Konservatismen i morgondagens Sverige

>Publicerat i Svensk Linje nr 3 2007

KONSERVATISMEN I MORGONDAGENS SVERIGE

Under hela 1900-talet har konservatismen varit hårt ansatt i Sverige, både från liberalt och socialistiskt håll. Men enligt Jakob E:son Söderbaum, kristdemokrat, medgrundare till nätverket Konservativt Forum och aktuell med boken Betongväldet – om socialdemokratins kontroll och maktfullkomlighet (Empron), är konservatismens framtidsutsikter goda. Och han ser möjligheter på de mest oväntade håll.

”Life will find a way.” Det var det varningsord som fälldes i filmen Jurassic Park inför risken att dinosaurierna skulle komma lösa. Många betraktar oss konservativa som dinosaurier. Detta oaktat att både liberalismen och socialismen formulerades som ideologier innan konservatismen. Oaktat också att konservatismen aldrig dött ut – inte heller i Sverige, även om den konservativa idéutvecklingen lyst med sin frånvaro här under halva 1900-talet.

Jag vågar t.o.m. påstå att trots – eller varför inte på grund av – eldregnet från ovan så har vi konservativa aldrig ens varit utrotningshotade. Vi har hittat nya vägar, även om det varit svårt och vi stundtals har kommit in i både rävgryt och ormbon. Situationen idag är dock bättre än på mycket länge. Inte minst för att vi har en borgerlig Alliansregering, och en kulturminister som öppet vågar kalla sig både värdekonservativ, socialkonservativ och kulturkonservativ. Det har hela tiden också funnits (medvetet) konservativa riksdagsledamöter, men de har onekligen fått kämpa i styv motvind rätt länge.

Eftersom konservatismen står emot både liberalismen och socialismen säger det sig självt att den blivit illa ansatt i ett land som präglats så starkt av både liberalism och socialism som Sverige. Följden av utvecklingen är att konservativa element idag återfinns inom hela samhället – och inte sällan där man kanske allra minst anade att man skulle finna dem. Man kan se, eller så ser man inte. Om man ser kan man antingen bara se, eller även förstå. Det är endast när man både ser och förstår som man kan närma sig möjligheterna. Jag vill därför, såsom själv varandes konservativ, peka på tre stora ”oväntade” grupperingar där jag ser det största politiska potentialet för konservatismen i Sverige idag.

Invandrarna

Till att börja med vill jag peka på den stora och växande gruppen invandrare, inte minst från mellanöstern. Som konservativ delar man i klart större utsträckning både värdegrund, livsåskådning och världsåskådning med de invandrare som kommer hit, än man gör med vanliga sekulariserade, modernistiska, individualistiska och trendnervösa svenskar. Det handlar om sådana saker som att familjen är och ska vara samhällsgemenskapens minsta byggsten. Att äktenskapet mellan man och kvinna ska stå över andra samlevnadsformer. Att den personliga dygden och hedern är och måste vara fundamentet för relationer mellan människor. Att man ägnar en betydande del av sitt sociala liv åt tjänster och gentjänster, alltid ställer upp för nära och kära och aldrig sviker. Att andliga värden står över de materiella och det goda i livet handlar inte om största möjliga sexuella utsvävning. Att respekt för religion och för de troende gäller. Att utbildning är viktigt…

Med detta sagt vill jag också peka på det naturliga faktum att ”traditionella” svenskar och invandrare ser på saker och ting med helt olika kulturella glasögon, och att det finns viktiga skillnader i t.ex. moral- och hedersfrågor. Det man kan beteckna ”islamskt hedersvåld” är t.ex. oförenligt med en klassisk västerländsk hedersuppfattning. Men det principiella ramverket, om man så säger, överensstämmer i betydande utsträckning och det är precis vad som behövs för att göra gemensam sak politiskt. Det är min fasta övertygelse att vi kommer att bevittna en sådan utveckling, och jag hoppas själv väldigt mycket på den.

Jag skulle här vilja exemplifiera med en personlig anekdot, om synen på vänskap. Vänskap för väldigt många idag, har jag med viss förvåning tvingats inse, är att inte ställa några som helst krav eller förvänta sig någonting vad som än händer, utan rätt och slätt ”taga den andre som han/hon är”. För mig är en sådan egoistisk attityd direkt ovänskaplig, och den gör mig alltid besviken. Det märkliga, har jag tyckt, är att motparten ofta blivit lika besviken på mig för att jag reagerat så starkt på någonting ”av mindre betydelse”. Jag har funderat ganska mycket på vad det kan vara som gör att jag har en annan uppfattning om vänskap än de flesta svenskar idag – jag har ju samma etniska och kulturella bakgrund som dem. Jag blev därför ganska överraskad när jag läste en artikelserie i Svenska Dagbladet våren 2005, just på temat vänskap. Det visade sig att min uppfattning om vänskap stämde bäst överens med den variant som presenterades i artikeln om tre turkiska män i Sverige (SvD 11/5 2005). De centrala värden som de tre turkarna i artikeln pekade på var: respekt, lojalitet, heder, uppoffring. Värden som är grundläggande för konservatismen.

Miljörörelsen

På samma sätt bygger miljörörelsen faktiskt på grundläggande konservativa principer som förvaltarskapstanken, försiktighetsprincipen, samhällets behov av en helhetssyn och att det långsiktiga alltid går före det kortsiktiga. Konservatismen säger att det samhälle som vi överlämnar till våra barn och kommande generationer måste vara någonting som är lika bra eller bättre än det vi fått av våra förfäder. Miljörörelsen säger att den jord som vi överlämnar till våra barn och kommande generationer måste vara någonting som är lika bra eller bättre än den vi fått av våra förfäder. Båda företräder uppfattningen att det nya måste gå ihop med det gamla. Båda säger att vi måste vara försiktiga när vi fogar det nya till det gamla, så att vi inte förlorar någonting som är omistligt. Båda anser att heterogenitet har ett egenvärde.

Där konservatismen talar om ”naturliga gemenskaper” och anser att samhället måste bygga på hävd för värnandet om det kvalitativt heterogena, menar miljörörelsen att det finns en anledning till att ekosystemet skiljer sig på olika håll i världen och att vi människor ska undvika att störa ”den naturliga ordningen”. Båda predikar också det personliga ansvaret framför att ställa krav på andra.

Helt nyligen kablades det ut i media att ”man nu har upptäckt” att det är mer miljövänligt att stödja lokalproducerade varor, än att de ska fraktas långa sträckor bara för att det någon annanstans finns någon som kan ge dig vad du önskar till ett lägre pris. Att stötta lokal produktion har alltid varit en konservativ princip. Förutom att på detta vis odla stolthet för den egna bygden och landet, är det en princip som också underlättar för folk att bo kvar i glesbyggd och att åstadkomma små, gemytliga samhällsgemenskaper där alla känner ett ansvar inför varandra och där familjens heder är kännbart betydelsefull för det uppväxande släktet. Det är en kulturdanande och civilisationshöjande princip. Det är, med ett ord: fosterländskt.

Problemet är att miljörörelsen har kidnappats av socialismen, och idag oftast kommer till användning som ett socialistiskt kontrollredskap. Med tanke på att Miljöpartiet dock är ett marginalparti, och att de allra flesta svenskar anser att en god miljö och ett aktivt miljöansvar är viktigt, så ser jag detta som ett övergående problem och att det bara är en tidsfråga innan socialismen förlorar sitt grepp och miljörörelsen blir en rent konservativ angelägenhet. Miljörörelsen är helt enkelt inte intressant och engagerande i socialistisk form. ”Det var bättre förr” är en konservativ klyscha – inte bara miljön utan t.o.m. Miljöpartiet var bättre förr.

Globaliseringsmotståndarna

Sist men inte minst vill jag framhålla globaliseringsmotståndarna som en grupp som är lättförenlig med konservatismen. Till att börja med kan noteras att konservatismen bygger sin demokratiuppfattning på att en demokrati måste vara avgränsad för att kunna vara demokratisk till sitt faktiska innehåll. Konservatismen omhuldar därför nationalstaten, d.v.s. den samhällsordning som bygger på en gemensam värdegrund och hålls samman av en gemensam kultur – vilka båda formats i takt med att nationsgränserna befästs. För konservatismen är denna samhällsordning en nödvändig grund för upprätthållandet av ett sant folkstyre.

Redan detta faktum gör det enkelt för den konservative att ställa sig skeptisk till globaliseringen och upphävandet av hävdvunna gränser. Visst är frihet för människor viktigt ur konservativ synpunkt, men globaliseringen handlar inte bara om att skapa fler och fler möjligheter för alla världens människor. Den medför också att människorna blir förslavade under strukturer de varken har någon som helst påverkan på eller förståelse för. Rörelsefrihet är bara en sann frihet för den som kan återvända till sina rötter, och valfrihet är bara en sann frihet för den som kan avstå en möjlighet. Världens folk har naturligtvis rätt att bestämma själva hur de vill ha det. Globaliseringen är ett hot mot detta – och även mot nationella kulturarv, som blir förringade och i värsta fall t.o.m. förskingrade för att någon annan är beredd att betala mer för det.

Vidare medför globaliseringen som en omedelbar konsekvens sådant som internationell terrorism. För egen del ser jag detta som en effekt av att det på den globala arenan alltid finns ”stora jättar” som går hårt åt dem som är mindre. För mig var 11 september-katastrofen ett väntat utslag av ”lillebrorssyndromet”: lillebror sade ifrån till storebror att ”din världsåskådning är inte den enda!”. I en alltmer globaliserad värld kommer de stora alltid att agera okänsligt gentemot de små, och minoriteterna kommer att tvingas gå till ytterligheter i reaktion mot detta för att vinna gehör för sina uppfattningar. Märkväl här att i ett globalt perspektiv tillhör vi alla i någon mån minoriteter. Det spelar ingen roll att den ekonomiska integrationen under ett par decennier har visat sig ha en passificerande tendens. Globaliseringen bär likväl med sig fröet till ett nytt världskrig, med anledning av både ”den starkes rätt” och det vi i Sverige ofta benämner ”majoritetens diktatur”. Det är ett konservativt mardrömsscenario som tornar upp sig vid horisonten. Respekt är det konservativa nyckelordet, och globaliseringen handlar inte om respekt utan om inordning och kulturell utarmning.

Man kan också fråga sig om det sekulariserade västerländska konsumtionssamhället, som nu håller på att taga över världen, är bra eller ens lämpligt att sprida. Usama bin Ladin vände sig både mot imperialismen och mot konsumtionssamhällets förbannelse: den ohämmade materialismen. Han bevisade hur bräckligt vårt samhällssystem är, genom att vi här i Sverige fick mindre pengar i våra plånböcker (!) för att några flygplan flög in i byggnader på andra sidan jordklotet. Helt enkelt därför att även den svenska börsen störtdök som något slags given följd av detta. Det ligger överhuvudtaget i konsumismens natur att den leder till allt sämre kvalitet, därför att ju oftare du får en konsument att köpa nytt desto bättre för hela marknaden. Det billiga och trendriktiga är det viktiga – i konsumtionssamhället har de kostsamma, tidlösa, långsiktigt hållbara lösningar mist sitt värde såväl för konsumenterna som för producenterna. Vilket går stick i stäv med konservativa ideal. Det är viktigt att förstå att inget samhälle blir långvarigt om det inte bygger på kvalitet. Framför allt måste det bygga på det som har visat sig gångbart över generationer och meningsfullt för folket – detta är den konservativa ståndpunkten.

Behovet av en förnyad samhällsdebatt

Avslutningsvis vill jag framhålla att dessa starka men delvis undanskuffade grupper i det svenska samhället har ganska mycket att hämta både var för sig och tillsammans inom ramen för konservatismen. Jag är också övertygad om att de successivt kommer att närma sig konservatismen som filosofi, ehuru de redan i avgörande hänseenden kan sägas vara (omedvetet) del av den konservativa rörelsen. Det faktum att vi lever i informationsåldern, och tillgången på information är lika fri som fenomenet bred opinionsbildning är avgörande för politiskt genomslag, möjliggör och leder i riktning mot just precis detta. Jag tror också att det kan ske inom en relativt överskådlig tid.

När så sker, kommer konservatismen helt klart bli en politisk kraft att räkna med i Sverige. Samtidigt kommer det att undergräva vänsterns maktposition markant. Viktigast av allt är dock att när begreppen äntligen börjar redas ut kommer den svenska samhällsdebatten att förändras i grunden. Från att alltjämt anno 2007 domineras av 1930-talsfloskler kommer den politiska retoriken kunna övergå till att fokusera mycket mer på realiteter och problem som verkligen spelar roll för medborgarna idag. Resultatet kommer att bli en påtaglig förnyelse och breddning i den politiska idéutvecklingen som för politiken in i 2000-talet. Detta har naturligtvis ett höggradigt demokratiskt värde.

Den som tror att konservatismen har spelat ut sin roll i Sverige vet helt enkelt inte särskilt mycket om konservatismen, dess ideal och tankesystem. Fler svenska medborgare är uppenbarligen emot liberalismen än som är för socialismen. Vi står helt enkelt på tröskeln till en ny era för konservatismen, den tredje huvudideologin. Imorgon är en ny dag, med nya utmaningar – och den konservative vet att lösningarna finns i gårdagens erfarenheter snarare än i drömmandet. Låt oss slå våra kloka, vakna huvuden ihop!

Jakob E:son Söderbaum

35 Responses to “Konservatismen i morgondagens Sverige”


  1. 1 BERNT oktober 26, 2007 kl. 19:00

    Jakob du uttrycker dig bra i detta inlägg klart konservatism står för värnandet av miljön, inget land förstörde miljön så mycket som det kommunistiska sovjet, och dina funderingar om globaliseringen är helt underbara.

  2. 2 Giulia Guidi oktober 26, 2007 kl. 23:38

    Invandrare – Jag håller med. Det är dock viktigt att understryka fördelarna med den konservativism som har sina rötter i det demokratiska tänkandet, och inte enbart i alltför ”tribala”, kollektiviserade och auktoritära värderingar (obs. att jag inte använder adjektivet ”tribal” i någon nedsättande eller negativ bemärkelse).

    Miljörörelsen – Jag håller med, förutsatt att denna nya konservativa miljörörelse förblir framstegsvänlig, i stället att bli nostalgisk och bakåtsträvande.

    Globalisering – Jag tror däremot att det bara är tack vare globaliseringen att konservativimen har undangått en så stor revival under de senaste åren, efter det att den hade så gott som dödsförklarats i många delar av västvärlden. Detta har skett av olika anledningar: a) Ökat välstånd och större social rörlighet får människor att anförlita sig minde och mindre till radikala ideologier; b) antalet fabrikarbetare har minskat, vilket har försvagat socialdemokraterna avsevärt; c) lägre priser och höge inkomster gör det lättare för familjerna att leva på ett traditionellt sätt (och att överleva på en lön); d) alla ekonomiska förändringar som har skett på de senaste åren har väckt en fräsch, viktig och livlig debatt kring innebördet och konsekvenserna av tidigare etablerade och icke-kontroversiella begrepp som ”framsteg”, ”tradition”, ”familj”, ”individ” och ”hållbarhet”; e) investeringarna utomlands har också bidragit till att nationerna har blivit mera beroende på varnadra, vilket minskar risken av krig mellan olika stater (nackdelen är dock att globaliseringen har ökat risken för våldsamma motreaktioner och terrorism).

  3. 3 Giulia Guidi oktober 26, 2007 kl. 23:47

    Också det viktiga begreppet ”kultur”, som hade nästan försvunnit ur den ofentliga debatten i ungefär tjugo år.

  4. 4 Giulia Guidi oktober 27, 2007 kl. 0:01

    “Det billiga och trendriktiga är det viktiga – i konsumtionssamhället har de kostsamma, tidlösa, långsiktigt hållbara lösningar mist sitt värde såväl för konsumenterna som för producenterna.”

    En intressant nyhet från denna sida av Atlanten är förresten att WalMart börjar att oroa sig eftersom de amerikanska konsumenterna verkar ha tröttnat på billiga varor av dålig kvalitet och börjar att återkräva hög kvalitet och hållbarhet i stället.

    (Källa: WSJ och Bloomberg för ett par dagar sedan.)

    Detta utan att globariseringen har minskat.

    Kanske är ”den billiga fasen” bara ett initialt skede i denna komplicerade process.

  5. 5 Stirner oktober 27, 2007 kl. 11:47

    Många kloka ord här. Jag är visserligen något slags anarkist i politiken, men i det privata delar jag mycket av konservatismens weltanschauung.

  6. 6 Erik Starck oktober 27, 2007 kl. 13:36

    Tack för en bra överblick över konservatismen. Några kommentarer. Du skriver:

    ”Respekt är det konservativa nyckelordet, och globaliseringen handlar inte om respekt utan om inordning och kulturell utarmning.”

    Är det kulturell utarmning att kunna ta del av andra människors kulturer? Ja, konkurrensen kan bli hårdare på en global spelplan, men konkurrens kan också leda fram till en starkare kulturell identitet. T.ex. är svenskar som flyttar utomlands ofta betydligt mer patriotiska än svenskar som bor kvar i vårt avlånga land.

    ”Det är viktigt att förstå att inget samhälle blir långvarigt om det inte bygger på kvalitet.”

    Definiera då ”kvalitet”. Du kommer att märka att det är något högst subjektivt. Jag skulle snarare vilja säga att inget samhälle blir uthålligt om det inte kan förändras och vidareutvecklas.

  7. 7 Söderbaum oktober 27, 2007 kl. 14:10

    Stirner: Jag trodde aldrig jag skulle stöta på någon som associerade sig själv med Max Stirner… Särskilt inte någon som dessutom anser sig privatkonservativ.😉 Vad anser du då om Ernst Jünger och den s.k. anarkokonservatismen?

    Starck: ”Är det kulturell utarmning att kunna ta del av andra människors kulturer?”

    Vi kunde taga del av andras kulturer även innan globaliseringen. Och ännu mera så, därför att före den globala integreringen drog igång var olikheterna desto tydligare. Nu går vi mot en grå utjämning.

    ”Ja, konkurrensen kan bli hårdare på en global spelplan, men konkurrens kan också leda fram till en starkare kulturell identitet.”

    Det förutsätter i så fall nationalismen som överideologi.

    ”Definiera då ”kvalitet”. Du kommer att märka att det är något högst subjektivt.”

    Kvalitet handlar i grunden om hållbarhet. Det mesta som produceras i västvärlden idag är inte hållbart. Så var det inte tidigare, fram till 1950-talet var i princip allt vi gjorde ”built to last”. Idag är allt gjort för att INTE hålla, så att producenterna får sälja mer – därför att det anser liberalerna är bra för samhället. Det är fel.

    ”Jag skulle snarare vilja säga att inget samhälle blir uthålligt om det inte kan förändras och vidareutvecklas.”

    Gör aldrig misstaget att tro att konservatismen skulle vara emot förändring eller utveckling.

  8. 8 Stirner oktober 27, 2007 kl. 14:27

    Söderbaum: Jünger och anarkokonservatism är bra grejor😉

  9. 9 populisten oktober 27, 2007 kl. 23:40

    Söderbaum, för inte så länge sedan blev jag nästan verbalt dekapiterad av dig för att i en gammal text ha beskrivit konservatismen utifrån den definition som Tännsjö ställer upp i sin bok om konservatismen. När jag läser din utmärkta text ovan så kan jag dock inte låta bli att tycka att du och Tännsjö kommer till ganska liknande slutsatser i vissa frågor. Jag tänker då närmast på hur ni ser konservatismen i andra rörelser än de som traditionellt kallat sig så, t.ex. miljörörelsen.

    För att knyta ihop det ännu mer kan jag konstatera att jag drog upp Tännsjös bok i ett försök att definiera Reinfeldts nya moderater som en återuppväkt konservatism. Idag har de samma dock tagit ett totalt avgörande steg bort från vad som rimligen kan anses vara konservatism (och i mina ögon anständighet) genom att ta stämmobeslut på stödjandet av äktenskap för homosexuella. Det är en sorgens dag när nu även moderaterna sällar sig till vänsterns projekt att totalt bryta ner samhällets grundläggande strukturer. Som jag just skrev på min egen blogg står det enda hoppet till er kristdemokrater.

    Så mycket mer angeläget att just nu väcka dessa frågor och att publicera texter som den ovan.

  10. 10 Mikael Sevä oktober 28, 2007 kl. 11:26

    Många intressanta tankar som vanligt! En fundering dock? Vilket parti skall kanalisera en eventuell konservativ ”väckelse”? Inte moderatera med tanke på vilka inriktningsbeslut som tagit på stämman. Inte Kd heller, med tanke på att de rör sig mer mot mitten och inte vågar göra praktisk politik av sitt principprogram och det faktum att de inom en snar framtid sannolikt inte kommer att finnas representarade i riksdagen.

  11. 11 populisten oktober 28, 2007 kl. 12:01

    Mikael Sevä, det finns åtminstone ett parti utanför riksdagen som mer än gärna tar på sig den rollen: SD. De nya moderaterna har nu på kort tid gett SD de symbolfrågor som de behöver för att kunna växa sig stora, försvaret och äktenskapet. Om inget av riksdagspartierna driver dessa frågor förstår jag inte hur SD ska kunna undvika att komma in i riksdagen 2010. Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om de blir det tredje störtsta partiet som det ser ut nu.

    KD skulle mycket väl kunna bli denna kraft om KD vill. Partiet har också en unik möjlighet att locka de konservativa invandrarväljare som Söderbaum pekar på. Startande av ett islamdemokratiskt systerparti och bildandet av en valallians med detta skulle locka många väljare från dessa grupper. Men det krävs en omorientering i några nyckelfrågor först:

    – Inställningen till EU. Befolkningen är skeptisk och så borde också ett konservativt alternativ förhålla sig. Ja till fortsatt medlemskap, nej till EMU och folkomröstning om konstitutionen kanske.

    – Miljöfrågan måste lyftas men behandlas oortodoxt. Ett tydligt ja till kärnkraft som vår tids lösning på klimatfrågan är ett självklart ställningstagande.

    – Ja till ett starkt försvar. Nej till Nato.

    Det finns fler frågor. Men utifrån sett så borde det inte vara några frågor som KD inte skulle kunna anpassa sig till att driva. Omorientering skulle t.ex. vara betydligt mindre än Reinfeldts moderata dito.

  12. 12 Söderbaum oktober 28, 2007 kl. 12:12

    Populisten: Att Torbjörn Tännsjö totalt har missförstått konservatismen blev tydligt redan när han gav ut sin bok om konservatismen, och befästes av att han några år senare för att upphöja sig själv till Sanningens profet publicerade en artikel på DN Debatt där han hävdade att han fått rätt med sin bok (vars slutsats var att konservatismen är på frammarsch i Sverige), eftersom Sverige nu hade inte mindre än TVÅ konservativa partier: Göran Perssons Socialdemokraterna och Fredrik Reinfeldts Moderaterna. Socialdemokraterna och moderaterna står idag (liksom då) båda för socialliberalism, och möjligen strukturkonservatism eftersom det svenska samhället idag genomsyras av socialliberalism. Varken socialliberalism (som är konservatismens motsats) eller strukturkonservatism har med idéströmningen konservatism att göra på något sätt. Att Tännsjö ibland kommer med påståenden om konservatismen som FAKTISKT hör samman med idéströmningen konservatism pekar på intet sätt i riktning mot att han ”nog har rätt i allmänhet”.

    Sevä: För mig är det självklart att den konservativa ”väckelsen” som du kallar den ska ske i och genom KD. Det vore hur enkelt som helst, med tanke på att konservatismen genomsyrar KD:s principprogram (läs här). Men det måste ske innan valet 2010, för annars är det klippt för KD.

  13. 13 BERNT oktober 29, 2007 kl. 2:10

    Säger det jag sagt förut att de konservativa bör lämna kd och bilda ett nytt parti, utan kontakt med den så kallade liberala alliansen.
    ge upp 2010. Det kommer en konservativ rekyl när de riktiga kyrkliga folken vägrar gifta sig för att bögarna gifter sig, då vet man att den konservativa alliansen är på väg.
    Rådfrågad Patty, hennes far tycker att vi borde flytta tillbaka till uk, efter att han hörde vad moderaterna beslutade på sin stämma Patty har berättat för honom.

  14. 14 Erik Starck oktober 29, 2007 kl. 21:05

    Så var det inte tidigare, fram till 1950-talet var i princip allt vi gjorde “built to last”.

    Oj vilken grov förenkling. Visst, på1800-talet lappade och lagade man sina enstaka klädesplagg så gott man kunde helt enkelt därför att man inte hade råd att köpa nya. En 1800-talsbonde hade skattat sig lycklig över att ha råd att köpa nya H&M-kläder varje månad.

    Idag är allt gjort för att INTE hålla, så att producenterna får sälja mer – därför att det anser liberalerna är bra för samhället. Det är fel.

    Det viktiga för en producent är att leva upp till förväntningarna. Den som gör sämre produktern än vad som förväntas överlever inte. Ur ett samhällsperspektiv är det viktigt att det som förbrukas återanvänds eller inte skadar omgivningen.

    Förnyelsen är bra. Jag tror dessutom du har fel när du påstår att produkterna var bättre förr. Som exempel, en gammal bil släpper ut lika mycket utsläpp som 100 nya bilar:
    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=690924

    Att försöka stoppa denna utveckling är absolut inte bra för samhället.

  15. 15 Söderbaum oktober 30, 2007 kl. 11:43

    Starck: Om du tycker att min beskrivning är ”förenklad” så har du missat någonting väsentligt i perspektivet. Du nämner kläder som exempel, och det är ju klockrent – till för 50 år sedan gjordes kläder för att hålla i decennier. Du kan förmodligen hitta fullt användbara klädesplagg från den tiden på vinden hos din farfar eller morfar – även om de inte är alldeles trendriktiga. Men det är få klädesplagg producerade idag som håller mer än fem år.

    ”Den som gör sämre produktern än vad som förväntas överlever inte.”

    Helt fel. Det är de som gör alltför hållbara produkter som går i konkurs. Antingen för att priset blir så högt jämfört med konkurrerande märken att få är beredda att betala det, eller för att man inte får tillräckligt mycket intäkter och blir förbisprungen i marknadsföring av de som har högre intäkter och som därmed har bättre förutsättningar att expandera och plocka marknadsandelar. God kvalitet har dessutom ett högt andrahandsvärde, som aldrig kommer producenten till godo, och därmed konkurrerar också begagnade produkter från samme producent med de nytillverkade – d.v.s. producenten konkurrerar också ut sig själv.

    Nilfisk dammsugare är ett exempel, de gamla modellerna fungerar fortfarande perfekt efter 40 år – vilket ledde till att företaget gick i konkurs. Nu är de tillbaka med dammsugare i lägre kvalitet.

    ”Som exempel, en gammal bil släpper ut lika mycket utsläpp som 100 nya bilar:”

    Visst. Men nu ska vi inte tala om äpplen och päron. Förr i tiden byggdes bilarna för att hålla. De håller fortfarande, och rullar runt under beteckningen ”veteranbilar”. Sedan 35-40 år produceras inte längre några bilar som kan bli ”veteranbilar” – nu byggs inga bilar för att hålla i decennium efter decennium.

  16. 16 Stirner oktober 30, 2007 kl. 19:04

    Gillar din hållbarhetstanke. Jag tror att det är kvaliteten på människorna som avgör. Man kan inte lösa problemen genom att införa det ena eller det andra ekonomiska skicket. Om folk efterfrågar saker som går sönder så är det vad de kommer få. Lösningen är att få folk att efterfråga bättre kvalitet, och det är väl ungefär det vi sysslar med på bloggen🙂

  17. 17 Erik Starck oktober 30, 2007 kl. 21:10

    ”Nilfisk dammsugare är ett exempel, de gamla modellerna fungerar fortfarande perfekt efter 40 år – vilket ledde till att företaget gick i konkurs.”

    Nej, företaget gick i konkurs för att företagsledningen inte kunde hantera förändrade förutsättningar på marknaden (även om det var deras egna produkter som stod för förändringen). En utmaning som alla företag ställs inför.

    Förr i tiden byggdes bilarna för att hålla.

    Ja rost är ju en modern uppfinning eller hur.

    Gamla bilar är måhända mindre komplexa vilket gör dem enklare vilket i sin tur kan göra dem mer underhållsbara. Att det sedan finns entusiaster beredda att lägga mycket tid och energi på att hålla bilarna i trim gör sitt till.

    Dessutom har du nu definierat kvalitet som hållbarhet. Det är bara en parameter av många.

    Jag förutsätter dessutom att du själv kör omkring i en gammal T-ford och njuter av kvaliteten. Eller vilka bilmodeller är det du syftar på när du säger att de hade bättre kvalitet? Peka gärna ut dokument eller tester som visar att 50 år gamla bilar (som kostade motsvarande en modern bil) är bättre än dagens och på vilka punkter.

    För det är väl inte bara en magkänsla av att ”det var bättre förr” du förlitar dig på?

  18. 18 Erik Starck oktober 30, 2007 kl. 21:22

    ”Men det är få klädesplagg producerade idag som håller mer än fem år.”

    Jag har många klädesplagg som är äldre än så. Ett modernt klädesplagg får dock stå ut med betydligt fler vändor i våra moderna tvättmaskiner än vad kläder för femtio år sedan gjorde. Kör din farfars gamla långkalsonger i tvättmaskinen en sådär 250 gånger och se om de fortfarande känns lika fräscha.

    Dessutom måste du väga in kostnaden. Jag kan köpa en skjorta för 200 spänn av helt OK kvalitet på H&M. Bara en sådan lyx som knappar kostade en mindre förmögenhet på 1800-talet. Tiden det tog att tillverka plagget var mycket längre etc.

    Du kan även idag, om du är villig att betala för det, hitta byxor som skulle klara av ett kärnvapenkrig utan att veckas. Även det allra dyraste har blivit bättre, men det kostar. Du får helt enkelt mer och bättre kläder för pengarna idag än för 100 år sedan.

  19. 19 Mikael Sevä oktober 30, 2007 kl. 21:53

    Söderbaum: Du är aktiv i kristdemokratena och vet mer om den opinion som finns i partiet. Görs det något inom partiet som gör att de överlever nästa val, dvs finns det aktiva som driver på för att Kd skall bli det parti som kanaliserar de konservativa väljarnas röster. Och vad gör du själv om Kd åker ur riksdagen? Blir du moderat eller bildar du med flera ett nytt konservativt parti?

    Slutligen vill jag påpeka att jag inte under några omständigheter skulle stödja Sd. Däremot skulle ett konservativ orienterat Kd vara lockande eller ett nyt parti som knyter an till Kd:s principprogram.

  20. 20 BERNT oktober 31, 2007 kl. 2:16

    Undrar en sak, varför kämpar konservativa om valet 2010, vicktigare att bygga upp ett konservativt parti till 2014 med en stark ledare, herr söderbaum till exempel är en lämplig ledare för ett sådant parti.

  21. 21 Söderbaum oktober 31, 2007 kl. 11:54

    Starck: ”Att det sedan finns entusiaster beredda att lägga mycket tid och energi på att hålla bilarna i trim gör sitt till.”

    Hur entusiastisk man än är finns det ingen chans att fortfarande om 50 år köra en bil som tillverkats idag.

    ”Jag förutsätter dessutom att du själv kör omkring i en gammal T-ford och njuter av kvaliteten.”

    Jag har varken körkort eller bil. Bilar har aldrig intresserat mig.

    ”Peka gärna ut dokument eller tester som visar att 50 år gamla bilar (som kostade motsvarande en modern bil) är bättre än dagens och på vilka punkter.”

    I detta fall menar jag, som sagt var, ur ren hållbarhetssynpunkt.

    Kör din farfars gamla långkalsonger i tvättmaskinen en sådär 250 gånger och se om de fortfarande känns lika fräscha.”

    Jag säger bara: Resteröds.

    Ärligt talat så använder jag samma par kronans kalsonger idag som för tio år sedan. Finns inga som sitter bättre, eller som håller längre – de är gjorda på ”gammalt sätt”. Liksom Resteröds, som ju fortfarande tillverkas i samma maskiner som på 1930-talet. Built to last. Jämför ett par av Björn Borg eller Calvin Klein, de är förstörda efter två år.

    Sevä: ”Görs det något inom partiet som gör att de överlever nästa val, dvs finns det aktiva som driver på för att Kd skall bli det parti som kanaliserar de konservativa väljarnas röster.”

    Ja och nej. De nyckelpersoner som är tongivande inom KD idag rider en allt rödare kräfta ner mot kastrullens botten. Men naturligtvis gör vi konservativa allt vi kan. Det intressanta är att ungdomarna är mer konservativt sinnade än övriga partiet – KDU leds ju idag av konservative Charlie Weimers, tillsammans med en konservativ förbundsstyrelse. Och KDU är idag det tredje största politiska ungdomsförbundet.

    ”Och vad gör du själv om Kd åker ur riksdagen? Blir du moderat eller bildar du med flera ett nytt konservativt parti?”

    Jag går i alla fall inte tillbaka till moderaterna, det finns ingen chans. Trillar KD ur riksdagen 2010 så kommer de aldrig in igen, och då ser jag inte heller något värde i att engagera mig för KD.

    Bernt: Vi kämpar inför valet 2010 därför att vi har lyckats bygga upp positioner som var otänkbara för bara fem år sedan, och det kommande valet under alla omständigheter kommer att bli ett ödesval för konservatismen i Sverige. För fem år sedan fanns det inte ens en etablerad konservatism i Sverige, konservatismen var då både sprängd och brännmärkt.

  22. 22 Stirner oktober 31, 2007 kl. 20:44

    Erik Starck: lite off-topic men om du har tips på sådana där extremt slitstarka kläder så är det ju alltid information som vi är intresserade av🙂

  23. 23 populisten oktober 31, 2007 kl. 22:02

    ”De nyckelpersoner som är tongivande inom KD idag rider en allt rödare kräfta ner mot kastrullens botten.”

    Det där borde ge förstapris i veckans metafortävling!🙂

    Men nu var det globaliseringen jag egentligen tänkte kommentera. Att den ofelbart leder till sämre varor håller jag nämligen inte med om. Jag upptäckte i våras att det gick att beställa måttsydda skjortor över nätet (det har säkert gått i massor av år, men jag upptäckte det då). Eftersom jag är en satt person med grov nacke och korta armar har alla skjortor jag köper på kragstorlek alldeles för långa ärmar. Med andra ord är måttsytt särskilt bra för mig. Efter några beställningar kan jag konstatera att kvaliten är utmärkt liksom passformen (undantaget den allra fösta skjorten då jag hade mätt fel). Priset ligger iofs över Dressman eller Kap-Ahl men långt under vad man får ge för en skjorta av finare märke. Anledningen är så klart att skjortorna inte sys i Sverige utan i Sri-Lanka. För hundra år sedan kunde jag antagligen ha köpt en måttsydd skjorta hos min lokala skräddare men under den största delen av 1900-talet har det varit alldeles för dyrt för de flesta människor. Nu, tack vara globaliseringen, har man chansen igen. Lankesen som sydde skjortan är säkert glad för jobbet, jag är glad eftersom jag fick en bra skjorta. Alla är glada. Eller?

    Jag noterar att ni annars mest jämför kalsongkvalitet och kan då upplysa att jag vid mitt senaste besök på skjortsiten upptäckte att man nu även kunde beställa kalsonger. Därmed gjorde jag sannolikt ett av mitt livs hittills minst nödvändiga inköp i och med att jag snart är ägare till ett par måttsydda kalsingar. Men de var inte farligt dyra de heller och alltid kommer det att reta någon man berättar det för. 🙂

  24. 24 Söderbaum oktober 31, 2007 kl. 22:28

    Polulisten: Nej, jag menar inte att globaliseringen som sådan leder till sämre kvalitet – utan konsumtionssamhället. Och det är det som just nu sprider sig över världen. Visst är det bra KORTSIKTIGT att du kan köpa kvalitetsskjortor från Långtbortistan och få dem levererade hem, men det betyder också att ditt eget lands skräddare (=kultur) riskerar konkurreras ut av denne – och LÅNGSIKTIGT att du inte kan köpa kvalitetsskjortor ens från Långtbortistan av samma anledning som du inte kan köpa det i ditt eget land: nämligen konsumismen.

  25. 25 populisten oktober 31, 2007 kl. 22:40

    Söderbaum: Nu är förståss just de svenska skräddarna ihjälkonkurerade för länge sedan så där har man inte mycket till val. Långsiktigt så lär globaliseringen leda till att arbetskraftskostnaden utjämnas och då kan jag inte längre köpa billiga skjortor, på det hela taget tror jag att det är en bra sak för det betyder ju att levnadsstandarden har höjts enormt i Långtbortistan. Jag vill gärna tro att det är bra även för min egen kultur att resten av jordens befolkning har det bra.

    Det är förståss tragiskt att vi gör så lite för att minska kostnaden för arbetskraft i västeuropa att alla produkter som innebär det minsta mänsklig aktivitet i produktionen är billigare om de importeras från andra sidan jorden. Det är ganska svårt att se egenvärdet i att transportera saker som kunnat produceras lokat.

    Fast sen har vi förståss numer ganska låg arbetslöshet alldeles utan textilindustri.

    Konsumism är i alla händelser en styggelse. Där är jag överens med dig.

  26. 26 BERNT november 1, 2007 kl. 6:14

    Är det inte bättre och bygga upp ett konservativt parti till 2014, låt 2010, bli liberalismens slutliga besegrande genom sitt vanstyre, så att de kan rida bort 2014, då man förhoppningsvis kan slänga Reinfeldt på historiens sophög.
    Drömmen att konsumera är ett liberalt-socialistiskt projekt, det finns ett högre värde än att ständigt konsumera.
    På det sättet står konservatismen mycket nära 70-tals kommunismen, på ett bra sätt.

  27. 27 Söderbaum november 1, 2007 kl. 12:34

    Populisten: ”Nu är förståss just de svenska skräddarna ihjälkonkurerade för länge sedan så där har man inte mycket till val.”

    Så länge det finns EN svensk skräddare kvar i Sverige kan man återuppbygga det svenska skrädderiet. Det gäller all form av kultur.

    ”Långsiktigt så lär globaliseringen leda till att arbetskraftskostnaden utjämnas och då kan jag inte längre köpa billiga skjortor”

    Du kommer säkerligen alltid att kunna köpa BILLIGA skjortor, men kvaliteten hotas liksom kulturarven.

    ”Jag vill gärna tro att det är bra även för min egen kultur att resten av jordens befolkning har det bra.”

    Jag är säker på att alla utomeuropeiska folk hade det BÄTTRE innan vit man kom dit och började pracka på andra sin kultur.

    ”Det är ganska svårt att se egenvärdet i att transportera saker som kunnat produceras lokat.”

    Absolut, och så är det ett jättehot mot miljön att man på detta vis gör hela världen beroende av långa transporter och lägsta möjliga priser.

  28. 28 Mikael Sevä november 2, 2007 kl. 12:30

    Söderbaum: Om Kd åker ut ur riksdagen 2010, startr du med flera ett konservativt parti? Jag tror ett sådant parti kan få ca 5-10 procent på sikt.

  29. 29 populisten november 2, 2007 kl. 15:50

    Sevä: Ett sånt parti kan få 30% på sikt om det sköter sina kort rätt och lyfter fram rätt frågor. KD har också den potentialen om de vill, 15-20% redan 2010 är inte omöjligt.

  30. 30 Söderbaum november 3, 2007 kl. 15:59

    Sevä: Den svenska konservatismens framtid ligger i att rätt personer gör rätt saker på rätt platser vid rätt tillfällen. För detta krävs rätt kontakter och en grundläggande förståelse för vad som är fel väg.

    Nyckeln för den organiserade konservatismen i Sverige heter inte starta nytt parti. Utan: legitimitet, känslighet och lojalitet. Den som tror någonting annat har redan räknat ut sig själv från den väg som leder till framgång för den svenska konservatismen. Vad gäller legitimiteten så är den helt enkelt inte tillgänglig för nya personer i ett nytt parti.

  31. 31 populisten november 4, 2007 kl. 0:58

    Omöjligt är det inte att nå makt genom att starta partier, men den svenska nutidshistorien lär oss att det är en ytterst vansklig väg till politiskt inflytande. De allra flesta har mysslyckats totalt (se bara på FI trots ett fullblodsproffs som Schyman i ledningen). Av de partier som bildats efter andra världskriget har bara Mp och KD lyckats etablera sig i rikspolitiken, men det tog dem ungefär två decenier att nå verkligt inflytande och makt.

    Tack vare två extremt karismatiska förgrundsfigurer lyckades visserligen Ny Demokrati ta sig in i riksdagen i expressfart. Men eftersom det var så mycket mer karisma än innehåll så blev det upp som en sol och ned som en pannkaka. Junilistan rönte samma öde i riksdagsvalet senast. Det är nog en sak att göra bra ifrån sig i ett ”enfrågeval” med 35% deltagande och en helt annan att få ett bra resultat i ett ”riktigt” val.

    Nya personer i ett nytt parti saknar så oändligt många saker som behövs för att bli ett etablerat parti som kan påverka: rikstäckande organisation, pengar, mediautrymme, partiaktiva (SD klarade ju t.ex. inte av att tillsätta alla sina mandat), osv, osv. Jag skulle kunna tänka mig att sammanföra flera av dessa saker till det du kallar legitimitet Söderbaum.

    Det finns antagligen flera vägar till framgång för den svenska konservatismen. Alla ligger inte heller inom ramen för partiväsendet. Kanske är det inte nödvändigt eller ens önskvärt att alla går längs samma väg. Det svåra är att se vilka vägar som är fel utifrån ens egna möjligheter och välja bort dessa.

    Det heter visserligen ”united we stand – divided we fall”, men ett träd kan stå starkt fast grenarna spretar åt olika håll. Det är ju den gemensamma stammen och roten som gör det starkt.

  32. 32 Identidem februari 25, 2008 kl. 2:50

    Intressant. Angående anarkokonservatism, kan jag erbjuda dig följande läsning:

    http://identidem.wordpress.com


  1. 1 Toleransens intolerans. « Otidsenliga Betraktelser Trackback vid oktober 26, 2007 kl. 16:35
  2. 2 Om konservatism i Sverige « kulturrevolution.se Trackback vid oktober 26, 2007 kl. 21:10
  3. 3 Framtidstanken - Accelererande förändring i en global ekonomi » Blog Archive » Konservatismen i framtidens Sverige Trackback vid oktober 27, 2007 kl. 14:24

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,014 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar