Irrationellt att skaffa barn?

IRRATIONELLT ATT SKAFFA BARN ?

En av bloggens läsare ger på sin blogg intressanta perspektiv på det här med barnafödande. Det är av två skäl irrationellt i dagens samhälle att skaffa barn. För det första är det inte ekonomiskt försvarbart att skaffa barn – att ha ett barn kostar 1,2-1,5 miljoner upp till det år det fyller 18, och två barn kostar (enligt läsarkommentaren; men jag är själv osäker på om det kan stämma) 3,0-3,5 miljoner. Lägg till det att de flesta föräldrar idag inte kan med att begära att deras 18-åringar försörjer sig själva, utan fortsätter att försörja dem – och genomsnittsåldern för att flytta hemifrån är över 20 år.

För det andra är en förälder statistiskt sett olyckligare än en icke-förälder. Och ju fler barn man skaffar, desto olyckligare blir man tydligen enligt någon undersökning.

Detta fordrar förstås några kommentarer från min sida.

I dagens samhälle, där man får inpräntat i sig sedan barnsben att man är en misslyckad människa om man inte uppnår ett betydande mått av självförverkligande (i jämförlig nivå med omgivningen…), är det lätt att förstå att inte bara män utan även kvinnor känner sig bundna på ett negativt sätt av att ha barn. I synnerhet så, eftersom feminismen propagerar att allt arbete i hemmet är någonting negativt – särskilt för kvinnor.

Samhället har naturligtvis under dessa förhållanden desto större anledning att lyfta fram familjerna och underlätta för familjebildning. Ett samhälle överlever helt enkelt inte långsiktigt om dess invånare dör ut. Det gäller ÄVEN om massvis av invandrare flyttar in. Man kan inte ha ett samhälle befolkat av individer. I synnerhet inte när dessa blir så gamla att de inte kan taga hand om sig själva. Ett samhälle av individer medför också en mycket stor press på att dessa ska (få)jobba i första hand för sin egen skull, snarare än för det allmänna bästa. Både människorna och Staten förlorar på det.

Om familjebildning upplev som en ekonomisk belastning bör man inte vända sig emot familjen som fenomen – utan mot Staten! Varför inte låta Staten ersätta familjerna med motsvarande schabloniserat belopp som det kostar att uppfostra barn? Nej, inte med bidrag – utan med avdrag. Det ger också goda incitament för singlarna (med ofta ett ganska lösaktigt och socialt destruktigt leverne) att bilda familj, och överhuvudtaget för medborgarna att verka för någonting högre än dem själva. Ett stort problem, som berörts ovan, är ju just att i dagens samhälle där all status mäts i pengar är det svårare än eljest att bli lycklig av att göra någonting bra för någon annan (t.ex. sina egna, av naturen både bångstyriga och med tendens att verka otacksamma, barn).

Familjen borde vara varje människas främsta stolthet. Det är kärlek. Det är gemenskap. Det är nu, igår och imorgon i en och samma underbara skapelse. Det är genom familjen och familjebildningen som vi växer som människor, lär oss att stötta varandra och att dela varandras glädje och sorg. Det är överhuvudtaget i familjen som vi lär oss vad glädje och sorg, kärlek och omtanke är och innebär. Din familj är Du, mer än din självbild, och det är ditt avtryck i historien.

Den dag Du går på att familjen är underordnad Din ekonomi och Din omedelbara behovstillfredsställelse, den dagen har Du förlorat Din egen framtid utan att Du ens förstår det. Varje människa är en länk mellan det förflutna och framtiden, och en sammanhållen familj är det bästa sättet att stärka varje länk. Familjen är ovärderlig och oersättlig – för alla människor, och för alla samhällen. Lycka är att ha en välmående familj. Och det ska aldrig behöva vara en ekonomisk fråga om man kan skaffa egna barn.

Älska Din familj, vårda den ömt och slut upp bakom en politik för Sveriges familjer!

Mer om värdet att värna familjen:
Söderbaum inleder ny konservativ programserie

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

10 Responses to “Irrationellt att skaffa barn?”


  1. 1 Howard Hughes april 9, 2008 kl. 22:20

    Hade vi inte en genomsocialistisk stat då skulle familjebildning inte vara något problem…
    Men att nu när vi har det, lägga fram social ingenjörkonst med avdrag för familjer och prat om att singlarna, enligt dig, har ett ”ganska lösaktigt och socialt destruktigt leverne” känns knappast rätt.
    Vad har du för källor om att singlar lever så? Är förresten inte ”lösaktigt” och ”socialt destruktivt” din subjektiva uppfattning om deras liv? De bör få leva sitt liv som de önskar?

    Och sist: har du själv familj, herr Söderbaum?

  2. 2 Michaël Lehman april 10, 2008 kl. 13:43

    Så singlar har alltså »ofta ett ganska lösaktigt och socialt destruktigt [sic!] leverne»? I rest my case… Over and out!

  3. 3 Söderbaum april 10, 2008 kl. 17:41

    Hughes: Att ha lösa sexuella förbindelser, och att eftersträva omedelbar behovstillfredsställelse och leva ut stundens njutningar, är socialt destruktiva beteenden. Bara så vi har referensramarna klara för oss. Hänvisas också till mitt svar till Lehman.

    Jag har inga barn, om det är vad du undrar. Men jag har haft den stora lyckan att växa upp med en familj som alltid hållit samman.

    Lehman: Jag för min del gör skillnad på singelliv och liv som ensamstående. What about you?

  4. 4 Howard Hughes april 10, 2008 kl. 20:04

    ”Att ha lösa sexuella förbindelser, och att eftersträva omedelbar behovstillfredsställelse och leva ut stundens njutningar,”
    Och vem säger att singlar per definationen gör så?

    ”är socialt destruktiva beteenden. ”
    Det beror nog på vilka kretsar man rör sig i.

  5. 5 Michaël Lehman april 10, 2008 kl. 21:15

    Du vet, vad jag avser med min kommentar. Jag är så hjärtligt trött på din fördömande moralism. Den stjälper konservatismen mer än den hjälper. Och din senaste kommentar till Howard Hughes leder enbart till, att vi kommer än längre ifrån varandra.

  6. 6 Tobias april 11, 2008 kl. 13:12

    ”Nej, inte med bidrag – utan med avdrag. Det ger också goda incitament för singlarna (med ofta ett ganska lösaktigt och socialt destruktigt leverne) att bilda familj, och överhuvudtaget för medborgarna att verka för någonting högre än dem själva.”

    Om poängen är att inte sätta individen och ekonomin högst, varför skall man då uppmuntra människor att bilda familj av ekonomiska skäl?

  7. 7 Howard Hughes april 11, 2008 kl. 13:43

    Tobias: Riktigt skarp kommentar, måste jag säga. =)

  8. 8 Söderbaum april 11, 2008 kl. 16:51

    Tobias: ”Om poängen är att inte sätta individen och ekonomin högst, varför skall man då uppmuntra människor att bilda familj av ekonomiska skäl?”

    Jag förstår din invändning av princip. Men är den verkligen giltig i det här sammanhanget? Enligt mitt förslag tjänar ju inte någon på att bilda familj. Men man tjänar inte heller på att avstå.

  9. 9 johannes Jäger april 18, 2008 kl. 12:19

    en blogg, ny för mig….radikal konservativ….gott att läsa.

  10. 10 Mattias april 22, 2008 kl. 23:05

    Visst är det irrationellt att skaffa barn, hmm få barn, men å andra sidan är det vackra och sköna i tillvaron irrationellt.

    Lycklig och ibland frustrerad far


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 963,753 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar