Vadå ”den goda segregeringen”?

Eftersom andra har kommenterat det, inser jag att jag behöver rätta till ett missförstånd med anledning av programmet. När min version av Sverige år 2020 visades i tecknad form i programmet presenterades det som ”Den Goda Segregeringen”. Jag har i och för sig aldrig sagt att det är någonting positivt. Det är ett stort problem när samhällets gemensamma värdegrund upplöses, och när känslan för det stora gemensamma urholkas.

Jag ser det inte som någonting önskvärt – utan som någonting realistiskt. Ska man tillmäta det segregerade samhälle jag ser framför mig någonting positivt, så är det i enlighet med det gamla svenska ordspråket ”i en församling där alla tänker lika blir det inte mycket tänkt”. D.v.s. olika människor har mycket att lära av varandra. Å andra sidan har, som bekant, människor med mycket gemensamt lättare för att samarbeta.

Jag tror på både stora och små naturliga gemenskaper, att de har avgörande betydelse för människors välbefinnande. Jag tror också på samverkan framför konfrontation. När de stora gemenskaperna börjar krackelera är det ett allvarligt problem som vi behöver göra någonting åt. Tillsammans.

I någon mån är det i och för sig ”god” segregation, det som jag talar om. Nämligen i så måtto att olika människor kommer att visa större respekt för det avvikande. Respekt mellan människor är förstås alltid positivt, det är den goda grundan. Men den måste leda till samverkan – det tror jag vi tyvärr kommer att se mindre av år 2020.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

5 Responses to “Vadå ”den goda segregeringen”?”


  1. 1 Giulia Guidi juni 3, 2007 kl. 14:21

    Tack så mycket för det intressanta och noggranna förtydligandet.

    Rubriken ”Den Goda Segregeringen” hade faktiskt mislett mig: Den hade fått mig att tro att du betraktade fenomenet som något positivt och önskvärt, och att dina framtidsvisioner var någon slags programmatisk prognos.

    Förlåt. Nu förstår jag betydelsen av adjektivet ”god” i detta sammanhang (dvs. ”utan konflikter”).

    Jag blev faktiskt väldigt förvirrad och förvånad när jag såg den oväntade rubriken.

    Det är som sagt bättre med hänsyn, mångfald och olika uppfattningar än med rotlöshet, egoism, enfald och påtvingad konformism.

    Jag upprepar att jag tycker att dina prognoser träffar rätt i prick – tyvärr. Ur ett realistiskt perspektiv är de alltså klockrena: Man kan redan observera denna tydliga tendens i USA. Den italienska och den tyska kulturen är däremot betydligt mer traditionella: I dessa länder har processen bara påbörjat. Min förhoppning är att den inte hinner gå för långt (ibland kan det vara bra att komma lite försent).

    Det enda ”goda” i hela utvecklingen är att, genom den ökade ”segregeringen” av befolkningen, kommer samhället, som tidigare varit centraliserat, att få flera fokusar, vilket skulle tillförsäkra att flera olika uppfattningar får en likvärdig plats i den offentliga debatten bredvid de officiella, etablerade ideologierna.

    Detta är naturligtvis positivt och önskvärt för konservativismens skull och för dess framtida framgångar, särskilt i Europa – och i synnerhet i dess mest liberala och/eller socialistiska länder, där konservativismen traditionellt inte fått plats bland de etablerade ideologierna (i alla fall inte under de senaste decennierna).

    Det jag fruktar är dock att konservativismen äntligen skulle förstärka sig och blomstra i ett fragmenterat samhälle där begreppet ”kultur” inte längre har någon som helst betydelse för allmänheten (och där ”allmänheten” knappt finns överhuvudtaget).

    Hur kan det vara möjligt att värna om kulturen och kulturarvet i ett samhälle där stora delar av befolkningen inte känner igen sig i denna kultur och inte vill mottaga detta arv? Vilken roll skulle spelas av konservativismen i ett sådant samhälle? Den här frågan är ”the million dollar question”, faktiskt!

    Giulia

  2. 2 budgetfashion juni 4, 2007 kl. 12:30

    Försenad PS: 🙂

    Jag hade alltså inte missförstått hela budskapet.

    Det var tydligt att du tycker att ”Det är ett stort problem när samhällets gemensamma värdegrund upplöses […]”. Det rådde aldrig någon tvekan om det.

    Rubriken och adjektivet ”god” fick mig dock att tro att du trots allt kanske såg det positiva och det önskvärda i denna utveckling, vilket jag däremot hade väldigt svårt att göra.

    Jag kunde bara tänka på de två ovannämda fördelarna, dvs. att det är bra med mångfald och respekt i sammhället och att de kan underlätta det för konservatismen att spela en ledande roll i den – åtminstone svenska – politiska arenan.

    Nu är dock allt solklart!

  3. 3 Giulia Guidi juni 4, 2007 kl. 12:35

    Det är jag som är BudgetFashion! 🙂 Jag hade visserligen en liten modeblogg som jag var tvungen att lägga ner pga bristande tid och olika problem med internetuppkopplingen i min tillfälliga tyska lägenhet!

  4. 4 Söderbaum juli 25, 2007 kl. 20:07

    Giulia:

    ”Det enda “goda” i hela utvecklingen är att, genom den ökade “segregeringen” av befolkningen, kommer samhället, som tidigare varit centraliserat, att få flera fokusar, vilket skulle tillförsäkra att flera olika uppfattningar får en likvärdig plats i den offentliga debatten bredvid de officiella, etablerade ideologierna.
    Detta är naturligtvis positivt och önskvärt för konservativismens skull och för dess framtida framgångar, särskilt i Europa – och i synnerhet i dess mest liberala och/eller socialistiska länder, där konservativismen traditionellt inte fått plats bland de etablerade ideologierna (i alla fall inte under de senaste decennierna).”

    Detta är också min uppfattning: de små gemenskaperna får större betydelse, vilket leder till medborgarnas större självpåtagna självständighet och statsmaktens minskade möjlighet att kontrollera, styra och manipulera. Men det är beklagligt, tycker jag, att samhällsgemenskapen ska behöva riskera att gå under för att statsmakten har tagit sådan kontroll över människors tillvaro att alla vänder sig ifrån det gemensamma för att kunna få till någon slags egen/privat sfär.

    ”Hur kan det vara möjligt att värna om kulturen och kulturarvet i ett samhälle där stora delar av befolkningen inte känner igen sig i denna kultur och inte vill mottaga detta arv?”

    Möjligen genom att traditionalister plötsligt kommer att uppfattas som en grupp bland andra, som har ett berättigande p.g.a. att andra subkulturer också har ett berättigande. Idag har ju, som sagt var, traditionalister i stort sett inget berättigande alls i det offentliga livet i Sverige. Man blir t.o.m. ifrågasatt om man klär sig anständigt…

    ”Vilken roll skulle spelas av konservativismen i ett sådant samhälle? Den här frågan är “the million dollar question”, faktiskt!”

    Absolut. För mig är det självklart att i ett klustersamhälle där olika subkulturer bevakar separata intressen kommer bevakandet av gemensamma intressen att ha högre status – även dem som inte vill leva traditionellt har ett potentiellt större intresse i att det traditionella bevaras, än i att andra subkulturer bevaras. I politiskt hänseende kommer konservatismens roll i ett sådant samhälle följaktligen vara både att bevara och upplysa om det traditionella, och att utmana det föränderliga klustersamhället med lösningar ”på det beståendes grund” och naturliga gemenskaper som kan skapa lojaliteter över subkulturella gränser. Jag tror verkligen att morgondagens inrikespolitiska konfliktlinje kommer att stå mellan en ”socialradikalism” och en ”socialkonservatism” snarare än mellan socialism och liberalism som idag. I ett samhälle av allt mindre gemenskaper kommer de större gemenskaperna att kunna utöva makt helt enkelt för att ”fienden” inte förmår att organisera sig på samma sätt.


  1. 1 Svar till Giulia Guidi « Konservativa perspektiv i 2000-talet Trackback vid juli 25, 2007 kl. 20:12

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 953,021 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar