Konservativ estetik

KONSERVATIV ESTETIK

Konsten är oerhört viktig för vår förståelse av oss själva, för våra känslor och våra tankemönster. Jag tänkte i det följande utforska förutsättningarna för en framställning som kan betecknas ”konservativ”, och jag försöker göra det i relation till andra politiska konstformer som jag känner till. Mig veterligt finns ingen erkänd specifikt ”konservativ” konstart, även om det finns såväl socialistiska och liberala som fascistiska konstarter. Förutsättningen för en konstart är en enhetlig estetik, vilket alltså blir undersökningens primärsyfte att försöka sätta fingret på för konservatismens räkning.

Konservatismens position i konsten

I det kommunistiska Sovjet utvecklade man en utpräglat socialistisk konstart som kännetecknades av arbetarideal, kamp och grovhet. Även fascismen har sin konstart med inslag av orubblig makt, elitism och skrämsel. På samma vis kan förmodligen sägas att det är den liberala konstarten som dominerar västvärlden idag – den obundna och allförlåtande strömningen inom konsten. Idag kan i stort sett vad som helst betecknas som ”konst”, vilket också betyder att själva förståelsen av konsten som sådan håller på att gå förlorad.

Edmund Burke har i sitt allra första publicerade verk ”A Philosophical Enquiry Into the Origin of Our Ideas of the Sublime and Beautiful” (1757) utvecklat sina tankar om de, som han menar, universella grundförutsättningarna för att förstå sig på konst. Att försvara det kanoniska torde därför även på konstens område vara konservatismens huvuduppgift, och det är lätt att se i relation till den liberala konsten att den konservativa snarare ansluter sig till traditionen med mästare som lärs upp av mästare, att det är i detta som konsten finner sin kännetecknande exklusivitet, snarare än i att den helt saknar influenser från andra konstnärer.

En konservativ estetik?

Men varför inte gå ett steg längre, och i jämförelse med den utpräglade socialistiska konsten respektive postmodernismens utpräglat liberala konst försöka sätta fingret på vad som är, eller skulle kunna betecknas som, ”konservativ konst”?

Det måste alltså, tänker jag, vara en konstart som till sin form, essens och budskap andas konservatismens ideal och strävan. Den ska också ha en fostrande inverkan på betraktaren, vilket förmodligen är definitionen på just politisk konst och form. Den konservativa konstartens syfte är alltså att hos betraktaren locka och frammana för det första en bättre personlig karaktär, och för det andra en respekt för det gamla och för det storartade.

Redan i detta måste konstarten som grundprincip, för att kunna kvalificera sig som ”konservativ”, skildra konkret och idealiskt. Inte abstrakt eller primitivt, eftersom sådant har en relativiserande inverkan på betraktaren snarare än en normerande. Väl att märka kan det enkla vara lika så bra och kanske genialiskt som det sofistikerade, men det bör hos betraktaren inge en viss uppriktig vördnad (absolut inte uppgivenhet!).

Framställningsmässigt gäller färg och kontraster, i kombination med renhet. Inte gråhet, och inte med för mycket makt åt de mindre betydelsefulla detaljerna i helheten. Det vackra, eleganta och mäktiga är eftersträvansvärt, men utan prålighet (utom i kungliga sammanhang) eller vulgaritet (utom för att väcka vämjelse). På samma sätt hör det gemytliga och tama hemma i den konservativa framställningen, men aldrig det tråkiga.

Den konservativa bildkonstens föremål

En konstart som omfattar alltifrån bildkonst till arkitektur och formgivning. Jag vill också säga någonting om bildkonsten, d.v.s. i huvudsak framställningar av människa och miljö. För den konservativa bildkonsten måste det vara avgörande att markera människans kulturella förmåga i kontrast till naturens vildhet. Den mänskliga storheten ska framhållas. Centralt är att skildra människans ansvar i termer av den vuxnes mognad och barnets omognad; livets allvar (liv och död); anständighet och respekt; samt det goda exemplet och föredömet, liksom hur illa det kan gå för det dåliga exemplet.

Historiemedvetenhet, romantik och idealism är härvidlag viktiga teman. I framställningen av människor specifikt, är det också viktigt att lyfta fram samhörighet och uttryck för det identitetsskapande.

Avslutningsvis några bildförslag på konservativ estetik, ställt i kontrast:

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

9 Responses to “Konservativ estetik”


  1. 1 Niclas september 11, 2008 kl. 10:59

    Så annorlunda man kan se på saker och ting.

    Vidare undrar jag vad du menar med ”liberal konst”. Liberalismen är en politisk teori om statens roll och uppgift och har inget att säga om människors konstpreferenser.

  2. 2 Lars september 11, 2008 kl. 12:37

    En mycket viktig men förbisedd fråga i Sverige. Konst och arkitektur har här sedan Stockholmsutställningen 1930 varit socialistiskt och liberal. Konst- och arkitekthögskolor lär enbart ut modernism medan traditionalism får skötas av glada amatörer som i sin inkompetens får agera falska bevis på att traditionalism inte fungerar.

  3. 3 Söderbaum september 11, 2008 kl. 15:35

    Niclas: Liberalismens strävan är frihet och befrielse, och självklart kan sådana strävanden också omsättas i konst, arkitektur och för all del även musik (på så vis är ju rockmusik mycket liberalare till sin form än klassisk orkestermusik, liksom Mozart var liberalare och mer normifrågasättande i sitt skapande än sina samtida kompositörskollegor).

    Jag menar att modernismens essens är att propagera frihet från traditionerna i kombination med konformitet – modernismen är ju mycket riktigt också socialdemokratins och liberalismens samarbete inom både konst och politik. Den postmoderna konstens essens är att propagera frihet från alla normer, och är därmed en rent liberal konstart som gör upp med både konservatismens traditionstänkande och socialismens konformismtänkande.

  4. 4 viaveritasvita september 11, 2008 kl. 17:05

    Haha, trodde du gillade Anna-Nicole Smith
    :P!

  5. 5 Howard Hughes september 11, 2008 kl. 19:09

    Intressant post.
    Personligen föredrar jag dock mer abstrakta och postmodernistiska verk, antagligen min liberala sida som skiner igenom… 😉
    Med det sagt så tycker jag också att du jämför dina konservativa exempel med kanske inte den mest högstående konsten från motståndarsidorna…

  6. 6 adde september 11, 2008 kl. 19:22

    Jag tycker att Caspar David Friedrich är ett bra exempel på en konservativ konstnär.

    http://www.shafe.co.uk/art/19thC_Landscape_and_Nationalism.asp

  7. 7 Söderbaum september 11, 2008 kl. 19:47

    adde: Det var inte mycket Caspar David Friedrich-målningar på den där sidan… men jag kan hålla med om att hans mest kända verk Vandraren över dimhavet (en icke-högreståndsperson som i målningen ter sig som en furste i naturen se http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Caspar_David_Friedrich_032.jpg) är en tavla som hör hemma inom vad jag betecknar som ”den konservativa konstarten”. Det gör väl i och för sig alla nationalromantiska målningar, men det är inte alls det som är poängen med Vandraren över dimhavet. Caspar David Friedrich var dessutom svensk, född och död i dåvarande svenska Pommern. Kul att se honom nämnas i sammanhanget. 🙂

  8. 8 emanuel. september 12, 2008 kl. 8:53

    http://www.artrenewal.org/articles/Philosophy/philosophy1.asp#name
    På lång sikt är förkastandet av modernismen centralt, för politiken och framförallt människan. Inom arkitekturen verkar kollektivisering osv fortfarande vara lika inne som på 30-talet.

  9. 9 Gabriel september 13, 2008 kl. 10:18

    Det där med modernism tror jag är en rörelse som börjar avta något. I sverige börjar ju retrogardismen vinna fler och fler anhängare, och i Norge som alltid varit mer konservativt lagd finns målare som Odd Nerdum och Frie Kunster, se http://www.friekunster.no
    Ser dock inget politiskt i att konsten är som den är, det sker genom en naturlig växelverkan. Modernismen uppstod som reaktion på den gängse målartraditionen och var väl en naturlig utveckling från de normer som bröts i och med franska målartraditioner under 1800-talet. Och nu har modernismen urvattnats och en naturligt tillbakablickande mot det klassiska hantverket sker. Man blir ju lite trött på dessa eviga abstrakta linjer och fält som enbart ska fyllas i med postmoderna teorier för att fungera som ”konstverk”. En bra bok i sammanhanget är ”Kritik av den negativa uppbyggligheten” av Frederik Stjernfelt och Søren Ulrik Thomsen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 970,561 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar