Sarah Palin och den amerikanska konservatismen

ANALYS | Framgångarna för den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama (som kan leda fram till att han vinner presidentvalet på tisdag) har fått en del, både i Amerika och utanför, att proklamera amerikansk konservatisms död. Istället så skulle en ny era av ”liberalism” randas. Det är en förhastad slutsats, oavsett hur det går i presidentvalet.

Vad den senaste tiden dock visat är att det alltjämt råder en stor kulturklyfta i Förenta Staterna, mellan en vänsterliberal, ofta urban intelligentia och en mer traditionell konservatism, ofta utanför de stora städerna. Den har snarast accentuerats av presidentvalskampanjen. Barack Obama är framför allt kandidaten för den förra medan den republikanske vicepresidentkandidaten Sarah Palin personifierar den senare.

Man måste komma ihåg att konservativ och republikan ingalunda är synonymer, och det inte bara eftersom det finns en del mer konservativt sinnade demokrater (framförallt i sydstaterna och mellanvästern). Framgångar eller motgångar för det republikanska partiet speglar inte hur det står till med amerikansk konservatism. Det speglar snarare hur väl förankrade republikanska politiker är med den konservativa basen.

Många av dessa väljare är besvikna på vad republikanerna uträttat under de senaste åren. Det betyder inte att de plötsligt gått åt vänster. Faktum är att demokraterna lyckades vinna majoritet i kongressen för två år sedan genom att ställa upp förhållandevis konservativa kandidater i valkretsar där de sedan kunde besegra republikanska kandidater. Lärdomen för republikanerna är att gå tillbaka till det som gjorde Newt Gingrich, som var representanthusets talman 1995-99, och hans ”revolution” så framgångsrik – att kämpa för mindre statsmakt, lägre skatter, balanserad budget, tuffare kriminalpolitik med mera. Kort sagt, ökad frihet för medborgarna och det civila samhället. Att ha sett mycket av detta förslösas och schabblas bort, och hur alltför många republikanska politiker blivit för bekväma vid makten har skapat en motreaktion.

Nu är förvisso John McCain ingen idealkandidat för denna del av Amerika. Hans anses ha brutit för många gånger mot frågor som ligger dem om hjärtat, från immigrationsreformer (som skulle belöna illegala invandrare) till kampanjfinansiering (som sätter hinder för yttrandefriheten). Men han har också gjort sig känd för att bryta mot flertalet av sina republikanska partikamrater i frågor som appellerar på dessa kärnväljare, som i kriget mot terrorismen och hans långa kamp mot så kallade ”earmarks” och ”pork barrel spending”, vilket är det sätt varpå kongressledamöter mjölkar den federala skattkistan på pengar till sina egna hobbyprojekt. Och givet att en republikansk presidentkandidat måste ha stöd från oberoende väljare ett år när republikanerna är allmänt impopulära så är McCain den enda som faktiskt har en chans.

Men kärnväljarna har ändå haft svårt att värma upp inför tanken på McCain. De flesta hade nog röstat på honom i alla fall, om än en smula motvilligt, men valkampanjen kräver också en hel del entusiastiska frivilligkrafter. Det är här Alaskaguvernören Sarah Palin kommer in och varför det var ett snilledrag av McCain att utse henne. Hon har på ett sätt som ingen annan entusiasmerat basen. Den älgjagande fembarnsmamman är i både politik och person en som de kan identifiera sig med. Hennes traditionella värderingar är deras och hon skäms inte för dem. Framtiden för amerikansk konservatism, i alla fall i de politiska uttryck den tar, ligger i Sarah Palin.

Föga förvånande har då demokraterna och deras oblyga påhejare i mainstreammedia gjort allt för att begå karaktärsmord på henne. För dessa eliter vid kusterna är hon och det hon representerar ett hot som måste undanröjas, och att få henne att framstå som en korkad lantlolla är då naturligt. Det brukar regelmässigt republikaner och konservativa drabbas av. Minns hur Ronald Reagan bara var en ”dum skådis” och hur förre vicepresidenten Dan Quayle aldrig lyckades ta död på den felaktiga mediabilden att han var obegåvad. George W Bush har också fått sin beskärda del. Men det blir inte mer sant för det, även om man kan tro det om man bara följer svensk mediarapportering kring presidentvalet. Som tur är finns det alternativa nyhetskällor att tillgå i dessa Internettidevarv.

Om man skall hårdra det hela så kan man säga att det inte är så konstigt att vänstern ofta utmålar högern som dumma. Många vänstermänniskor (”liberals” i Amerika) anser faktiskt att man måste vara dum för att hysa högeråsikter. Har man bara bättre kunskaper så ”måste” man också inse att vänstern har rätt. Och är inte högern dum så är den elak – de vill ju skära ned på alla möjliga sociala hjälpprojekt. Går man riktigt långt ut så är en del höger också rent ondskefull – därav de pinsamt förekommande hänvisningarna till Goodwins lag, där man drar upp liknelser med Hitler och nazismen.

Tydligt är att vänstern inte förstår konservatismen. Därför förstår inte heller Amerikas ”liberaler” Sarah Palin. Däremot så brukar konservativa förstå vänstern eftersom vänstern länge haft problemformuleringsmonopolet och besitter kommandohöjderna inom media, förvaltning och akademi (både här och i Förenta Staterna). Konservativa och republikaner ”förstår” Barack Obama. Vi måste vara tvåspråkiga, som någon sade. Men vänstern är oftast enspråkig.

Detta visades med all önskvärd tydlighet i de första reaktionerna på Sarah Palin. Media var kvicka med att avslöja att hennes 17-åriga dotter var gravid, allt i hopp om att ”den kristna högern” skulle ta avstånd från henne. Det rörde ju sig om sex före äktenskapet och därtill en tonårsgraviditet. Reaktionerna blev de motsatta eftersom de inte förstod ”den kristna högern”. Vad dessa väljare såg var istället en mamma och en familj som höll ihop och stöttade varandra. En del av dem har egna erfarenheter av liknande situationer, eller har vänner och släktingar som gått igenom samma sak. De slöt upp bakom Sarah Palin på samma sätt. Detta skakade ”the liberals” på huvudena åt. För en av dem hade det aldrig blivit något problem. De hade helt enkelt sett till att abortera fostret innan historien avslöjades. Men här finns en kandidat vars dotter ämnar behålla barnet och dessutom gifta sig med pojkvännen. ”The liberals” har också svårt att förstå att Sarah Palin fött sonen Trig eftersom han har Downs syndrom. De flesta av dem hade gjort abort, men här finns en kvinna som genom att bära runt på sitt barn inte bara visar att hon lever som hon lär, utan också firar Trigs existens som en välkommen och berikande gåva.

Överhuvudtaget så är Sarah Palin mycket av en antites mot vad den moderna vänsterfeminismen står för. Hon gnäller inte och beter sig inte som ett offer för några mystiska förtryckande patriarkala strukturer. Hon har tagit för sig alldeles själv – med benägen hjälp och stöd av sin månghövdade familjeskara, inklusive sin man Todd – och uppnått framgång. Det passar sig inte i den missnöjeskultur som vänstern inte bara odlar utan också gjort till något av sin livsluft. Hon har ingen personlig förmögenhet eller har klättrat upp på axlarna av framgångsrika män (som till exempel Hillary Clinton).

Inte undra på att vänsterfeministerna avskyr henne. Många har till och med gått så långt som att säga att Palin inte är någon riktig kvinna eftersom hon är konservativ. Så mycket är feminismen värd när den ställs mot en framgångsrik kvinna som råkar ha annorlunda politiska åsikter. Det har också drabbat andra kvinnor. Minns hur Bill Clintons älskarinnor Paula Jones, Gennifer Flowers och Monica Lewinsky blev hudflängda. De hade ju offentligt råkat gå emot vänsterns dåvarande presidentgunstling. Hustrun Hillary fick vackert bita ihop. Och under primärvalskampanjen drabbades Hillary än en gång eftersom hon envisades med att gå emot den utkorade vänsterkandidaten Barack Obama.

Så oavsett hur det går i presidentvalet på tisdag så har säkert Sarah Palin kommit för att stanna. I den självrannsakan som kommer hos republikanerna vore de dumma om de inte låter henne få spela en stor roll i framtiden. Det är inte i Washington D.C. som republikanerna hittar vägen framåt, det är i smarta, duktiga och energiska guvernörer ute i landet – personer som Sarah Palin. Hon kan mycket väl bli presidentkandidat år 2012 och personligen ser jag fram emot det.

Henrik L Barvå

Annonser

10 Responses to “Sarah Palin och den amerikanska konservatismen”


  1. 1 LP november 3, 2008 kl. 11:54

    Apropå Gingrich, ett underhållande och ytterst sakligt utfall från en välbärgad svensk socialist i Silicon Valley:

    ”Gingrich är inte dum, han är slug och farligare än Lavrentia Beria och Heinrich Himmler tillsammans när de har dopat sig med anabola steroider”

    http://www.usablogg.org/2005/06/03/gingrichs-galna-bok/

  2. 2 Henrik K november 3, 2008 kl. 13:20

    ”…hur förre vicepresidenten Dan Quayle aldrig lyckades ta död på den felaktiga mediabilden att han var obegåvad.”

    Problemet är ju att den mediabilden skapades av Quayle själv och inte är felaktig. Quayle-klippen på Youtube är inte manipulerade, det är han själv som använder uttryck som ”Hitlerism”. Frågan är väl när republikanerna skall sluta hålla politiker som Dan Quayle, som faktiskt är ruggigt obildad och korkad, bakom ryggen.

  3. 3 tegis november 3, 2008 kl. 17:53

    Ni ämnar skämta? Har ni ens någon idé om vilken kunskap Palin besitter, eller snarare inte besitter? Har ni sett intervjun med henne som Katy Kuric gjorde? Hon trodde att det var en cooking session….
    *suck*

  4. 4 Simon november 4, 2008 kl. 1:23

    Den amerikanska konservatismen, om man kan tala om en sådan, lider svårt av sitt anti-intellektuella rykte och sin brist på idémässig underbyggnad; Palin bekräftar alla fördomar, och är på alla sätt en fullkomlig katastrof. Om jag hade rösträtt i det amerikanska valet, skulle jag låta bli att uttnyttja den. Det bästa vi europeiska konservativa kan göra är att ta avstånd från utvecklingen inom bägge partierna, och visa att vi står för något helt annat.

  5. 5 tegis november 4, 2008 kl. 1:49

    Va? Du har ju alltid Third Party? Du har ju alltid Ron Paul! 🙂

    Ron Paul 2008!!

  6. 6 Simon november 4, 2008 kl. 2:10

    Om du syftar på mig, så är RP naturligtvis inget alternativ för en konservativ som mig; jag förstår emellertid att dina sympatier ligger där.

    Med ”bägge partierna”, menade jag naturligtvis de med realistiska chanser.

  7. 7 Marcus Widgren november 4, 2008 kl. 9:55

    Undrar om det skulle gå att driva en lika hatisk mediakampanj mot en vänsterpolitiker som man nu har gjort mot Sarah Palin?

    För min egen del är hon dock lite av en konservativ hjältinna. Hon är kvinnlig men inte utmanande, hon är vänlig och värdig. Hon lever sitt liv för familjen.

    På många sätt en kvinnlig förebild.

  8. 8 tegis november 4, 2008 kl. 14:27

    Jag tycker Sarah Palin är en bra kvinnlig förebild på det sättet att hon är som du säger trevlig och glad mest hela tiden, men nu är ju inte frågan om hon är trevlig utan om hon är vettig nog för att kunna vara VP eller president. Och på den frågan måste svaret bli ett långt och resolut nej, då hon är alldeles för dåligt påläst och insatt i topp-politiken och hon är dessutom klumpig som en elefant i debatter och intervjuer.
    Inte ett stabilt republikanskt kort med andra ord.

  9. 9 Sanjay november 6, 2008 kl. 12:39

    Republikanerna överskattade helt klart antalet Blue Collar Conservatives som skulle rösta på Palin. Palin är helt bränd här borta, hon kommer aldrig att komma tillbaka på den nationella scenen.

  10. 10 tegis november 6, 2008 kl. 15:44

    Absolut, Amen to that. De som vanns med Palin var betydligt färre än de som skrämdes iväg till Demokraterna. Ett annan viktig sak är att McCain sade i mitten av finanskrisens värsta veckor att ”vår ekonomi är stark och säker” och blev därför alltför starkt identifierad med Bushs tafatthet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 953,021 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar