Mer om kd och konservatismen

I dagens utgåva av tidningen Kristdemokraten (nr 39) finns en halvsidesartikel om att Charlie Weimers i oktober tager över KDU som ”tjänsteförrättande” ordförande. Äntligen, nu är det dags! Weimers talar om sina visioner, sina politiska influenser samt sin syn på förekomsten av olika falanger inom ungdomsförbundet. Läs här!

I samma nummer finns en efterlängtad intervju med den nyligen avgångne Lars F. Eklund, ”mannen som lyfte in det kristdemokratiska perspektivet i Kristdemokraterna” (läs här). I slutet av artikeln står det:

”Eklund tycker att det pågår en märklig debatt om kristdemokrati och konservatism. I hans ögon speglar inläggen en identitetskris i rörelsen.”

Jag har redan fått frågor från flera håll om vad han kan tänkas mena med detta. Nu tänker inte jag agera uttolkare av Lars F. Eklund, i synnerhet inte när han väljer att uttrycka sig så diffust. Jag kan dock konstatera att jag håller med honom fullständigt om att det är en märklig diskussion som nu pågår avseende kristdemokratins förhållande till konservatismen. Likaså tycker jag att denna debatt, liksom Eklunds avgång, speglar en identitetskris i rörelsen.

Själv har jag alltid betraktat Lars F. Eklund som den avgörande länken mellan partiet Kristdemokraterna och konservatismen i Sverige, genom hans stora kunnande om den egentliga kristdemokratiska ideologin. Saknaden efter honom i partistyrelsen från min sida kunde därför inte vara större. Den gode Bengt Germundsson förblir dock ett mycket stort hopp i partistyrelsen.

Och så Weimers – naturligtvis – på sin viktiga ersättarplats. Två steg framåt och ett steg tillbaka kan väl ganska väl sammanfatta läget. Jag kan dock inte smälta Eklunds avgång, han öppnar ett stort hål i min (och andras) dröm om ett Kristdemokraterna mera i linje med sina kontinentala systerpartier. Att han har tappat hoppet är ett mycket allvarligt tecken på att kd under det senaste året har rört sig mer och mer bort från en sådan utveckling, vilket han säger i artikeln och jag för min del håller med honom fullständigt om. För att avsluta med hans egna ord:

”För mig handlar kristdemokrati om att vara ett brett, öppet, folkligt och tydligt icke-konfessionellt parti som samtidigt står för en tydlig naturrättslig etik med utgångspunkt i en personalistisk människosyn.”

Hear hear! Rekommenderas å det varmaste hans excellenta idéskrift Gemenskaperna och det gemensamma bästa. Här i elektronisk form, på Civitas hemsida.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

8 Responses to “Mer om kd och konservatismen”


  1. 1 Mikael Sevä september 29, 2007 kl. 10:41

    Söderbaum: Jag har vid ett tillfälle talat med Lars F. Eklund. Efter det samtalet var jag mycket nära att bli medlem i kristdemokraterna. Jag har med stort nöje läst det som skirivts inom ramen för Civitas. Om kristdemokratin skulle förvalta och utveckla den eroupeiska traditionen skulle jag gladeligen bli medlem i paritet.

    Men man kan ju invända: om fler med dessa åsikter skulle finnas i paritet skulle det möjligen ändras i den riktningen. Men som jag sagt tidigare – jag är tveksam om partier vill ta steget fullt ut och omfamna den eroupeiska kristdemokratin. Dagens partiledning verkar inte vilja det.

    Den senaste opinionsmätningen 3,9! I en annan undersökning så tycker svenskar att paritet inte behövs. Hallå det är kriiiiiis… Gör något eller gå under!

  2. 2 Mikael Sevä september 29, 2007 kl. 10:55

    Söderbaum: jag har nu läst intervjun med Eklund. Han många rätt men ett fel: krisdemokrati vs konservatism. Det finn inte ett likhetstecken mellan dessa två.

    Den europeiska kristdemokratin har många beröringpunkter med konservatismen fr a med värde- och socialkonservatism. Den skiljer sig dock från Torys som är mer (libera)konservativ. Den förra har lite förenklat hämtat sin inspiration från Maritain och den senare från Hayek (som enligt min mening är mer konservativ än liberal).

  3. 3 Mikael Sevä september 29, 2007 kl. 10:58

    Söderbaum : ta bort inte ur tredje meningen, dvs det finns ett likhetstecken mellan konservatism och kristdemokrati.

  4. 4 Söderbaum september 30, 2007 kl. 0:28

    Sevä: Jag håller med allt vad du skriver, förutom att Hayek skulle vara mera konservativ än liberal – han har själv förklarat mycket utförligt varför han inte är konservativ utan just liberal.

  5. 5 Mikael Sevä september 30, 2007 kl. 12:41

    Söderbaum: Ok! Hayek kanske är mer liberal än konservativ. Efter att ha läst Frihetens grundvalar så fick jag en mycket stark känsla av att han också var konservativt lagd. Framför allt när han menar att det som visat sig vara hållbart under årens lopp är det som vinner över sådant som historien visat vara av sämre virke. Själv menade han att han var en ”Old Whig” som även Burke tillhörde.

    Jag antar Burke var en ”klassisk liberal” i början av sin politiska karriär. Om jag inte missminner mig så bröt han med Whig efter konflikter inom paritet efter det han publicerat ”Reflections…”

    Jag antar att många av de klassiska liberalerna inom Whig var konservativt lagda gällande kultur och religonens roll i samhället. Liberal var de i ekonomiska frågor samt att de ofta hamnade i konflikt med kronan. De stöde figörelsen av de Amerikanska kolonierna. Och var i opposition med Torys.

  6. 6 Söderbaum september 30, 2007 kl. 14:14

    Sevä: ”Jag antar Burke var en “klassisk liberal” i början av sin politiska karriär.”

    Samtidigt är ju också Burkes tidigare idéproduktion (”Reflections…” var ju något av det sista han skrev) konservativ teori – t.ex. ”The Sublime and the Beautiful” och ”Vindication of Natural Society”. (För studier i Burkes tänkande rekommenderas: Förnuft & inlevelse – Burke mellan upplysning och romantik, av Carl Johan Ljungberg och Per Dahl).

    ”Jag antar att många av de klassiska liberalerna inom Whig var konservativt lagda gällande kultur och religonens roll i samhället.”

    Noteras kan att Burke aldrig övervägde att gå med i Tories, som ju senare blev The Conservative Party – vilket i så måtto bekräftar din analys om att toryismen under de senaste 150 åren eller så har haft lätt att lägga liberal ekonomisk politik till en klar konservativ värdegrund (betydligt mera konservativ än svenska moderaterna). Detta faktum kan möjligen också vara anledningen till att så lite har skrivits om en mera utpräglat konservativ syn på ekonomisk politik – Wilhelm Röpke är i stort sett den ende som har gått djupare in på detta.

  7. 7 Mikael Sevä september 30, 2007 kl. 20:02

    Söderbaum: Tack för lästipset!


  1. 1 Two piece silk outfit Trackback vid augusti 30, 2017 kl. 18:00

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 964,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar