Giganternas kamp: Roland PM vs. Johan Norberg

Finanskrisen engagerar. Den har nu t.o.m. givit upphov till den första uttalat ideologiska striden mellan konservatism och liberalism i svensk media på många år. Debatten, som äger rum på liberala ”sociala mediapublikationen” Newsmill, står mellan den konservative filosofen Roland Poirier Martinsson och den nyliberale filosofen Johan Norberg. Båda knutna till näringslivets tankesmedja Timbro, vilket intressant nog också pekar på hur viktigt det är för högerns idéutveckling att man lyfter konservatismen i kontrast till liberalismen.

Hittills har fyra debattartiklar publicerats i saken, och det lär inte vara slutet – snarare början på en mycket intressant och mer djuplodande debatt:

Kärnproblemet i den nuvarande finanskrisen, är att banker i västvärlden har lånat ut alltför mycket pengar till osäkra låntagare. Liberalerna ser inget problem i detta faktum i sig, utan förespråkar ytterligare avreglering. Ur konservativ synpunkt är det dock ganska självklart att staten (och stater i samarbete) ytterst har ett ansvar att sätta de nödvändiga gränser som marknaden själv inte förmår att sätta. Konservatismen har ingenting emot ekonomisk tillväxt, men stater löser inte dylika problem genom att sikta in sig på ekonomisk tillväxt som allting överordnat politiskt mål – det är då man öppnar för sådant här missbruk av markadsekonomins mekanismer. Det ekonomiska och materiella är inte allt. Människan är, som vi konservativa ser det, inte till för ekonomin – det är ekonomin som är till för människan. Människan är målet, och ekonomin är ett stöd, på samma sätt som staten.

Socialisterna vill kolonisera civilsamhället med statliga ingripanden, medan liberaler vill göra detsamma genom att sprida marknaden, och få så mycket som möjligt att underkastas marknadsekonomins logik och mekanismer. Konservatismen för sin del vill försvara kulturutvecklingen i civilsamhället från både statliga ingripanden och ekonomisering – både staten och ekonomin ska vara stöd åt kulturen. Det är i grunden den kulturella utvecklingen som medför ekonomiskt välstånd, och om man enbart fokuserar de ekonomiska intressena så förslavas människorna under de materiella värdena. Då går själva människan förlorad i den vilda jakten på pluringen.

En sak som också skulle behöva belysas tydligare i debatten mellan Roland Poirier Martinsson och Johan Norberg, är att kapitalism och marknadsekonomi INTE är samma sak. Marknadsekonomi är ett system för tillgodoseende av intressen där utbud och efterfrågan styr utvecklingen. Kapitalism betyder att tjäna pengar på pengar och på andras arbete. Kapitalism på en totalt oreglerad marknad med fria kapitalflöden leder till en centralisering av tillgångarna och även av makten över både utbudet och efterfrågan (efterfrågan genom marknadsföringens förmåga att styra preferenser). D.v.s. det nyliberala samhället – med fri kapitalism – leder i slutändan till oligarki, ett samhälle där ett fåtal styr över alla. Visst finns de likheter mellan socialism och liberalism som Roland Poirier Martinsson påpekar, och de märks på många sätt. Idéhistoriskt är det inte heller någon hemlighet att socialismen tillkom genom att bryta sig ur den tidiga liberalismen som en ännu radikalare variant av ”befrielserörelse”.

För Johan Norberg och andra nyliberaler är det nyliberala drömsamhället ett system utan ekonomiska kriser. Det skulle dock leda till enorma kriser för kulturen, och för de som arbetar i samhället. Johan Norberg menar att det nyliberala drömsamhället inte är en utopi, men visst är det en utopi att det i världskapitalismens yttersta form INTE skulle äga rum ekonomiska kriser. Helt enkelt eftersom människor är ofullkomliga och agerar irrationellt, inte minst i det att man är mer benägen att se till sina egna kortsiktiga intressen än de allmänna långsiktiga. Människorna agerar i praktiken inte i enlighet med den ekonomiska teorins förutsättningar. D.v.s. såvida man inte klär av människorna allt sammanhang (kultur) och ansvar (moral) och tvingar de därmed ”frigjorda individerna” att inordna sig rationellt i världskapitalismens oligarkiska, omänskliga och vinstmaximerande reglemente.

Självklart ska vi ha marknadsekonomi. Men marknadsekonomin behöver också vissa regleringar för att kunna fungera tillfredsställande för både människorna och samhällets långsiktiga intressen. Konsumenterna bör ha ett ansvar för sina preferenser (moral), och vad som helst bör inte försäljas på marknaden (t.ex. knark, prostitution). Det är också självklart att kulturen inte måste kunna bära sig själv ekonomiskt för att äga sitt existensberättigande i samhället – det är ju kulturen som ger människor livsmening och är hela samhällsutvecklingens motor. Det är genom kulturen som värden överhuvudtaget uppstår, samma värden som marknaden sedan baserar sig på (exempelvis har diamanter inget värde i sig, det är kulturen som ger dem ett stort värde).

Äganderätten är så att säga den grundläggande tekniska förutsättningen för marknadsekonomi. Avslutningsvis vill jag peka på skillnader i syn på äganderätten mellan liberaler och konservativa. I äganderätten som sådan ingår bl.a. att kunna tjäna pengar på vad man äger, d.v.s. kapitalism följer principiellt av äganderätten. Det betyder inte att kapitalism är “Guds gåva till människan”, det är ett rent faktum som vi måste förhålla oss till. Dess negativa sidor, framför allt centralisering av makt, bör därför till viss del mildras genom taxeringsstrukturer. Samtidigt är både jag och de flesta konservativa emot skatt direkt på tillgångar, eftersom de materiella tillgångarna är lika mycket en förutsättning för som ett utflöde av kulturutvecklingen. Att man får behålla mer av det man tjänar än vad man betalar i skatt är också nödvändigt för en spirande kulturutveckling i samhället. Den principiella och avgörande skillnaden mellan en liberal och en konservativ syn på äganderätt, är att liberaler anser att äganderätt handlar om konsumtion medan konservativa anser att äganderätt handlar om förvaltarskap.

(Läs även den parallella artikeln Dags för dygdetikens renässans? av Frederick Beal på Newsmill.)

Jakob E:son Söderbaum (socialkonservativ)

Annonser

14 Responses to “Giganternas kamp: Roland PM vs. Johan Norberg”


  1. 1 Paraflex oktober 6, 2008 kl. 16:01

    Giganternas kamp? Det handlar väl snarast om två ganska lättviktiga debattörer. Så trista i sin stilistiska förmåga att man nästan börjar slumra.

  2. 2 Söderbaum oktober 6, 2008 kl. 17:13

    Paraflex: Det beror väl på vad man jämför med. Att kalla Johan Norberg för den främste nyliberale filosofen i Sverige är ingen överdrift. Och Roland Poirier Martinsson är jämte Claes G. Ryn (professor bosatt i USA) den för svensk allmänhet mest kände svenske konservative filosofen idag.

  3. 3 Peter Green oktober 6, 2008 kl. 17:56

    Man kan tycka vad man vill om dessa herrars stilistiska förmåga; debatten är betydligt intressantare än så. Idag har äntligen vänsterns tolkningsföreträde rämnat en aning och det är möjligt att skönja den mångfald av ståndpunkter som finns även till höger om mitten. Jag ser det som ett sundhetstecken för borgerligheten att vi äntligen har en debatt mellan två högerståndpunkter som inte implicit förs utifrån det sedvanliga mitten-vänster-konsensus som styr nästa all offentlig debatt. Martinsson säger dessutom bara det som Russell Kirk konstaterade redan på 1981 (Modern Age — Volume 25, Number 4; Fall 1981), nämligen att:

    It is of high importance, indeed, that American conservatives dissociate themselves altogether from the little sour remnant called libertarians. In a time requiring long views and self-denial, alliance with a faction founded upon doctrinaire selfishness would be absurd- and practically damaging. It is not merely that cooperation with a tiny chirping sect would be valueless politically; more, such an association would tend to discredit the conservatives, giving aid and comfort to the collectivist adversaries of ordered freedom. When heaven and earth have passed away, perhaps the conservative mind and the libertarian mind may be joined in synthesis – but not until then.

    Ord och inga visor, och visst, Kirk är en bättre stilist än Martionsson…

  4. 4 Uno Hansson oktober 6, 2008 kl. 19:41

    Att äganderätt finns är en rimlig och viktig förusättning för marknadsekonomin. Vår globala värld har en begränsad mängd (lätt-)tillgängliga naturresurser (det gäller inte minst ”allmänningarnas dilemma” med hänsyn till barn och kommande generationer). Alltså vatten, utfiskning, ren luft, klimat, biologisk mångfald, ekologiska fotavtryck osv.

    Många gånger räcker det med oinskränkt rådighet för att så många som möjligt kan ha tillgänglighet till rätt saker, på rätt plats vid rätt tid. Människor använder ju endast ett relativt litet antal saker samtidigt. Något som snarast bör övervägas är därför möjligheterna att få gehör för forskning, utveckling osv. av infrastrukturella och sociotekniska system och logistik som – där det är uppenbart och möjligt – mer och mer gör det kostnadseffektivare och enklare att hyra och leasa än att äga.

    På så sätt finns det uppenbara insitament för uthyrarna, att tillverka och kvalitetssäkra så att saker, utrustningar och system håller och är brukbara så länge som olika användarkategorier finner det önskvärt. Detta leder rimligen till avsevärt effektivare system för återanvändning, service, underhåll, byte av utjänta delar, återvinning, reproducering och recirkulation i kretslopp.

    Med i snitt tio ggr så lång livscykel och tio ggr så många användare av samma utrustning, så minskar i princip tillverkningsbehovet till hundradelen. Men rimligen ökar samtidigt antalet transaktioner på marknadsarenan!

  5. 5 Fredrik oktober 8, 2008 kl. 20:18

    Det är mig en gåta att utlåning har kunnat ske så lättvindigt. Men tro nu inte att det kommer att ändras, om trettio år kommer låneinstituten än en gång komma med svansen mellan benen till staten och begära hjälp. Jag önskar att det fanns en rimlig lagstiftning mot ocker som ju faktiskt har florerat.

  6. 7 Söderbaum oktober 9, 2008 kl. 17:55

    Teglund: Vad menar du? Det är ju bara en billig härskarteknik att säga att man inte förstår motståndaren, att vederbörande har fel utgångspunkt för sitt resonemang och därmed inga argument. Norberg själv har ju inte gjort någonting annat än att undvika att gå i svaromål.

  7. 8 dagelf oktober 10, 2008 kl. 11:01

    Tycker Roland PM sammanfattade det hela rätt bra i nyhetsmorgon:

    ”Johan och jag vill åt samma håll, skillnaden är att jag vill bygga en trappa dit och Johan vill hoppa ner för stupet”

  8. 9 tegis oktober 15, 2008 kl. 12:13

    Åhå jaja, har den konservativa högern tagit till sig feministretorik? =) Annars brukar det ju vara ni som står för härskarteknikerna. Själv har jag egentligen inte så mycket emot konservativa förutom på vissa känsliga sociala frågor där de låter sina egna värderingar styra sin politik (något som är mycket vanligt bland konservativa) men annars tycker jag de brukar ha ganska sund syn på samhället och ekonomin. Jag tror dock inte att vi vill åt samma håll. Edmund Burke älskade människor som visste sin plats i samhället och kände sig trygga där. Adam Smith, Locke, Bastiat och Ricardo älskade människor som INTE visste sin plats i samhället och valde att skapa sin egen plats individuellt. Medan erat samhälle blir statiskt och stagnerat vill vi att samhället ska vara flytande, föränderligt och fritt för utveckling och förändring.

  9. 10 Fredrik oktober 15, 2008 kl. 14:23

    Nyliberalerna hävdar att krisen kom sig av att staten reglerat för mycket, inte tvärtom. Vad svarar ni på det?

  10. 11 Söderbaum oktober 15, 2008 kl. 15:03

    Fredrik: Svaret på det är att staten krävde att låneinstituten skulle låna ut med alltför liten säkerhet. Vem som helst inser att det bäddar för problem (det gjorde jag redan för ett år sedan, även om den aktuella politiken härstammar från Clinton), och statens reglering borde ha varit den motsatta – att hålla nere riskerna i marknadsekonomin.

  11. 12 tegis oktober 15, 2008 kl. 20:12

    Du duckar problemet. Amerikas ekonomi är ju en av de mest reglerade i västvärlden och ändå kunde detta hända. Det visar snarare på att regleringar inte fungerar. Det finns allaredan många tjänstemän som arbetar med sådana här saker. Var var dem när det här hände? Att ropa på mer regleringar av den fria marknaden kan knappast vara svaret …

    tegis.wordpress.com

  12. 13 Söderbaum oktober 16, 2008 kl. 8:49

    Tegis: Gränser som bygger på historisk erfarenhet är bra och till för att upprätthållas. Problemet som ligger till grund för finanskrisen är inte begränsningar, utan att staten har gjutit olja på elden.

  13. 14 tegis oktober 17, 2008 kl. 3:29

    Well det sista är väl någonting vi kan enas om i alla fall kan jag tänka mig …


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 970,561 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar