Tusenårig svensk tradition går i graven

Hänvisning

Bortsopandet av det svenska kulturarvet fortsätter. Senast i raden är att den svenska mynttillverkningen nu lämnar Sverige, efter 1000 år. Det var Olof Skötkonung (kung ca 995-1022) som var först med att prägla svenska mynt, närmare bestämt i Sigtuna. Han var f.ö. både den förste kungen över Svealand och Götaländerna och den förste kristne kungen (katolik). Mynttillverkningen som sådan utgör därmed i Sveriges historia markeringen för det svenska rikets grundande och självständighet, befäst genom kungamakten som alltsedan dess också (till skillnad från t.ex. Danmark) generation efter generation varit representerad på mynten i form av regerande konungs porträtt. Det är alltså inte någon direkt obetydlig tradition som det är fråga om. Men nu har det beslutats att tillverkningen av svenska mynt fortsättningsvis kommer att ske i Finland.

Det gamla uttrycket ”Finlands sak är vår” får en ny dimension, liksom Sverige får ytterligare en anledning att återerövra Finland.

Som traditionalist kan man inte ens skylla på att Finland tillhörde Sverige för 1000 år sedan, för det gjorde det inte. Åtgärden är rent marknadsekonomisk och innebär slutet för en tusenårig svensk tradition. Sverige kan inte ens tillverka sina egna pengar tillräckligt billigt – känn på den!

Man skulle också kunna uttrycka det så att den svenska kronan nu går till Finland. Men svenska mynt kommer fortsättningsvis varken att användas där eller hemma. It’s ”finnished”!

Om det finns någon fördel ur svensk-kulturell synpunkt som inte är strikt ekonomisk, så är det att finlandssvenskarna nu lär bli ännu stoltare över att vara just finlandssvenskar. Kanske bidrager det också till minskade motsättningar mellan de finska och svenska kulturerna på båda sidor om Östersjön.

Mera seriöst så är dock detta ett alldeles utmärkt exempel på värdet av nationell självständighet – att man inte ska göra sig beroende av ett annat land, särskilt inte ifråga om det allra viktigaste för det egna samhällssystemet.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

9 Responses to “Tusenårig svensk tradition går i graven”


  1. 1 Johan Stenberg november 3, 2007 kl. 15:11

    Eftersom jag är en hängiven myntälskare (samlare) så måste jag kommentera här.

    Jo, lite tråkigt är det ju att produktionen nu flyttas till Finland. Dock var det ju finländska Moneta som tidigare ägde företaget Myntverket och som alltså även tidigare skött myntpräglingen – så någon jätteförändring är det kanske inte.

    Ett ickekonservativt sidospår: Ända sedan vår nuvarande valuta (kronan) infördes i slutet av 1800-talet så har enkronorna haft samma storlek. Visserligen tillverkas de numera i kopparnickel istället för silver, men med tanke på att kronan är mycket mindre värd nu än tidigare så tycker jag att de kan minska storleken på enkronorna. Dessutom kan 50-öringarna med fördel tas ur bruk och 5-kronorna kan även de minskas i storlek och 20kr-mynt kan införas.

  2. 2 Jonas november 3, 2007 kl. 16:32

    Finns det snart något att överlåta till marknaden eller igenkänna oss vid?

    /orolig moderat

  3. 3 Söderbaum november 3, 2007 kl. 16:44

    Stenberg: Traditionen med krona har jag i och för sig inte så mycket till övers för, det var en bra idé med en gemensam skandinavisk valuta när det begav sig men kronan som sådan är ju på det viset inte svensk. Öret är däremot ursvenskt, och är väl såvitt jag förstår numera världens äldsta myntslag som fortfarande är i bruk. D.v.s. 50-öringarna har ett stort kulturellt värde att bevara.

  4. 4 dagelf november 3, 2007 kl. 19:47

    Var inte du för EMU, sa du Jakob?

  5. 5 Söderbaum november 3, 2007 kl. 20:01

    Dagelf: Visst är jag för EMU (numera, liksom före Eurovalet även om jag då röstade Nej). Jag tycker man ska införa en världsvaluta. Men det betyder inte att jag tycker att de svenska mynten ska präglas någon annanstans än i Sverige (finns väl ingenting som säger att svenska euro med kungen på skulle behöva präglas t.ex. i Bryssel?). Det betyder inte heller att jag inte skulle tycka att det vore en stor kulturell förlust att förlora öret, för det är klart att det är.

    I själva verket, även om åsikten inte passade in stilmässigt i detta inlägg, tycker jag att det nu inte finns något som helst skäl kvar att inte gå med fullt ut i EMU. Givet att vi får ha kvar kungen på mynten, förstås. Jag är också ganska säker på att just denna psykologiska effekt är ett av skälen till att staten nu outsourcar tillverkningen av de svenska pengarna till ett annat land. Varför inte byta valuta när pengarna i vår plånbok inte ens tillverkas i Sverige längre?

  6. 6 emanuel. november 3, 2007 kl. 21:57

    Inte för att EU skulle låta Sverige behålla något av det där i längden (krona/öre, kungabild, monarki, i den ordningen), eftersom dessa representerar den gamla nationen i stället för den nya. (Om man får vara lite paranoid)

  7. 7 populisten november 4, 2007 kl. 1:07

    Egentligen är ju detta rent praktiskt helt oviktigt. Som symbol är det dock ett tecken i tiden.

    Vad ”outsourcar” vi härnäst? Försvaret? Kungahuset? Vad finns kvar att kalla Sverige om 50 år?

  8. 8 Marthin november 4, 2007 kl. 17:01

    Nu är ju icke EMU-motståndet främst ett ogillande av främmande mynt och sedlar, det är ”något” djupare än så. En enorm penningpolitisk zon är man med all förnuftighet mycket skeptisk till, då en Europeisk centralbank enbart syftar till >EU:s< ekonomiska stabilitet; zonen kommer således icke att ha spännvidd för olikhet i välstånd, och det kommer oundvikligen leda till en utplaning i sann socialistanda.

    Om det tar 10, 20, 50, 100 eller 200 år är mindre viktigt. Det är ändock förkastligt, och icke helt grundlöst att med det uttala; varför ens bana väg till vad som riskerar att ge Marx rätt..?.

    (För varje inskeppning av nationsnyckelprodukt, utskeppas en bit frihet. Man blir i slutänden icke friare än vad exportnationen tillåter; främst applicerbart på drivmedel (energi), föda, försvarsmateriel, och liknande.)

  9. 9 Söderbaum november 5, 2007 kl. 12:36

    Marthin: De allra flesta svenskar har ingen aning ens om vad ”penningpolitik” ÄR, eller vad som skiljer det från ”finanspolitik” – eller för den delen ”valutapolitik”. Det är helt fel som du tror att en gemensam europeisk valuta inte medför en spännvidd för olikhet i välstånd. Därmed inte sagt att motsatsen är det förväntade resultatet. Sambandet är snarare kopplat till vilken euro-kurs vi ersätter kronan med, och vilka förutsättningar vi har och vilka förutsättningar våra egna politiker skapar för företagande m.m.

    Följaktligen blir det hela för den stora folkmassan reducerat till en fråga om motstånd mot förändringar och sentimentala föreställningar. Som konservativ har jag förstås inget emot att beslut grundar sig på detta. Men så är det. Lösningen heter upplysningsverksamhet, så att folket åtminstone kan göra ett kvalificerat eget val. Men då räcker det förstås inte med att idka reell upplysning bara ett par veckor innan valet som fallet var i EMU-valet. OBS att opinionsbildning INTE är detsamma som upplysning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,951 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar