Libertarianska slutsatser utifrån konservativ logik

Frågan om staten ska idka någon fördelningspolitik, och i sådana fall vilken, är en lika omstridd fråga i konservativa led som i liberala. Bland liberaler står striden mellan nyliberalismen(libertarianismen) och socialliberalismen. Bland de konservativa är striden mer komplex. De socialkonservativa grupperingarna står emellertid oftast för någon form av fördelningspolitik medans många andra konservativa grupper står för en annan ordning. En viktig skillnad som tål att understrykas är att denna fråga inte splittrar konservativa på samma sätt som den splittrar liberaler. Bland liberaler är ekonomin den centrala delen i all politik – bland konservativa finns det andra och viktigare faktorer som håller idéströmningen samman.

Just relationen till libertarianerna är också något som är väl omdebatterat i konservativa led. Det finns flera skäl till att den konservative ofta sitter vid samma middagsbord som libertarianerna. Den första är att de båda ofta söker sig till samma politiska parti, i brist på ett parti som renodlat står upp för de respektive idéströmningarnas tankegångar. Ett annat skäl är att libertarianer och konservativa faktiskt ganska ofta kommer till samma slutsats i många av de frågor som tar mest utrymme i debatten, emellertid med helt olika ingångsvärden och bakomliggande resonemang.

De liberatarianska politikerna på tunga politiska maktpositioner genom historien är lätträknade. Detta har resulterat i att libertarianerna, i brist på bättre, tagit konservativa politiker som sina förebilder. Exemplen på sådana är som bekant desto fler. Ibland blir deras beundran så intensiv att de lyckas övertala både sig själva och historieskrivarna att den aktuella politikern varit just libertariansk – ofta helt utan grunder. Ett av de mest tydliga exemplen på detta är Barry Goldwater.

Barry Goldwater var det republikanska partiets kandidat i presidentvalet 1964. Sloganen till hans kampanj var ”In your heart you know he’s right”, ibland efterföljd av ”yeah, way right”. Han gjorde sig även känd under namnet ”Mr. Conservative”. Goldwater propagerade för en platt skatt och för en minarkistisk stat. Detta har gjort att han vunnit en väldigt stor popularitet i de libertarianska leden. Han var även tämligen liberal i många sociala frågor, bland annat propagerade han för att tillåta homosexuella inom försvaret – vilket fortfarande inte är tillåtet i USA (det måste jag säga att jag inte alls förstår poängen med). Var inte Goldwater en libertarian då? Jag vågar svara nej på den frågan. Han argumenterade nämligen på ett helt annat sätt.

1960 utkom Goldwater med sin bok ”The Conscince of a Conservative”. Boken är enligt min mening underskattad och borde lyftas fram mer i konservativa sammanhang. När Goldwater i boken motiverar varför sänkt skatt är ett måste och varför fördelningspolitik är fel, argumenterar han inte som en libertarian. En libertarian hade argumenterat utifrån det omoraliska i att staten överhuvudtaget beslutar vad den enskildes tillgångar ska gå till. Men det gör inte Goldwater. Istället argumenterar han utifrån det felaktiga i att staten ruckar på den naturliga ojämnlikheten mellan människor. Inkomstskillnader skulle ses som ett mått på människors olika prestationsförmåga. Alla människor är lika inför Gud, men inte i något annat avseende menade Goldwater. Ett sådant resonemang stämmer också väl in i Edmund Burkes tankegångar men även, och kanske framför allt, i Friedrich Hegels organismlära.

Även en svensk högerpolitiker som Professor Gunnar Heckscher, som förvisso kan ifrågasättas som ”renodlat konservativ”, har varit inne på samma tankegångar. Heckscher menade att en omfördelningspolitik endast motverkade sitt eget syfte. Han definierade istället statens ansvar som att ”hindra och lindra nöd”. Även USAs sittande president George W. Bush tål att nämnas i sammanhanget. Även om begreppet compassionate conservatism har använts tidigare så har det framförallt fått ett ansikte i Bush. Compassionate conservatism innebär, i korta drag, att uppmuntra och underlätta för civilsamhället att ta ett så stort socialt ansvar som möjligt. Successivt ska statens skyddsnät ersättas av civilsamhällets.

Dag Elfström

Annonser

10 Responses to “Libertarianska slutsatser utifrån konservativ logik”


  1. 1 Mattias oktober 16, 2008 kl. 13:55

    Bra artikel, visar varför libertarianer är våra vänner snarare än våra fiender

  2. 2 Daniel Bergström oktober 16, 2008 kl. 16:19

    Härligt att se ett inlägg om Barry Goldwater, en av västerlandets, i förhållande till sitt reella inflytande, mest förbisedda och bortglömda politiker. Sagda faktum är i synnerhet sant i Europa, i mindre grad i USA. Goldwater förtjänar en given hedersplats i varje konservativt hjärta och borde, enligt min mening, återupplivas som ideologisk hjälte på båda sidor om Atlanten.

    En mer utförlig beskrivning av Barry Goldwaters liv och gärning hade utan tvekan varit på sin plats, men av utrymmesskäl avstår jag från detta. Ett par belysande fakta; Young Americans for Freedom grundades urpsrungligen som en kampanjorganisation för Barry Goldwater i presidentvalet 1964, men blev sedan ett forum för de idéer som han bar fram. YAFF skulle sedermera komma att spela en avgörande roll för att bana väg för Ronald Reagan till den republikanska toppen och förlängningen USA:s högsta ämbete. YAFF spelade även en viktig roll i den kraftiga nytändning för den amerikanska högern och dess idéer samt den ideologiska vändning som ägde rum i hela samhället efter Carters sossiga 1970-tal.

    Valet 1964, som Goldwater förlorade i kölvattnet av Kennedymordet, skulle alltså vända sig i seger. Efter valet 1980, som Reagan vann i ett landslide, skrev Pulitzervinnaren George Will ”det tog 16 år att räkna rösterna, men Barry Goldwater vann.” Av större intresse i årets val är att John McCain ersatte Barry Goldwater på dennes stol i senaten 1987, och de båda ansågs (då) vara s.k. ideologiska likar.

  3. 3 Daniel Bergström oktober 16, 2008 kl. 16:28

    För övrigt kan man, oavsett ideologisk hemvist, inte låta bli att dra på munnen åt den amerikanska vänsterns fyndiga motslogan till Goldwaters klatschiga ”In your heart you know he’s right”: ”In your guts you know he’s nuts”! 🙂

  4. 4 tegis oktober 17, 2008 kl. 3:40

    Du kan ju lägga till att det inom libertarianismen/nyliberalismen även finns där splittring mellan i stort sett två grupper. Det hela bygger på vilken tyngd man ger de sociala frågorna helt enkelt angående drog och sexliberalism m,m, samt hur störande man tycker att de konservativas sociala politik är.

  5. 5 Fredrik oktober 17, 2008 kl. 8:30

    Jag ser fram emot (mot?) ett inlägg från bloggarna om en konservativ fördelningspolitik. Hur skulle den se ut? Och hur skulle den skilja sig från socialdemokrati?

  6. 6 tegis oktober 17, 2008 kl. 14:09

    Indeed. Mamma-stanna-hemma-bidraget som KD har tryckt på lär ju vara en central del …

  7. 7 Patrik M oktober 18, 2008 kl. 9:56

    Jag noterar Fredriks och tegis efterlysning av en konservativ fördelningspolitik. Detta är naturligtvis ingen liten och enkel fråga, och sannolikt inget där total enighet råder bland oss konservativa, men jag gör det till en målsättning att så småningom återkomma med min syn på fördelningspolitik.

    Låt mig bara ge en vink i vilken riktning mitt inlägg i huvudsak kommer att ta: Vadå, fördelningspolitik? Det är väl inte politiker som skall styra hur resurser fördelas.

  8. 8 tegis oktober 19, 2008 kl. 1:18

    Att styra i familjernas val är väl en form av fördelningspolitik inom en av samhällets minsta beståndsdelar?

  9. 9 Patrik M oktober 19, 2008 kl. 22:32

    tegis: ”Att styra i familjernas val är väl en form av fördelningspolitik inom en av samhällets minsta beståndsdelar?”

    Absolut! Och det är definitivt inte önskvärt enligt min mening. Bort med pappamånad, jämställdhetsbonus och offentliga subventioner till de som överlåter åt andra, t.ex. kommunens förskola, att ta hand om sina barn.

  10. 10 JD januari 2, 2009 kl. 5:32

    ”Bland liberaler är ekonomin den centrala delen i all politik – bland konservativa finns det andra och viktigare faktorer som håller idéströmningen samman.”

    Det kanske så kan tyckas men det är inte fallet. De flesta libertarianer har långt fler strängar på sin lyra och den ekonomiska friheten är bara en av alla de individuella friheter som propageras av oss liberaler: politisk, social, ekonomisk, religiös. Alla är dom lika viktiga men framförallt: de hänger i hop! Liberalism handlar om individens okränkbara rätt till liv, frihet och egendom. Ekonomisk frihet är lika mycket en mänsklig rättighet som till exempel yttrandefrihet. Kapitalism definieras dessutom av många av oss som ”frånvaron av tvång och våld i frivilliga ekonomiska relationer mellan individer” (staten ska alltså hålla sig borta och upprätthålla detta tillstånd: skydda individernas frihet) och är alltså särdeles moraliskt och politiskt legitimerad, till exempel. Att liberalism är någon sorts ekonomism är alltså en grav missuppfattning.

    ”Goldwater propagerade för en platt skatt och för en minarkistisk stat. Detta har gjort att han vunnit en väldigt stor popularitet i de libertarianska leden. Han var även tämligen liberal i många sociala frågor, bland annat propagerade han för att tillåta homosexuella inom försvaret – vilket fortfarande inte är tillåtet i USA (det måste jag säga att jag inte alls förstår poängen med). Var inte Goldwater en libertarian då? Jag vågar svara nej på den frågan. Han argumenterade nämligen på ett helt annat sätt.”

    För det första ska vi komma i håg att libertarian är ett ganska renlärigt begrepp i mångas ögon. men i den kontexten som Goldwater verkade och med de åsikter han hade så kan vi nog tillskriva honom mer av libertariansk ideologi än konservativ. Det republikanska partiet rymmer ju som bekant ett ganska stort libertarianskt läger. Ron Paul, Reagan, Old Right, Goldwater. Exemplen är många på att det amerikanska republikanska partiet rymmer idéer som starkt påminner och antar former av libertarianskt tänkande med en minarkism och samhälls- och människosyn som faller sig högst naturlig för en libertarian (och kan kanske till och med sägas stamma ur en liberal och naturrättslig tradition, precis som den amerikanska revolutionen själv med sina rötter i upplysningstidens filosofer och naturrätt).

    ”1960 utkom Goldwater med sin bok ”The Conscince of a Conservative”. Boken är enligt min mening underskattad och borde lyftas fram mer i konservativa sammanhang. När Goldwater i boken motiverar varför sänkt skatt är ett måste och varför fördelningspolitik är fel, argumenterar han inte som en libertarian. En libertarian hade argumenterat utifrån det omoraliska i att staten överhuvudtaget beslutar vad den enskildes tillgångar ska gå till. Men det gör inte Goldwater. Istället argumenterar han utifrån det felaktiga i att staten ruckar på den naturliga ojämnlikheten mellan människor.”

    Jag har förvisso inte läst boken så jag kan bara besvara det du återger här men ändock förfaller din distinktion falla för exakt att det är fel att rucka på den naturliga ojämlikheten ÄR ett av de libertarianska skälen att argumentera emot fördelningspolitik och höga progressiva skatter. Faktum är att många libertarianer använder det som sitt FRÄMSTA skäl (Ayn rand med flera till exempel).

    ”Inkomstskillnader skulle ses som ett mått på människors olika prestationsförmåga. Alla människor är lika inför Gud, men inte i något annat avseende menade Goldwater.”

    En libertarian skulle i högsta grad instämma här. Och gudstroende libertarianer har det funnits gott om också för den delen (den amerikanska självständighetsförklaringen och konstitutionen har ett flertal gudsreferenser för att ta ett exempel). En libertarian/liberal skulle hävda att alla är lika inför lagen men inte i något annat avseende. Sen finns det ju de som till exempel Locke som även dom utgår från gud.

    ”Ett sådant resonemang stämmer också väl in i Edmund Burkes tankegångar men även, och kanske framför allt, i Friedrich Hegels organismlära.”

    Även om jag själv inte har mycket till övers för varken Burke eller hegel så passar som sagt detta resonemang ypperligt in i libertariansk teori och argumentation mer än väl.

    Rent allmänt anser jag det svårt att skilja Barry Goldwater från libertarianismen, han har synnerligen starka drag härifrån. Dock är libertarianismen synnerligen renlärig och många anser ju till exempel inte att Ron Paul ska räknas hit heller. Ludwig von Mises stormade en gång ut från en diskussion med bland andra George Stigler, Milton Friedman, Lionell Robbins och Frank Knight anklagandes dessa för att vara ”socialister” 🙂

    Vad gäller compassionate conservatism är detta en ”big government conservatism” i mångt och mycket. Vad gäller civilsamhället så verkar konservativa tro att vi libertarianer inte vill ha något sådant alls. Detta stämmer inte, däremot har vi mindre förtroende i statens möjlighet att skapa ett gott sådant och större förtroende för frivilliga individuella initiativ än vad konservativa har. Ett civilsamhälle är något gott och just darför vill vi befria det från statens bojor. Staten ska vara en nattvakt, på så sätt skapas bästa möjliga miljö för ett livskraftigt och positivt civilsamhälle.

    ”Valet 1964, som Goldwater förlorade i kölvattnet av Kennedymordet, skulle alltså vända sig i seger. Efter valet 1980, som Reagan vann i ett landslide, skrev Pulitzervinnaren George Will “det tog 16 år att räkna rösterna, men Barry Goldwater vann.” Av större intresse i årets val är att John McCain ersatte Barry Goldwater på dennes stol i senaten 1987, och de båda ansågs (då) vara s.k. ideologiska likar.”

    Ännu intressantare är vem som kommer vara Ron Pauls Ronald reagan. Många liberaler hoppas att Ron Paul ska vara samma prekursor som Goldwater var.

    Vi avslutar med ett citat av Ronald Reagan:
    ”If you analyze it I believe the very heart and soul of conservatism is libertarianism”

    🙂

    JD


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 953,021 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar