Konservatismen, toleransen & politiken

>Publicerad på Unga Konservativa Moderaters hemsida i december 2005

KONSERVATISMEN, TOLERANSEN & POLITIKEN

Konservatismen värnar ”det egna”, slår vakt om ”det traditionella” och försvarar gränser. Men stämmer det att konservatismen tenderar att vara intolerant till sin natur, som vissa kritiker hävdar? Är det viktigt att göra den politiska konservatismen mer tolerant och i så fall på vilka bevekelsegrunder? Vad kan och bör konservatismen spela för roll i (den moderna) politiken? Frågorna är aktuella och viktiga i ljuset av det nyvaknade intresset för konservatismen i den svenska samhällsdebatten.

För att kunna ge ett tillfredsställande svar behöver konservatismen som sådan analyseras och förklaras, hurdan den är till sin essens och vad den bygger på. Tillåt mig ge min syn på saken, någorlunda kort och koncist.

Tre huvudslag av konservatism

Det finns tre huvudslag av konservatism. För det första finns det den konservatism som eftersträvar att värna och framhäva den egna kulturen (”kulturkonservatism”). För det andra finns det den konservatism som eftersträvar en konservativ ordning i samhället (”praktisk-politisk konservatism”). Den senare frambringar genom den historiska processen de värden som den förra vill bevara, och på det viset går de in i varandra. För det tredje finns det den konservatism som hänför sig till den personliga framförhållningen i relation till andra människor och företeelser (”personkonservatism”). Den sistnämnda handlar framför allt om moral och sedlighet, om att ställa krav i första hand på sig själv och i andra hand på andra och om att värna sina nära och kära. Denna personattityd är vad som ger upphov till kulturkonservatism och vad som ligger till grund för den praktisk-politiska konservatismen.

Strukturkonservatism ska inte räknas hit, det är viktigt att betona. Detta är endast en pragmatisk hållning som inte säger någonting om vilka värden – eller idéer – som värnas och eftersträvas. Den konservativa ideologin är värdeorienterad, till skillnad från socialismen och liberalismen som är utopiska. Konservatismen är också kulturbunden, d.v.s. dess värdeinnehåll skiljer sig mellan tid och rum. Ett socialistiskt land, som Sverige, kan ha (och har) ett socialistparti som är strukturkonservativt – d.v.s. som vill bevara den rådande ordningen. Det gör ingalunda socialdemokraterna till konservativa i Sverige; det är ett grovt missförstånd att förstå ”kulturbundenheten” på detta vis. En av socialismens huvudtendenser är att ersätta kulturen med trender och social ingenjörskonst. I detta vänder sig socialismen både mot de kulturvärden som konservatismen vill värna och mot den samhällsutveckling som konservatismen eftersträvar.

Konservatismen och toleransen

När det gäller kulturkonservatismen och personkonservatismen har de vissa tendenser att övergå i intolerans, och det är viktigt att man ser upp med det såväl när man har med andra människor att göra som när man ska försöka förklara världen och när man utformar sakpolitiken. Hänsynslöshet är dock inte ett dugg konservativt, varför det är lätt att motivera respekt med just konservativa argument. Vidare har bildning, både i bemärkelsen personlig allmänbildning och institutionaliserat folkbildningsarbete, länge varit ett centralt intresse inom konservatismen, och detta är den bästa vägen till förståelse för ”världen runt omkring oss själva”.

Den praktisk-politiska konservatismen besitter en inneboende tolerans, i det att den eftersträvar jämvikt i samhällsutvecklingen, givet värnandet av vissa kulturellt betingade normer och värden.

De politiska implikationerna

För mig måste en sann konservatism respektera att det finns och får finnas andra kulturer än den egna – utan att man fördenskull hänfaller åt kulturrelativism eller rentutav postmodernism. Liksom den konservativa uppfattningen om en i positiv bemärkelse ”fri värld” måste basera sig på de naturliga gemenskapernas egenvärde, självständighetstanken och demokratin som sociala grundpelare. Nationalstaterna kan härvidlag knappast sägas ha spelat ut sin roll – men det är också viktigt att se och acceptera att även gemenskaper förändras över tid.

Det egna kulturarvet är förstås någonting som är viktigt för konservatismen att värna och upplysa om. Det hänger ihop med frihets- och självständighetstanken, liksom det hänger ihop med människans inneboende behov av identitet, trygghet och en ordning som hon upplever som naturlig för henne själv. Man kan nog utan vidare säga att försummandet och förringandet av det svenska kulturarvet sedan det mörka 70-talets reformer gjort detta behov extra stort i Sverige. Men det är enligt min mening inte på detta som en ”konservativ politik” eller för den delen konservativ idébildning för Sverige idag ska byggas – utan på värden som moral, familj, folkbildning, respekt för de naturliga gemenskaperna, personligt ansvar gentemot dem som gör dig gott, samt ämbetsmannatanken att det för det offentliga livet alltid finns enskilt ansvariga på gott och ont. I ljuset av dessa konservativa värden framstår det sociala ansvaret som en kärna för politiken, och det kan vara nog så viktigt att accentuera. En konservativ ordning kommer naturligtvis alltid att slå vakt om det egna kulturarvet, och det är viktigt att så sker, men kulturpolitiken bör förbli just en del av den konservativa politiken. Medgivandets gränser Tolerans och frihet hänger intimt samman, när man betraktar samhället som en helhet av samverkande människor. Liberalismen, det ska tillstås, är mer tolerant till sin natur än vad den normkära konservatismen är. Konservatismen är förvisso både tålmodig och tolerant till sin natur, men dess tolerans är inte, kan inte vara och bör inte heller verka obegränsad som liberalismens. ”Frihet under ansvar” är en klassisk konservativ paroll som tydligt sätter ramarna för konservatismens tolerans. Konservatismens själva politiska idé är ju att samhällsutvecklingen, i konstruktiv bemärkelse, bygger på kontinuitet och på samma gång respekt för det partikulära givet hänsynen. Frihet under ansvar handlar å ena sidan om din egen frihet och dina medmänniskors frihet inom ramen för samma samhälle, å andra sidan om insikten att vi som lever idag lever mitt i historien med allt vad det innebär av respekt såväl för våra föregångare som för våra efterkommande.

Avslutningsvis vill jag understryka att det är viktigt att komma ihåg att konservatismen är till just för att värna värden, och inte för att markera avstånd.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 956,310 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar