Konservatismen, islamismen & multikulturalismen

Om man är konservativ, men inte neokonservativ, hur ser man då på kriget mot islamismen? Är det viktigt att vinna? Vilka medel är i så fall legitima i den kampen? Vilken strategi vill man förorda? Konservatismen är för kulturell heterogenitet, hur ser man då på multikulturalismen? Frågorna är intressanta, och hänger ihop med aktuella politiska problem i västvärlden idag – inte minst i Sverige.

Den ”klassiska konservativa” utgångspunkten är att världen består av olika civilisationer, uppdelade i kulturer, som ska respekteras för att de berikar mänskligheten i olika hänseenden. Denna respekt för andra bör dock inte gå så långt att man bara står och ser på när man själv blir angripen. Men det får inte heller gå till så att man själv angriper av rädsla för att bli angripen. Därför behövs t.ex. FN, som ett ”runt bord” för alla världens länder där de kan diskutera sina upplevda problem istället för att göra upp om dem militärt utifrån ensidiga politiska perspektiv.

Det är också viktigt att förstå att det inte heller existerar i realiteten att en stat kan ”befria” folket i en annan stat – ett folk kan bara befria sig själva, om någon annan hjälper dem att bli kvitt ett internt problem så blir de inte (känner sig inte) fria förrän de gjort sig kvitt också lojaliteten mot sin tidigare ”befriare”. Om man själv ber om militärt understöd av främmande makt är en delvis annan sak, men likafullt hamnar man då i tacksamhetsskuld.

Var det då helt fel ur konservativ synpunkt att gå in i Irak för att störta tyrannen Saddam Hussein och undvika ytterligare folkmord? Nej, inte ur det perspektivet. Men det hade behövt vara FN som gick in, och förevändningen skulle inte ha varit ett påhittat svepskäl utan just att man ville störta en tyrann som ägnade sig åt folkmord. Det ligger naturligtvis i världssamfundets intresse att skydda världens alla folk – detta är åtminstone den konservativa ståndpunkten. I första hand måste de förstås få stöd att skydda sig själva, ”hjälp till självhjälp” är en klassisk konservativ maxim.

Att man ska visa stor respekt för andra kulturer (och civilisationer) innebär inte på något sätt att man ska göra avkall på sin egen kultur. Multikulturalism, i bemärkelsen alla kulturer ska kunna existera överallt, har ingenting med konservatism att göra. För det första därför att konservatismen vill försvara civilisationens utveckling, och utveckling förutsätter kontinuitet. För det andra därför att multikulturalism handlar om splittring av naturliga gemenskaper. Lämnar man sitt land så lämnar man sin kultur, och man bör taga seden dit man kommer – det är den konservativa ståndpunkten. Multikulturalism såsom det förstås i den svenska samhällsdebatten att ”allt utom det svenska ska respekteras” är också anti-konservativ. (Jag har också intrycket att strömningar inom såväl vänstern och liberalismen som högerextremismen idag dessutom förstår ”multikulturalism” såsom ”multietnicism”. För mig är det i alla fall två helt olika saker.)

Vidare har en härskare principiellt rätt när han erövrar ett land med en annan kultur, att applicera den egna ordningen i de erövrade områdena. Alla folk har också rätt att försvara sig till dess de anser sig besegrade (vilket är den nye härskarens huvudvärk, som han givetvis inte kan lösa genom folkmord). Eftersom det ur konservativ synpunkt innebär en förlust att tillintetgöra en kultur, är dock konservatismen självklart för hopslagning av naturliga gemenskaper men inte för expansion på annan politisk grund (d.v.s. imperialism).

Den skarpaste invändningen mot islamismen som kan göras från konservativt håll, är alltså att islamismen är imperialistisk. (Samma gäller visavi den amerikanska neokonservatismen, som alltså vill sprida västerländska värderingar i världen.) Konservatismen reser dock ingen invändning mot islam som religion, det är viktigt att förstå att respekten för religion är central för konservatismen. Viktigt i sammanhanget är också att konservatismen är emot fundamentalism på samma sätt som man är emot sekularism. Också detta bottnar i strävan efter civilisationens successiva utveckling mot högre höjder; fundamentalism leder till att den organiska utvecklingen hämmas och sekularism leder till att förståelsen för civilisationens grunder går förlorade.

Nyckelbegreppet, för att förstå konservatismens inställning i dessa viktiga och aktuella frågor, är alltså: respekt för människors olikheter, och för de etablerade sederna.

Jakob E:son Söderbaum

3 Responses to “Konservatismen, islamismen & multikulturalismen”


  1. 1 Joakim Larsson mars 14, 2007 kl. 20:22

    Ser man på. Ett klart intressant resonemang. Måhända värt att utveckla över kaffe och punsch?

  2. 2 sbaum mars 15, 2007 kl. 14:03

    Själv tycker jag det är intressant att en sverigedemokrat poppar upp som gubben i lådan när jag nämner islamism och multikulturalism.

  3. 3 Joakim Larsson mars 15, 2007 kl. 20:59

    Nu läser jag ju din blogg lite då och då iallafall, så jag är ändå här tämligen ofta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 929,046 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar