Håkan Juholt, alltså. Jag tror inte jag är ensam om att höja på ögonbrynen åt valet. Personen Juholt tror jag förvisso är ett ganska klokt val. Han har självdistans, kampglöd, humor och värme. Men framförallt känns han verklighetsförankrad. I ganska stor kontrast till Mona Sahlin som jobbade hårt på att ge intrycket av att aldrig ha befunnit sig utanför Stockholms innerstad.
Men Juholts politiska profil är ett potentiellt katastrofområde för Socialdemokraterna, rent väljartaktiskt. Av hans svar på valpejl.se framgår att han vill återinföra förmögenhetsskatten, höja bensinskatten, avskaffa RUT-avdraget, återinföra flumskolan och utöka möjligheten till förtidspension. Dessutom är han motståndare till privata välfärdsalternativ. Nu återstår det självklart att se om det verkligen blir den socialdemokratiska profilen under Juholts ledarskap, men att partiet nu kommer ta ett steg till vänster får nog anses som ganska självskrivet. Till TT berömmer vänsterledaren Lars Ohly valberedningsförslaget med kommentaren att Juholt står nära vänsterpartiet i ”synen på vinster i välfärden” samt att man nu kan enas kring ett ”motstånd mot högervridningen av den ekonomiska politiken”.
Jag tror valet av Juholt kan komma att trimma socialdemokratin. Hans personlighet kan ena partiets gräsrötter (även om grästopparna kommer klaga) och skapa en tydligare konfliktlinje mot regeringspartierna. Har däremot svårt att se hur Juholts politiska profil skulle kunna vinna några val. Vad den däremot kan resultera i är en allmän förskjutning åt vänster av det politiska samtalet. Då gäller det att Alliansen står med rak rygg, och klarar av att upprätthålla samma goda självförtroende som Juholt kommer försöka ge SAP.
Dag Elfström
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Det ar ju vansterklivet som ar fornyelsen. S har inte haft en partiledare som inte varit mer eller mindre tydlig hogersosse sedan Olof Palme. Att borja tro pa sin egen politik, ar vad det handlar om
“Att borja tro pa sin egen politik, ar vad det handlar om”
Jo, ur det perspektivet är nog Juholt ett bra val, och jag respekterar faktiskt sossarna för det valet. En socialdemokrati som stolt står upp för sin socialistiska ideologi kan mycket väl bli en farlig utmanare.
Nu är det hög tid för alliansen att också börja tro på sin politik, att stolt stå upp för borgerliga värderingar, och sluta försöka vara socialdemokrater, fast duktigare.
Det är bra att skillnaden mellan alternativen i svensk politik blir tydlig.
Helt uppenbart har vänsterfalangens kardinaler, som inte riktigt förstått att tiden har sin gång, varit de mest framgångsrika i detta, stundtals av smutsiga intriger färgade, påveval. Såg nyss på Aktuellt en intervju med en av de förbegågna kandidaterna, kamraten Österberg, som gav ett närmast bittert intryck.
Påvevalet är dock helt i linje med den rapport som partiets haverikommission presenterade för någon vecka sedan. Utgångspunkten för framtiden tas i ett samhälle som fanns 30- till 40 år. Noterbart är att även den ilskne kamraten Ohly tycks applådera valet likaväl som han hyllade haverikommissionens rapport.
För Alliansen är utmaningen att hålla de grundläggande idéerna vid liv och stå fast vid det paradigmskifte, med arbetslinjen som en viktig del, vilket inleddes 2006. Största hotet mot Alliansen är nog inte sakpolitiskt utan att man faller in i regeringsmaketsn rutin och uppfattas som trötta av väljarna.
Ändå bör det vara så att utgångspunkten för ett fortsatt Alliansregerande, även efter 2014, är större nu än om socialdemokraterna valt kamraten Damberg eller någon av hans gelikar, personer som faktiskt förstått att samhället förändrats efter Tage Erlanders dagar.
På sikt kan det ju inte fungera att ett parti har gräsrötter som är närmast vänsterpartister men partiledning som, åtminstone i ekonomiska frågor, är “smyborgare”. Eller det fungerar så länge man vinner val, för ingen ifrågasätter en vinnare. Nu kan man invända att en vänstersväng gör att S kommer tappa väljare, och det är säkert riktigt men det är å andra sidan befriande om de efter alla dessa år i politisk spagat verkligen avser genomföra den politik de talar om. Raka rör är alltid ärligast. Dessutom har jag varit och är fortsatt övertygad om att den verkliga utmaningen för den nye ledaren är att få partiet att acceptera att man framgent är ett 25-30%-parti, väljarna är redan tappade.
Juholt verkar föresten ha en väldigt skön lite absurd humor så det politiska samtalet blir nog i alla fall roligare. Hur han ska stå ut med surpuppan Jämtin, som jag mest tycker påminner om Morran, blir därmed svårt att begripa.
Den där mustaschen skulle behöva ansas ordentligt — en mustasch skall inte se ut som en stålullshärva. Vare sig Branting, Stalin eller Mugabe skulle visa sig utanför dörren med ett subnasalt buskage i sådan oordning.
Var mustaschtrimning en av de tjänster som Jämtins butler i tunnelbanan skulle kunna hjälpa till med?
En tjurig gråsosse som struntar i vad som är politiskt korrekt kommer att locka väljare från Kd,M och SD.Underskatta inte Juhlin utan ta fram en liknande ledare själva.Otydligt svammel likt Kd kommer att straffa sig hårt.
“Underskatta inte Juhlin…”
Särskilt känd verkar ju trots allt inte denne “gråsosse” vara. Om jag inte helt missförstått det hela heter han Juholt och inget annat…
Vad värre är, det är ingen “gråsosse” vi talar om, utan en tvättäkta socialist med skattehöjningar och inskränkningar i privatlivets helgd som främsta kännetecken. Socialdemokraterna har gjort ett val och nu måste åter krafter mobiliseras för att som på 80-talet tvinga tillbaka socialismen till historiens skräpkammare för förlegade och förfelade ideologier.