Lördagen den elfte december år 2010 försökte en man döda oskyldiga julhandlande svenskar genom att spränga sig själv till döds i Stockholm. Självmordsbombningar har förekommit länge internationellt, men detta är första gången som någon faktiskt spränger sig själv i Sverige, även om det säkerligen är flera som har försökt och stoppats. “Oacceptabelt” sa statsministern och gjorde sig därmed skyldig till årets underdrift. Den naturliga reaktionen borde väl istället vara vrede och avsky mot den person som utfört dådet och en fast vilja att bekämpa sådant med alla tillåtna medel framöver. Statsministerns ordval signalerar dock en god avsikt, att inte vilja göra en politisk fråga av attentatet.
Många försöker nu dra politiska poänger av att en man försökt döda oskyldiga svenskar på det mest barbariska sätt vi känner till. Nu handlar det inte om rasism eller anti-rasism, för eller emot invandring eller någon annan politisk stridsfråga. Det är inte vårt fel att enskilda individer hatar vårt samhälle, och vi ska inte heller kompromissa med dem för att få dem att sluta hata oss. Nu sätts Sverige på prov.
Det kommer att komma krav på att trupperna ska dras tillbaka från Afghanistan. Det kommer att komma krav på att provokatörer som Lars Vilks måste tystas. Det kommer förmodligen att skyllas på Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen. Sverigedemokraterna kommer att skylla på alla andra. Alla kommer att skylla på varandra. Men vems fel är det? Vems fel är det att en grupp människor hatar västvärlden så mycket? De som skyller på västvärlden har fel. Det är inte vårt fel att människor hatar oss. De som försöker göra skulden kollektiv har fel. Felet är terroristens. Vi vet inte vilka motiv han kan ha haft, och i ärlighetens namn spelar hans motiv ingen större roll heller. Om vi anpassar oss till våldet, om vi viker oss för terrorism, då är vi på ett sluttande plan.
Andreas Braw
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Ingen fantast av Tradition och Fason i vanliga fall men måste applådera detta inlägg. Mycket bra skrivet!
Så sant. Det fulla ansvaret för terrordåd vilar alltid på den som utför och/eller ligger bakom dem. ALLTID!
Men faktum kvarstår. Sverige som nation och samhälle är förmodligen ett av världens mest naiva. Nu, sent, mycket sent men hellre det än aldrig, måste vi se till att slå tillbaka. Och slå tillbaka HÅRT! Som Reinfeldt så överdrivet försiktigt och diplomatiskt uttryckte det, detta är oacceptabelt…
Och, det handlar inte om rasism eller främlingsfientlighet. Sverige måste se till att sätta hårt mot hårt med alla extremister som använder eller hotar med våld. ALLA! Det inkluderar “våra egna” mer eller mindre hemvävda grupperingar på vänster- och högerkanten, så kallade Djurrättsförespråkare, Våldsamma Veganer, Pälshatare, vanliga kriminella… ALLA!
Och en sak är lika klar. Att backa från Sveriges åtaganden internationellt, likaså att på minsta vis tubba på tryck- och yttrandefriheten för konstnärer och journalister/författare är fullständigt uteslutet. Borde vara det alltså, för som sagt, naiviteten och lättleddheten har en lång historia hos våra makthavare. Liksom hos majoriteten av befolkningen. Förmodligen är vi flataste folket i modern europeisk historia… dags att ändra på det!
Andreas Braw m fl;
“… Om vi anpassar oss till våldet, om vi viker oss för terrorism, då är vi på ett sluttande plan.”
Ja.
Bengt m fl;
“… Förmodligen är vi flataste folket i modern europeisk historia… dags att ändra på det!”
Ja.
Rent allmänt kan vi ju reflektera över faktumet att vi en gång var ett land bebott av stolta vikingar, krigare etc, och var världsledande på ett antal områden inom industri m m.
Därefter kan vi tänka på hur det ser ut idag, där Sverige allt mer framstår som en politiskt korrekt sörja.
Många av oss tänker, och många av oss sörjer.
Mvh
Vi deltar i ett krig i Afghanistan som vi inte är tvingade till, samtidigt som vi har 500.000 muslimer i Sverige, plus att vi tar emot Afghanska flyktingar. Ingen kan vara förvånad över att självmords bombningen inträffade, möjligen över de mycket lindriga skadorna.
Afghanistan har aldrig attackerat Sverige, vår regering har frivilligt valt att gå in i kriget, trots att vi inte var tvingade. Det var uppenbarligen mycket dumt och dyrt gjort. Det var fel att gå in, det är fel att stanna.
Kriget i Adenviken är vi tvingade att bekämpa pirater eftersom de direkt hotar svensk sjöfart. Där har vi inget val, vi är tvungna att försvara våra intressen.
Om vi vet motivet har vi också lättare att förhindra liknande dåd i framtiden.
Seriöst, den som läst hans avskedsbrev kan nog lägga samman ett och ett själv. Detta är ingen engångshändelse, det är ett trendbrott som pågår i hela Europa.
Johnny: Om vi skulle avsluta vår fredsfrämjande insats i Afgansitan så känns det inte helt otänkbart att det skulle uppstå nya förevändningar för terror. Han som begick dådet nämnde ju änem att Wilks skulle tystas. Och om vi skulle tysta Wilks så skulle kanke kravet om sharialagar vara ett skäl till terror, osv. Orsaken ligger nog inte i motivet utan snarare i att de dårar som begår blind terror låter sig entusiasmeras och dras med i rörelser som erbjuder sammanhang och enkla svar. Processen är ganska lik vanlig sektbildning skulle jag tror. Det bästa botemedlet är nog att erbjuda dessa människor en alternativ verklighetsbeskrivning. Detta kan åstadkommas genom att göra klart vilka värden som gäller (inte döda osv), återetablera bildning (för att motverka agitativ argumentation) osv. Medan västerlandet har ägnat det senaste halvseklet åt att destruera moral, traditioner och kunskap har extremister istället flyttat fram positionerna. Utvecklingen går att bryta, men det är hög tid att börja nu.
Jag skriver helt under på vad Braw skriver. I sådana här lägen är det bara allt för lätt att skrika efter enkla radikala lösningar (typ kasta ut invandrarna, lämna Afghanistan i sticket eller någon annan appeasment till islamisterna).
Vi bör istället göra tvärtom. Låt oss ignorera dåren som sprängde sig i luften. Låt oss fortsätta med våra liv precis som vanligt. Låt oss framförallt inte lägga skulden bortom den/de enstaka fanatiska individer som faktiskt är skyldiga.
Vill man se ursprunget till problemet, själva kärnan, så är det västvärldens stöd till Israel, då främst USA:s. Själv är jag Israel-vän och stödjer den judiska staten. Jag vill bara nämna det, eftersom det verkar glömmas bort i debatten.
Inom islam finns begreppen jihad, fatwa och martyr. Man kan vrida på saker och ting och tala om islam som fredens religion med människokärlek som grund, men man kan inte komma ifrån dessa fakta. Jag vill bara nämna det, eftersom det också verkar glömmas bort i debatten.
Den europeiska, i grunden kristna och numera sekulära kulturen, skiljer sig radikalt från den muslimska. Detta är en viktig faktor om man ska diskutera integration. Muslimerna klarar inte av att anpassa sig till det och hamnar i isolering. Isolering föder främlingskap och hat. I alla fall gäller det muslimer från Mellanöstern, medan Turkiet och Bosnien verkar ha bättre förutsättningar. Sekulära muslimer som har lidit i ett islamiskt samhälle, som Iran, har också goda förutsättningar att anpassa sig till det västerländska samhället. Jag vill bara nämna det, eftersom det verkar…
När kommunismen ute i världen föll, tillsammans med Sovjetunionen, insåg många kloka analytiker att de radikala islamiska krafterna skulle lämna kommunismen som grundidé och ta till islamism i stället. Enligt dem är islams fiende inte bara USA och Israel, utan hela den västerländska världen. I praktiken råder det krigstillstånd, fast vi vill ju inte veta av sådana kraftuttryck. Jag vill bara nämna det, eftersom det också verkar…
Debatten bortser från de fyra faktorerna ovan. Jag kan förstå att de känns obekväma, men hur ska man nå resultat om man inte analyserar problemet utifrån alla förutsättningar och fakta? Jag kan också förstå varför de är obekväma. Det är nämligen inte det politiskt inkorrekta inslaget som stör utan de slutsatser som sådana utgångspunkter kan leda till.
Jag tror att det enda konkreta lösningen som våra politiker idag hoppas på (förutom de rent säkerhetsmässiga åtgärderna) är att integrationen av muslimerna i det västerländska samhället ska lyckas så att de känner sig vara en del av det, varmed de upphör med sina attacker (man attackerar inte gärna ett samhälle som man är en del av). Detta tror inte jag på, men man kan alltid hoppas.
Penumbra,
Jag tycker att du gör saker och ting alldeles för enkelt för dig när du endast relaterar terrorism till islam. Ser vi på terrorismen historiskt är det snarare så att terrorism är något som extrema uttolkare av både religioner och politiska ideologier ägnat sig åt sedan lång tid tillbaka.
Själva begreppet “terrorism” användes, såvitt jag förstår, första gången under franska revolutionen för att beteckna jakobinernas skräckvälde “regime de la terreur”. Under det påföljande århundradet, 1800-talet, var det kanske anarkisterna som var de främsta utövarna av terrorism.
Bland 1900-talets terrorism finner vi olika palestinska rörelser som t.ex. ägnade sig åt flygkapningar och den spektakulära massakerna vid OS München 1972. Bland 70-talets terrorister fanns också kommunistiska grupper som röda arméfraktionen i Tyskland och röda brigaderna i Italien.
En annan typ av terrorism är gisslantagning och avrättning av densamma, något som nazisterna ägnades sig åt under andra världskriget. Stalins utrensningar, som drabbade miljontals oskyldiga människor, är även det exempel på terrorism.
Exempel på sentida politisk terrorism är ETA i Spanien/Baskien som i mycket sen tid utfört attentat. Exempel på sentida religös terrorism, vid sidan av jihadisternas, är den japanska sekten Aum Shinrikyō som 1995 spred gas i Tokyos tunnelbaka varvid 12 människor dödades och 1300 skadades.
Med detta vill jag på inget sätt förringa hotet från jihadistisk terrorism (…för visst fick sig vår svenska godtrogenhet en knäck i lördags) utan peka på att problemet är då extremismen går så långt att man tycker saken är viktigare än oskyldiga människors liv. Grundfrågan är alltså vad som kan göras för att förhindra människor att bli extermister, och detta oavsett om vi talar om religiös eller politisk extermism.
Bara man ger jobb till alla muslimer och slutar vara fördomsfulla mot dem så kommer detta upphöra, eller hur Braw?
Samt fri vård till illegala flytningar så är saken biff om t&f får bestämma.
Allianspartisten,
Jag har varit med ett tag och upplevt alla dem du räknar upp plus några till: IRA, ETA, al-Fatah, Röda brigaderna, Röda arméfraktionen, Baader-Meinhof, PKK, osv. Sverige var faktiskt allvarligt drabbat av terrorism på 60-70-talet med två ambassadattacker (Tyska och Jugoslaviska).
Grundorsaker är kamp för självständighet eller rent samhällshat, men i fallet muslimsk terrorism så är grundorsaken Israels existens. Däremot tycker jag inte att man kan räkna in statlig kommunism eller nazism i detta. Begreppet ”terrorism” blir då för brett och inte längre hanterbart.
Hindra människor från att bli extremister låter sig inte göras. Stark övertygelse och tro är en del av den mänskliga karaktären. Det enda som hjälper är att sätta åt dem, ordentligt, bryta ryggraden av deras organisation, eller som den saudiske kungen hade uttryckt det – ”hugga huvudet av ormen” (fast det var i ett anat sammanhang). Faktum är att de flesta av de terrororganisationer som vi räknar upp här har eliminerats eller pacificerats på det sättet. Inte genom att tala förstånd med dem.
P.S. Mordet på den jugoslaviska ambassadören i Stockholm utfördes av kroatiska nationalister. Dessa kämpade för ett självständigt Kroatien. Idag är det verklighet, men inte pga den kroatiska terrorismen.
Morrissey:
Var får du dina fantasifulla idéer ifrån? Fri vård till illegala flyktingar torde varken göra till eller från på fanatiska dårars vilja att spränga sig själv och andra i luften, och är i övrigt enligt mitt sätt att se det en riktigt dålig idé.
Inte heller jobb till alla muslimer torde vara någon garanti mot terrordåd. Däremot kan jag inte se något negativt i tanken att det är bra ju fler av de som bor i vårt land (vare sig de är muslimer, kristna, ateister eller något annat) har ett arbete att försörja sig på. Eller?
Låt mig vända på frågan. Tror du att vi är garanterade att slippa terrordåd bara vi behandlar muslimer fördomsfullt och ser till att de inte får ett arbete? Är det din lösning?
Nej, låt oss slippa alla enögda och förenklade lösningar. Skall vi vinna det här kriget måste vi nog vara beredda att vända på alla stenar, våga utmana våra förutfattade meningar, och pröva en rad olika lösningar, från “mjuka” åtgärder syftande till att minska terroristernas förmåga att rekrytera, till “hårda” åtgärder syftande till att slå sönder terroristernas organisation och infrastruktur.
Penumbra,
“Grundorsaker är kamp för självständighet eller rent samhällshat, men i fallet muslimsk terrorism så är grundorsaken Israels existens.”
För oskyldiga människor som drabbas av syniska terroristers våld spelar grundorsaken ingen roll. Om någon på Stockholms gator drabbas av en jihadisktisk bomb eller får en gatsten från en demokratihatande vänsterhuligan i huvudet, kan för den drabbade bli lika fatalt. Hatet mot demokratin och tron på den kompromisslösa kommunismen, som drev organisationer som röda armefraktionen och röda brigaderna och som fortfarande våra vänsterhuliganer bekänner sig till, är för mig en precis lika vidrig grundorsak som hatet mot Israel och kampen för förintandet av staten Israel. Vari ser du den principiella skillnaden här?
Om terroristerna motiverar sina handlingar genom extrema och tvivelaktiga tolkningar av Koranen eller från Karl Marx “das Kapital” eller kommunistiska manifest är för mig ointressant. Ytterst är det frågan om djupaste förakt mot människovärde och demokrati.
Möjligen kan nationalistisk/separatistisk terrorism (IRA, ETA, PKA, efterkrigstidens Ustasja-rörelse,…) placeras in i en något annorlunda kategori men även i detta fall är det frågan om terrorister som inte drar sig för att mörda oskyldiga människor.
Vad det handlar om är extremism, kopplad till politisk ideologi, religiösa läror eller nationalism. Extremism som är kompromisslös och där utövarna anser sig sitta inne med ” den enda sanningen” och anser sig ha rätt att göra allt för denna “sanning”.
Extremismen bekämpas just precis som du säger att “bryta ryggraden av deras organisation”. Historiskt har detta, som du anger, gjorts med ett antal av dessa organisationer. Det är också det som måste ske med såväl de jihadistiska organsiationerna som med andra fortfarande existerande terrororgansisationer.
Att eliminiera jihadisterna genom att skuldbelägga hela religionen islam är däremot, som jag ser det, fullständigt fel väg att gå och något som är direkt kontraproduktivt. För att jihadisterna ska kunna knäckas behövs tvärtom allt stöd från moderata och sansade muslimska krafter.