Är kronprinsessan ”ofri”?

>Publicerat i bl.a. Enköpings-Posten, Mariestads-Tidningen & Ulricehamns Tidning 20/3 2007

LÅT KRONPRINSESSAN SJÄLV VÄLJA OM HON ÄR OFRI

På kronprinsessan Victorias namnsdag lät flera framträdande republikaner publicera en monarkikritisk debattartikel i Expressen/Kvällsposten. Ej heller denna gång har de presterat några nya och hållbara skäl för sin ståndpunkt. Genom att fokusera på frihetsbegreppet verkar de tro sig ha anlagt ett oantastligt perspektiv; vem kan med gott samvete försvara ett ”ofritt” system, som de anser monarkin vara? Kronprinsessan sitter enligt dem inspärrad i en grundlagstadgad guldbur, oförmögen att göra sina egna livsval på grund av, att hon är förutbestämd att i framtiden bli Sveriges monark och statschef. Vi menar, att påståendet är oriktigt. Även om såväl statschefens som tronföljarens manöverutrymme i ämbetena är kringgärdat av konstitutionella regler, så har de likafullt grundlagstadgad möjlighet att abdikera till förmån för nästa arvsberättigad enligt Successionsordningen.

Republikanernas argument, att kronprinsessan är ”ofri” är inte nytt. Men det är intressant, att kronprinsessan själv aldrig hörs uttrycka denna uppfattning. Rimligen är ju kronprinsessan – och inte republikanerna – bäst lämpad att avgöra huruvida hon är fri eller ofri i sin livssituation. Faktum är, att få andra har så utomordentliga förutsättningar till personlig utveckling som kungafamiljens medlemmar.

Den nästan intima bevakningen från vecko- och tabloidpressen är naturligtvis en belastning, men det är inget problem, som hänger samman med ett specifikt statsskick. Problemet måste tillskrivas pressens och kändisfotografernas bristande respekt för människors – och då ej blott kungligheters – privatliv. Vi bör också hålla i minnet, att den allt närgångnare kändisgranskningen har tilltagit med åren.

I varje debatt om monarkin är demokratiaspekten en obligatorisk ingrediens. Republikanerna upprörs över idén om, att monarkin på grund av sin arvsprincip är odemokratisk till sin ”natur”. Att resultatet har en större demokratisk potential än republiken kan eller vill de inte se. Tvärtemot Republikanska Föreningen anser vi i Förenade Monarkister, att vårt nuvarande statsskick har flera stora fördelar framför ett republikanskt. En av dessa fördelar är faktiskt just arvsprincipen. Vi har alltså en statschef, som redan sedan födseln har uppfostrats och utbildats just till att kunna axla manteln som statschef med kunnighet och värdighet – och som därför har en livslång erfarenhet av hur representationsuppgifterna skall fullgöras. Alternativet med en politiker, som med ett kortsiktigt mandatperspektiv företräder ett politiskt särintresse, kan sällan åtnjuta samma förtroende varken hos sitt folk eller i andra länder.

Den svenska monarkin har bestått historiens prövningar i mer än 1.000 år. Få kunde därmed förneka, att monarkin också har uppvisat en enastående förmåga att anpassa sig till tidens krav utan att låta sina tidlösa principer gå förlorade. De mänskliga rättigheterna, som republikanerna gärna talar om, är ca 60 år gamla, och demokratin ca 85 år gammal. Dessa tu har respekterats i Sverige ungefär lika länge. Notabelt i sammanhanget är, att Sverige var först i världen med lagstadgad tryckfrihet, som infördes år 1766 av kung Gustav III.

Monarkin är sålunda – till skillnad från den mer politiserade och trendkänsliga republiken – en bättre garant för stabilitet, kontinuitet, och enighet i samhället över tid.

Michaël Lehman ordf. Förenade Monarkister 1. och 3. verksamhetsåren
Jakob E:son Söderbaum ordf. Förenade Monarkister 2. verksamhetsåret
Henrik S. Järrel f. d. riksdagsledamot (m) och initiativtagare till Riksdagens rojalistiska nätverk