En ideologisk jämförelse ur samhällssynpunkt

ANALYS | Många gånger får man höra att konservatismen inte har något mål med sin politik, och att den knappt är att betrakta som en ideologi. Men konservatismen är inte bara en filosofi, den har absolut politiska mål som bygger både på en genuin värdegrund och en utvecklad idébildning. Ett av dessa mål är den från Edmund Burke stammande välbekanta parollen ”frihet under ansvar”, vilket bl.a. förstås som ett samhälle med lite styrning och mycket självkontroll.

Styrning är att bestämma ovanifrån, och kontroll – såväl självkontroll som yttre kontroll – sker för att tillse att utvecklingen motsvarar styrningens mål. Det gäller i alla sammanhang, men blir särskilt betydelsefullt på samhällsnivå. För de radikala ideologierna – med vilket avses liberalismen och socialismen – är ideologins egen utopi politikens mål. För konservatismen, som anser att samhällsutvecklingen måste bygga på kontinuitet, är organisk utveckling på samma gång ett mål och ett medel. Styrningen ovanifrån är ur konservatismens synpunkt ett kompletterande verktyg, inte motorn i samhällsutvecklingen. För socialismen är utveckling den förändring som äger rum till följd av styrningen, medan liberalismen omfattar två olika syner: den socialliberala att styrning behövs för att befria alla människor, och den anarkoliberala att all form av styrning är dåligt. För de radikala ideologierna är det likafullt de egna idéerna som ska vara motorn i samhällsutvecklingen.

För konservatismen är det folkkulturen som ska vara motorn i samhällsutvecklingen. För socialismen är folkkulturen ett hot mot jämlikhet och global solidaritet, för liberalismen är folkkulturen ett hot mot individuell och global frihet. Liberalismen är emot all form av kontroll, detta är liberalernas syn på trygghet. Socialismen är endast för ideologiskt bestämd (i detta fall socialistisk) kontroll som helt och hållet utförs i statens tjänst, det är deras syn på trygghet – annan form av kontroll är ett hot mot statens maktmonopol.

För konservatismen är självkontroll – där den kulturellt grundade moralen är central – grunden för ett både tryggt och fritt samhälle, vilken också bör åtföljas av lagstyre och ett effektivt rättsväsende och polismakt som förverkligar lagens ord inom ramen för samhället. De radikala ideologierna ser lagen som ett sätt att påverka samhällsutvecklingen, socialismen i riktning mot alltmer statlig kontroll och liberalismen i riktning mot allt mindre kontroll överhuvudtaget (såväl statlig som kulturell och moralisk). Konservatismen vill att lagen ska spegla den organiska samhällsutvecklingen och det allmänna rättsmedvetandet så som detta har utvecklats genom folkkulturen utan politisk klåfingrighet.

Slutligen, i centrum för konservatismens samhällssyn står familjen. För liberalismen är det individen och för socialismen är det kollektivet (vilket många gånger är liktydigt med staten) som står i centrum för samhällssynen. För liberalismen är familjen ett fritt avtal för samlevnad mellan vilka människor som helst, och som kan få finnas givet att det är under förutsättningslösa former. För socialismen är familjen ett hot mot statens totalkontroll som måste undanröjas. För konservatismen är familjen mamma-pappa-barn, eftersom detta historiskt har visat sig vara den mest önskade och framgångsrika formen av nära mänsklig gemenskap – och det bästa sättet för människor att kunna stå på egna ben snarare än att vara beroende av någon utomstående. I detta visar sig också den tydliga skillnaden mellan liberalismens utopi om individuell frihet (ensam är inte stark, är ett gammalt ordspråk) och konservatismens historiskt välgrundade ståndpunkt.

Jakob E:son Söderbaum

About these ads

10 Responses to “En ideologisk jämförelse ur samhällssynpunkt”


  1. 1 Sven Svensson november 15, 2010 kl. 17:50

    Jag antar att även i ett av konservativa värderingar starkt präglat samhälle kan en enskild individ fritt välja om han eller hon vill bilda familj. Så vad innebär denna ideologiska gränsdragning mellan liberalism och konservatism egentligen när det gäller synen på familjen? Handlar det om att förespråka omfördelning från ensamstående till barnfamiljer? Eller kankse att utestänga ”ungkarlar” från statlig tjänst? Jag finner att artikelskrivarens beskrivning av konservatismen ändå har en liberal underton, och att skiljelinjerna knappast står att finna i praktisk politik eftersom ”statlig klåfingrighet” bör undvikas enligt denna tolkning av konservatismen.

  2. 2 Söderbaum november 15, 2010 kl. 18:26

    Svensson: En ganska konventionell uppfattning är att konservativa tenderar att tillmäta blodsbanden större betydelse än vad liberaler gör.

    I flera EU-länder får nyblivna förvärvsarbetande föräldrar en löneökning bara för att de blivit föräldrar, en form av positiv diskriminering till familjens fördel som härleds ur en konservativ samhällssyn snarare än en liberal.

    För en konservativ är det också självklart att försvara äktenskapet mellan man och kvinna, medan liberalen tenderar att vara emot det eller i ”bästa” fall inte har några argument för det (åtminstone inga liberala argument).

    Synen på dagis är också talande. För den konservative är dagis endast en sista utväg, om/när inte föräldrarna har möjlighet att uppfostra barnen själva hemmavid (ett ansvar man har som förälder, enligt konservativt synsätt). För liberalen är dagis ett sätt att befria föräldrar från föräldraansvaret. För socialisten är dagis ett sätt att uppfostra barnen kollektivt enligt statens godkända premisser så att alla medborgare ska vara stöpta någotsånär i samma form och inte utgöra något egentligt hot mot statens växande maktanspråk.

  3. 3 Patrik Magnusson november 15, 2010 kl. 18:33

    ”Handlar det om att förespråka omfördelning från ensamstående till barnfamiljer?”

    Som jag ser det finns det inget skäl för någon sådan omfördelning (ok, jag tillhör förvisso de som sällan ser sådana skäl). Däremot vore det nog på sin plats att minska omfördelningen från kärnfamiljer till ensamstående.

    Där liberaler och konservativa tenderar att landa i olika slutsatser är frågor som rör intrång i familjernas självbestämmande, t.ex. kvoterad föräldraförsäkring. Vissa liberaler (dock inte alla) ser kvotering som ett stöd för individen att fatta beslut som man inte själv var medveten om att man ville fatta. Det har jag svårt att se att en konservativ skulle köpa.

    Jag kan också tänka mig att en konservativ rent värdemässigt skulle kunna uttala ett stöd för tanken att känfamiljen är bra för samhället, och att varje äktenskap som består är en vinst. För en liberal tenderar alla samlevnadsformer per definition att vara lika god som någon annan, så länge som den är fritt vald.

    Med detta sagt, tycker jag ändå att du har en poäng. I många fall är faktiskt avståndet mellan viss konservatism och viss liberalism inte alls stor.

  4. 4 Sven Svensson november 16, 2010 kl. 16:55

    Kanske kan man uttrycka saken så att liberalismen tenderar att vara mer värderelativistisk än konservatismen, men undantag för individens frihet som för liberalen är det enda sanna värdet. De konservativa har uppfattningar om vad som är ”lämpligt” och vad som leder till dåliga resultat under utövandet av den personliga friheten. Därför uppfattas också konservativa som mer moraliserande. Vi kommer här oundvikligen in på begreppet egalitär ideologi. För en konsekvent liberal (läs nyliberal, libertarian) är friheten alltid värd sitt pris oavsett den misär som kan drabba t.ex mindre intelligenta eller svagpresterande individer. Detta blir konsekvensen av en egalitär ideologi som liberalismen (i kombination med erkännandet av endast negativa rättigheter), eftersom varje människa har samma rätt att söka sin egen lycka etc. Inom konservatismen kanske man kan tänka sig att ”korrigera” beteenden som kan drabba den enskilde eller andra som påverkas. Detta under den icke-egalitära doktrinen att alla nog inte kan hantera sin egen frihet. Hursomhelst, jag vill tacka Söderbaum och Magnusson för era tänkvärda ord. Jag själv vacklar mellan liberalism och konservatism, och varje intelligent resonemang om dessa frågor finner jag berikande. Tradition och Fason är härvidlag en mycket bra tillgång.

  5. 5 Söderbaum november 16, 2010 kl. 17:46

    Svensson: Jag tycker att du träffar rätt i ditt resonemang. Liberalismen är definitivt mera relativistisk, och konservatismen mera normativ i jämförelse med varandra. Tack för uppmuntrande ord.

  6. 6 Tomas Johansson november 16, 2010 kl. 18:01

    Hur ska man formulera sig i de kommuner där socialdemokraterna står för det konservativa? När ”vanliga” konservativa saknas.

  7. 7 Patrik Magnusson november 16, 2010 kl. 19:34

    ”Hur ska man formulera sig i de kommuner där socialdemokraterna står för det konservativa? När ”vanliga” konservativa saknas.”

    Socialdemokraterna är strukturkonservativa i betydelsen att de desperat klamrar sig fast vid den samhällsmodell som de själva under decennier av hegemoni skapat, men ideologiskt står de låångt från konservatismen, något som både vi konservativa och sossarna själva är rörande eniga om.

  8. 8 Thomas december 28, 2010 kl. 1:44

    Tack för ytterst intressanta resonemang! Utifrån dessa, finner jag det intressant att undra om det för närvarande växer fram en slags ”modern form” av konservatism i Västeuropa och USA, hur denna moderna konservatism ser ut, och om denna eventuellt nya ideologiska riktning på allvar kommer att kunna utmana socialismen och framförallt liberalismen?

    Mvh


  1. 1 Konservatismens ideologi « Basses Hörna Trackback vid november 13, 2010 kl. 13:07
  2. 2 Kristdemokratins framtid | Robert Tadjer Trackback vid april 14, 2011 kl. 15:41

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 819,771 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 126 andra följare