma med belägg för ditt påstående att jag skulle vara rasist, eller be om ursäkt för det förolämpande tillmälet.
Olof: ”I mitt förra inlägg vederlade jag ditt fullständigt vilseledande påstående…”
Nej! Vad du gjorde var att du visade din förmåga att bända på statistik så att den passar dina syften. Det finns inget som helst stöd för din tolkning i materialet.
”Sverige brukade vara ett samhälle med låg brottslighet där människor kände sig trygga och litade på varandra”
Ja, precis som de flesta andra länder i vår närhet, inklusive länder som fört en mera restriktiv flyktingpolitik, så har vi gått från ett tryggt samhälle till ett urballat samhälle tyngt av kriminalitet. Där du ser negrer som roten till det onda, där ser jag normlöshet, flathet, och drogkulturen i spåren av 1968.
”Slutligen får du gärna komma med belägg för ditt påstående att jag skulle vara rasist, eller be om ursäkt för det förolämpande tillmälet.”
Jag ser inget större behov av att komma med några belägg. Du avslöjar dig så bra själv med ditt övertydliga trixande med data för att måla upp en nidbild av olika etniska grupper, och med dina förslag som helt undviker att se personer som individer, utan endast som tillhörig en viss etnisk grupp.
Därmed anser jag att vårt meningsutbyte i frågan är avslutad – i alla fall från min sida. Det är uppenbart att du har din uppfattning lika grundmurad som jag har min, och att den baseras på så fundamentalt olika människosyn att vi nog aldrig kommer att begripa oss på varandra.
Fröken Efternamn, Ni har alldeles rätt,
Något som är utmärkande för populistiska partier är att man alltid väljer de enkla sanningarna, något som framgår ganska tydligt av diskussionen ovan.
För att något förvirra begreppen för de poupulistiska anhängarna ovan kan vi se på brottstatistiken i Finland. Om ve ser till de grövsta av alla brott, mordet, så begås i Sverige ungefär 1 mord på 100 000 invånare och år. I Finland är siffran 4 mord per 100 000 invånare. I båda av dessa länder ligger mordfrekvensen, om jag förstår siffrorna rätt, på en ganska konstant nivå över tiden. Finland är ett land som har haft väsentligt mindre invandring än Sverige.
Detta är inte någon förnekelse av att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken men ett tecken på att sambanden är mycket komplexa och inte kan förklaras med någon populistisk statistiktolkning.
Intressant vore t.ex. att veta hur brottstatistiken för svenskar, som bor i miljöer som liknar de segregerade bostadsområden som den misslyckade integrationspolitiken förpassat våra invandrare till, är. Det skulle här inte förvåna om överrepresentationen skulle bli lika stor.
Andeas Braw.
Det kunde nog vara svårt att från ”slotten” avgöra om det handlade om hälsosamma uppror eller ren brottslighet, och vad spelade det för roll för dem i slotten, de ville ju bara ha kvar sina rikedomar.
Ibland är det samma sak, genom att de hälsosamma upproren ”benämnts” som kriminella.
Med fokus från en annan plats kan brottsligheten bli hjältedåd, precis som i de stora krigen, vem som är ”fähund” beror på vem du frågar.
Sen är ju de hjälteglorifierande amerikanska filmerna ren uppmuntran till frihetliga revolter, troligen särskilt viktigt för gamla östrepubliker, man har sett då o då att bredvid den lokala förbjudna flaggan fladdrar ”Stars and Stripes”.
Till o med i Sverige kan man säga att västernhjälten skapat en lust att motarbeta vår alltför starka stat, troligen bidrar västernidealet till att stärka frihetstanken runt jorden.
Om någon av de som slår sönder saker nu kommer att bli hälsosamma på sikt är ju svårt att säga, men av de som rände runt i bombarjackor och knackade bögar har ju faktiskt sprungit ett parti som numera kanske är de som bäst kan reparera vårt havererade massinvandringsproblem, återstår att se.
Patrik:
Jag har definitivt inte ”bänt” någon statistik, vilket var och en som gör sig omaket att kontrollera mina hänvisningar till BRÅ:s rapport enkelt kan konstatera. Av rapporten framgår att invandrare redan för 11 år sedan svarade för 45 % av den totala brottsligheten. Givetvis har siffran stigit sedan dess, eftersom antalet invandrare har ökat. Ändå påstår du att invandringen inte kan förklara någon större del av brottsligheten, vilket är en fullkomligt verklighetsfrämmande ståndpunkt.
Du hittar dessutom på ett exempel där du antyder att att invandrare bara begår 20 % av alla brott, trots att BRÅ:s rapport visar att siffran är mer än det dubbla! Det är direkt vilseledande.
Jag har följt Tradition & Fason länge och kommenterat flitigt. Mitt intryck har varit att här råder ett städat debattklimat där man avhåller sig från personangrepp och argumenterar i sak. Det är tråkigt att se att en av Tradition & Fasons egna skribenter tar sig friheten att avvika från den principen.
Allianspartisten: ”Intressant vore t.ex. att veta hur brottstatistiken för svenskar, som bor i miljöer som liknar de segregerade bostadsområden som den misslyckade integrationspolitiken förpassat våra invandrare till, är. Det skulle här inte förvåna om överrepresentationen skulle bli lika stor.”
Om jag förstått all den statistik som flyter omkring i ämnet rätt, så tittar forskarna på det också, och trenden är att om man väger in en mängd sociala faktorer som inkomst, utbildning, sysselsättning så minskar skillnaden mellan invandrare och infödda, men den försvinner inte helt. (överrepresentationen sjunker då från 2,5 till 2,0 för utrikes födda)
Att vara född i ett annat land är alltså en faktor som i sig leder till ökad brottsbenägenhet. Det är ett faktum som vi har att förhålla oss till och hantera. Tyvärr medför de rabiata invandringskritikernas överdrifter och extrema lösningar i denna fråga, att alla seriösa försök att konstruktivt diskutera frågan är grundligt diskrediterade.
Patrik,
”Att vara född i ett annat land är alltså en faktor som i sig leder till ökad brottsbenägenhet. Det är ett faktum som vi har att förhålla oss till och hantera.”
Absolut måste vi förhålla oss till detta samtidgt som vi nog måste inse att den forskning som ligger bakom detta är bland de svåraste forskningsgrenar som finns.
Jag avundas inte de samhällsvetenskapliga forskare som måste grunda hela sin vetenskap på att tolka statistik som samlats in under randvillkor som i många fall är okända. Ställer man denna typ av forskning i relation till naturvetenskaplig forskning så är den stora skillnaden att experiment och försök inte alls kan användas på samma sätt. Detta leder till att samhällsvetenskapliga resultat blir osäkrare.
Allianspartisten: ”Detta leder till att samhällsvetenskapliga resultat blir osäkrare.”
Där är vi helt överens. Säkert finns en rad faktorer som förvanskar resultaten åt än det ena än det andra hållet. Ändå är samhällsvetenskapen det bästa vi har att ty oss till, betydligt mer träffsäkert än bevisföring på anekdotnivå, eller ideologiskt predestinerade slutsatser.
Nu har jag på sistone tvingats fäkta med de som har invandringsmotståndet som sin främsta drivkraft, och som naturligtvis vill få statistiken att se så fördömande ut som möjligt för invandrare, men vi måste komma ihåg att det på andra sidan finns minst lika ideologiskt förblindade personer, som i ett missriktat försök att försvara en liberal flyktingpolitik försöker förtiga fakta som pekar på att invandringen faktiskt för med sig en del problem.
Detta är ju lika illa som att överdriva problemen. Båda leder till tokiga slutsatser och lösningar. De som gör invandrare den allra största björntjänsten är de som av missriktad välvilja daltar med invandrare som begår brott. Detta slödder förtjänar inget daltande, lika lite som vårt infödda. Dessutom förstör de för den stora majoritet invandrare som faktiskt är skötsamma, eftersom allt för många har så lätt att dra alla över en kam.
Med detta får jag faktiskt försöka rätta in mig i ledet och avsluta det sidospår som kom att handla om invandring. Som så ofta har personer med detta som hjärtefråga lyckats kidnappa diskussionen, som ju egentligen handlade om brottslighet, och lättledd som man är så klampar man rätt i fällan.
mea culpa
”Detta är ju lika illa som att överdriva problemen. Båda leder till tokiga slutsatser och lösningar. ”
Skall man sammanfatta detta grundproblem består det i att man har en på, någon form av ”ideologisk” övertygelse grundad tes, som man genom okritiska val av ”belägg” (t.ex. ”vridande och vändande” av statistik) försöker föra i bevis.
Vi ser det inte bara i diskussionen om invandrare och brottslighet utan vi kan också studera fenomenet hos de kvasivetenskapliga genusvetenskaparna. Ett annat exempel, som jag nämnt ovan, är boken ”Jämlikhetsanden” som också ger upphov till de mest hårresande slutsatser inom i stort sett de flesta samhällsområden. Även naturvetenskapen har fått sina ”slängar” av denna ”sjuka”, vilket bl.a. bristande vederhäftighet kring några slutsatser i rapporter från FN’s klimatpanel förekommit.
Vad det ytterst är frågan om är en okunskap om vetenskaplig metotik och kvalitet samt en därmed förenad brist på källkritik.
Det finns en enkel reform som sannolikt skulle lösa problemet på inte alltför lång sikt, nämligen kommunalisering av ordningspolisen. Om upprätthållande av lag och ordning vore kommunfulmäktiges ansvar så vore det den helt överskuggande frågan i kommunvalen.
Det är ett genomgående problem i Sverige att medborgarna saknar verklig möjlighet att utkräva ansvar.
Dalrymples bok var för övrigt bland det bättre jag läst. Inte bara innehållet utan också en språklig njutning. I alla fall i orginal.
@Populisten:
Nej, nej, nej! Med tanke på hur läget ser ut i de svenska kommunerna bör de hållas långt borta från inflytande i alla viktiga verksamheter. Kommunerna är fulla av småpåvar, galningar och amatörer, detta i stort sett oberoende av partifärg. De samhällsverksamheter som överlåtes till kommunerna havererar i regel, se bara på skolan (även om problemen där har fler orsaker än huvudmannen).
Vad vi behöver få till stånd är en attitydförening där verklig kränkning av människor inte accepteras. Verkliga kränkningar av människor (grova brott) passerar ganska obemärkt, medan fokus läggs på pseudokränkningar av instabila människors narcississm.
Den grövsta brottsligheten genom tidrena har staten, kronan, stått för, en svår sak för folk i hierarkin att hantera.
Den typen av brott kan sällan eller aldrig bestraffas, och det går liksom aldrig att bli av med följderna av brotten heller, bestraffarna är förövarna, motsvarar problemet med polisens internutredning av sina egna misstag.
Delvis kommer Sverigedemokraterna ur den efterdyningen, de får inte röster i Stockholm, även om invandrarproblemet är störst där, men de får röster just i de delar av sverige med kombinationen av invandringsproblem och avsky för svensk överhet. Kaos råder f ö om vad svensk överhet är numera, adeln är utfattig, kronan maktlös, sossarna liknar en ny sorts politisk adel, moderaterna, gamla högern, kallar sig för arbetarparti…suck, lite rörigt minst sagt, och de som är mest upprorsvänliga i ord är mest för höga skatter, totalt obegripligt.
Poulisten: Ja just ansvar, intressant vinkel, vi har svårt hitta vem som ansvarade, politikerna skyller på väljarna, det är nog sant, vi kan sällan precisera vem som gjort fel när det går fel.
Varför inte föra upp hela resonerandet och reflekterandet till en fundamentalt annan nivå?
Vilka är människorna, t ex?
Hur fungerar människor, i princip, över hela jordklotet?
Har vi tendenser att gärna vilja umgås med, leva med och arbeta med, ”fränder och gelikar”, (åldersfränder, yrkesfränder, intressefränder, livsstilsfränder, skönhetsfränder et cetera), eller har vi inte det?
Är dessa tendenser naturliga, eller är de inte det?
Bygger de flesta nationer på familje-, släkt-, ätt-, folk-, språk-, kultur- och traditions-sammanhållning, eller gör de inte det?
Är det värdefullt för hela mänskligheten att det finns olika kulturer, olika folkstammar, olika språk, och olika traditioner, eller är det inte det?
Har alla de olika folkstammarna och deras etniska, kulturella, musikaliska, religiösa och folkliga traditioner ett större värde för var och en av dem, och samtidigt också ett likavärde inför mänskligheten som helhet, dvs. att alla är lika värdefulla att beskydda, bevara och försvara, eller är de inte det?
Frågan infinner sig då: HUR skall alla de olika folken på jorden kunna bevara sin olikhet? Alternativt slippa uppleva kvävningskänslor, ökande konflikter och motsättningar som har etniska och kulturella orsaker, genom att en alltför stor och alltför snabb invandring av främmande kulturer, språk, etniska folkgrupper sker? (Kultur- och folkuppblandningar och migrationer SKER ALLTID och har ALLTID SKETT i historien. DET ÄR ORDET LAGOM, som t ex Sverigedemokraterna efterlyser. (INTE, som kritikerna försöker föra fram, rasism, eller ens strävan efter något etniskt rent samhälle! Som underförstått skulle uppnås genom att man har planer på att bygga avlivningsanläggningar där man helt sonika avlivar alla ”som inte uppfyller rasens ideal”. Dessa antydningar är FULLKOMLIG PARANOIA ( alternativt PROPAGANDA!)från dem som kritiserar t ex Sverigedemokraterna! )
Hur många generationer kan det ta, innan ett folk, ett språk, ett samhälle går under, upplöses och utplånas?
Ibland kan det ju gå snabb, bara 3-4 generationer, ibland kanske längre?
Vilka skulle egentligen vilja det och varför i så fall?
Självhat? Fientlig propaganda? Oförmåga till självförsvar?
Om ALLA tidningar, politiker, radio- tv- intervjuer, ja alla analytiker och uttalare i den s.k. OFFENTLIGA RUMMET, helt sonika slutade att använda sig av ord som FRÄMLINGSFIENTLIG, RASISTISK, SIONISTISK, FASCISTISK, NATIONASOCIALISTISK OSV., så skulle den PARANOIDA och PSYKOTISKA situationen som många människor befinner sig i idag i Sverige kunna ge vika, så att CIVILISERADE SAMTAL, analyser och reflektioner, kan äga rum. DET VORE ATT TA SITT SAMHÄLLELIGA ANSVAR?
Alexandra Alexandersson,
”Har vi tendenser att gärna vilja umgås med, leva med och arbeta med, ”fränder och gelikar”, (åldersfränder, yrkesfränder, intressefränder, livsstilsfränder, skönhetsfränder et cetera), eller har vi inte det?”
Visst är det så men det du glömmer är att det geografiska avståndet varit mycket begränsande under historien. Denna begränsning finns inte alls längre på samma sätt genom snabba transportmedel och den digitala kommunikationstekniken. Följden är att jag mycket väl kan ha mina ”fränder och gelikar” på långa geografiska avstånd.
Själv har jag flera ”yrkesfränder” som befinner sig 750 mil bort, personer som jag regelbundet träffar. Ur detta givetvis växer också en vänskap och en kulturell förståelse.
Livsåskådningsmässigt känner jag mycket mer gemenskap med en kristen i Sydafrika eller t.o.m. med en moderat muslim, än vad jag gör med en svensk ateist tillhörande organistationen med det så missvisande namnet ”Humanisterna”.
Vi måste vidga vyerna och inte så fokusera på de gränser och barriärer som under historien många gånger definierats av geografiska avstånd.
Jag anser att killarna bakom Tradition & Fason är direkt skyldiga till de ”slödder” som mördar och våldtar. De vill gärna verka som pseudo-konservativa men vrålar ”rasism och extremism” så fort man värnar fosterland och rättrådighet. T&F använder sig av exakt samma retorik som vänsterrörelsen när de ska gå till botten av vad som är roten till att kriminella behandlar goda medborgare som allmän egendom.
Undrar vad Rudolf Kjellén, Tage Lindbom och Edmund Burke hade sagt om dessa snällister som leker konservativa?
@stoller
Om du anser att största möjliga centralism leder till bättre beslut är jag rädd att vi inte delar grundläggande uppfattningar om hur samhället bör vara uppbyggt. Inte heller delar vi grundsyn om lösningen på samhällsproblemen består i att ”få till stånd är en attitydförening”. Politiken ska lösa människors problem inte lägga sig i hur de tycker, tänker och känner.
Allianspartisten
Självklart är världen förändrad genom ny teknik, och självklart finns olika grupperingar av fränder, genom internet, över hela världen. Sociala förändringar i umgängesvanor förändrades också när telefonen kom, när radio kom, och inte minst när tv kom, och nu på ett oerhört stort och gränsöverskridande vis, genom internet
Men att för den skull förneka de naturligt tendenserna som samtidigt finns över hela jordklotet, särskilt när det gäller boende och när det gäller familjebildning, att vilja, tillhöra, identifiera sig med, känna samhörighet med osv., just sin alldeles egna etniska och kulturella ras, för att istället bli en fanatisk anhängare av den senaste –ismen, mångkulturalismen, det är lite lögnaktigt. Det är ju fullkomligt naturligt för alla olika etniska och kulturella grupperingar, s.k. raser, på jorden, att tycka om och att föredra sin egen grupp. Det är fullkomligt naturliga fenomen, som inte handlar om rasism.
(Om man definierar rasism, som en lära som säger att den ena rasen, t ex, kineser, skulle vara FÖRMER än den andra rasen. Det är en onaturlig rasism. Nej, de olika folkslagen, raserna, på jorden, är naturligtvis alla lika mycket värda. Därför skall man egentligen inte alls tala, eller gapa, anklaga och skrika om rasism så mycket. Människor verkar blanda ihop det naturliga fenomenet med det onaturliga. Det onaturliga är inte så vanligt förekommande, där någon etnisk eller kulturell grupp egentligen tror att den i hela världen skulle vara förmer än alla andra. Däremot finns den naturliga rasismen, där varje folk, kulturella grupp och etniska ras, på ett alldeles naturligt vis tycker mest om den egna gruppen, rasen, folkstammen. De vet inom folkstammen vilka som uppvisar de vackraste och finaste karaktärerna, personligheterna och etniskt vackraste identifieringsmarkörerna. De finaste och vackraste representanterna, som är särskilt lätta att tycka om, att vilja välja framför andra och att hylla, ära och älska, är någonting som varje folkstam vet inom sig. Alla olika raser och folkstammar har olika ideal, både vad gäller karaktärsideal och fysiska ideal. Det skall man inte förneka någon etnisk ras, folkstam eller folkgrupp att göra! Det är fullkomligt naturligt att vilja göra det. Det gör alla folkstammar och raser över hela jorden, från den minsta lilla by, till större städer, och hela nationer! De finaste och de bästa representanterna hos varje folk är de som ger inspiration, som lyfter de övriga och ger dem livskraft och motivation, samt kämpaglöd, tro, hopp, självrespekt och självtillit.)
Att prata sig varm för den senaste –ismen, nämligen mångkulturalismen, som ju är bara ännu en –ism, och bli fullkomligt hjärntvättad och uppslukad av den så till den milda grad att man blir en fanatiker, som i sin tur vill hjärntvätta alla andra med denna -ism, intill totalitarismens gräns, där man inte tål någon kritik, eller något ifrågasättande, utan det bara är denna –ism som får gälla, det kan vara lite oroande. Och att den som ifrågasätter –ismen, genast blir utsatt för falska anklagelser, tillmälen, hot och fördömanden, det är inte heller några särskilt anständiga beteenden. Särskilt oroande kan det vara om man samtidigt säger sig bo och leva i en demokrati, med yttrandefrihet, som man säger sig vilja försvara och värna.
Med det totalitära samhällets vapen, att verbalt brännmärka, att skambelägga och att närapå idiotförklara, dem som till äventyrs vill vara skeptiska, ifrågasättande, undrande och fundersamma kring om denna mångkulturalism, enbart är av godo, det kan också vara en otäck historia i sig. Att gapa och skrika och säga sig vilja försvara demokrati, yttrandefrihet, antirasism och allas lika värde, samtidigt som man ger sig på meningsmotståndare, förstör deras möten, hotar deras medlemmar och kallar dem falskeligen för rasister och andra nedsättande epitet, det är verkligen inte att försvara varken yttrandefrihet eller demokrati eller allas mänskliga likvärdighet.
Den som gapar och skriker och i förtäckta hot, på pöbelaktiga manér, och falskeligen anklagar dem för rasism, som menar att det i Sverige, för närvarande, finns ett behov av att minska lite på mottagandet av flyktingar och invandrare, den bidrar verkligen inte till ett sansat och anständigt samhällssamtal, där en demokratisk och civiliserad dialog kan äga rum.
Dessa pöbelaktiga, skrikiga och hatiska beteenden på gator och torg, bidrar istället till motsättningar, till paranoia och kanske till masspsykoser med risker för fullständigt galna handlingar, i ett totalt förblindat raseri. Det är därför inte ett samhällsansvarigt beteende.
Inte desto mindre ställer sig en svensk riksdagsman framför denna pöbel och uppeggar den till alltmer hatfyllda skrik och falska anklagelser mot ett parti som man TROR (eller också är det bara politisk propaganda?)är rasistiskt, främlingsfientligt eller hatiskt mot andra etniska folkstammar eller raser, endast därför att detta parti förespråkar ett, för tillfället, annat politiskt program när det gäller mottagningen av flyktingar och invandrare i Sverige. Bland deltagarna på detta möte finns människor som redan hotat, förföljt och knivskadat förespråkare för SD.
Inte nog med detta.
Senare talar en svensk kvinnlig biskop i kyrkan, där hela regeringen är inbjuden och skall bli välsignad inför sitt arbete under året, och begår ett övertramp i sin tjänsteutövning som präst och välsignare. Hon börjar också att agitera till försvar för detta möte, denna pöbelaktiga demonstration, som uppeggat till hat, falska anklagelser om rasism och förvirrande budskap mot SD. Jimmy Åkesson blir personligen verbalt angripen under detta möte Hon försvarar denna gapiga och skrikiga demonstration, mitt under predikan, och hon menar senare att hon talade om alla människors lika värde och mot rasism, när hon i själva verket hade hyllat den demonstration som förmedlat hatfyllda uttalanden och hot mot SD, med falska anklagelser om rasism och till och med verbala attacker mot Jimmy Åkesson personligen.
Därför reste sig SD och gick ut ur kyrkan. P.g.a. biskopens stöd till denna demonstration, som hade hotat Jimmy Åkesson med nedsättande och falska anklagelser och epitet.
Absolut inte för att biskopen också talade om antirasism och om alla människors lika värde.
SD förespråkar inte rasism. SD anser inte att andra etniska raser och folkgrupper är mer värda, liksom SD heller inte anser att den svenska folkgruppen, rasen, kulturella idealen och folkstammen, är mindre värda.
SD har en avvikande politisk åsikt när det gäller den svenska asyl, flykting och invandringspolitiken, än vad alla de andra politiska partierna har. Det är allt. Och den politiken i sig kan man inte per automatik kalla för rasistisk.
SD förespråkar en tillfällig minskning av invandringen till Sverige, så att det inte bildas ytterligare utanförskapsgrupper i samhället. Detta därför att det svenska samhället inte kan ge alla nyinvandrade arbete. SD förespråkar en annan politik än vad alla de andra partierna förespråkar. En politik där samhället som helhet ska kunna bevara en inre balans och en god vilja mellan medborgarna. En vilja till samförstånd som på så sätt kan slippa att drabbas av alltför stora motsättningar beroende på missförstånd mellan olika etniska, kulturella, språkliga, sociala och traditionella ideal, som gör att man tycker, tänker, förstår och vill mycket olika i olika samhälleliga situationer. Dessa olikheter, som i sin tur mycket lätt kan leda till oöverstigliga konflikter, som ingen egentligen önskar sig.
Därför är SD´s politik en samhällsansvarig politik, som borde ges utrymme att förklara sig själv och sina politiska förslag.
Andra politiska partier kan också ge uttryck för sina förslag.
Sedan får folket se, tycka och anse, vilken politik som folket tycker är bäst.
Det är demokrati.
Pöbelfasoner, förstörelsefasoner, falska anklagelser och degraderande bemötanden, är inte till försvar för demokratin.
Ohly borde skämmas. Liksom förmodligen också biskopen, som inför SD, försvarade demonstrationen och Ohly och hans falska, hatfyllda anklagelser att SD är ett rasistiskt parti.
Du förväxlar etnicitet och kultur när du försöker förklara mänskligheten utifrån rasläror.En kultur kan bestå av olika etniciteter och en nation av olika kulturer.Kultursfärer är inte identiska med statspolitiska konstruktioner.Sverige har tidigare varit homogent men upplever nu en förvandling till en mångkulturell nation.Vilka exakta problem kommer det att få enligt dig och hur är din syn på de människor som råkar vara produkter av det som du beskriver som något så onaturligt som rasblandning? Hur skall Obama kategoriseras?
Jag förklarar inte någonting utifrån några rasläror av något slag. Jag ser hur människor, nationer, kulturer, språkliga och etniska folkstammar, s.k. raser, fungerar i praktiken och verkligheten, bakom alla ideologier, fantasier och ismer. Att bli hjärntvättad av ismer kan vara lätt hänt. De kan verka tilltalande och de har genom historien också skapat fanatiker, som förblindade av ideologin eller ismen, glömt bort att se människorna.
Hur uppstår språk? Hur uppstår traditioner? Hur uppstår kulturer? Och hur och varför har de flesta kulturer och språk, som mycket ofta också har etniskt sammanhållande identifieringsmarkörer, en, i mitt tycke, fullkomligt naturlig vilja att försvara, bevara och beskydda sig själva?
Naturligtvis blandas människor och folk och länder. Ständigt. Också det fullkomligt naturligt. Att blandning bör ske i lagom doser är också fullkomligt naturligt, om man är människovänlig och har förståelse för vissa fundamentala mänskliga fenomen.
Och fenomenet att tycka att den egna folkstammen, kulturen, språket, musiken, smakerna och traditionerna, är de bästa, är inte per definition någon som helst form av rasism. Det är mycket ovanligt med rasism egentligen. Alltså den rasismen, som säger att det egna folket, språket och kulturen, inklusive människorna själva, är bättre än alla andra folkstammar på jorden. De flesta folkstammar fungerar efter den naturliga rasismen och har en naturlig vilja till självförsvar och självbevarande och en naturlig vilja att lyfta fram, stötta och älska, och också inspireras av, den egna folkstammens duktigaste, bästa, klokaste och vackraste karaktärer och personligheter. Även de som också uppvisar de fysiskt vackraste dragen i just den egna etniska folkstammen eller folkgruppen.
Det är, eller kan vara, ibland svårt för västerlänningar att veta vad t ex japaner ser som de vackraste och bästa dragen, liksom andra folkstammar har svårt att se vad svenskar eller nordeuropéer tycker är den bästa karaktären eller de vackraste dragen. Varje folkstam har sin ”folksjäls” ideal, som också återspeglar sig i allt möjligt kulturellt; mat, umgängeston, musik, språk, litteratur, klädstil, arkitektur, möbler, etc. Det är en rikedom för hela världen att alla dessa olika kulturyttringar finns.
Problemet är att om man blandar för många olika kulturer, folkstammar och raser, alla med sina olika ideal, så kommer det att uppstå missförstånd, krockar, och konflikter, därför att man dels har olika språk, men också olika ideal.
Sverige är inte varken Kina eller USA. I dessa mycket stora länder, ja, hela kontinenter, särskilt USA, som anses som mångkulturella, och som inhyser flera olika etniska grupperingar med olika kulturer, så bor ändå dessa olika folkstammar ofta i olika segregerade områden, där de skapar sina ideal och sina världar, språk och traditioner. De bildar enklaver.
Fredrik Reinfeldt talade om att bryta utanförskapet. Alla skall lära sig att sluta vara så ”intoleranta, främlingsfientliga, fördomsfulla och rasistiska”. Jag tycker att det är människofientligt att inte ta hänsyn till hur människor fungerar i den verkligare verkligheten.
Kulturutbyte bör alltid ske på en frivillig basis, inte påtvingas. Och ordet LAGOM behöver tas hänsyn till. Annars uppstår problem som kan vara oöverstigliga. Att anklaga alla som på ett eller annat sätt kan se och förstå att invandringen till Sverige har skett i för stor omfattning och för snabbt, med nedsättande epitet av olika slag, är insiktslöst, ja, människofientligt.
För att besvara några av dina otal påståenden. Språk, traditioner. osv uppstår i möten mellan kulturer och är sällan begränsade till vare sig etniska grupper eller nationer.Dessa tre är fristående begrepp. Vidare är sociala och känslomässiga preferenser (” människor söker sig till likar”) en dålig värdegrund.Att kalla det ” naturligt” med skrikande versaler gör det inte mer moraliskt acceptabelt eller som påstående bättre belagt. Jag vill avsluta det här ” samtalet” med att påpeka att din kritk av demonstratonen rimmar illa med ditt eget sätt att reagera på motargument? Menar du allvar att människor som motsätter sig Sd är hjärntvättade? I så fall av villka och hur har det gått till ?
.1….”språk, traditioner osv. uppstår i möten mellan kulturer och är sällan begränsade till vare sig etniska grupper eller nationer”…
Men här föreligger väl i alla fall ett konstigt konstaterande? Det är ju precis tvärtom. Språk och traditioner är just ofta begränsade till nationer och etniska grupperingar.
2……”sociala och känslomässiga preferenser är en dålig värdegrund”. (underförstått ”omoralisk sådan”).
Här kommer vi in på det ”politiskt korrekta”. Att tala om ”en värdegrund”, som INTE tar hänsyn till hur människor fungerar i det verkliga livet, är i princip att vara s.k. hjärntvättad. Det bästa vore om ”Anonym” själv förklarade varför det skulle vara en dålig (omoralisk) värdegrund att lyssna till sina sociala och känslomässiga, (vad nu anonym egentligen menar med dessa)naturliga känslor? Själv hävdar jag att det är omoraliskt att påtvinga människor onaturliga beteenden, som strider med de naturliga tendenserna som finns hos alla folkstammar och kulturer.
3. De som motsätter sig SD, grundade på FELAKTIG INFORMATION om vad SD säger sig vilja göra, och som SD vill stå för, de som är ”felinformerade”, de kan beskrivas vara hjärntvättade, därför att de inte tänker själva. När man är ”hjärntvättad” betyder det att man är fullkomligt fastlåst vid en viss tolkning av en situation eller en idé, eller en ism, och att man är nästan oförmögen att kunna tänka i några andra tankegångar. Man är blockerad för andra tankar, vinklingar och för annan förståelse. Det finns olika grader av hjärntvätt. En effektiv ”indoktrinering” av olika idéer och ismer, är att just att ”stämpla”, med nedsättande epitet, falska beskyllningar och också hotfulla uttalanden mot dem som motsätter sig ismen. De flesta människor vågar då inte ens tänka emot ismen, för de vill inte ha de nedvärderande eller skamfyllda stämplingarna på sig. De blir hjärntvättade.
Alexandra Alexandersson,
Låt oss nu tala klarspråk.
I dina mångordiga inlägg försöker du på varje sätt försvara SD vilket givetvis står dig helt fritt. Dock är det så att SD har sig helt och hållet själva att skylla att partiet anklagas för rasism.
Orsaken är att SD i sitt principprogram öppet förklarar att det måste finnas en ”hög grad” av ”etnisk likhet” i ett samhälle. För SD är alltså vår genuppsättning, d.v.s. vårt utseende, ett grundläggande fundament för samhällsbygget. Man vill alltså aktivt verka för att renodla den ”etniska likheten” i samhället, på annat sätt kan dessvärre inte skrivningen tolkas. Oavsett vilka bevekelsegrunder detta har kan jag inte se att detta är något annat än ren rasism.
Genom detta placeras ett stort antal svenska medborgare (invandrare, barn och barnbarn till invandrare födda i Sverige och adopterade) i ett utanförskap då de har en genuppsättning som inte uppfyller SD’s krav på etnisk likhet och som gör att de ser annorlunda ut. Jag vet inte hur många medborgare detta rör sig om men gissningsvis talar vi om åtminstone miljonen. Jag kan inte hjälpa det men jag tycker att detta visar prov på en fullständigt vidrig människosyn.
På det rent personliga planet kan det heller aldrig vara samhällets uppgift att bestämma vem som ”får bli kär i vem” och vem som får bilda en parrelation. Inte vill du väl ha ett samhälle som blandar sig i detta?
Hade SD nöjt sig med att diskutera i termer av kultur, ja då hade en mer seriös diskussion kunnat föras och då hade SD sluppit att bli anklagade för rasmism. Nu har SD, och ingen annan, valt att i sitt styrande ideologiska dokument, principprogrammet, tala om ”hög grad” av ”etnisk likhet”. Så länge denna skrivning står kvar kommer jag att vara anti-SD.
Allianspartist
Jag undrar hur du ser på begreppet rasism?
För mig handlar det om, som sagt, att en etnisk grupp och kultur, förklarar sig vara förmer än alla andra etniska och folkliga kulturer. Det är just det ordet, förmer, som i sig gör det hela till en rasism som är negativ och onaturlig. Ja, till någonting som man med all rätt kan ifrågasätta och anse som något högmodigt fientligt mot alla andra folk och kulturer. Ja, någonting som kan innehålla självrättfärdigande handlingar som kan ha karaktären av att det i princip inte gör någonting om så alla andra etniska folkslag, språk och kulturer dör, bara den egna får möjligheter att leva.
Detta står nu inte SD för, i alla fall inte som jag har tolkat och förstått saken. (För övrigt, som klargörande, är jag inte medlem i SD.)
Jag ser inte att SD någonstans gör något som helst nedvärderandeuttalande av andra folkstammar och deras kulturer. Jag ser heller inte att SD har några planer på att sluta hjälpa flyktingar och nödlidande människor i världen. Tvärtom vill man öka stödet till dessa.
Det SD förespråkar (och uttrycker på ett sätt som kanske kan misstolkas, om man vill göra det) är att för att undvika alltför mycket inre motsättningar inom Sverige, mellan olika intressegrupperingar i nationen, och för att motverka att alltför stora främlingsskapskänslor breder ut sig, så behöver man erkänna de naturliga tendenserna hos alla folkslag, språk och kulturer att lättast kunna identifiera sig med, känna samhörighet till, bygga relationer av ömsesidig identifikation, förståelse och tillit till, dem som kan ses och uppfattar som varande ”fränder och gelikar”.
Dessa faktorer är verkliga grundläggande faktorer för hur människor i verkligheten lättast bygger gemenskaper där vilja till samförstånd och känslor av samhörighet, och därmed tilltro och tillit, lättast kan växa. Ideologiskt, religiöst och politiskt, kommer det alltid att finnas olika viljor och åsikter som drar åt olika håll, och som kan vara grunder till misstroenden och känslor av svek mellan de olika viljegrupperingarna som kan uppstå. Varje nation har ju också alltid både mindre lyckade eller mindre ideala karaktärer, som har mindre framgång därför att dessa inte uppvisar ”folksjälens” ideala karaktärer, varken som personligheter eller som rent fysiska ideal. Detta är åter igen, inte rasism. Det är fullkomligt naturliga beteenden inom alla folkstammar och folkgrupper. Japanerna har sina ideal, kineserna sina, spanjorerna sina osv. Varje folk måste tillåtas ha sina ideal, försvara dessa och skydda, värna och bevara dessa. Åter igen, inget rasistiskt med det.
Detta i sig behöver inte betyda att man särskilt enkelt och lätt (därför att Sverige idag har tagit emot så ofantligt många människor från etniskt främmande folkslag, språk och kulturer) kan skapa dessa villkor som är grundläggande faktorer för att motverka alltför stora motsättningar, främlingskänslor, otrygghetskänslor, misstroenden, konflikter som kan stegra sig, missförstånd, ideal som krockar osv.
Generositeten och tryggheten i Sverige har varit mycket stor, därför att grundtryggheten varit stor. Frågan är hur denna grundtrygghet har kunnat skapas i Sverige? Går man tillbaka 40 år i tiden, var Sverige ett ganska etniskt homogent land och samhörighetskänslorna bland folket var stora, likaså tryggheten, tilliten och självförtroendet.
Idag är det en annan bild.
Det handlar inte enbart om invandringen som orsak till denna förändring.
Det handlar också om teknikutveckling, massproducerande ”kultur” och dess många gånger degenererande och nedbrytande inflytande, där svenskar inte sällan framställs i mycket ofördelaktig dager. Alla folk och kulturer, som jag tidigare skrev, blir inspirerade och stärkta av sina godaste, bästa och vackraste karaktärer. Inom filmmedia, tv-serier, reklam, underhållning och övrig massmedia, förekommer inte sällan i Sverige en fokusering på de sämsta karaktärerna, de fulaste personligheterna och de mest vulgära kvinnliga ”förebilderna”. Denna ”politik” stärker inte ett folks självkänsla, livsmod, självrespekt och moral. Lägg därtill till alkohol, rock-, sex- och ”drogkultur” som förlett många till destruktiva livsstilar utan någon sund självrespekt och självförsvar. Allting hör kanske i sin tur ihop med den allmänna ”konsumtionskulturen” som tog fart efter andra världskriget, och olika ”modetrender” för att öka försäljning av allt. ”Kom och köp, konserverad gröt.”!
Så, det är många faktorer i samverkan som skapat ”det nya, moderna, tuffa och fientliga” samhället.
Att försöka bryta nedbrytande ”trender” och skapa en sund självbevarelsedrift, där tillitsfulla relationer byggs, där trohet och ärlighet värderas, där de goda idealen som finns hos svenskarna ges utrymme i det massmediala rummet, och där man också, för att återuppbygga känslan av samhörighet som folk och nation, också minskar invandringen till det fantastiska begreppet LAGOM, så kan det vara mått och steg som kan behöva tas för att kunna bygga upp, både människor och nation.
Många invandrade människor älskar Sverige och vill inte att det skall söndras som nation.
Kanske skulle Sverige göra som Israel nyligen föreslagit, kräva en slags ed, som svär trohet till Sverige, som svenskarnas hemland på jorden?
Alexandra
Du nämner i din textmassa att det finns ” mindre lyckade karaktärer som inte når framgång eftersom de inte uppvisar folksjälens sanna ideal då det gäller personlighet och fysiska drag”. Kan du förtydliga dig och ge exempell? Du kommer också in på den ” degenerande” masskulturen och hur svenskar, enligt dig, systematiskt framställs som fula och vulgära. Jag förstår inte riktigt kopplingen till invandring och mångkultur och undrar om du kan förklara de sammanhang som du ser lite bättre för oss oinvigda?
Alexandrea Alexandersson,
”Ideologiskt, religiöst och politiskt, kommer det alltid att finnas olika viljor och åsikter som drar åt olika håll, och som kan vara grunder till misstroenden och känslor av svek mellan de olika viljegrupperingarna som kan uppstå. ”
Javisst, men var kommer etniciteten in i bilden? Finns det i etniciteten, d.v.s. i vår genuppsättning, något som styr oss ideologiskt, religöst, politiskt eller kulturellt? Det går inte att komma ifrån att SD talar om ”etnisk likhet” och då måste det kunna förklaras vad utöver det rent utseendemässiga, och andra arvsanlag som styr våra mer biologiska egenskaper, som gör etniciteten så viktig. Detta kan jag inte se att du förklarar i ditt långa svar.
Låt oss nu i diskussionen inrikta oss på att klara ut etnicitetens betydelse och för stunden glömma allt som har med ideologi, politik, religion, språk och kultur att göra.
Allianspartisten
Vad gäller etnicitetens betydelse i mänskliga relationer så torde det hänga ihop med de ”omätbara faktorer” som vi påverkas av, som ”vetenskapen” inte riktigt kan ”mäta”, kartlägga eller riktigt begripa sig på?
Vad påverkas vi av när vi gör olika val inför vad vi anser som etniskt vackert, eller för den delen kulturellt vackert och tilltalande, även ideologiskt och religiöst ”vackert”? Vilka faktorer gör att vi föredrar vissa och väljer bort andra? Beror det på att vi (jag menar hela mänskligheten, därför att alla olika folkslag fungerar efter liknande ”system”, där olika ”kulturer” delvis växer fram genom de olika val som görs inom de olika folkslagen)helt enkelt är ”präglade” av de etniska dragen vi ser och möter när vi är barn? På samma sätt som vi präglas av så mycket annat, språket, sättet att umgås, smaker, våra ideala beteenden, som finns nedärvda i en slags växelverkan mellan kulturella värderingar som vi uppfostras med och de karaktärer, fysiska, psykiska, sociala och intellektuella, som vi växer upp med osv? Den sociala präglingen inbegriper också en naturlig prägling på vad som är etniskt vackert, fint bra och gott?
Du ställer en lite ”dum” (eller sarkastisk?) fråga om vår ”genuppsättning någonting som styr oss ideologiskt, religiöst, ideologiskt eller kulturellt”?
Jag tror faktiskt inte att dessa ”omätbara” faktorer riktigt går att ringa in, men det betyder inte att vi ändå kan se konsekvenserna av de olika valen som görs, eller hur?
Olikheterna är faktum?
Det finns olika kulturer, smaker, klädstilar, musikstilar, arkitekturstilar, möbelstilar et cetera, och det är väl det som är det intressanta? Det är väl det som berikar världen? Det är väl det som gör att ”borta är bra, men hemma är bäst”, för alla olika folkslag, raser, och kulturer, på jorden? Det är väl detta som skall värnas, försvaras, aktas och bevaras, så gott det går, i den massmediala erövrande ”kulturens” tid?
Att försöka förneka människor att göra dessa ”naturliga” preferenser och val, som görs på nästan omedvetna plan, är inte människovänligt. Det är heller inte önskvärt att göra det, därför att hela mänskligheten vill ha olikheterna som finns på jorden. De berikar oss alla.
Men, dessa olika preferenser som görs, dessa olika ideal som odlas i olika folkstammar, kan inte fortsätta att skapa de olika kulturella utryck som de gör och har gjort genom århundraden, om de inte tillåts att välja och föredra just sina egna speciella smaker, takter, toner, rytmer osv.
Om man blandar för många olika kulturer inom en och samma nation och försöker tränga ihop väldigt många olika etniciteter och deras preferenser, så leder det, förr eller senare till mycket stora konflikter och en kamp om vilkas preferenser och kulturella uttryck som skall få dominera och ”sätta sin prägel” på nationen.
De som vill att Sverige skall fortsätta att vara svenskarnas hemland på jorden, de som vill värna Sverige för framtida barn, barnbarn, barnbarnbarn, osv., vill vidta åtgärder, som de tror är till försvar för detta.
Förändringar sker alltid. Men, åter igen, ordet LAGOM, är viktigt i sammanhanget.
Anonym
Jag rekommenderar dig att grundligt läsa mina tidigare inlägg och anstränga dig att göra lite egna funderingar. F.ö. undanber jag mig spydigheter, och kommer inte att svara dig ytterligare. Om du inte kan ana, se eller förstå, någonting av vad jag skriver om, så tror jag inte att jag är den rätta att kunna ”öppna” dina ögon för någon ytterligare förståelse, just vid den här tidpunkten i ditt liv. Jag rekommenderar dig att fortsätta söka….. och bara hoppas på att du så småningom skall finna…..det som just du söker…..
Alexandra .
Du väljer själv om du vill besvara mina frågor.Du läser in spydigheter när jag ber om förtydliganden och det är ju tråkigt. Vad jag nu undrar över är vad jag skall öppna ögonen tiil. Vilka ”sanningar” kan jag ha missat?
Din text är svårläst och behöver extra tolkningshjälp. Du gör nu gällande att etnicitet är just nedärvda egenskaper och just den människosynen är per definition rasistisk . Jag hoppas att du inte känner dig personligt attackerad av mitt påstående .
Till Anonym
Suck! Jag är för snäll ibland….
Rasism definieras inte på det sättet. Rasism handlar om att säga att den egna etniska folkstammen, folkgruppen, s.k. rasen, är förmer än alla andra raser per definition. Det är någonting rasistiskt att säga så, i betydelsen nedvärderande mot andra folkstammar och raser.
Att konstatera att det finns olika folkstammar, olika etniska folkgrupper, s.k. raser, är inte att vara rasistisk. Det är bara ett konstaterande av ett faktum.
Jag har inte påstått att etniciteten per automatik skulle medföra de ena eller de andra egenskaperna. Däremot ser vi, när vi ser oss omkring på jordklotet, faktiska kulturella olika uttryck, som är skapade av olika etniska folkstammar och folkgrupper, s.k.raser.
Vad dessa kulturella olikheter, som ju är mycket värdefulla, berikande och intressanta för hela mänskligheten, beror på, skrev jag att inte ens vetenskapen kan mäta eller kartlägga.
Vi ser bara att de finns. Kan det vara klimatet? Kan det vara språket? Kan det vara växtligheten som ser olika ut i olika delar av världen? Kan det vara olika smaker och preferenser som utvecklar sig i olika klimatzoner? Har de etniska olikheterna hos alla olika folk en påverkan på hur de tänker, känner och vad de tycker om för musik, konst, mat, litteratur, osv.?
Ingen vet vad orsakerna är, som jag tidigare skrev.
Men att de finns är det ingen som kan betvivla, eller hur?
Alexandra.
Du ger en egenhändig defintion av ordet rasism. Att du anser att även andra folkgrupper har ett värde är generöst men räcker inte.Just förställningen om genetiskt nedärvda egenskaper är vad som utgör rasism.
Jag känner mig också oroad av dina av dina paroller om att Sd vill bevara Sverige för värna Sverige för ” våra barn barn barns räkning” samt att ” åtgärder måste vidtas”. Vad innebär det i praktiken för barn och barnbarn till nysvenskar?
Om etniciteten ska vara en nations grundval räcker det inte med ”lagom” invandring(som du försäkrar är allt Sd vill) eftersom ” problemet” ( eller berikningen, som jag ser det) med svenskar av annan etnicitet återstår. Jag har ställt frågan tidigare men kan inte hitta något svar på den i dina digra inlägg.
Alexandra Alexandersson,
”Vad gäller etnicitetens betydelse i mänskliga relationer så torde det hänga ihop med de ”omätbara faktorer” som vi påverkas av, som ”vetenskapen” inte riktigt kan ”mäta”, kartlägga eller riktigt begripa sig på?”
Och ändå så bygger ett helt parti sina grundsatser på ”etnisk likhet”. Något ”omätbart” och ”ovetenskapligt”, något vi inte kan definiera är alltså det samhället ska byggas på. Du måste väl ändå inse att detta är höjden av svammel.
”Beror det på att vi (jag menar hela mänskligheten, därför att alla olika folkslag fungerar efter liknande ”system”, där olika ”kulturer” delvis växer fram genom de olika val som görs inom de olika folkslagen)helt enkelt är ”präglade” av de etniska dragen vi ser och möter när vi är barn? ”
Och berätta då för mig hur ett barn tillhörande en annan etnicitet, som adopterats några månader gammal till t.ex. vårt land, präglas ”av de etniska dragen” denne ”ser och möter” som barn? Detta barn kommer ju att möta en annan etnicitet? Vad händer då? Vad präglas detta barn av?
ALLTSÅ ALLIANSPARTIST
Jag tror du behöver läsa min text igen, …..men jag skall försöka hjälpa dig med ytterligare en text…
Att konstatera att det finns faktorer i vår tillvaro, som påverkar vilka val och steg och preferenser som vi människor gör, som VETENSKAPEN inte kan kartlägga, mäta, inringa och riktigt få ”grepp” om, behöver i sig inte betyda varken att de inte finns, eller att dessa ”saker”, företeelser och faktorer, som påverkar oss människor i våra val inte har någon betydelse och inte i sig har något värde?
Det finns förmodligen mängder av faktorer och företeelser som påverkar oss, därför att vi är interagerande och sociala varelser, som vi inte har en aning om, och som vi inte heller har en aning och att vi inte har en aning om, men som faktiskt påverkar oss att göra de val vi gör, särskilt när det kommer till de sociala frändskaper och vänskaper som vi skapar och bygger.
Vad jag framhäver och menar är att när vi tittar bort från alla ismer och politiskt korrekta ståndpunkter (som man kanske måste ”ikläda sig” därför att annars förlorar man sin plats i partiet, eller man kanske förlorar sitt arbete osv.) så kan man se, om man vågar, att det finns faktorer som påverkar oss alla, över hela jordklotet på liknande sätt, som vi inte riktigt kan negligera om vi vill vara människovänliga. Om vi samtidigt utgår från att det finns en viss moral i att vara människovänlig, så kan vi säga att det är en moralisk hållning vi eftersträvar.
Att alltså bry sig om och ta hänsyn till faktorer som de facto, präglar människor när det kommer till vilka val och steg som vi gör, att bry sig om dessa faktorer och inte bortse från dem, skulle alltså vara en moralisk hållning, en människovänlig hållning.
Men, om man inte vill bry sig om ”hur verkligheten ser ut”, utan man vill vara ”trogen” en ism, därför att det råkar vara den rätta ismen att vara trogen till just för tillfället och att det är ”den politiskt korrekta hållningen” om man vill vara med i gänget, så att säga, ja, då skulle man också kunna säga att det är människofientligt att göra det. Ismen ser då förbi människorna, ismen blir viktigare än människor.
Ändå finns faktorerna där. Och de påverkar oss.
Det finns olika etniska folkstammar och folkgrupper med olika etniska drag,s.k. raser. Det finns olika kulturer som dessa olika folk på jorden har skapat. Till allas, hela mänsklighetens, glädje och rikedom har de specifikt olika kulturella uttrycken, valen och preferenserna i musik, mat, klädsmak, konst, litteratur, umgängesformer, sedvänjor, arkitektursmak, skönhetsideal, kulturella traditioner, religiösa traditioner osv. skapats.
Varför är inte all arkitektur, all musik, all mat, alla umgängestraditioner och kulturella uttryck över hela jordklotet lika?
D etta vet man inte. Man vet alltså inte vad det beror på att dessa olika folkslag, folkstammar, s.k. raser, på jorden har skapat alla dessa olika kulturella uttryck, genom just sina ideala val och preferenser.
De kulturella uttrycken finns där, turligt och fantastiskt nog, eller hur?
Att inte ta hänsyn till de olika preferenser och val som människor gör och som skapar alla de olika kulturella uttrycken, som alla olika folkstammar, folkgrupper, s.k. raser, har runt jorden, det är människofientligt. Om människor inte tar hänsyn till dessa olikheter, respekterar dem, uppskattar dem, värnar och skyddar dem, så kan dessa olika kulturella uttryck inte fortsätta att skapas, de kan inte fortsätta att leva.
Alltså är det moraliskt att se till att de inte försvinner, att deras livsbetingelser inte försvinner, att skydda och värna dem och deras specifika profiler i den mänskliga familjen.
Detta gäller alla folkstammar och folkslag., s.k. raser.
En fråga som du ställer också är: ”Och berätta då för mig hur ett barn tillhörande en annan etnicitet, som adopterats några månader gammal till t.ex. vårt land, präglas ”av de etniska dragen” denne ”ser och möter” som barn? Detta barn kommer ju att möta en annan etnicitet? Vad händer då? Vad präglas detta barn av?”
Det som här försöker bli uttryckt, som jag talar om, är de kulturella, etniska och estetiska ideal som vi präglas av och som gör att vi får de ideal vi får, som i sin tur gör att vi gör de val vi gör. Vi är alltså präglade till att göra de olika kulturella, etniska och estetiska val och preferenser, som vi gör.
Anledningen till ”likar söker gelikar, och fränder söker fränder”-principen som finns, går ju inte att bevisa orsakerna till. Jag menar att det handlar om prägling, på så sätt att alla människor runt hela jordklotet präglas av en mängd olika faktorer som barn, omätbara sådana, som gör att vi senare i livet gör de val vi gör.
Den frågeställning som du tar upp här är ganska viktig, därför att det barnet kanske lider mer än du tror, av att inte kunna gestalta den etnicitet, och dess skönhetsideal, som barnet präglas av? Man kan fråga sig om det är så ”snällt” att flytta ett barn från sin etniska folkgrupp? Det finns ju många fall som talar om svåra sorger, lidanden och bekymmer för dessa barn, särskilt i tonåren.
Det handlar inte om att människor runt barnet skulle vara ”elaka” och att de adopterade barnen därför är ledsna. Det handlar om mer komplicerade saker, ja, just dessa omätbara faktorer, som vi människor, över hela jordklotet, påverkas av.
Att försöka förstå dessa faktorer och att ta hänsyn till dem är betydelsefullt och människovänligt, ja, moraliskt, att göra. Att stoppa dem under mattan och att förneka att de finns, eller att kalla dessa naturliga tendenser som människor har och gör i sin val av ”fränder och gelikar” som att det skulle vara ”rasistiskt” att föredra dem som ”liknar” en själv, (alltså ”stämpla” genom att belägga dem med ”skam och skuld”-komplexet), får dem inte att försvinna. Människor gör de val de gör i alla fall. Det är realiteter och de behöver erkännas som sådana.
F.ö. kan jag hänvisa till en intressant debatt på bloggen ”Pappans Murslev”, där begreppet rasism har samtalats kring, under rubriken ”Kall och tjänstefel”.
Anonym
Jag är envis mot de envisa….
…”Just föreställningen om genetiskt nedärvda egenskaper är vad som utgör rasism”…
Bästa Anonym, inte någonstans talar jag om några ”genetiskt nedärvda egenskaper”. Inte någonstans. Försök att läsa lite noggrannare, lite bättre.
Det handlar om vad orsakerna till att vi gör de olika val vi gör, främst när det gäller val av vänskaper och vilka människor vi, (alla människor runt hela jordklotet) ”spontant” kan känna samhörighet med, identifieringar till, kanske tillit till, förtroende för, samförstånd med, begriplighet inför, osv. Dessa orsaker till varför vi gör de val vi gör, varför vi har de ideal vi har, varför vi anser och tycker som vi gör, osv., är förmodligen svåra att kunna riktigt begripa sig på och ringa in. Vi kan helt enkelt inte riktigt mäta dem. Men det betyder inte att de finns där. Jag menar att vi helt enkelt präglas som barn.
Obs! Ovandstående mening säger inte:…”Vi har genetiskt nedärvda egenskaper”. (!)
Din text bevisar åtminstone för mig att du inte kan argumentera för din sak. Du har upphöjt något som du inte ens vet finns eller kan förklara till grund för din livsyn och politiska val. Att vägra acceptera adoptivbarn som svenskar är inhumant och att motivera detta genom att gömma sig bakom tal om hänsyn till kommande problem är motbjudande hyckleri.
Här vill jag sätta punkt för vidare diskussion med
dig eftersom ytterligare en av dina misch- maschtexter ( som borde kunna användas inom filosofin som ett skolexempel över alla logiska felslut som överhuvud taget kan göras) med all sannolikhet varken kommer att innehålla några klargöranden eller möjlighet till fortsatt dialog. Men att följa dig till den rasistiska blogg som du rekommenderar vägrar jag. Den är minst lika motbjudande som den andra fylle-och-hetsbloggen där ditt namn tillsammans med ” gelikar” som MM och JB också kan hittas. Men en avslutande undran dock; hur kommer det sig att du som förfasar dig över massmedias nedbrytande effekter ändå väljer att publicera dig på en sida som frossar i just naket och alkohol?
Det är uppenbart att etnicitet existerar och påverkar människors val i livet, människor är själva kapabla att avgöra om de är svenskar, svarta, latinos, vita eller asiater. Här är ett utmärkt bevis på mänsklig naturlig spontan uppdelning i etnicitet befriad från alla intellektuella teorier:
http://www.businessinsider.com/segregation-map-america-new-york-2010-9
De flesta nationalstater är formade runt etnicitet, språk, kultur, religion, etc. Nationalstaten är också den främsta bäraren av det globala mångkulturella samhället. Det är den statssubventionerade massinvandringen av mängder av etniciteter och nationaliteter som resulterar i identitets-, kultur-, språk-, religions problem som medför normupplösning och b l a ökad kriminalitet.
Ja, du Anonym…
Det är verkligen inte lätt här i världen alltid, att förstå sig på texter och människor och så….
”Att vägra acceptera adoptivbarn som svenskar”….
Det har jag inte uttalat mig någonting om, och tycker verkligen inte att man skall göra. Tvärtom undrar jag över det ”humana”, eller det ”moraliskt riktiga”, eller det ”snälla” i att adoptera barn från främmande etniska folkslag när DE SJÄLVA inte så sällan ha gett uttryck för sorg, ja, lidanden, och en känsla av att ”inte riktigt tillhöra” osv. Det är oroande att det finns adopterade barn som faktiskt funderar på självmord. Det borde man grundligt fundera över. Man borde absolut inte nonchalera det. Man behöver tänka människovänligt, hänsynsfullt och omtänksamt i sådana här frågor, så att man inte orsakar lidande. Man behöver öka sin förståelse för hur människan fungerar, och ta med så många faktorer som möjligt i sina förståelseförsök…. Ingen blir väl någonsin fullärd? Eller du tycker kanske att det inte finns mer att försöka förstå lite mer av?
Vad gäller fylle-och-hetsbloggens motbjudande profilering så kan jag delvis kan hålla med dig. Jag visste kanske för lite om den bloggen (känner inte så mycket till bloggar och bloggande över huvud taget) när jag skrev där, om de frågor som gett mig funderingar och undringar i tillvaron.
Jag tycker inte om någon form att ”reklam” för varken alkohol, droger eller andra nedbrytande ”ideal”.
Jag ser ändå att där också finns allvarliga texter och försök att våga sig på analyser som inte alltid för tillfället i vårt nuvarande samhällsklimat, sorterar under ”det politiskt korrekta”, och det tycker jag är intressant.
Det krävs kanske ett slags mod (dumdristighet?) att våga tänka ”annorlunda”?
Det har ju historien visat om inte annat?
Men att undra, att ställa frågor, att fundera och att reflektera är mycket mänskligt att göra, och det kommer nog de flesta att fortsätta att göra, förhoppningsvis.
Alexandra Alexandersson,
”Att konstatera att det finns faktorer i vår tillvaro, som påverkar vilka val och steg och preferenser som vi människor gör, som VETENSKAPEN inte kan kartlägga, mäta, inringa och riktigt få ”grepp” om, behöver i sig inte betyda varken att de inte finns, eller att dessa ”saker”, företeelser och faktorer, som påverkar oss människor i våra val inte har någon betydelse och inte i sig har något värde?”
Har jag någonsin påstått detta?
Läser du mitt inlägg så kommer du att finna att min invändning är att SD bygger hela, eller i alla fall halva, sin grundprincip på på ”etnisk likhet”, vars konsekvenser och dolda egenskaper, enligt ditt resonemang, vi inte kan ta på eller eller ens förstå. Att då, som SD gör, sätta etniciteten före nästan alla andra , mycket mer definierbara, storheter i samhällsbygget är verkligen både anmärkningsvärt och förvånande.
För mig är ett samhälle något mycket komplext som inte byggs upp av en enda storhet utan av en mångfald av olika parametrar där etniciteten är en parameter, som främst är kopplad till de geografiska begränsningar som rått under större delen av mänsklighetens historia. När människor har rört på sig har de också ”beblandats” med andra etniciteter även om det, främst på grund av religösa och kulturella parametrar, ibland kan ta generationer.
Ta som exempel de arbetskraftsinvandrare som kom till vårt land under 60-talet från länder som t.ex. Grekland, Jugoslavien och Italien. Ser du på dessas barnbarn tror jag etniciteten spelar ganska liten roll när man väljer livspartner. Däremot är det givetvis så att sådant som viss kultur och vissa sedvänjor finns kvar även hos barnbarnen.
Samma utveckling kan vi se om vi tittar på våra svenskamerikaner som under den första och ibland också andra generationen höll ofta sig till ”sian egna”. För nutida ättlingar saknar dock den ”svenska etniciteten” betydelse vid val av livspartners. Dock, även här lever viss kultur och vissa sedvänjor kvar. Jag har t.ex. avlägsna släktingar som inte kan tänka sig en jul utan lutfisk.
Etnicitet har med genuppsättning att göra och denna styr våra rent fysiologiska egenskaper men inte våra mänskliga egenskaper. Du får nog här inse att rasbiologin lades i den vetenskapliga papperskorgen för ganska längesedan nu och samma öde drabbade den sovjetiske kvasivetenskaparen Lysenkos teorier, som innebar att förvärvade egenskaper kunde gå i arv.
Långt viktigare komponenter i ett samhälles uppbyggnad är religion, kulturer och värderingar. En annan viktig komponent är givetvis språket, det verktyg med vilket vi kommunicerar med varandra. Märk dock att ingen av dessa komponenter på något sätt utesluter en medmänniska som har en annan etnicitet att vara en fullgod medborgare i vårt land.
Allianspartisten
Det finns en hel del grundläggande feltolkningar som du gör av mina texter:
1. Det första stycket som du refererar till (kopierar) är mina åsikter, inte dina; jag har i varje fall aldrig påstått att de skulle vara dina….så det vet jag inte var du får det ifrån….
2. …. ”att min invändning är att SD bygger hela, eller i alla fall halva, sin grundprincip på”etnisk likhet”, vars konsekvenser och dolda egenskaper, enligt ditt resonemang, vi inte kan ta på eller eller ens förstå. Att då, som SD gör, sätta etniciteten före nästan alla andra, mycket mer definierbara, storheter i samhällsbygget är verkligen både anmärkningsvärt och förvånande.”
3. …Alltså, det verkar inte hjälpa så mycket att jag upprepar mig, men ok., jag försöker igen: Alltså, ”mitt resonemang” bygger INTE på att etniciteten I SIG (genom några slags konstiga teorier á la någon Lysenko?) skulle ha några dolda egenskaper (grundade i genuppsättningen!). Nej, vad man kan IAKTTA, runt jordklotet, är snarare att DE VAL som människor dagligen tar och gör, när det kommer till identifiering till, relationsbyggande med, gemenskaphetskänslor vad gäller familjebyggnad med, osv., osv., handlar om att ”gelikar och fränder, söker sig till sina alldeles egna gelikar och fränder”. Både etniskt, språkligt, kulturellt, socialt . Det är grundprinciperna för hur väldigt många människor i praktiken, i verkligaste verkligheten, bakom alla ismer, bakom alla ideologier och religioner och även i viss mån kulturella ideal fungerar. Det som har skett (sedan andra kriget?) är ett totalitärt förnekande av den etniska verkligheten. Det är i princip ”totalförbud” att ens tala om den ”verkligheten”. Ändå slår den emot oss med full kraft, och vi kan inte ens tala om dessa ”storheter” och verkligheter, som verkligen i verkligheten dagligen påverkar människor. Tycker du inte att det är lite konstigt? Att försöka SÄGA , (för det är ju så ”politiskt korrekt” att anse och säga så?) att:…” Etnicitet har med genuppsättning att göra och denna styr våra rent fysiologiska egenskaper men inte våra mänskliga egenskaper”, det hjälper ju knappast som argument, när man tittar på hur det ser ut i den dagliga verkligheten mellan människor, eller hur? Där, i det dagliga livet, identifierar sig människor med sin etniska identitet. Alla gör det. Och de känner ofta en spontan sympati, gemenskap med och tillhörighet till just de ”fränder och gelikar” som har samma etnicitet. Vad beror det på? Kan du förklara hur det kommer sig? Att INTE vilja ”bry sig om denna som ”parameter i samhällsbygget”, därför att: ”det finns så många andra, mycket mer definierbara storheter i samhällsbygget”, är inte det att GÖRA SIG LITE BLIND för en STORHET som uppenbarligen verkligen refereras till i den dagliga verkligheten, bland vanliga människor? Den påverkar och refereras till, ibland till och med utan att människor själva är medvetna om detta faktum?
Du säger: ”Långt viktigare komponenter i samhällsbygget är religion, kultur, värderingar och språket”, och dessa storheter utesluter inte någon med en annan etnicitet att vara delaktig som en fullgod medborgare i vårt land”.
Dessa komponenter är verkligen inte oviktiga, särskilt inte för de människor som själva är intresserade av dem. Detta är dessvärre inte alla medborgare. Därför refererar en hel del till långt mer konkreta ”faktorer”, alltså direkt ”mätbara och synliga” ”faktorer”, och här kommer den etniska, synliga identiteten in, som en STOR VARIABEL, om man säger så. Det betyder inte att de medborgare som INTE deltar i ”samhällsbygget” utifrån de storheterna som vi tidigare räknade upp som varande ”mycket viktigare”, (språket, religionen, värderingarna och kulturen), på något som helst vis automatiskt sätt, skulle vara sämre medborgare. Nej, de bara påverkas av och tar hänsyn till de påtagbara och synliga etniska skillnaderna. Varför gör de det?
Man kan säga till dem hur mycket som helst: -”Det finns inga skillnader mellan människor, det finns bara i din inbillning, människor är lika, du är rasist om du påverkas av de synliga skillnaderna som du ser, du skall inte vara så intolerant att du gör skillnad mellan människors yttre skillnader”…et cetera.
Människor påverkas i alla fall av dessa skillnader. Det är det som är verkligheten bortanför den för tillfälligt rådande ”opolitiskt korrekta” ismen. Det är den verkligheten som behöver erkännas, tas hänsyn till, försöka förstå sig på, acceptera, och i viss mån godkänna som ”naturlig” och ”tillåten”, och inte ”brännmärka” var och en som befinner sig den verkligheten och som påverkas av den. Det är människofientligt och onaturligt att inte göra det.
Det är inte rasistiskt att göra det.
Rasism handlar om att säga att den ena etniska och kulturella folkstammen, skulle vara, mer värdefull, förmer, mer värd, än den andra, per definition.
Att erkänna att det finns olika etniciteter, att erkänna att de påverkar våra val i olika situationer, ibland utan att vi vet om det, är inte att vara rasistisk.
Korrigering:
Det är den verkligheten som behöver erkännas, tas hänsyn till, försöka förstå sig på, acceptera, och i viss mån godkänna som ”naturlig” och ”tillåten”, och inte ”brännmärka” var och en som befinner sig den verkligheten. Det är bara propaganda av politiska viljor. Det är människofientligt att brännmärka och rasistförklara dessa naturliga tendenser.
Det är inte rasistiskt att erkänna de etniska skillnaderna och de naturliga tendenserna att känna samhörighet med just sin egen etnicitet.
Rasism handlar om att säga …etc
Alexandra Alexandersson,
Jag förstår nu fullt ut att du tycker att människors ”etniska utseende” är viktigt. I din värld är det uppenbart så att det första någon ser till, när en livspartner skall väljas, är det det ”etniska utseendet”. På annat sätt kan jag inte tolka upprepandet av tesen ”gelikar och fränder, söker sig till sina alldeles egna gelikar och fränder”.
Har jag då också förstått dig rätt att du accepterar skrivningen att en ”hög grad” av ”etnisk likhet” är en av grundförutsättningarna för uppbyggnanden av en statsbildning? En konsekvens av detta är då att parrelationer mellan människor av olika etnicietet inte är efterstävansvärd (…då det minskar den ”etniska likheten”). Är även detta din åsikt? Yttersta konsekvensen är att samhället/staten skall lägga sig i vårt val av livspartners. Håller du även med om detta?
Du talar också mycket om verkligheten men tycks inte riktigt ha observerat denna och det är betecknande att du inte kommenterar mina exempel (barnbarn till 60-talets arbetskraftinvandare och våra svenskamerikaner) på hur olika etniciteter ”beblandas” när det möts, även om det ibland tar någon generation. Jag förstår att du väljer att bortse från dessa exempel då det raserar din tes kring ”gelikar och fränder” som den yttersta sanningen.
Jag delar på inget sätt din (…och SD’s) ”etniska utseendefixering” men det är mycket klargörande att dessa teorier så tydligt presenteras.
Du kan i och för sig hävda din tes om ”gelikar och jämlikar” utan att som SD göra politik av denna. Det är en sak observera en storhet man tror sig se och en helt annan att i sin politik pådyvla samhället denna storhet.
Min egen syn på etnicitet är, som jag sagt i tidigare inlägg, att denna främst bör ses som en ”geografisk” parameter. Det torde vara fullständigt självklart att människan genom historien sökt sina livspartners i sin geografiska närhet. Detta har i förhisorisk tid lett till utvecklingen av de olika genuppsättningar som kännetecknar etniciterna. Dock var det så att det fanns folkvandringar även i förhistorisk tid och enligt genetikerna härstammar vi alla från ”mitokondrie-Eva” som levde för sisådär 150-200000 år sedan, troligen i Afrika, och därför sannolikt av ”svart etnicitet”. Betänk detta!
När nu de geografiska begränsningarna inte alls är de samma som tidigare är det min fasta övertygelse att det inte är ”etniciteten” som är den främsta parametern när det gäller val av livspartner. Religion, kultur, värderingar och kanske också utbildningsnivå har mycket större betydelse för dessa våra val.
Allianspartisten
En, kanske inte så snäll fråga, men jag ställer den ändå: Är du blind? Är du alldeles fastbunden vid dina teorier att du inte kan se dig omkring, se de verkliga människorna kring jordens alla hörn, och hur de lever? Det handlar inte i första hand om vad jag själv ”tycker” om människors ”etniska utseende”…!
. Det handlar om att se hur världens människor, den absoluta majoriteten av dem, fungerar i verkligheten, i den verkliga praktiken. Kan du inte se de realiteterna, så måste det bero på någon slags blindhet av något slag. Det kan vara en ”ideologisk blindhet”, som faktiskt genom historien inte är så ovanlig. Alltså att man är så förblindad av sin ideologi, eller kanske av någon ism, att man helt enkelt inte kan se det verkliga livet, och de verkliga människorna. Dessa ”blinda”, fanatiska människor, inte sällan fanatiskt fanatiska, skall ovillkorligen pressa sin ism på andra människor, oavsett om den stämmer överens med hur majoriteten av människor fungerar, eller inte. De skall ”läras att förstå”?
Tänker de ”fel”, så skall de läras genom att ”få smisk på fingrarna”, ungefär…. (Alternativt: fy, din dumma rasist”, jasså, du tycker om dina egna etniska fränder och gelikar, jasså, du tycker inte om människor som inte uppvisar dina etniska identifikationsmarkörer, jasså, du hatar alltså människor som inte ser ut som du, jasså, du menar att du och dina gelikar är bättre på något vis, jasså, du menar att du inte kan ha något gemensamt med andra människor som inte har samma etnicitet som du, jasså, du anser att staten skall bestämma vilka människorna skall gifta sig med, jasså, du kan inte tolerera att människor själva väljer livspartner som har en annan etnicitet, jasså, du menar alltså att det i samhället bara skall finnas etniskt lika människor, jasså, du förnekar att människor av olika etnicitet kan bli kära i varandra och vilja gifta sig, jasså, du vill kanske i hemlighet starta några slags dödsfabriker av något slag och döda alla människor som har fel etnicitet i landet, jasså, …!).Kära gode Gud, hjälp mig mot denna blindhet, på gränsen till ja,vadå…?
Jag kan säga så här, att eftersom världen förändras i rask takt med hjälp av teknikens utveckling, ja, genom detta internet som vi just här använder oss av, så kommer det naturligtvis medföra kanske ännu fler förändringar i framtiden?. …
Kanske skolor startas över internet, kanske människor i allt mindre grad faktiskt kommer att interagera IRL, och alltmer sälla sig till olika namnlösa, ansiktslösa och formlösa små ”byar och samhällen” över internet?
Förmodligen går det kanske mer och mer åt det hållet, och då försvinner ju dessa ”faktorer”, som faktiskt i verkligheten ”påverkade” människor…. (fastän många fanatiker kommer att välja att varken se, höra, erkänna eller låtsas om att det var så som majoriteten av människorna verkligen levde sina liv runt jordklotet, därför att den ”synen” helt enkelt inte passade ihop med deras ”modell”, eller deras -ism, eller deras ideologi?…)
Till sist, glöm inte att jag hela tiden och med eftertryck talat om ordet LAGOM i denna ”invandringsdialog”, läs gärna mina texter igen, så skall du kanske upptäcka det ordet…
Det handlar om att vilja bibehålla en någorlunda balans och undvika potentiellt negativa framtida utvecklingar i det samhälleliga rummet, som i värsta fall skulle kunna handla om än värre konflikter än de som redan har skett..
De som älskar Sverige och svenskarna, vill inte att en sådan förvärrad utveckling skall ske. Att föreslå åtgärder som kanske kan förhindra att så sker, ja, det är kanske i alla fall bättre än att inte göra det……
Alexandra Alexandersson och Allianspartisten:
Det är inte helt utan intresse jag följt ert meningsutbyte om etnicitet. Detta är en i många stycken intressant och komplex fråga.
Inde desto mindre skulle jag vilja rekommendera er att sätta punkt för denna debatt. Detta av två anledningar. För det första har ni redan tydligt mejslat ut era respektive ståndpunkter och det är uppenbart att ni inte kommer särskilt mycket längre i debatten.
För det andra så glider ni bort från ämnet. Vi som läst Braws eminenta artikel och sedan sätter tänderna i kommentarerna i hopp om att finna en diskussion om brottsbekämpning, blir en smula besvikna när vi finner att diskussionen kommit att handla om något helt annat.
Patrik,
Visst har du rätt i att det inte går att komma längre i denna diskussion. Mitt syfte med att driva denna diskussion lite ”in absurdum” är att försöka frilägga och förstå det tankegods som ligger bakom det nya parti vi har fått i vår riksdag.
Det jag då, här och i andra diskussioner, vill fästa uppmärksamheten på är att partiet har skrivningar om ”hög grad” av ”etnisk likhet” i sitt principprogram, vilket är något mycket mer än att vara allmänt skeptisk till invandring och integration. Enligt min åsikt är detta ”rasism” i den meningen att man definierar ”etniskt utseende” (genuppsättningen) som en avgörande parameter samhällsbygget. Med detta inte nödvändigvis sagt att partiet står för åsikter där man ser ner på människor med annat ”etniskt utseende” även om det de facto kan bli konsekvensen hos många som anammar denna lära samtidigt som alla de svenska medborgare, som har ett ”svenskt etniskt utseende”, per automatik placeras i ett utanförskap.
Jag tycker resulatet av denna diskussion talar sitt tydliga språk – människors ”etniska utseende” (genuppsättning) är faktiskt viktig för de som sympatiserar med SD. Detta är min konklusion och med det avslutar jag inläggen i denna diskussion.
Kvinnor och män har i vissa situationer ganska olika människosyn.
Särskilt tydligt ser man det i rättsväsendet, män har oftast en praktisk, kylig inställning till brottslingar, kvinnor tenderar att se människor mer som just människor, inte vara så låsta av deras handlingar eller beteende, eller som i diskussionen här, deras ursprung eller etnicitet.
Inget jag själv hittat på utan lärt mig av de som forskat i ämnet.
”Vi kan helt enkelt inte riktigt mäta dem. Men det betyder inte att de finns där. Jag menar att vi helt enkelt präglas som barn.
Obs! Ovandstående mening säger inte:…”Vi har genetiskt nedärvda egenskaper”. (!)”, detta inlägg, som jag tidigare skrivit, behöver korrigeras en smula.
Den korrekta formuleringen skall vara:
Vi kan helt enkelt inte riktigt mäta den. Men det betyder inte att de inte finns där. Jag menar att vi helt enkelt präglas som barn, på fler områden och på flera olika sätt än vi tror. Obs! ovanstående mening säger INTE:…”Vi har genetiskt nedärvda EGENSKAPER”(!)
(Fast samtidigt kan man ju inte vara helt säker att så inte är fallet också, eller hur? Kan man över huvud taget veta någonting, helt säkert?)
Mitt sista, korrigerande inlägg, härrör ur tidigare textmassa, där jag såg att jag gjort felformuleringar. Denna (tidigare)text är alltså varken svar eller kommentar till Thomas Johanssons inlägg.
Men nedanstående text är det:
F.ö. håller jag med Thomas Johansson om att kvinnor och män definitivt är olika. På många sätt; fysiskt, psykiskt, och intellektuellt, och därmed också socialt och ”existentiellt” .
”Överlevnadsstrategierna” i tillvaron är olika beroende på dessa fundamentala olikheter, men också på den riktigt basala olikheten, nämligen den att det är kvinnor som föder barn, det är kvinnor som har en livmoder. Livmodern i sig själv behöver inte ge några mätbara fysiska, psykiska eller intellektuella skillnader, men barnafödandets faktum och komplexitet, medför andra fokuseringar än mannens fokuseringar.
Alla dessa olikheter skapar det olika tänkandet som kvinnor män ofta har.
Det manliga tänkandet, den manliga hjärnan, är generellt sett mer inriktad och fokuserad på ”överlevnad” genom erövringar av olika slag. Dessa ”erövringar” handlar om ”kamper” och ”strider”, (inte bara fysiska, även akademiska), där målet är att ”vinna”, att ”komma först”, och därigenom bli störst och bäst. Detta i sin tur ger social tyngd och inflytandemöjligheter, där makt att få sin vilja genomförd och åtlydd och sina olika behov tillgodosedda, kan uppnås. För detta ändamål anses inte sällan alla medel tillåtna. (Det finns religioner, politiska ideologier och andra ”läror” som skapats av män som ”verktyg” i dessa ”överlevnadsstrategier”. Dessa beskriver inte sällan den egna folkstammen, den egna läran, den egna ideologin, den egna ismen, som varande ”bättre”, ja, bästa naturligtvis, och ”viktigare”, mer ”gudomlig” och ”sannare” et cetera, än ”alla andra” folkstammar, ideologier, läror, religioner, ismer, osv.)
Det kvinnliga tänkandet, den kvinnliga hjärnan, utvecklar ofta en annan fokusering och inriktning i sitt ”överlevnadsstrategiska tänkande”. Denna” överlevnadsstrategi” som jag beskriver, är inte alltid medveten. ”Man vet inte riktigt varför man har de intressen, eller de fokuseringar man har, man har dem bara”. Den kvinnliga strategin är sällan fokuserad på ”kamp och strid för att vinna, erövra och komma först, och därmed bli störst och bäst”. Den är istället oftast på ett naturligt sätt inriktad på att söka samförstånd, harmoni, balans genom samarbete för att därigenom just kunna uppnå balans, harmoni, lugn och fridsamhet. Detta i sin tur ger trygghetskänslor, därför att trygghetskänslor som ger glädje, minskar stressupplevelser av olika slag och som i sin tur ger möjligheter att ge omvårdnad och kärleksfull uppmärksamhet till främst sina barn, men också andra som är i behov av omvårdnad. Dessa ”värdefulla värden”(omvårdnad) i det mänskliga livet, kan inte förmedlas om kvinnan själv är alldeles för stressad, på grund av alldeles för mycket ”stridigheter och kamp”. Alltså försöker den kvinnliga hjärnan att undvika dessa i möjligaste mån, genom att söka synteser och se helheter, som kan harmoniera, i stället för att konfrontera.
Men, denna text, har verkligen ”spårat ur”, från det ursprungligaste inlägget här ovan, som handlade om hur samhället skall handskas med den ökade kriminaliteten, under rubriken ”Kampen mot slöddret förs på vita duken”, där det framhålls att daltandet inte är av godo.
Detta, att dalta, att klema bort, att inte sätta gränser, är inte bra för människors möjligheter att danas till ansvarsfulla människor, familjemedlemmar och goda samhällsmedborgare.
För att över huvud taget kunna sätta gränser är det viktigt ha sunda normer och sunda ideal, som verkligen kultiveras och eftersträvas av alla ”aktörer” (inte minst massmedia?) i det samhälleliga rummet, men naturligtvis också på familjenivå. (Det finns ofta en växelverkan där.)
Finns det inte sunda och goda ideal och sunda och goda normer i samhället, så är det ju inte så lätt för det uppväxande släktet att förstå när ett överskridande sker?
Att överskrida ”obefintliga normer” är ju kanske inte så svårt att göra?
Om det dessutom odlas en ”norm”, som säger att ”det är rätt att överskrida normer”, så är det ju verkligen inte så konstigt om fler och fler inriktar sig på att försöka ”följa” den normen? De tror att de ”gör rätt”, för de följer den ”givna normen” som säger att det i princip är rätt att överskrida ”alla normer”?
Det är viktigt att våga vilja argumentera för ”sunda normer och sunda ideal”, och som, när de överskrids, (även av massmedia, även av ”kulturella installationer” som i yttrandefrihetens namn, förmedlar mycket nedbrytande och osunda ideal och normer?) behöver sluta att ”daltas med”?
”Det krävs en hel by att uppfostra ett barn”?
Ps. Plus, att om den ”givna normen” är att ”det är rätt att överskrida normer”, så borde också denna ”givna norm” överskridas…..?
Om den verkligen skall följas alltså…Ds.
Jag gillar uttrycket:
”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn”.
Säger något om den hopplöshet som kan finnas i de moderna familjerna, var o en i sin lilla låda i förorten.
Kvinnors svårigheter i vår ”nya” industriella värld, att hävda sig, som ledare mm, innebär att kvinnors del av ”byn” blir ganska osynlig, kvinnliga chefer brukar nu ofta kopiera männens beteende, det gills inte, kvinnor ska sköta sina grejjer på sitt sätt, då får vi med hela vårt mänskliga arv.
”Byn” blir hel. Det är en bit kvar dit, och kvoteringar skapar nog bara fler kvinnor som är ”manskopior”.
Ja, jag instämmer i att det är en mycket ”dum” utveckling, när flickor och kvinnor skall sträva efter att försöka bli som ”manskopior”, och ”lära sig tala männens språk”!
En lika ”dum” utveckling är det när flickor och kvinnor framställer sig själva (i enlighet med massmedieidealet?) som översexualiserade sexgalningar, som försöker ”utnyttja sin sexighet”, för att därigenom försöka skaffa sig inflytande över(försvagade?) män, och avancera i karriärstegen?
Jag hävdar åter igen LAGOM, som varande den bästa vägen.
Många unga flickor och kvinnor behöver idag tillåta sig själva att lyssna till ”sin kvinnliga röst” och erkänna sin inte sällan större blyghet, större försiktighet, större vilja till helhetssyn, till syntestänkande och ovilja till konfrontationer, och se det som mycket värdefullt i sig, och som fullkomligt naturligt.
De borde stolta få lära sig att uppskatta, få erkännande för och få lov att gestalta och verkligen värdesätta sin olikhet från pojkarna och männen, och absolut slippa att hela tiden höra att de måste lära sig att ”arbeta bort” den olikheten, genom att just lära sig att både tänka och tala lite mer som männen! Mycket dumt.
Bild- och tv-mediet visar också en stor fokusering i det offentliga rummet på just de ofta översexualiserade (horaktiga?) figurerna, som något slags modernt, frigjort och eftersträvansvärt ideal? Detta kanske därför att det lockar fler (manliga?) tittare?…. Män, som också är de som bestämmer vilka som skall synas i rutan och på bilderna i övriga mode- och skönhets-magasin?
Det är nog inte alltid så lätt för unga flickor och kvinnor idag, med alla konstiga och vilseförande ideal som florerar i media och i sex-råds-spalter osv. Det är inte så konstigt a om de blir stressade!
Men som tur är satsar också många på studier, förhoppningsvis ändå de flesta, och många är verkligen starka, sunda och självständigt tänkande, och de låter sig inte förföras av ”dumheterna”!
Inom ramen för detta ämnesområde må en oroande nyhet som förtäljes i pressen refereras i det att straffången Arklöv, missgärningsman och brutal mördare i de så kallade Malexander morden, inlett processen att få sitt rättmätiga livstidsstraff tidsbestämt. Härigenom kan nämnde straffånge vara ute i frihet redan om två år. Anmärkningsvärt är att straffmyndigheten synes ha tillstyrkt straffången Arklövs begäran.
För mig synes det vara en självklar plikt för samhället att visa all tillbörlig respekt för anhöriga som mist nära och kära genom straffången Arklövs vederstyggliga missgärningar. Detta kan icke ske på annat sätt än att nämnde straffånge kvarhålls inom fängelsets murar tills dess att ha avlider.
Den som begått denna typ av missgärningar har förverkat allt medborgerligt förtroende och kan icke anses ha någon rättighet att någonsin mer få njuta frihetens sötma.
Detta visar åter på benådningsmaktens förfall vilket länder lagstiftare och myndigheter till eftertanke.
Fältmarskalken m fl;
”… För mig synes det vara en självklar plikt för samhället att visa all tillbörlig respekt för anhöriga som mist nära och kära genom straffången Arklövs vederstyggliga missgärningar. Detta kan icke ske på annat sätt än att nämnde straffånge kvarhålls inom fängelsets murar tills dess att ha avlider…”
Sedan några hyser jag åsikten, att ang vissa individer måste det tillåtas att samhället begagnar sig av ett livstids frihetsberövande till sista andetaget. Åtminstone om vi verkligen vill söka garantera civilbefokningens trygghet.
Till sista andetaget.
Det är aldrig roligt att låsa in människor, men i de fall det rör gravt känslomässigt störda individer likt psykopater, sociopater etc, har knappast samhället något val.
En förändring av lagen på detta område, bör alltså snarast göras. Därtill bör vi vara ytterst restriktiva med att sänka straff, och lätta på frihetsberövanden för allehanda individer som visat sig kunna fungera som mänskliga avrättningsmaskiner.
De riktigt destruktiva individerna är icke att leka med, och vi bör göra vårt allra bästa för att skydda civilsamhället mot deras tänkbara, framtida, härjningar.
Mvh
Thomas,
Ber att få instämma i dessa kloka och hedervärda åsikter.
”En förändring av lagen på detta område, bör alltså snarast göras.”
Det enda som här behöver göras är att livstidsstraffet, vilket ju redan finns i straffskalan, för de grövsta av brott, bör kompletteras på så sätt att domstolen även ges möjlighet att utdöma ”utan möjlighet till benådning”. Denna ändring torde icke vara särdeles svår att iståndsätta.
Vidare måste ordningen för hur benådning förändras i syfte att göra benådning till en ynnest som kan beviljas i undantagsfall då mycket särskilda skäl föreligger och då det råder synnerligen stor säkerhet kring att den dömde icke på nytt förfaller till att begå missgärningar och illdåd.
Då benådning icke i egentlig mening har med en juridiks prövning att göra bör snarast den ordning som gällde tidigare, där Regeringen utövade benådningsrätten, återinföras. Att en domstol skall bevilja benådning förefaller vara helt utanför dess uppgift. En domstols uppgift måste i ett rättsäkert samhälle sluta då dom vunnit laga kraft. Benådningen får icke under någon omständighet ses som en fortsättning av domstolsprövningen.