Sanera maktens hus

>Publicerad i Captus Tidning nr 60 2006

SANERA MAKTENS HUS

I tider av låg ekonomisk tillväxt och nedskärningar brukar företagsledare tala om att verksamheten måste effektiviseras och kärnverksamheten lyftas fram. Tidvis har även begreppet ”sanera verksamheten” använts för att visa att man menar allvar med en bred och genomgripande revision för att företaget åter ska kunna stå starkt på båda fötterna. Ibland anlitas särskild experthjälp utifrån. ISO 9000 är en internationell kvalitetsstandardcertifiering för internrevision som utvecklats för ändamålet, vilken kan anföras som exempel på medvetenheten inom den privata sektorn idag kring den för en framgångsrik verksamhet fundamentala frågan om en effektiv resursallokering.

Den offentliga sektorn har en hel del att lära av den privata härvidlag. Enligt en rapport av Europeiska Centralbanken (ECB) från sommaren 2003 konstaterar ECB för det första, vilket många redan visste, att Sverige har västvärldens största offentliga sektor. För det andra, och desto allvarligare, har Sverige västvärldens dyraste och mest ineffektiva offentliga sektor.

Detta är rätt och slätt en fråga om hur mycket pengar som stoppas in i systemet och hur mycket valuta vi får för pengarna – d.v.s. hur mycket välfärd som sedermera kommer skattebetalarna till godo. ECB konstaterar i sin rapport att inget annat EU-land skulle kunna spara så mycket i den offentliga sektorn som Sverige. Svenskarna skulle kunna få lika mycket välfärd för nära på hälften så mycket skattemedel utan att behöva göra någonting annat än att minska och förändra sammansättningen av den offentliga sektorn, enligt rapporten. Vilket skulle ge alla medborgare mycket mer pengar i plånboken att konsumera eller spara.

Vi skulle också kunna få dubbelt så mycket välfärd – vi skulle exempelvis kunna ha i princip klanderfri sjukvård, skola och äldreomsorg, om den svenska offentliga sektorn blev resurseffektiv. ECB-ekonomerna konstaterar att även andra länder med stor offentlig sektor har problem med effektiviteten. Frankrike, Tyskland och Italien med offentliga utgifter på runt 50 % av BNP har liknande problem som Sverige. USA, Japan och Luxemburg är de länder som har den mest effektiva offentliga sektorn.

Totalt omfattar den svenska offentliga sektorn ca 60% av BNP. Det innebär att bara ca en tredjedel (pensionärer och arbetslösa är betydande grupper som kostar mer än de tillför) av det svenska folket är sysselsatta med att skapa den ekonomiska tillväxt som är nödvändigt för hela samhällets utveckling och välbefinnande. Den andelen minskar också. I USA har f.d. chefen för USA:s centralbank Federal Reserve Alan Greenspan avfärdat Bush-regeringens budget med hänvisning till att hänsyn måste tagas till den växande andelen pensionärer i befolkningen. I Sverige har vi också en rejält växande andel pensionärer i befolkningen, men här gäller ändå ”business as usual” och alla problem som inte direkt berör den innevarande mandatperioden och förutsättningarna för att vinna närmast liggande riksdagsval skjuts på framtiden.

Hur ska det gå till?

Till att börja med måste landstingen avskaffas. Landstingen innehar uppgifter som kan läggas över på andra instanser eller helt avregleras och privatiseras. Landstingen utgör alltså en beskattningsnivå utan verkligt existensberättigande. Självfallet borde oppositionen driva detta som en valfråga. Men det måste till någonting utöver det. Ett stort problem, också ur demokratisk synpunkt, som uppmärksammats på sistone är att socialdemokraterna genom utnämningar mer eller mindre lyckats taga över den offentliga förvaltningen. Det innebär att om en borgerlig regeringsbildning kommer till stånd, så förblir likväl förvaltningen socialdemokratiskt dominerad.

Frågan drives lämpligen så att borgerligheten eftersträvar att slå ihop landstingen och kommunerna, och i samband därmed hotar kasta ut så många socialdemokrater som möjligt ur förvaltningen. Ett sådant förfarande skulle givetvis gynna en borgerlig regeringsbildning under dess verksamhetstid. Men framställs utmaningen på detta sätt torde även socialdemokraterna tvingas inse stundens allvar, varpå man oavsett utfallet i riksdagsvalet relativt omgående i blockpolitiskt samförstånd torde kunna påbörja nedmonteringen och effektiviseringen av den svenska offentliga sektorn.

Nästa steg är att en oberoende expertgrupp bestående av representanter från akademin och industrin tillsätts för att utreda hur en mer genomgripande sanering av den offentliga sektorn kan genomföras med bästa möjliga långsiktiga resultat – varefter ånämnda sanering utan pardon ska genomföras. Vad denna expertgrupp borde inrikta sig på är bl.a. följande.

Alla myndigheter, som inte sällan tycks ha skapats för att ge jobb åt avdankade politiker, ska granskas utifrån det verkliga behovet. Det rör sig i skrivande stund om ca 550 st statliga myndigheter med över en kvarts miljon anställda under ledning av politiskt tillsatta generaldirektörer. Plus ett större antal friställda generaldirektörer, som uppbär höga löner så länge förordnandena räcker – vilket oftast är ganska länge.

Antalet riksdagsledamöter bör också minskas. Sveriges riksdag utgörs idag av 349 st ledamöter, medan 2/3 av detta med närvaroförpliktade och mer kvalificerade ledamöter (Sverige har enligt uppgift från EU-kommissionen den minst meriterade/utbildade riksdagen i EU) skulle räcka för att fatta representativa och kvalitativa beslut. I sammanhanget kan noteras att Finland har 200 riksdagsmän, Danmark 249, Norge 165, Belgien 225 och Holland 225.

Den politiska idédebatten

Först när detta är gjort är det läge för såväl politiker som vanliga medborgare att förkovra sig i den centrala politiska debatten om ett utbyggt välfärdssamhälle kontra sänkta skatter. Det är fullkomligt absurt att som socialdemokraterna gör år ut och år in förespråka höjda skatter och en utbyggnad av den offentliga sektorn för att välfärdssystemet inte lever upp till minimala krav på att fylla sin funktion – när problemen så uppenbart inte grundar sig i bristande kvantitativa förutsättningar utan huvudsakligen i kvalitativa.

Så länge som socialdemokraterna mer eller mindre oemotsagda påstår sig verkligen eftersträva en förbättrad välfärd för Sveriges medborgare är det också lika naivt som tandlöst att från den borgerliga oppositionens sida kräva skattesänkningar med motiveringen att skattesänkningar i sig skulle förbättra välfärden. Den politiska oppositionens roll i samhället är att kritisera rådande system och att formulera alternativa visioner, inte att opponera sig mot de resultat (t.ex. onödigt höga skatter) som blott är symptomatiska. Resultat är enbart till för att konstateras och för att bekräfta någonting annat. Vad detta ”någonting annat” är, är politikernas roll och uppgift att förstå, lära sig behärska och upplysa allmänheten om. Socialdemokratin för sin del har förstått detta, och varit ganska duktiga när de befunnit sig i opposition (även om själva deras analys både kan och bör ifrågasättas från borgerligt håll).

Borgerlighetens dilemma är sannolikt inte så mycket att man är dålig på att regera, som att man är dålig på att bedriva opposition och att i regeringsställning faktiskt åstadkomma någonting genomgående nytt. Inför valet 2006 har den borgerliga Alliansen alla förutsättningar att genomföra kännbara och långsiktigt mycket fruktbara förändringar till det bättre, som man också själva kan skörda frukterna av (detta torde i sig alltid vara det största överhängande problem som en tillfällig regering har att tampas med). Men det storartade samarbetet idag räcker inte i sig – den borgerliga Alliansen måste också våga genomföra en bred offensiv mot det rådande samhällssystemet.

En offensiv i enlighet med de förslag jag redogjort för i denna artikel skulle vara både politiskt slagkraftig samtidigt som den slår mot det socialdemokratiska samhällsbygget som sådant och inte mot de socialistiska kärnvärdena. Problemet med att den offentliga sektorn upptager så stor del av BNP som den gör har ju en annan viktig sida att beakta utöver det rent samhällsekonomiska – nämligen att en avtagande ekonomisk tillväxt försvårar den sociala rörligheten. Den borgerliga Alliansen har ingenting att förlora på att göra denna fråga till sin egen inför valrörelsen, och ett regeringsmandat – kanske flera – att vinna.

Egentligen är det alla politikers plikt inför väljarna att se till att statsapparaten fungerar tillfredsställande ur folkets synpunkt, d.v.s. effektivt både vad avser byråkrati och kostnad. Oavsett om detta kan bli den valfråga det förtjänar att vara bör effektiviseringsarbetet påbörjas omedelbart efter valet. Tillsätt gärna en myndighet till för ändamålet att sanera den offentliga sektorn!

Jakob E:son Söderbaum
Riksdagskandidat för Kristdemokraterna i Uppsala län
Personvalshemsida: http://www.soderbaum2006.se/

Annonser

2 Responses to “Sanera maktens hus”


  1. 1 Anonymous september 18, 2006 kl. 0:33

    Mycket bra artikel med synnerligen angeläget innehåll. Skulle dock må väl av lite språklig putsning. Den känns inte helt lättläst. Språket behöver göras enklare, så att många fler lätt orkar fatta och ta till sig. Särskilt viktigt med tankte på den låga utbildningsnivån i riksdagen och i samhället i övrigt. Intellektualism och bildning har knappast fått någon möjlighet att växa fram bland alla de generationer, som nu har utbildats i grundskola och gymnasium, alltsedan den tidpunkt, då realexamen och studentexamen avskaffades. Går man tillbaka till åren omkring och efter 1968 (sista studentexamen) så skall man i mediakommentarerna finna att stor oro och brist på disciplin uppstod omgående i den ”nya skolan”. – En sjuttiotvåårig gammal lärarkollega brukar också mena att du-reformen fick ganska snabb och destruktiv inverkan på hans möjligheter att skapa god arbetsro och respekt i klassrummet. – Mina syrianska elever berättar, som något mycket annorlunda, att i deras språk säger man alltid morbror, moster, faster, farbror, farfar etc före ev. tilltalsnamn. Då säger jag, att så gjorde ju vi också, innan den stora förändringen i tilltalsvanor anbefalldes från myndighetshåll.

    Den här artikeln är ett viktigt exempel på vad som måste skrivas i en nära framtid, nämligen riktig och djupgående systemkritik, berörande många samhällsområden, främst tänker jag på skola och familj. – Knappast någon av mina lärarkollegor, varav de allra flesta numerera är yngre än mina 57 år, har någon som helst insikt om att förhållandena i vår skola är skapade av sossarnas skolpolitik, genom vilken man hade tänkt sig att fullkomna jämlikhetssamhället, under sken av demokrati. På likartat sätt är det med dagissjälvklarheten – ingen har just upplevt något annat. Majoriteten av den yrkesföra befolkningen är stöpt av sossarna i samma form, för att nå det ideala folkhemmet med dess fullkomliga jämställdhet.
    Hälsningar, Hedda Lh.

  2. 2 J:S september 19, 2006 kl. 14:57

    Tack för trevliga synpunkter, Hedda!

    När det gäller mitt språk så får någon annan redigera det om så befinns önskvärt i en publikation eller så. Jag skriver som jag alltid har skrivit och talar som jag alltid talat, även om jag blivit kritiserad för min språkdräkt ända sedan tidiga skolåren. Att behärska ett språk handlar för mig om att slå vakt om språket och inte om varje läsares bekvämlighet. Det kommer alltid att finnas läsare som behärskar språket sämre än andra. Ska vi hela tiden anpassa språket efter de kretsarna blir det snart inte mycket till svenska kvar. 🙂

    En bok som den du efterfrågar, som kritiserar hela socialdemokratins samhällsbygge från alla håll och kanter, är på väg och jag är delaktig i arbetet med densamma.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 963,741 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar