Vikten av etik & ekonomi i kombination

ETIK OCH EKONOMI BÖR KOPPLAS SAMMAN FÖR ATT MINIMERA RISKEN FÖR FRAMTIDA KRISER

ANALYS | Många äro de skribenter och tyckare som försökt förklara den aktuella ekonomiska och finansiella krisens uppkomst och orsaker. För ett par veckor sedan gjordes ett försök av professor Bo Rothstein, då denne hävdade att krisen i USA är ett resultat av en ansvarslös marknadsekonomi utan nödvändiga ramverk. Han passar också på att ge de marknadsliberala ekonomer (inga av dem namngivna) kritik för deras förbehållslösa hyllande av det amerikanska systemet. I dagsläget skulle nog få bedömare anse att utvecklingen som föregått krisen är ett resultat av gott ekonomiskt förvaltarskap, utan Rothstein har helt klart en poäng i att ett vårdslöst agerande från finansmarknadens aktörer har ett stort förklaringsvärde för förståelsen av den uppkomna situationen. Rothstein nöjer sig dock inte med detta konstaterande, utan försöker ge den amerikanska ekonomiska modellen, med låga skatter och en minimal stat, skulden. Det finns häri en övertro på marknadens förmåga att skapa välstånd åt alla medborgare, verkar Rothstein mena. Det är inte på själva finansmarknaden som förklaringen bör sökas, utan snarare i det sociala skyddsnätet.

Rothstein är sedan länge varm anhängare av den generella välfärdsmodell som finns i de nordiska länderna, vilket klargörs i exempelvis Vad bör staten göra? (SNS Förlag 2002), där han hävdar att den generella välfärdsmodellen främjar i princip alla de värden som vi förknippar med en västerländsk demokrati. Den bäddar för individuell autonomi, ett vitalt civilsamhälle, förtroende för de politiska institutionerna, valfrihet, ekonomisk jämlikhet etc. Rothstein hyllar den nordiska välfärdsmodellen minst lika förbehållslöst som de marknadsvänliga ekonomer han själv kritiserar vurmar för den amerikanska ekonomiska modellen. Det bör i ärlighetens namn påpekas att Vad bör staten göra? även innehåller normativa teorier som kan verka sympatiska för en borgerligt sinnad person, där valfriheten inom de offentliga välfärdstjänsterna kanske är det tydligaste exemplet. Men sammantaget vill jag hävda att Rothsteins syn på den aktiva staten som garant för medborgarnas välbefinnanden och den allmänna välfärden, rimmar dåligt med klassiskt borgerliga ideal som det personliga initiativet, strävsamhet, de små gemenskaperna, sparsamhet och den enskildes ansvar för sin tillvaro.

En alltför generös offentlig välfärdspolitik resulterar i att de grupper som befinner sig i en destruktiv utveckling inte ges de tydliga signaler de borde få om att deras sätt att leva är fel. Istället kan en negativ utveckling fortgå, eftersom staten ändå bistår med grundläggande resurser, men utan att tydliga signaler på krav av förändrat livsmönster sänds. Detta är det grundläggande dilemma som en generell välfärdsstat medför. Denna diskussion kommer dock inte att vidare utvecklas här av utrymmestekniska skäl.

Även i den aktuella debatten kring finansmarknadskrisen menar Rothstein att avsaknaden av den nordiska välfärdsmodellen har ett stort förklaringsvärde till krisen. ”Jag skulle vilja gå ett steg längre och hävda att det kan vara så att den nuvarande krisen faktiskt kan ha orsakats av att USA saknar en generell och omfattande social- och välfärdspolitik av nordisk modell”. Att även Sverige drabbades av en finanskris under början av 1990-talet tar Rothstein inte ens upp i nämnda artikel, men han har senare i SvD 4/10 klargjort att den krisen hade att göra med hur avregleringen av den svenska finansmarknaden skedde, vilket också får sägas vara en allmänt vedertagen förklaring.

Vad som får ses som själva huvudinvändningen mot Rothsteins resonemang är att en välfärdsstat av nordisk modell knappast kan sägas vara något skydd mot finansiella kriser, vilket det svenska fallet är ett exempel på. Där faller hela tanken om att ett mer utbyggt socialförsäkringssystem skulle kunna komma till rätta med finansmarknadens tillkortakommanden. Något annat måste till för att förstå varför lånekaruseller uppkommer och hur de kan förhindras, om detta är praktiskt möjligt.

Man kan inte bortse från vikten av att debattera hur statsmakterna kan ingripa under den rådande krisen för att lappa igen hålen i det ekonomiska systemet – någonting måste ju göras. Ännu viktigare är dock att se till själva de händelser som orsakade krisen för att vi ska kunna dra någon historisk lärdom av dem. Det grundsynsätt som präglar den federala lagstiftningen ”Community Reinvestment Act” i USA, där hushåll med små resurser uppmuntrats att ta lån de inte kunnat hantera, är helt enkelt oetiskt. Det rör sig om ett statligt ingripande i marknadens funktionssätt som infördes av Jimmy Carter, och som ökade på ett avgörade sätt under Bill Clinton vilket successivt lett fram till den kraftiga ökningen av s.k. subprime lån (lån till hushåll och individer utan, eller med väldigt liten, säkerhet) som skapat kredtikrisen.

Denna huvudlösa politik, som kan ses som ett uttryck för social ingenjörskonst, har medfört ett oansvarigt agerande från finansmarknadens aktörer. Att en så allvarlig situation inte ska kunna uppstå måste vara målet med eventuella regleringar, inte att hålla aktörer som agerat oetiskt under armarna. Att istället skapa bättre förutsättningar för vårdslöshet, som skulle bli resultatet av Rothsteins resonemang, visar lika tydligt på avsaknaden av en rättvisande etisk kompass som på välfärdsstatens dilemma. Det spelar ingen roll hur goda intentioner en idé kan tyckas ha vid första anblick, som i fallet med ”Community Reinvestment Act”. Bygger den inte på en god etisk grund bör den förkastas. ”The road to hell is full of good intentions” (se ex Bruce Dickinson; Accident of Birth-skivan, 1998). Etik och ekonomisk praktik måste kopplas samman, och både staten, låneinstituten och de enskilda hushållen bör ta sitt moraliska ansvar. Så skapar vi en marknadsekonomi präglad av stabilitet och långsiktighet.

Kalle Bäck

Annonser

4 Responses to “Vikten av etik & ekonomi i kombination”


  1. 1 Sanjay oktober 15, 2008 kl. 8:02

    Svenska hushåll har/är också överbelånade, kraschen må ha börjat i USA, men amorteringsfria lån utan kontantinsats har vi sett även i Sverige (eller för all del i många andra europeiska länder) och det utan någon Community Reinvestment Act eller ansats till Social Ingenjörskonst. Snarare tvärtom eftersom det i Europa och Sverige huvudsakligen varit medelklassfamiljer som överbelånat sig.

    Ägande samhället har förövrigt varit något Bush Administrationen ställt sig mycket starkt bakom, så här sa Karl Rove:

    The goal is, everybody who wants to own a home has got a shot at doing so. The problem is we have what we call a homeownership gap in America. Three-quarters of Anglos own their homes, and yet less than 50 percent of African Americans and Hispanics own homes. … So I’ve set this goal for the country. We want 5.5 million more homeowners by 2010—million more minority homeowners by 2010.

  2. 2 Olof oktober 21, 2008 kl. 23:34

    Är det då så att ekonomi och etik i dagsläget inte är i kombination?

    Är det kanske så att artikelförfattaren istället vill ha t.ex. utilitarism och ekonomi i kombination? Den underliggande etiken i dagens ekonomi kanske är mer av etisk egoism eller kontraktualism. Om det är så att det är en inkorrekt etisk teori kan man framföra argument för en omdefiniering. Men att säga att etik och ekonomi i dagsläget inte är i kombination, det är väl mest en plattityd?

  3. 3 Söderbaum oktober 22, 2008 kl. 0:13

    Olof: ”att säga att etik och ekonomi i dagsläget inte är i kombination, det är väl mest en plattityd?”

    Det är en ganska spridd uppfattning bland konservativa att etik grundar sig i den etablerade religionen. När vi talar om etik menar vi därmed i regel kristen etik. ”Marknadens etik”, eller ”min egen etik” är trams – marknaden har sina INCITAMENT och varje individ har sina BEHOV, men ETIKEN står över (ska stå över) människorna och vägleda dem som människor, inte som konsumenter (eller individer).

  4. 4 Olof oktober 22, 2008 kl. 23:18

    Jag håller absolut med om att ”min egen etik” och ”marknadens etik” (var nu det kommer ifrån) är trams. Men man kan observera att det rena ordet etik i dagsläget för många rätt så luddigt, och en del av den luddigheten består i just att det finns konkurrerande ”teorier” om hur vi ska agera etiskt. Det jag menar är alltså att du inte säger något meningsfullt när du trött åberopar ”etiken” – tvärtom inbjuder du då kanske just till tankar om ”min egen etik”.

    Nåja.

    Om vi håller oss till kristen etik kan jag hålla med om att lösningen på de problem som belåningen har skapat blir väldigt elegant, i och med att vi om banker höll sig till kristen etik skulle avhålla sig från att ta ut ränta.

    Även om jag personligen inte anser att kristen etik kan ge mig vägledning. Detta har dock inget med ”min egen etik” att göra, utan snarare en referens till min och andras förmåga att missta sig i frågor om objektiva fakta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 970,561 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar