Föräldrar får ersättning för att passa egna barn!

Till slut genomförs nu i praktiken den s.k. ”uddevallamodellen” i Uddevalla kommun, som innebär att föräldrar som vill taga hand om sina egna barn hemma hos sig själva har rätt att emottaga samma ekonomiska ersättning som dagisen får när dessa omhänderhar barnomsorgen. Kommunen har i dagarna godkänt den allra första gruppen i Sverige som ska bli ”avlönade dagbarnvårdare åt sina egna barn”, rapporterar Göteborgs-Posten.

Situationen runtom i Sverige är annars sådan att modern endast har möjlighet att taga hand om sitt eget barn under amningen – sedan ska det in på dagis. Eftersom ingen ersättning gives (utom nu, i Uddevalla) är det ytterligt få föräldrar som har ekonomisk möjlighet att taga hand om sina egna barn under barnens uppväxt (d.v.s. endast 1-2%).

Intresset bland andra – borgerliga – kommuner är mycket stort. Socialdemokraterna rasar givetvis över beslutet, och lovar hård kamp mot denna ”kvinnofientliga” och ”dyra” politik.

Konservatismen är, som sagt, på väg in i samhällslivet igen. Om än med små, försiktiga steg. Leve!

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

30 Responses to “Föräldrar får ersättning för att passa egna barn!”


  1. 1 Flavian juli 27, 2007 kl. 15:45

    Mycket intressant förslag!

    Det skulle även vara intressant att veta från vilken källa du fick reda på att bara en – två procent av alla föräldrar i Sverige har den ekonomiska möjligheten att ta hand om sina egna barn under deras uppväxt dock.

  2. 2 Söderbaum juli 27, 2007 kl. 17:44

    Flavian: Det är en kvalificerad uppskattning, som givetvis inbegriper att familjen inte behöver sänka sig under en normal levnadsstandard (t.ex. egen bil, en semesterresa per år, ha TV samt PC med Internet hemma…). Många som väljer att stanna hemma med barnen tvingas leva under direkt fattiga förhållanden – ur min synpunkt har dessa familjer inte råd med en hemmavarande förälder, men det är en uppoffring som de ändå är beredda att göra.

    För att kunna vara hemmavarande förälder och ändå leva på en hyffsad levnadsstandard så måste den förvärvsarbetande föräldern uppenbarligen höra till de 1-2% bäst beställda i landet. Med tanke på att hemmavarande förälder inte heller får folkpension måste vederbörande kunna leva på avkastningen av sin privata förmögenhet – eller vara bergsäker på att maken aldrig får för sig att skilja sig eller en dag förlorar sitt toppjobb.

    Det är naturligtvis fullständigt jättefel att familjer där ena föräldern skulle vilja stanna hemma med barnen på detta vis straffas ut.

  3. 3 Flavian juli 27, 2007 kl. 18:02

    Hm, med tanke på att 14% av vår befolking är miljonärer (och förmögenhet räknas alltså med tillgångar minus skulder, så att begreppen är klara), och att medelförmögenheten i Sverige 470 000 kr, med en medelinkomst (före skatt) med 224 000 kr per år (kvinnor och män över 20 år), so torde det vara fler än Sveriges rikaste 2% som har råd att låta en förälder vara hemma?

    Om det är du som kommit fram till procentsatserna (orginalforskning), så får du gärna hänvisa till/publicera det material som du grundar detta på.

  4. 4 Flavian Bergström juli 27, 2007 kl. 18:26

    Jag vet inte vem det är som måhända vill ge intrycket av att vara samma person som jag.

  5. 5 Flavian Bergström juli 27, 2007 kl. 18:27

    Vem är Flavian 2?

    Enligt befolkningsregistret finns det bara två Flavian i Sverige.

  6. 6 Flavian (Fabian) juli 27, 2007 kl. 19:14

    Jaså, visste inte ens att Flavian var ett riktigt namn. Det är ett av mina internetpseudon, och det började med att jag blev kallad det när jag spelade spel på internet. Försökte inte ge sken av att vara någon annan (allra minst dig då jag inte ens vet vem du är).

  7. 7 Flavian Bergström juli 27, 2007 kl. 19:28

    Jo, Flavian är ett ”riktigt” namn. Det lär betyda den blonde. I mitt fall hette jag tidigare Björn, men då jag döptes i den ortodoxa kyrkan var jag i behov av ett namn som burits av ett helgon och valet föll på det i mitt tycke vackra namnet Flavian.

  8. 8 Marthin juli 27, 2007 kl. 20:15

    Jag välkomnar detta med glädje!

    Läs mer om Christella på http://www.christella.se.

    (En snabb google.se på ”Uddevallamodellen”, och man ser att mycket av det klassiska dravlet inte har låtit vänta på sig. Ständiga argument och uttryck som t.ex kvinnofälla, negativ påverkan på jämställdheten, hot mot den kommunala barnomsorgen osv dominerar givetvis på vänsterorienten.)

  9. 9 Söderbaum juli 27, 2007 kl. 20:29

    Flavian (inte Bergström):

    Jag medger i och för sig att jag är på semester, så om du vill hjälpa mig att komma till rätta med rätt siffror så är det välkommet.

    Ifråga om de siffror du anför nu vill jag dock göra två påpekanden. Det där med medelförmögenhet på 470,000 kr verkar som ett ganska förrädiskt tal. Det ger ju intrycket av att de flesta svenskar har några hundratusen kronor på banken, vilket ingalunda är fallet. Vidare, när jag talar om förmögenhet menar jag likvida tillgångar, vilket inte är detsamma som ”tillgångar minus skulder”. Denna definition blir också det nödvändiga sättet att se på saken om man ska kunna leva enbart på sin förmögenhet. Så dina anförda 14% (”miljonärer”) krymper drastiskt, givet att det råder koherens mellan dina siffror – vilket jag förutsätter.

  10. 10 Fabian juli 27, 2007 kl. 20:58

    En persons förmögenhet är detsamma som värdet på samma persons kapital. Vilket betyder att din förmögenhet definieras av dina tillgångar minus dina skulder. På så sätt kommer det riktiga antalet miljonärer fram, och den riktiga medelförmögenheten. Siffrorna skulle vara betydligt högre om vi endast räknade tillgångar, men detta är ju inte aktuellt.

    Naturligtvis har inte medelsvensken likvida tillgångar på 470 000 kr. Likvida tillgångar är dock inte detsamma som förmögenhet. Dina likvida tillgångar är de likvida medel (läs pengar) som är direkt tillgängliga, såsom kontanter och kontotillgångar. Hit räknas naturligtvis inte bundet kapital såsom fastigheter, aktier, obligationer och fonder.

    Du menar således att bara 1-2% av alla svenskar har råd med detta, och de är de 1-2% svenskar med mest likvida tillgångar.

    Även om detta fortfarande låter lite otroligt, så har jag tyvärr inga uppgifter som varken kan dementera eller konfirmera det du säger. Problemet är att ca 5% av alla tillgångar i sverige är i form av likvida tillgångar. Det är inte heller så att de med störst förmögenhet har mest likvida tillgångar, då de oftar placerar sina tillgångar i olika former av bundet kapital.

    Alla mina siffror kommer från SCB.

  11. 11 Söderbaum juli 27, 2007 kl. 22:25

    Håll med om att uppfattningen att ”förmögenhet = tillgångar – skulder” blir lätt bizarrt i det aktuella sammanhanget för den som har ärvt en släktgård som är värd många miljoner, men som måste arbeta hårt i något förvärvsarbete för att kunna betala fastighetsskatten och därigenom slippa avträda släktgården. Den personen har ju inte så att säga mer mat på bordet än sina kollegor i yrket. Och det är ju det sistnämnda som är avgörande för den blivande pensionären – det är den faktorn som avgör om du har ”råd” att stanna hemma med barnen, eller om familjen behöver två förvärvsarbetande föräldrar.

    Jag åsyftar alltså tillgångar som är disponibla, d.v.s. också aktier, fonder o.dyl., till skillnad från tillgångar som är bundna i t.ex. släktgårdar.

    Naturligtvis har inte de med störst privata tillgångar de största disponibla förmögenheterna. Det har aldrig varit min poäng.

    Dessutom är det ju knappast alla välbetalda och/eller förmögna som så att säga är i barnafödande ålder. De flesta hör nog snarare till kategorin ”barnen har redan flyttat hemifrån”.

    Jag tror vi kan nöja oss med att 1-2% (ca 180,000 personer – fördelat på kanske 80,000 hushåll?) är en någorlunda kvalificerad uppfattning, så här i semestertider. Eller vad säger du? Om det händelsevis skulle röra sig om det dubbla så är det ändå en skräckinjagande liten siffra.

    I rest my case.

  12. 12 tegis juli 27, 2007 kl. 22:58

    Mja, själv tycker jag att detta är en jättebra modell. Självklart ska det ses som ett arbete att ta hand om sitt barn – det är ju bra på så sätt att vi stimulerar barnafödandet också (viktigt då Sverige har haft en otroligt negativ befolkningsutveckling den senaste tiden (20-30 åren)). Sedan ser jag det som en frihetsrevolution mot staten. Så konservativt vet jag inte om jag vill kalla det. Det blir mindre kollektivism och mer människa! Jag är ju oerhört tveksam till att kasta in barn när de är 1 år på statliga institution varefter vi skall dö på en annan statlig institution 80 år senare. Tragiskt tycker jag – och jag är inte konservativ.
    Det enda jag inte gillar med det här är ju så klart att det blir tal om ett bidrag – och bidrag gillar vi inte.
    Kolla gärna in min sida ang national staten, historieskrivning och norska vikingar Jakob! 🙂 http://www.tegis.wordpress.com

    Kveðja!
    //Calle

  13. 13 Fabian juli 28, 2007 kl. 2:05

    Alltid skattelättnader före bidrag, dock fungerar inte dett i dagens Sverige, då vi har en enorm mängd arbetskraft uppbunden i en offentliga sektorn.

    Jakob: Eftersom du skriver ”I rest my case” (vilket betyder att du anser dig ha funnit lösningen, och att du inte längre kommer att söka efter den; utifall att du missuppfattat betydelsen, såsom definitionen av ordet förmögenhet), finner jag inte ditt inlägg värdigt ett svar. Sista gången jag besöker denna bloggen.

  14. 14 Giulia Guidi juli 28, 2007 kl. 12:52

    ”Det blir mindre kollektivism och mer människa! Jag är ju oerhört tveksam till att kasta in barn när de är 1 år på statliga institution varefter vi skall dö på en annan statlig institution 80 år senare.”

    Ja, du har alldeles ratt.

    ”Det enda jag inte gillar med det här är ju så klart att det blir tal om ett bidrag – och bidrag gillar vi inte.”

    Ja, vanligtvis foredrar jag ”ad hoc” skattesankningar framfor bidrag, eftersom bara de familjerna som faktiskt jobbar (och darfor betalar skatter) kan dra nytta av skattesankningarna. Man skulle kunna sanka kommunalskatterna for alla familjer som tar hand om sina barn.

  15. 15 Söderbaum juli 28, 2007 kl. 12:54

    Fabian: Det är du som diskuterar definitionen av förmögenhet. Jag diskuterar förutsättningarna för att ha råd i Sverige med att uppfostra sina egna barn. Utifrån dina siffror och mitt resonemang i senaste svaret anser jag, mycket riktigt, mig ha fått tillräckligt med stöd för min ursprungliga uppfattning.

    Jag förbehåller mig nog faktiskt rätten här på bloggen att själv avgöra vad som är ett ”värdigt” svar i ett visst sammanhang. Like it or not.

  16. 16 Giulia Guidi juli 28, 2007 kl. 13:06

    Oppen fraga:

    ”Alltid skattelättnader före bidrag, dock fungerar inte dett i dagens Sverige, då vi har en enorm mängd arbetskraft uppbunden i en offentliga sektorn.”

    Jag hade faktiskt missat detta. Ar det verkligen sant att det skulle vara omojligt?

    Forlat min okunniga naivitet, men varfor ar det omojligt?

    Jag menar, vilket ar sambandet mellan att det finns manga som arbetar inom den offentliga sektorn och att man inte kan sanka kummunalskaterna for vissa kategorier som t.ex. inte anvander sig av dagis?

    Ar det sa att det skulle bli alltfor svart att betala alla de anstalldas lonerna?

    Men om manga familjer skulle ta hand om sina barn, sa smaningom skulle man behova farre dagisanstallda osv. Eller inte?

    Och, dessutom, vad ar skillnaden mellan att ge familjerna ett bidrag pa lat oss saga 1000 SEK och att ge dem en motsvarande skattesankning pa 1000 SEK?

  17. 17 Giulia Guidi juli 28, 2007 kl. 13:11

    Fast ja, om de allra flesta familjerna inte har rad med att bara forsorjas av en foralder, da skulle en kommunal skattesankninge inte gora mycket for att losa detta.

  18. 18 Söderbaum juli 28, 2007 kl. 14:17

    Tegis: Både konservatismen och liberalismen eftersträvar ju frihet för den enskilde, men på olika sätt och med skilda visioner. I just denna fråga tycker jag det är ganska enkelt att skilja mellan en liberal respektive en konservativ principuppfattning:

    1) Det viktigaste för liberalismen är individen och dennes självförverkligande. Därmed blir det ett potentiellt problem för det uppväxande barnet om det blir alltför känslomässigt bundet vid sina föräldrar, och förälderns frihet inskränks ju avsevärt om han/hon måste taga hand om sitt barn förutom allt självförverkligande som liberalismen anser att denne har ”rätt” till i livet.

    2) Det viktigaste för konservatismen är familjen och att denna kan leva harmoniskt och självständigt i förhållande till staten. Därmed blir barnen i en trygg familjegemenskap ett självändamål. Att föräldrarna sätter sig själva i första rummet blir då någonting starkt negativt i sammanhanget. Konservatismen anser som bekant att familjen är samhällsgemenskapens minsta byggsten, och att individen alltid är underordnad familjen.

    Detta givetvis på ett principiellt plan. Sedan kan det förstås finnas liberaler som resonerar som så att ”eftersom Jag vill taga hand om mina egna barn så går min individuella rätt till detta före lojaliteten mot ideologin, eftersom ideologin ändå säger att Jag alltid går före allting”. Paradoxen är fullständigt uppenbar.

    Så du har nog trots allt kvar en och annan konservativ fiber i dig, Calle. 😉

    Giulia:

    ”Man skulle kunna sanka kommunalskatterna for alla familjer som tar hand om sina barn.”

    Man skulle också kunna tillåta sambeskattning, d.v.s. att familjerna skattar tillsammans istället för att alla enskilda medborgare betalar skatt som idag. Då skulle det med ens bli mycket lättare att via skattesystemet åstadkomma lättnader för familjerna. Jag ser t.ex. inte att det skulle vara dåligt på något sätt att man fick skattereduktion redan av det skälet att man skattar tillsammans med någon man bor ihop med. Det skulle vara ett incitament för att flytta ihop, ett välbehövligt slag mot det alltför utbredda singellivet. På det sättet skulle man dessutom kunna genomföra att föräldrar får gemensam pension, och skulle de (Gud förbjude) skilja sig så kan de dela på ”hushållets pension”. Dessutom vore det med denna ordning en smal sak att få göra avdrag för hemmavarande barn. (Det märkliga, åtminstone i ett internationellt perspektiv, är att detta inte ens är en fråga i den rikspolitiska samhällsdebatten i Sverige.)

  19. 19 Giulia Guidi juli 28, 2007 kl. 15:00

    Ja, absolut!

    Du har alldeles rätt.

    Jag var faktiskt mycket förvånad när jag fick veta från tv-programmet “Världens modernaste land” att Sverige inte tillåter sambeskattningen!

  20. 20 Giulia Guidi juli 28, 2007 kl. 15:54

    Förklaring:

    I Italien finns det nämligen ingen äkta sambeskattning, men jag vet att den tillåts i USA och i våra grannländer Tyskland och Frankrike, samt i Spanien. Därför hade jag alltid varit övertygad om att den faktiskt var normen.

    Orsaken till att jag trodde det är att min mamma länge har varit hemmafru och har därför alltid deklarerat tillsammans med min far.

    I Italien, när en äktenskapspartner inte arbetar deklarerar bara “familjensöverhuvudet” (capofamiglia), medan den icke-arbetande partnern och barnen klassas som “beroende familjemedlemmar” (familiari a carico).

    Familjensöverhuvudet får ett skatteavdrag för varje ““beroende familjemedlem”.

    Det är dock inte bara äktenskapspartnern och barnen som klassas som “beroende familjemedlemmar”, utan även sammanboende (eller ekonomiskt beroende) syskon, svärföräldrar och svärsyskon.

    Tyvärr är detta skatteavdrag ganska litet och familjensöverhuvudet får inte tjäna mer än ca. 2800 Euro per månad. Om hans inkomst överstiger denna gräns får han inget som helst skatteavdrag.

    Observera dock att den genomsnittliga bruttoinkomsten är betydligt lägre i Italien än i Sverige.

  21. 21 Fabian juli 28, 2007 kl. 17:46

    Som sagt Söderbaum, det var inte du som valde att det inte var värdigt, det var jag. Du var bara nonchalant. Det var även du som inte visste definitionen av ordet förmögenhet (eftersom du använde ordet fel, och som substitut för uttrycket likvida tillgångar; hade inte du läst ekonomi?).

  22. 22 Söderbaum juli 28, 2007 kl. 18:35

    Fabian: Det var du som uppfattade det som nonchalant, jag tyckte att vi inte kom längre. Vilket är uppenbart att vi inte gör, med tanke på hur du fortsätter. Återkom gärna när/om du har en troligare siffra. Vad gäller definitioner av de av mig använda begreppen så framgår de här. Om du skulle föredraga några andra begrepp, så är du välkommen att föreslå dessa. Om du överhuvudtaget föredrager att göra en mer konstruktiv insats i sammanhanget, så är du alltid välkommen att göra detta. Möjligen har jag sagt det till dig tidigare.

  23. 23 Hans Jonasson juli 28, 2007 kl. 22:56

    Hej,

    Vill bara påpeka att Uddevallamodellen inte innebär bidrag till föräldrar utan en anställning. Det innebär att arbetsgivaren (ett privat företag med pedagogisk kompetens) kan och ska ställa krav på den anställde föräldern, för att säkerställa barnsäkerhet mm.

    Hans Jonasson som är upphovsman till modellen.

  24. 24 Joel Malmqvist juli 31, 2007 kl. 10:41

    ”Socialdemokraterna är givetvis eld och lågor över beslutet…”

    Nej, socialdemokraterna är sannerligen inte eld och lågor över att skattemedel ska gå till att avlöna individer för att ta hand om egna barn. Förslaget utgör en kvinnofälla, innebär ett bortfall av arbetskraft och är ett dåligt bruk av skattepengar.

    Idiomet ”att vara eld och lågor” över något betyder att vara entusiastisk över något. Du, E:son, har helt enkelt inte förstått idiomet.

    Det är alltid lite tragiskt att förment bildade och konservativa ynglingar som i själva verket inte ens kan använda det egna modersmålets ordspråk och idiom.

  25. 25 Söderbaum juli 31, 2007 kl. 13:18

    Joel: Hej på dig, det var ett tag sedan. Du har alldeles rätt i vad du skriver om ”eld och lågor”. Tur att det trots allt finns en och annan klarsynt och alert ung sosse som du – som dessutom vet att klä sig i offentliga sammanhang. Jag ändrar med ens till att socialdemokraterna ”rasar” över beslutet.

    Även den bäste kan fela, vet du. Tack för påpekandet.

  26. 26 Christopher Dywik augusti 1, 2007 kl. 18:16

    ”Föräldrar får lön för att passa egna barn! ”

    Måste erkänna att när jag läser överskriften så låter det en smula negativt….faktiskt

  27. 27 tvålen augusti 2, 2007 kl. 12:46

    Väldigt trevlig modell. Man får hoppas att fler kommuner tar efter.

    I övrigt handlar det ju bara om prioriteringar. Jag, frugan och ungarna klarar oss (nästan) alldeles utmärkt på utdragen föräldrapenning (för att kunna vara hemma längre än ett år) och CSN-pengar. Vi är ju knappast rika, och har inte råd med dyra semesterresor, etc. Men vi klarar oss, och får möjlighet att hålla barnen borta från genuspedagoger på dagis.

    Om vi klarar oss på, vad jag tror klassas som ”akut fattigdom”, så tror jag nog att även förvärvsarbetande skulle göra det. Men människor av idag är ju så tragiskt materialistiska, så de väljer ny bil var tredje år, stora TV-apparater och annat före fostran och disciplinering av de som är tänkta att föra släktnamnet vidare.

    I övrigt måste jag tillägga att jag föredrar bidragsmodell före skattelättnader. I dagens samhälle där det är tänkt att man ska lägga en drös år på högre studier står man ju ofta utan stadig inkomst en bra bit upp i 20-årsåldern, vilket för med sig att barnaskaffandet skjuts på framtiden mer och mer. Att då slopa bidrag och istället införa skattelättnader för arbetande skulle innebära att åtminstone jag och frugan inte skulle ha några möjligheter till fortsatta studier, inte utan att lämna bort barnen till dagis.

    Visserligen är ju skattelättnader ett bättre ideal, men återigen, i dagens samhälle av tragiska människor kan många inte räkna med friska och välbetalda föräldrar som kan hjälpa till med räkningarna.

  28. 28 Söderbaum augusti 2, 2007 kl. 13:22

    Dywik: Haha, du har rätt du också. Jag ändrar till “ersättning”.

    Tvålen: Att eftersträva ett system där man minimerar bidragsberoendet genom att maximera möjligheterna att göra avdrag, innebär inte följdmässigt att man vill avskaffa alla former av bidrag. Jag vill i alla fall inte det. Däremot tycker jag det är vidrigt att det idag i Sverige finns många familjer som inte klarar sig med två heltidslöner, utan dessutom måste gå på bidrag. Med lägre skatter och rätt till diverse avdrag på skatten kan dessa familjer befrias ur bidragsfällan. Det största problemet med bidragsfällan är att folk som är fast där har en tendens att rösta på socialdemokraterna (som alltid utlovar mest bidrag), som på detta vis binder väljare till sig genom ekonomiskt slaveri. Jag anser att den viktigaste förutsättningen för frihet och demokrati är att varje familj kan klara sig på en lön, och att man aldrig riskerar ekonomiska bekymmer med två löner.

    Vad gäller ditt exempel om möjligheter till fortsatta studier finns förvisso idag ”möjligheten” till studielån (vilket i praktiken innebär att de allra flesta studerande går på studielån).

    I Sverige har vi också en, i mitt tycke bizarr, ordning som innebär att om man jobbar 5 år och sedan börjar plugga så får man högre studiebidrag. Detta alltså trots att dessa personer tjänat pengar i 5 år och således haft chans att lägga undan pengar i 5 år.

  29. 29 Lotta april 3, 2010 kl. 16:35

    Menar ni att 2 personer med gemensamma barn inte klarar sig utan bidrag? Låter rätt groteskt, hur lever man då? Jag är ensamstående, har en inkomst på 17000kr plus underhåll till två tonåringar. Betalar en hyra på 8000kr/mån. Jag klarar mig alldeles utmärkt! Lägger undan 5000kr varje månad. Allt, då menar jag allt, handlar om hur mycket man konsumerar. Om man köper det nödvändiga dvs bra mat, medicin, ev läkarvård osv, så får nästan alla pengar över.

  30. 30 Söderbaum april 3, 2010 kl. 17:28

    Lotta: Jag utgår ifrån att du menar att du har 17,000 kr/mån över efter skatt, annars går ju inte ens de siffror du nämner ihop. Det är ändå minst sagt imponerande att du klarar levnadsomkostnaderna för dig själv på bara 4000 kr/mån, vilket jag förmodar inkluderar bil. Än mer imponerande att du dessutom kan försörja två barn inom ramen för den summan. Under min studietid var det oerhört knapert att försöka klara sig på de 4000 kr/mån som blev över när hyran var betald, maten jag hade råd med var inte direkt ”bra mat” och någon bil hade jag inte.

    Det är inte så att alla föräldrar måste ha bidrag fastän de är två som heltidsjobbar. Men många heltidsarbetande sammanboende föräldrar får också bidrag idag för att klara sig. Barnbidraget är väl det vanligaste i sammanhanget.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 963,743 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar