Kapitalism av konservativ art

Det är intressant att se hur två personer som utgår från samma grund, och med referens till samma tanketradition, kan se saker på olika sätt. Jag delar med Rolf K Nilsson ett intresse av de tankar som Wilhelm Röpke så framträdande gjorde sig till tolk för, samt uppfattningen att ett av de största långsiktiga hoten mot det goda samhället är liberalernas vilja att med socialisternas goda minne se allt i ekonomiska termer. Jag håller dock inte med om slutsatsen och tänkte istället presentera min tankegång kring ämnet.

Kapitalism och marknadsekonomi hör ihop

Jag ska börja med att säga att även jag ser en skillnad mellan begreppen marknadsekonomi och kapitalism, men att jag inte anser att man bör ställa dem i motsats till varandra, eller anamma det ena och förkasta det andra. Jag anser inte att den verklighet som de två begreppen beskriver kan separeras från varandra eftersom de i hög grad är två sidor av samma mynt. Jag vill dock säga att jag delar mycket av Rolfs ståndpunkter, men tolkar dem klart annorlunda. Jag anser också det vara relevant att markera mot liberalernas anspråk på att vara höger. I den skala som vänster-höger klassiskt sett beskriver så samsas liberalerna med socialisterna på vänsterkanten. Inte för inte så kallades liberalerna i Sveriges Riksdag för borgerlig vänster i demokratins tidigare år i detta land.

Jag kallar mig för såväl anhängare av marknadsekonomi som kapitalism. Detta eftersom jag ser att det finns, och hela tiden har funnits, en tradition av konservativ, värdebaserad, kapitalism. När man inom den tyska kristdemokratin, eller från vita huset i Förenta Staterna, talar om ”social marknadsekonomi”, så anser jag att ett kanske mer egentligt begrepp vore ”social kapitalism”.

Kapitalismen vägleder dagens marknadsekonomi

I min begreppsvärld är marknadsekonomi det ramverk som omfattar privat ägande, ekonomisk frihet för personer och företag samt att det är konsumenterna själva som får besluta över sin konsumtion. Kapitalism å andra sidan är de principer som vägleder dagens marknadsekonomi, men även den tankeströmning som försvarar och stödjer dessa principer. Kapitalismens principer handlar om att företagen som främsta prioritet bör sätta den ekonomiska vinsten, och att priser (inkl. löner) bestäms genom ekonomiska marknadsprinciper. Men även att kapitalinsats innebär ägande, i motsats till den kooperativa eller korporativa principen om att arbete innebär ägande. Jag kan utifrån detta se hur man som konservativ kan bli negativt inställd till kapitalismen, men anser att det är fel slutsats att dra.

Marknadsekonomi, eller snarare marknadslutande blandekonomi, har i olika mån varit fallet vid många tidpunkter genom historien utan att det enorma välståndsskapande som skett de senaste c:a 150 åren har ägt rum. Detta skedde först när även kapitalismen lades till i mixen, och jag anser därför att vi har ett moraliskt ansvar att eftersträva en mänsklig och konservativ kapitalism. Detta eftersom materiellt välstånd är ett eftersträvansvärt mål för en konservativ, även om det inte är det enda eller ens det viktigaste.

En fungerande och mänsklig kapitalism

Det som jag ser som den springande punkten för en fungerande och mänsklig kapitalism är främst huruvida ekonomisk vinst inte är den enda drivande kraften i (även det professionella) samspelet människor emellan. Det finns inget i kapitalismens natur som hindrar andra värden att hållas för viktiga, och mycket i människans natur som gör det nödvändigt att så är fallet. Jag håller däremot med om att det i den liberalt formulerade kapitalismen är svårt att se detta.

I en liberal diskurs så har kapitalism en tendens att bli väldigt tekniskt formulerad och oftast förstås primärt med pengar och kapital som måttstock, medel och mål. Att uppfatta detta perspektiv såsom det enda anser jag vara felaktigt. Ett kapitalistiskt system där allt värderas efter hur mycket pengar det kan dra in, och där ekonomiska resurser förstås som den enda grundläggande måttstocken, kommer i längden bli ett omänskligt system och kommer skapa ett omänskligt samhälle. Människan har fysiska behov, men även själsliga och andliga, och som konservativ vill man ta hänsyn till alla de sidorna av människan. Likaså kommer det bli ett omänskligt samhälle om man låter självintresse och egen vinning bli målet för all mänsklig verksamhet.

Samhället måste befordra mänskligt ansvar

Det finns dock inget som förhindrar att man lyfter upp andra värden, och premierar andra måttstockar än endast de rent ekonomiska. Samhället måste, med benäget bidrag även från politiskt håll, understödja sociala normer och en känsla av plikt och ansvar hos människor i stort. När det ses som en självklarhet för en företagsledare att verksamheten är en del av ett social samspel, och när det är självklart att plikten inte tillåter försäljande av undermåliga, farliga eller miljöfarliga produkter, oavsett vad lagen säger i frågan, då börjar vi närma oss en sund och fungerande kapitalism. Dessa principer är samtidigt i mycket en förutsättning för att den ekonomiska aspekten av kapitalism i längden ska fungera optimalt, eftersom det skapar en känsla av tillit och föder samarbete.

För en konservativ så är det självklart att en verksamhet som bidrar till själens tillväxt, för att tala med kristdemokratiske statssekreteraren Jakob Forssmed, är högproduktiv även om resultatet skulle kunna skapas hundra gånger bättre och snabbare industriellt, men det finns inget som hindrar båda perspektiven att få vara gällande inom det kapitalistiska systemet. Den tanketradition som såväl Wilhelm Röpke som Jacques Maritain arbetar i tar det för självklart att varje person i samspelet med medmänniskor måste sträva efter att även hjälpa dem att kunna utveckla sin person till fullo, inte bara att det ekonomiska resultatet av mötet ska bli optimalt.

Röpke och kapitalismen

Röpkes svar på Ludwig von Mises kritik av koloniträdgårdar som ett dåligt sätt att producera mat, att de ju var ett väldigt effektivt sätt att producera mänsklig glädje, är talande för den grundsyn som Röpke et al står för. Även om även Röpke väljer att använda sig av formuleringar om hur denna syn skulle vara antikapitalistisk så anser jag istället den vara ett uttryck för just en konservativ kapitalism. En kapitalism där man inte pressar på för ekonomi som den enda måttstocken på vad som är av värde, och där det är en självklarhet att alla människor har ett moraliskt ansvar för sina medmänniskor, oavsett om de driver företag eller inte. Det handlar helt enkelt om att odla en annan preferensstruktur för att tala i nationalekonomiska termer.

Att en helt oreglerad marknad inte är eftersträvansvärt är en uppfattning jag tror jag och Rolf delar med alla konservativa. Den stora skillnaden här mot en klassiskt liberal som accepterar nödvändiga regleringar för att förbättra marknadens funktionssätt, är att det för de allra flesta konservativa av idag även är självklart med vissa regleringar som syftar just till att uppmuntra ett moraliskt riktigt beteende även när man agerar som marknadsaktör. Vilka dessa är, och hur mycket reglering som är acceptabelt, är dock ett område som kan diskuteras. Gemensamt har vi nog alla att vi anser att socialisterna är ute på helt galen lina när de försöker reducera marknadsekonomin i detta läge.

Materiellt välstånd viktigt, men inte det viktigaste

Vi kan nog även vara överens om att det materiella inte får tillåtas vara alltings mål, och att det faktiskt finns viktigare ting i livet än det materiella. Materiellt välstånd gör dock mycket (men verkligen inte allt) av det andra eftersträvansvärda lättare att nå. Här bör vi med en konservativ uppfattning, oavsett om vi stödjer kapitalism eller ej, bilda gemensam front mot den materialistiska hegemoni som idag är fallet i samhällsdebatten. Vi bör ta strid mot såväl socialister som liberaler för uppfattningen att det materiella endast är en aspekt av livet och verkligheten.

Den stora skillnaden ska alltså i min uppfattning sättas mellan självcentrerad, rent materialistisk kapitalism, och moraliskt baserad kapitalism, inte mellan kapitalism och antikapitalism. Det är inte kapitalismen vi ska bekämpa utan den värderingsgrund som bidrar till en egocentrerad kapitalism.

David Högberg

Bild: Valaffisch med Ludwig Erhard, västtysk kristdemokratisk förbundskansler 1963-66, mannen som etablerade uttrycket ”social marknadsekonomi”

Annonser

0 Responses to “Kapitalism av konservativ art”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 956,310 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar