Presidentvalet ett sätt för svensk media att utöva makt

Barack Obama till vänster och John McCain till höger. 'Nuff said?

ANALYS | Nu drar det verkligen ihop sig till det omdiskuterade presidentvalet i USA. Inatt långt in på småtimmarna äger det rum, och valresultatet kommer vara lika färskt som den nybakade frukostfrallan från bageriet på hörnet (Göteborg har sina fördelar!). Jag hör dock inte till dem som tycker det är helt självklart att stanna uppe och följa valvakan på TV hela natten. Mitt intresse för det amerikanska presidentvalet i skrivande stund är ungefär lika stort som mitt intresse i svensk medias sätt att hantera det.

Media är den tredje maktpelaren i den styrda svenska demokratin, jämte regeringen och den tämligen maktlösa riksdagen. Det amerikanska presidentvalet är för Sveriges vidkommande i stor utsträckning ett sätt för media att för det första utöva sin makt över svenska folket. För det andra, och desto viktigare, att slipa vapnen och testa nya taktiker inför det mer skarpa läget vid EU-parlamentsvalet 2009 och riksdagsvalet 2010 då svensk media ser det som sitt kall att hjälpa folket så att de inte får för sig att rösta fel. Man behöver inte spekulera särskilt länge i vad det egentligen innebär att ”rösta fel” ur medias synpunkt – 2/3 eller 68% av den svenska journalistkåren röstar på socialdemokraterna och vänsterpartiet, enligt den senaste undersökningen från JMG.

Mediabilden av presidentkandidaterna

Intellektuell hederlighet har aldrig varit kännetecknande för svensk media, och i synnerhet inte den så inflytelserika kvällspressen. Så förväntningar på kvalitet och objektivitet är egentligen inte berättigade. Vilket inte bör hindra någon från att rikta kritik och ställa krav i precis den riktningen. Media har ju så stort inflytande på folk i det moderna informationssamhället att det är förvånande att de regleringsivrande politikerna i vårt avlånga land ännu inte kommit på att begränsa medias makt på det sätt som både regeringens och riksdagens makt begränsas i grundlagen.

När John McCain ställde upp som presidentkandidat år 2000 framhölls han i Sverige som den välavvägde och rimlige utmanaren framför andra, i jämförelse med konkurrerande republikanska presidentkandidater. Särskilt i förhållande till George W. Bush, som förvisso gick till val på en politik som i många avseenden vändes i sin motsats efter 9/11, då han verkligen började hatas av svensk media. Även jag höll på Bush fram tills krigen i Afghanistan och Irak. Men McCain framställdes då i svensk media i betydligt mera positiv dager, ja närmast som favoritrepublikanen man haft att jämföra med. Det borde alltså ha varit bäddat för en mycket objektiv svensk rapportering om amerikanska presidentvalet 2008, när två kandidater som bägge så uppenbart är givna kelgrisar i svensk media står mot varandra: Barack Obama och John McCain.

Istället har McCain, sedan det i mars i år blev klart att han träder fram som republikanernas presidentkandidat, kommit att utmålas som avgrundshöger. Ja, t.o.m. som den (framför allt i Sverige, och Afghanistan och Irak) hatade president Bushs hemligt sammansvurne kompanion i brutal ondska. Svensk medias kärlek till den person som befinner sig längst till vänster i den amerikanska senaten, och som framträtt som demokraternas presidentkandidat – Barack Obama – vet inga gränser. Med undantag för ett par nedtystade avslöjanden om… nej, det är det ingen som kommer ihåg. Det är inte så viktigt – för det har den vänsterinriktade svenska journalistkåren bestämt. (Men läs gärna Henrik Barvås ledare om saken i NWT 3/11!)

Så vem ska man stödja?

Expressens hemsida under primärvalen tyckte det var självklart att man inte röstar på republikanerna.

Opinionsmätningar i Sverige visar att nästan ingen stödjer McCain. Hur är det möjligt, när han tidigare har varit svensk medias favoritrepublikan? KAN det bero på att man i Sverige i huvudsak har rapporterat om primärvalen endast utifrån demokraternas horisont? Att man hela tiden har lyft fram den demokratiske presidentkandidatens goda sidor, och förtigit hans dåliga? Att man hela tiden har lyft fram den republikanske presidentkandidatens dåliga sidor, men förtigit hans goda? Sanningen ligger förmodligen, som det heter, någonstans mittemellan. Men sanningen är starkt präglad av opinionsbildningen genom svensk media.

Själv har jag, med den konservative statsvetarprofessorn Claes Ryns väl valda ord i sammanhanget, ”ingen häst att hålla på i det här loppet”. Inte för att det inte är ett historiskt betydelsefullt val, för det är det ju alldeles uppenbart. Antingen får de sin första svarta president, eller sin förste vietnamkrigsveteran till president tillsammans med den första kvinnliga vicepresidenten. Det kanske också är sista gången som ett presidentval i USA är riktigt intressant för världens framtid, med bjässar som Indien och Kina på frammarsch.

Par préférence skulle jag inte rösta på någon av de aktuella amerikanska presidentkandidaterna. Det är klart att jag är entydigt mer republikan än demokrat, men jag har heller aldrig lockats av den republikanska politiken – eller för den delen särskilt mycket av den amerikanska typen av konservatism. Inslaget av klassisk liberalism och s.k. neokonservatism är alltför påtaglig för min smak. Denna märkliga ”neokonservatism”, vilken Claes Ryn som en i mitt tycke få verkligt skarpsynta granskare av idéströmningen kallar för ”neojakobinism”. D.v.s. att den snarast är att betrakta som en direkt arvtagare till de franska revolutionärerna, och inte alls till Edmund Burke och den klassiska konservatismen. En uppfattning som inte delas av alla konservativa, men som oreserverat delas av mig. Förutom att jag direkt ogillar neokonservatismens idéer och praktiska politik som alltså präglat Bushs presidentskap efter 9/11.

Så må bäste man vinna. Gärna uppbackad av en kvinna. Och så får vi se om svensk media förstår att börja rapportera också om valen i Indien och Kina framöver – vilka som ställer upp, vad de står för och vad dessa egentligen har för ”track record”.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

0 Responses to “Presidentvalet ett sätt för svensk media att utöva makt”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 956,309 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar