Exemplet FRA & bloggarnas makt

Den svenska demokratin är uppbyggd kring partiväsendet. Partiväsendet bygger på att medborgarna är långvarigt aktiva DELTAGARE i det politiska livet, medan de flesta medborgare i själva verket snarare är ÅSKÅDARE. Detta faktum (man kan knappast kalla det för en utveckling) har renderat vad jag kallar en TOP-DOWN-DEMOKRATI, där opinionsbildarna bestämmer vad som är OK att tycka och vad medborgarna helst ska tycka. På detta reagerar medborgarna instinktivt med politikerförakt, och partierna befolkas av människor som vill tjäna sitt dagliga bröd – så alla politiker eftersträvar att vara så lite föraktade som möjligt. Det är väl i princip bra, men blir i praktiken helt fel eftersom det innebär att politikerna fjärmar sig ännu mer från medborgarnas egentliga åsikter och samlas i mitten av ett redan alltför begränsat höger-vänsterfält.

Därför har FRA-frågan kunnat segla upp som exempel på att vi är på väg in i en ny era, med nya former för politiken. Kritiken mot FRA-lagen har nämligen kommit från en ohelig allians mot ”det politiska etablissemanget”, bestående av ledarskribenter, BLOGGARE och näringslivet (som insett att de riskerar ekonomisk förlust om de inte står på de förras sida). FRA-frågan visar alltså både hur folkfrånvända våra politiker är (sossarna röstade emot, men det var ju i huvudsak den förra socialdemokratiska regeringens egna förslag som Alliansen nu drev igenom!), hur viktigt det framför allt är att skrika högt för att bli hörsammad i denna s.k. demokrati, hur förlegad höger-vänsterskalan är, och hur lätt det är att skada hela politikerkårens rykte. FRA-frågan är dessutom exempel på en helt ny typ av OPINIONSBILDNING.

Ändå landar professorn i statskunskap Marie Demker både i en helt annan analys och i helt andra slutsatser, fastän hon i sin artikel i SvD berör de flesta av huvudpunkterna ovan. Hon slår fast att alla svenskar, särskilt bloggare, är liberaler och att det var därför ett dylikt samarbete kunde uppstå mot regeringen. Har professorn missat att i riksdagen sitter nästan uteslutande socialister och liberaler, och att samtliga liberaler i riksdagen ingår i den regering som nu klubbat FRA-förslaget? Utan jämförelser i övrigt noterar jag från min horisont att konservativa (som alltså varken är liberaler eller socialister) i denna sak stod på samma sida som Ung Vänster. Däremot håller jag med Demker i att det spelade roll att det var Alliansens egna väljare som framför allt opponerade sig i bloggosfären, och därifrån är det förvisso inte långt till det taktiska ställningstagandet från vänsterblocket att vilja liera sig med Alliansens väljare mot Alliansen (min bedömning). Jag delar inte heller Demkers uppfattning att partiväsendet har visat god förmåga genom åren att kunna anpassa sig efter nya demokratiska behov, åtminstone inte i så måtto att vi närmat oss en BOTTOM-UP-DEMOKRATI – en sådan modell har vi snarare fjärmat oss ifrån under de senaste 50 åren. Att riksdagen i praktiken har förlorat all sin makt är väl nog bevis på detta, tänker jag.

Slutligen håller jag med Marie Demker om att bloggarna i detta har visat sin genomslagskraft. I detta missar hon dock fullständigt den verkliga betydelsen av sitt eget påstående. Hon talar om att politiken äger rum och tar form kring olika KONFLIKTLINJER, som hon också ger exempel på. Så det allra viktigaste måste ju ändå vara att en oberoende politisk opinionsbildare – bloggosfären – nu år 2008 på allvar har utmanat de konventionella strukturerna både för politik och opinionsbildning. Vi har alltså till slut fått en tydlig konfliktlinje mellan partipropaganda och oberoende opinionsbildning, där Internets frihet och obegränsade möjligheter till både opinionsbildning och interaktivitet pekar tydligt i riktning mot att den oberoende opinionsbildningen har slagit rot i samhällsdebatten och framöver ständigt har förmågan att utmana de etablerade politiska uppfattningarna och tankemönstren. Dessvärre betyder det också att vi tar ännu ett steg in i den postmoderna eran, där alla normer sakta men säkert upplöses.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

3 Responses to “Exemplet FRA & bloggarnas makt”


  1. 1 Populisten september 14, 2008 kl. 0:08

    Kan inte en anledning att somliga som Demker går bort sig i denna fråga vara att de inte ser sprickan mellan politiker och väljare? Om man som jag ser Sverige som ett klassamhälle bestående av två klasser, politiker (inklusive mer eller mindre politiska tjänstemän i statsapparaten) och medborgare, så är är FRA-debatten inte alls konstig. Den första klassen sätter natuligt samhällsaparatens behov helt i fokus och självklart finns det bara fördelar för den med att avlyssna medborgarna. Medborgarna sätter sina egna intressen i fokus och vill då inte bli avlyssnade om det inte är alldeles nödvändigt. Skiljelinjen går då alltså inte alls efter några ideologiska linjer.

  2. 2 Robsten september 14, 2008 kl. 7:41

    -”TOP-DOWN-DEMOKRATI, där opinionsbildarna bestämmer vad som är OK att tycka och vad medborgarna helst ska tycka.”-

    Precis de har bestämt att vi skall tycke det är humant med en generös (läs slapp) flyktingpolitik. Inget rikisdagsparti sticker ut i frågan och den enskilda mednorgare som tycker något annat brännmärks. Kan du inte se käre Söderbaum att denna fråga är det tydligaste exemplet på just det du skriver?

  3. 3 Marthin september 15, 2008 kl. 17:07

    Snacka FRA..? Nåde den som trycker på fel knapp då det så kallade ”Lissabonfördraget” ratificeras inom kort. Där kan vi tala om ”TOP-DOWN-DEMOKRATI”..!

    TVI!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 967,082 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar