Föraktet mot de borgerliga kärnväljarna

I ett ledarstick i SvD den 22 juni talar PJ Anders Linder om den kris som De Nya Moderaterna utsätter sig själva för under parollen ”vi är inte längre det parti vi en gång var”. Nej, det är förstås alldeles riktigt. Det nya nu är ju att BÅDE liberaler och konservativa vänder sig ifrån De Nya Moderaterna, samtidigt som partiet sparkar stenhårt mot de väljare som alltid tänkt ”jag röstar på moderaterna, för det har vi alltid gjort och i min familj har vi aldrig brytt oss om ideologier” (d.v.s. väljare som gillar låga skatter, försvaret och värnandet om den enskildes frihet och integritet). Kvar blir de typer jag såg befolka MUF för tiotalet år sedan, som tycker det är ”häftigt” att vara moderat men i själva verkat knappast har några moderata värderingar (annat än i vulgariserad form som Ayn Rand, USA-bombning och total sexuell frihet). I sammanhanget kan väl för all del noteras att språkligt står själva ordet ”moderat” i motsats till ordet ”liberal”. Min vurm för den västerländska värdegrunden och familjen ledde mig förvisso till Kristdemokraterna, och därmed också brott med familjetraditionen att rösta med moderaterna och att inte bry sig närmare om politiken.

Problemet begränsar sig dock inte till moderaterna. Samtliga allianspartier sparkar i själva verket på sina kärnväljare. Hur liberal är Folkpartiets skolpolitik, där förslaget att polisen ska hämta skolkande elever är det senaste? Hur många bönder i Sverige stödjer egentligen Centerpartiets agenda för nyliberalism och globalisering? Och hur många av Kristdemokraternas kärnväljare uppskattar att deras parti nu driver på mot fler aborter, könsneutrala äktenskap och höjd bensinskatt?

Det finns förstås flera perspektiv som är relevanta ifråga om moderaternas utveckling och när det började gå utför. I allmänhet räknar ju vi konservativa Gösta Bohman som den som inledde vägen åt fel håll. För många av oss personifierade Anders Björck, som en sista spillra, det vi tyckt har gått förlorat för länge sedan. Nu personifierar de borgerliga partiledarna onekligen var för sig ett avgörande paradigmskifte i den egna partipolitiken. Detta är mycket intressant, och att det händer simultant kommer otvivelaktigt att prägla svensk politik framöver.

Efter riksdagsvalen 2010 och 2014 kommer det politiska landskapet i Sverige att vara fullständigt oigenkännligt. Förhoppningsvis innebär det i alla fall att den svenska samhällsdebatten får förnyad fart, och nu till slut lämnar bakom sig de gamla floskler som man stått och stampat i sedan 1930-talet. Sverige har länge behövt en politisk nytändning, och nu står den för dörren. Det jag bävar för är att det kommer att ske okontrollerat och med verbala skyttegravskrig eftersom Alliansen både stänger ute och samtidigt inte (naturligtvis!) kan tolerera att stora delar av den förväntade väljarkåren vänder sig åt helt andra och mindre trovärdiga alternativ.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

3 Responses to “Föraktet mot de borgerliga kärnväljarna”


  1. 1 Aloysius juni 25, 2008 kl. 1:46

    Ungefär samma förakt som samtliga riksdagspartier visar etniska svenskar. Inte så konstigt, heller: förakt är som smitta – det sprider sig. Och den medie- och politikerklass som vuxit fram föraktar allt som inte som den själv, vilket är det mesta, och i princip allt som är sunt och gott.

    Det egendomliga ligger egentligen i att det finns sådana som du, Jakob – som vad som än händer envist stöder de borgerliga partierna oavsett deras svek. Och det vet de: de kan til syvende og sist alltid lita på din och de dinas röst. Utan att fördenskull behöva svika sitt eget Sverige-föraktande frälse. Och därmed är räknestycket inte svårt för dem…

    Nå ja, så länge som SD och ND (inte för att du llr ha läst deras partiprogram – det behövs inte när man vet att de är odjur) kan hållas för pestsmittade, är det viktigaste uppnått. Inte sant?

  2. 2 populisten juni 25, 2008 kl. 17:05

    Söderbaum, jag har ibland funderat på vad som egentligen har fått liberaler och konservativa att formera en gemenskap vi kallar borgerlighet. Det finns naturligtvis flera svar men ett viktigt är nog den delade grundsynen att samhället finns till för medborgarna och inte tvärt om. I flera frågor har nu regeringen Reinfeldt lyckats med konststycket att utmana just denna grundsyn vilket inte bara lyckas reta upp både liberala och konservativa borgare i sakfrågan utan dessutom attackerar själva det kitt som vi är överens om och som definierar oss politiskt. FRA-lagen är bara det senaste och mest flagranta exemplet på att Reinfeldt (och Borg) inte verkar dela denna borgerliga grundsyn. Tacka sjutton för att vi borgerliga kärnväljare blir vansinniga.

    Din optimism inför framtiden är uppfriskande och fortsätter det så här lär det politiska landskapet efter valet 2010 vara rejält tilltuffsat. Den borgerliga katastrofen har alla möjligheter att nå rent episka proportioner, valdeltagandet lär sjunka, blankrösterna öka, SD lär komma in i riksdagen och det skulle inte vara helt otänkbart att piratpartiet gör det också om piraterna lyckas hålla liv i FRA-debatten. Frågan är om en helt ny borgerlighet kan resa sig ur askan? Och hur lång tid det tar innan den är redå att ta över efter det sjunkande vänsterskeppet?

  3. 3 Sverker juli 10, 2008 kl. 17:10

    ”on the left side there is nothing right, on the

    right side there is nothing left”.

    citat okänd


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 960,129 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar