Den franska provokatören Mercel Duchamps "konstverk" de la Fountain. Framröstad som 1900-talets viktigaste konstverk. Värd att dyrka?
KULTUR | Som jag konstaterade i min artikel i måndags är tidsandan närmast en naturkraft. Den påverkar allt, den raserar det som kommer i dess väg och gör oss människor individuellt och kollektivt svaga. Tidsandan är grym. Tidsandan är totalitär. Tidsandan kräver att vi knäböjer framför den, att vi accepterar modets nycker med entusiasmen hos en befriad fånge. Den tolererar inga avvikelser.
Den senaste tiden har vi kunnat följa några särskilt tydliga fall av tidsandan totalitära krav. Först “avslöjades” att Frälsningsarmén, det samfund i Sverige som förmodligen gör störst insats för ekonomiskt och socialt behövande, inte tyckte att utlevd homosexualitet var något framgångsrecept för den som önskade en plats i himmelriket. PK-media gick i taket och krävde indragna bidrag. Kort därefter visade det sig att Kristdemokraterna stöder så kallade samvetsklausuler för anställda inom vården – ingen som tycker att exempelvis abort är fel ska behöva assistera vid ett sådant ingrepp. Det blev för mycket för moralens väktare i RFSU som deklarerade att man ville vägra “vårdsökande kvinnor” vård.
Den moraliserande undertonen hos dem som gjort sitt yttersta för att avslaffa moralen är i sig smått komisk. Men deras självbild är det inget komiskt med. De ser sig själv som den ideologiska utvecklingens spjutspets. De kräver att alla ska göra och tycka som dem. Ingen ska få dela föräldraledigheten ojämnt. Ingen ska få ha ett eget samvete att följa. I det söndrade individsamhället är ingen tillräckligt stark för att få göra på sitt eget sätt.
Tidsandan och dess hantlangare kräver att vi knäböjer inför deras ideal. Om vi gör det ska vi belönas med popularitet, karriär, möjligheter och oändliga mängder bekräftelse, denna individsamhällets hårdvaluta. Och kraven blir striktare och striktare hela tiden.
Som Dan Berglund skaldar:
Den är säkrad snart, den eviga fred,
när vi satt yxan i Satans svans.
Och trätt upp på spetsen av vår lans
det osande svarta hjärtat hans
En ganska bra sammanfattning av tidsandans strävanden.
Andreas Braw
På djupet
Porträtt
Bokrecension
Bra artikel! men tidsandan är inte bara brutalt diktatorisk, den är lömsk också. Vi är nämligen ALLA, utan undantag, präglade av den. Även vi som betackar oss för dess mer sofistikerade och vulgära manifestationer. Den har installerat appar i oss. Det är bra. Men den har även installerat självuppdaterande trojaner i oss. Tre av dessa är särskilt giftiga: 1. ÅNGEST inför intellektuell kreativitet, 2. HAT mot samvetets klarsyn samt 3. TVIVLET på en högre verklighet. Denna ångest, detta hat och detta tvivel kommer ingen av oss undan. De står där som ormen, hunden och tjuren vid Gjallarbrons fot och hindrar oss att i högre mening vara oss själva, och att nå målet för vår vandring.
Pappan