En modern svensk konservatism

Sverige är ett av världens modernaste länder, ett av de länder där modernitet hyllas allra mest okritiskt och där traditioner tillmäts minst värde. Kort sagt – Sverige är ett av världens minst konservativa länder. Själva ordet ’konservativ’ har i Sverige mer blivit ett allmänt skällsord för tröga, motsträviga individer, än beteckningen för en politisk ideologi.

Konservatism i svenska partier

Så har också den politiska konservatismen länge fört en tynande tillvaro i Sverige. Högerpartiet var traditionellt de konservativas politiska hemvist i Sverige. Under efterkrigstidens första decennier fann konservatismen i Högerpartiet en fruktbar allians med liberalismen. Till traditionella konservativa värden som kungamakt, försvar och kyrka lades värden som ditintills mest förknippats med liberalerna, en uppslutning kring den politiska demokratin och marknadsekonomin.

Detta var dock en tid av total socialdemokratisk dominans i svensk politik och de liberalkonservativa idéerna fick föga genomslag. Med tiden kom också de liberala idéerna att mer och mer tränga tillbaka de konservativa i Högerpartiet. Ett tecken på detta blev bildandet av Kristen Demokratisk Samling i början på 60-talet, en reaktion på bristande uppslutning kring social- och moralkonservativa värden hos övriga partier, inklusive Högern.

Den verkliga förändringen kom dock i slutet av 60-talet. Den tidens allmänna radikalisering medförde stora motgångar för högern, som nu både bytte namn och politik. Nyliberalismen, en extrem fokusering på marknadsekonomin, medan mera konservativa värden fick stå tillbaka, tog sakta sitt grepp om moderaterna. En första borgerlig regeringsperiod 1976-82 ägnades mest åt att försöka överträffa Socialdemokraterna i att vara goda Socialdemokrater.

När de borgerliga 1991 åter fick chansen att regera var det under ledning av de nyliberala moderaterna, men i samverkan med det socialkonservativa kristdemokratiska parti som nu för första gången av egen kraft svept in i Riksdagen. De borgerliga åren till 1994 blev svåra, tyngda av en internationell recession. Trots detta genomfördes många viktiga reformer främst på det ekonomiska området.

Det moderata katastrofvalet 2002 innebar en ny omprövning och en ny politisk omorientering. Nu skulle partiet bli det nya arbetarepartiet. Inte bara konservativa värden, utan även många nyliberala, kastades nu på historiens skräphög. Den borgerliga valsegern 2006 visade sig i mångt och mycket bara innebära att nya partier och nya ministrar fortsatte att förvalta en socialdemokratisk politik.

En ny konservatism

Denna ur konservativ synvinkel dystra bild till trots har den senaste femårsperioden blivit något av en konservativ renässans i Sverige. På ett samhälleligt plan syns många tecken på att mera konservativa värden sprider sig i samhället. På område efter område blir den allt vidare klyftan, mellan den vanliga människans verklighet och de utopiska politiska ideal som en socialliberal politisk elit driver, synlig.

Förvisso är svensken materiellt rikare nu än någonsin tidigare. Inte desto mindre tycks vi må allt sämre. Sjukskrivningarna skjuter i höjden. Inte minst det nya fenomenet utbrändhet är ett tecken på att många mår dåligt. Konsumtionen av både alkohol och antidepressiva mediciner skjuter i höjden. Värst mår barnen och ungdomarna. Kriminaliteten blir allt råare och mera utbredd. Internationella jämförelser pekar ut den svenska skolan som sämst på det mesta, och riktigt ”bra” endast på skolk och störningar i klassrummet.

Med världens högsta skatter, världens mest utbyggda offentliga sektor, och världens mest flata inställning till allt från ohövlighet, via skolk och småbrottslighet till grov kriminalitet börjar det bli uppenbart att mer flum och mer välfärdsstat inte kan lösa problemet, det ÄR problemet. I en rad sakfrågor, från vårdnadsbidrag till betyg och polisskydd, visar opinionsundersökningar på stort stöd för traditionellt konservativa ståndpunkter.

Det finns kort sagt en politisk potential för det svenska parti som väljer att flytta in i det partipolitiska tomrum som konservatismen idag utgör. Vem det bli återstår att se. Moderaterna verkar ju fortfarande på väg i en helt annan riktning. Kristdemokraterna, den annars mest uppenbara kandidaten, tycks tveka. Starka frikyrkliga och tredje världen romantiska krafter håller emot och vill snarare föra partiet mot en politisk vänsterposition i många frågor. Ironiskt nog är kanske Folkpartiet Liberalerna Sveriges idag mest konservativa parti. Med en tydlig uppslutning kring de västliga demokratierna och en inriktning på krav både inom t.ex. skola och invandring visar de åtminstone vissa tecken i den riktningen.

Mardrömmen, för såväl borgerligheten, som konservatismen, vore om Sverigedemokraterna tilläts ge sken av att ha parkerat i det konservativa fältet, samtidigt som alla borgerliga partier trängs i den socialliberala ringhörnan. Ett Sd som tillåts knycka mera konservativt sinnade borgerliga väljare skulle definitivt punktera hoppet om en borgerlig regering efter nästa val.

För oss konservativa skulle ödet bli än värre. Politisk isolering och peststämpel för decennier bleve vår lott. Kampen om att definiera den uppvaknande svenska konservatismen skulle då vinnas av de nationella krafter som vill knyta till sig konservatismen som en intoleransens och inskränkthetens ideologi, istället för att fortsätta utvecklas till en modern och medkännande konservatism, som värnar den enskilda människan och de små gemenskaperna mot utopiska systembyggare, utifrån de förutsättningar som står till buds i en allt mer internationaliserad tillvaro.

En konservativ borgerlighet

Inför valet 2006 var allianspartierna föredömliga i sitt arbete att mejsla fram en enad politisk plattform, vilket sannolikt bidrog till valsegern. I regeringsställning har det dock visat sig att man brustit på ett annat område. Man har varit sämre på att enas om vad man är oense om. Följden har blivit en politisk stil som i sina värsta stunder för tankarna till godsägare Persson, Han Som Bestämmer, ni minns.

Partier som ständigt blivit överkörda, främst Kd, har misslyckats att förklara för sina väljare att man faktiskt stått fast vid sina värderingar, men tvingats ge sig för övermakten. Istället har man låtit påskina att man faktiskt uppskattat de beslut ens väljare faktiskt avskyr.

Jag tror att allianspartierna behöver bli bättre på att fördela rollerna mellan sig, att enas om hur man är oense, och att till nästa val presentera en gemensam huvudlinje, men också fyra (?) tydliga nyanser inom denna huvudlinje som väljarna får ta ställning till. På så sätt kan man få fler borgerliga väljare att åter känna sig hemma hos alliansen, samtidigt som valresultatet faktiskt kan ge en fingervisning om var den politiska tyngdpunkten skall ligga.

Min ambition är att under den kommande tiden, försöka skissa på hur en borgerligt konservativ nyans skulle kunna se ut. Vilka frågor bör ligga i fokus för ett sådant alternativ? Vilka ställningstaganden i viktiga frågor kan sägas vara den moderna konservatismens? Uppgiften är inte helt lätt, eftersom konservatismen tagit så lång semester från den svenska politiska verkligheten. Förebilden kommer sannolikt främst att ligga i den anglosaxiska konservatismen som till skillnad från den svenska haft en livaktig utveckling och som jag personligen har stor sympati för, men applicerat på svenska förhållanden, måste den också anpassas till svenska förhållanden.

Förutom detta långsiktiga projekt, som väl i ärlighetens namn har sikte på att borgerligheten skall kunna återerövra makten 2014, och att konservatismen skall få ett större genomslag då än vad den fått i dagens regering, kommer mera dagsaktuella frågor att kommenteras. Tyngdpunkten kommer sannolikt att ligga på utrikes- och säkerhetspolitik, utbildning, brott och straff, ekonomisk politik och civilsamhället, men inget område är fredat.

Seriösa kommentarer är hjärtligt välkomna. Jag hävdar på intet sätt att jag sitter inne med hela sanningen, och lika mycket som jag hoppas på att så ett och annat frö i huvudet på läsekretsen hoppas jag få goda idéer tillbaka som kan vidga min förståelse för den komplexa organism vårt samhälle utgör, och för de önskningar, idéer, drömmar och farhågor som rör sig i huvudet på de personer som befolkar Konungariket Sverige.

Patrik M

Annonser

10 Responses to “En modern svensk konservatism”


  1. 1 Joakim Larsson september 16, 2008 kl. 18:37

    Ingen skulle vara gladare än jag om det socialkonservativa arvet hade haft ett större genomslag i etablerade partier. Så ser dock verkligheten inte ut. Den som är lagd åt det hållet får därför söka sig till andra platser.

    Om det nu – på det sätt som jag tror och ni fruktar . skulle bli så att SD blir det parti som bäst kan nå ut till de väljargrupper vi här talar om, hur skulle ni agera då? Även om det är ett hypotetiskt scenario så gissar jag att det är något som ni nog bör tänka över, givet hur utvecklingen i era respektive partier ser ut.

  2. 2 Patrik M september 16, 2008 kl. 19:52

    Hej Joakim!

    Välkommen till vår blogg. Kul att någon hittat hit innan vi ens hunnit officiellt sjösätta den.

    Vad gäller ditt hypotetiska scenario så är det inte alldeles enkelt att kommentera. Kontrafaktiska resonemang brukar innehålla alltför många variabler att ta hänsyn till.

    Jag skall ändå försöka ge något slags svar. Om det under överskådlig tid inte dyker upp ett trovärdigt konservativt alternativ bland de borgerliga partierna, vad gör man som konservativ då?

    Jag kan bara svara för mig själv. Du har säkert läst i bloggens presentation att varje skribent svarar för sina egna inlägg. Den yttersta utvägen är naturligtvis att starta ett nytt parti, och rent teoretiskt skulle detta naturligtvis kunna ske på sikt. En förutsättning vore dock att det inte längre finns så många som fyra borgerliga partier i Riksdagen. Ett nytt parti skulle annars bara riskera att splittra de borgerliga rösterna och bana väg för Mona Sahlin till Rosenbad.

    Jag har dock gott hopp om att det inte skall behöva komma dithän, utan att åtminstone ett av de borgerliga partierna skall upptäcka den outnyttjade potential som finns bland konservativa väljare. Ett av mina uttalade syften med att skriva på denna blogg är att bidra till den insikten.

    Patrik M

  3. 3 Fredrik september 25, 2008 kl. 15:38

    Men finns det ens ett enda borgerligt parti i riksdagen idag? Jag håller med om både de retorisk/taktiska och idemässiga svagheterna hos sverigedemokraterna, men finns det något realistiskt alternativ? Fredrik Reinfeldt har tydligen dragit slutsatsen att svenskarna bara vill ha socialdemokrati och på det har han vunnit valet. Hur stor väljarbas skulle en konservativ politik ha just nu?

  4. 4 Joakim Oldmark september 26, 2008 kl. 23:21

    Hej, jag tyckte denna artikel var väldigt bra utstakad. Jag vill dock motsätta mig att Kristdemokraterna skulle vara ett socialistiskt parti (eller äns nära), visst det finns socialistiska inslag men det behövs för en övergång från ett socialistiskt samhälle till ett Borgerligt. Sverige har ett behov bland befolkningen av att känna att de själva har makten över sina egna liv, därför välkommnar jag utförsäljningen av statliga bolag som apoteket och svenska spel osv. liberala inslag (borgerligt liberala inslag) där kan jag väl se. Men att sedan övergå till en mer kapitalistisk syn där om du inte har pengar att betala för dig inte kommer någonvart ligger i framtiden i denna övergångsperiod.

    Koservatismen eller den konservativa delen som jag tillhör vilket populärt brukar kallas den kristna högern (obs inte samma som i USA). Tror på att det Svenska folket eller världen i stort. Behöver vida regler i stort, fast att de har stor valfrihet att röra sig däremellan, vilket yrke de vill ha osv. Och senare att de som äger den boplats/område de lever på och människor som vill bo på samma yta ska betala en skälig del som ägaren bestämmer för att bo där (inte mer än rätt). Det skall även vara så att en lokal hövding/kommun skall utstyra en lag för detta område i så kallade mjuka frågor eller frågor som måste lösas regionalt och inte kan utstyras av staten skall tas i det lilla samhället istället för i staten, även kallad subsidiaritetsprincipen. Sedan skall Konungen/Drottningen som statschef ha mer inflytande över politiken än vad den har idag. Ett mer feodalt samhälle.

    Jag tycker inte att Kristdemokratin i Sverige upfyller alla dessa synsätt men, är för klart de flesta av mina synsätt/ideal och därför det parti jag tillhör på den Svenska politiska arenan. Klart det skulle kunna vara mer Borgerlig politik men självklart så kommer ju det med inflytande och förändring innifrån. Och kommer att visas ju längre tid den borgerliga regeringen får på sig

    Jag tycker därför att den Konservativa arenan idag uppfylls av två partier ett som är ett halvetablerat parti i Riksdagen idag nämligen Kristdemokraterna och ett parti som är på randen av att komma in som som i artikeln sa kommer att bli konservatismens död i Sverige, nämligen Sverigedemokraterna med sin starka Nationalistiska tankar, men som även håller ett konservativ linje.

    Liberalrna har två partier idag genom Moderaterna och Folkpartet Liberalerna. Medan Centern har tagit flera kliv in i mitten enligt mitt synsätt.

  5. 5 Patrik M september 27, 2008 kl. 13:32

    Fredrik,

    Läs gärna mitt svar till Calle i kommentarerna till ”Lite mer borgerlig stolthet, tack!” Där framgår hur jag ser på Sd som politiskt alternativ.

  6. 6 Patrik M september 27, 2008 kl. 14:35

    Joakim Oldmark,

    Välkommen till vår blogg, och tack för din kommentar.

    Jag kan inte påminna mig att jag hävdat att kd skulle vara socialistiskt. Det anser jag i vart fall inte, men jag kan inte heller med bästa vilja i världen se dagens kd som särskilt konservativt.

    Kd är i mina ögon det parti som idag har störst potential att bli borgerlighetens konservativa alternativ, både för att det finns en hel del värdekonservativa traditioner i partiet, och för att konservativa värderingar tycks vara på frammarch, inte minst inom ungdomsförbundet.

    Men det finns också starka krafter som håller emot. Kd har traditionellt lockat radikala frireligiösa väljare vars fokus legat på biståndsfrågor, som haft en överslätande och förlåtande inställning till tredje världens diktatorer, varit skeptiska till marknadsekonomi, och i vissa fall även varit pacifistiska. Dessa välkomnar naturligtvis inte en utveckling inom Kd, som skulle innebära att partiet ideologiskt kommer mera i takt med sina europeiska systerpartier, t.ex. tyska CDU.

    Det är detta som gör att Kd, ännu, inte förmått ta klivet in i det konservativa politiska tomrum som väntar att fyllas. Jag hoppas att så kommer att ske, för Kd:s skull, för alliansens skull och för Sveriges skull.

  7. 7 Joakim Oldmark september 27, 2008 kl. 21:47

    Som sagt i mitt inlägg så tycker jag att kd har bra inslag av konservatismen i sig, men vi är båda överrens över är att det finns en bit kvar dit.
    Jag missförstod dig säkert lite i artikeln när du diskuteade den klena borgerligheten i Sverige, och att jag nästan satt och överanalyserade mitt svar så blev det nog lite fel missförstånd oss emellan men som du gav svar på i ditt svar.
    Jag gav i mitt svar min syn på Kristdemokraterna som parti och att det är åtminstone är ett klart borgerligt alternativ om inte annat och som du sa den mest potentiella att bli Sveriges Konservativa svar.
    vad gäller skrivelsen om sd var mer ett svar på Fredriks inlägg än på texten i sin helhet.


  1. 1 hd.se - Världens modernaste land - Ledarbloggen Trackback vid augusti 5, 2009 kl. 13:45
  2. 2 Hitta ”Neo” | Häxanmexan Trackback vid december 6, 2014 kl. 19:52
  3. 3 Carrier Infinity AC Trackback vid september 15, 2017 kl. 11:19

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 959,807 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar