Personligt ansvar som grund för samhällsordningen

PERSONLIGT ANSVAR SOM GRUND FÖR SAMHÄLLSORDNINGEN

Om jag skulle teckna en vision i stora drag för en samhällsordning i enlighet med min världsbild och mina övertygelser, skulle den nog kunna sammanfattas som ”kommunitärism och social marknadsekonomi”. I den följande framställningen tager jag dock INTE min utgångspunkt i något slags nyanserad analys av dessa i den akademiska diskursen ännu inte alltigenom utredda koncept, utan har endast för avsikt att med stöd av dess grundtankar uppdraga riktlinjer för en samhällsordning grundad på personligt ansvar. Vilket, anser jag, bör vara en grundbult i ett KONSERVATIVT SAMHÄLLE. Jag tror att endast så kan traditioner och modernitet garanteras såsom två olika sociala behov, och komma att korsbefrukta varandra på ett sätt som skapar den kontinuitet som är nödvändig för utvecklingen – förutom att andra nödvändiga behov för ett civiliserat samhälle tillgodoses genom denna ordning, vilka jag kommer att peka på nedan.

Ekonomin, människan och ansvaret

Jag är fullständigt emot planekonomi, och jag är också emot den ohämmade marknadsekonomin. Det är inte för att vara vare sig ”feg” eller ”lagom” eller ”politiskt korrekt i alla läger” som jag föredrager vad som i någon mån kan betecknas för ett mellanting. Utan det är helt enkelt för att jag ser tydliga brister och rena systemfel i både socialistisk ekonomi i dess renodlade form och liberal ekonomi i dess renodlade form.

Planekonomin är en ren skrivbordsidé utan verklighetsförankring som bygger på en falsk uppfattning om att man kan tillgodose alla människors behov utan att taga sin utgångspunkt i den enskilde personens faktiska preferenser och verklighetsperspektiv.

Den fria marknaden för sin del innehåller krafter som motverkar både de frihetsskapande och demokratiska inslagen. Undanröjande av alla hinder för kapitalets frihet går framför allt ut över de enskilda människorna. Liksom planekonomin åstadkommer den fria marknadsekonomin ett materialistiskt samhälle där människans andliga sidor (kultur, religion, familjeliv) åsidosätts till förmån för de rent samhällsekonomiska faktorerna, istället för att befrämja förverkligandet av en samhällsordning där den enskildes kreativitet och andliga rikedom står i centrum för ordningen och visionen.

Jag anser att utbud och efterfrågan i huvudsak ska styra ekonomin, men konsumenterna har också ett ansvar för sina preferenser som det åligger samhället att ständigt påminna dem om. Moralen måste befästas i affärslivet genom samhällets normgivning (både statens lagar och religionens närvaro i det offentliga rummet), och får aldrig betraktas såsom en ”enbart negativ faktor för profiten”. Endast så kan vi åstadkomma en ekonomi som bygger på hushållning och de långsiktiga visionernas uppfyllande, vilken står i bjärt kontrast till det kortsiktiga vinstintresse som idag genomsyrar inte bara svenskt näringsliv utan även regeringspolitiken och den offentliga sektorn.

Politiken, demokratin och ansvaret

Stordrift har sina fördelar inom ganska många områden, men när allting politiseras (d.v.s. alla frågor blir potentiella politiska frågor) och centraliseringen av beslutsfattandet tilltager i samhället – vilket är fallet i Sverige idag – så uppvisar systemet sina omfattande brister och största nackdelar. Vid en jämförelse med de tidigare samhällsordningar som förekommit i Sverige genom historien (klustersamhälle, länssamhälle, olika lagsystem för stad och landsbygd; med mer eller mindre stark centralmakt under olika epoker) har bristerna och nackdelarna, i synnerhet med nuvarande system, fått mig intresserad av: kommunitärismen.

Jag vill i Sverige se en starkare regionalism kombinerad med bottom-up-demokrati, till skillnad från den centralstyrda top-down-demokrati vi har idag. En beslutsfattande nivå ska inte befatta sig med sådana frågor som mer ändamålsenligt kan fattas på en lägre nivå (=subsidiaritetsprincipen). Statsmaktens funktion ska därför vara huvudsakligen administrativ och försvarande (genom försvarsmakt och polisväsende) av den egna ordningen, och politiken ska utformas lokalt.

Den enskilda människan har en plikt att i görligaste mån hålla sig självständig och självförsörjande gentemot statsmakten (som givetvis ska upprätthålla ett socialt skyddsnät för de absolut behövande), och för att hon ska kunna uppfylla detta ansvar måste hon både ha stor frihet och uppleva att hon verkligen påverkar. Det är fullständigt ohållbart att de flesta går omkring och tycker att man ska göra vad man känner för stunden, ”eftersom alla beslut av värde ändå fattas i Stockholm”. ALLA människors val och beslut påverkar samhället både i det stora (moralen, lagstiftningen) och i det lilla (familjen, bekantskapskretsen) – och den enskilde måste KÄNNA sitt ansvar för att överhuvudtaget kunna taga ansvar.

I ett sådant system skulle, slutligen, alternativen renodlas och därmed också bereda ”det bättre” mer kvalificerade möjligheter till inflytande genom anammande eller inspiration (istället för som idag att någonting påstås vara bättre och läggs till grund för likriktning). Överhuvudtaget skulle uppfattningar i de frågor som verkligen spelar roll för samhällets invånare få en framskjuten position i den demokratiska processen.

Jakob E:son Söderbaum

1 Response to “Personligt ansvar som grund för samhällsordningen”


  1. 1 Fredrik april 3, 2006 kl. 0:27

    Glädjande att äntligen se kritik av den ohämmade marknadsliberalismen från icke-socialistiskt håll. Själv är jag politiskt oberoende med viss lutning åt en konservativ humanism. Att du tar upp begreppet kommunitär är också glädjande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Informationsportalen Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 1 044 388 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar