Kulturradikalismens begränsande kraft

ANALYS | Jag läser Elise Karlssons svar till Johan Lundberg i Expressen och reflekterar över att det ibland kommer fram mer tydligt i en text vad en skribent menar än vad denna själv försöker lägga in i den. Lundberg presenterade en analys av kulturens situation och det kulturradikala problemet som jag i stora delar finner korrekt och som i breda drag identifierar kärnan i kulturens problem och orsaken till det synbara föraktet för högkultur som frodas.

Samtidigt känner jag att vissa aspekter lämnas ut i den uppställningen. En viktig aspekt som han inte lägger fokus på men som jag anser i viss mån kan belysa Karlssons svar är den under 1900-talet så överväldigande viljan att rationalisera estetiken. Att man inte ser det som acceptabelt att människors upplevelse av god kultur på många plan kan stå fri från någon tydlig koppling till vidare ideologiska och filosofiska tankesystem som är i ropet. Mycket av den moderna, tråkiga arkitekturen, där man låter det rationellt rimliga vara måttstock för vad som bör betraktas som estetiskt tilltalande, oavsett vad konsttraditionen eller människors känslosvar på den är, bildar ett talande exempel på denna tankelinjes påverkan i vår vardagliga upplevelse av konstnärlig produktion.

Tankelinjens gång grundas i en missuppfattning, den att kulturens form och dess innehåll i allt väsentligt måste följa varandra, samt att kultur som vill ha något relevant och kritiskt att säga i dagens samhälle samtidigt måste revoltera mot tidigare kulturyttringar och estetiska former, att förnyelse i innehåll alltid måste förenas med förkastande av såväl tidigare kulturs yttre form som denna kultur i sig. Kombineras den revolten med en dialektiskt baserad syn på samhällsförändringar så faller man lätt i den fälla av tro till behovet av avståndstagande från tidigare normer och hierarkier inom såväl estetik som konsten i stort, som jag anser att Karlsson har fallit i.

Framåt slutet av texten så reagerar jag på några stycken av texten, och fastnar vid slutsatsen att här ligger kärnan i varför hon ställer sig så skeptisk till Lundbergs kultursyn. Antydningar om att den kultur som bygger vårt kulturarv är något som ”bara en klass har tillgång till” och att den endast är den kultur ”som i det förflutna värderats högst av borgerligheten i ett Sverige som gestaltade sig helt annorlunda än dagens moderna och demokratiska samhälle”.

Det framkommer alltså med stor tydlighet att det som ligger i botten och gör att Karlsson inte kan ställa sig bakom en klassisk kultursyn, eller acceptera värderandet av olika kulturyttringar som på ett grundläggande plan olika bra, eller sköna om man så vill, är att klassisk kultur är ”borgerlig” i någon betydelse av ordet. På ett grundläggande plan är det alltså samma skäl som gjorde att de små vänstersekterna på slutet av 60-talet förkastade nästan allt i det nuvarande samhället, eller att socialistiska stater alltid producerar den mest anskrämliga arkitekturen: det tidigare existerande är inte samstämigt med nya filosofiska eller ideologiska ideal, eller om man så vill, allt gammalt måste brytas ner och ersättas med något annat i färden mot du sköna nya värld.

Personligen uppfattar jag hela hennes artikel och resonemang som djupt elitistisk. Elitism ligger inte i att man erkänner vissa hierarkier inom kulturen utan i att man hävdar sig ha en så mycket mer substantiell förståelse för vad som är av vikt att man förkastar den kultur som har skapats och förädlats av alla de generationer som har kommit före oss, samtidigt som man, som Karlsson, antyder att den fattige eller arbetaren inte kan ta till sig och njuta av klassisk högkultur.

Jag är övertygad om att vårt kulturarv är en på många sätt unik källa att ösa ur för njutning och fördjupning av såväl den bemedlade som den fattige, att vi bör glädja oss över att vårt moderna samhälle möjliggör för så många fler att njuta av generationers skapade konstverk och kultur istället för att i missriktad välvilja förkasta denna och därmed effektivt förpassa den till att endast vara tillgänglig för en mindre del av samhällets innevånare.

David Högberg

Annonser

2 Responses to “Kulturradikalismens begränsande kraft”


  1. 1 LP november 15, 2008 kl. 14:16

    Konst- och arkitekturutbildningarna är alltsedan stockholmsutställningen 1930 och det socialdemokratiska, funktionalistiska manifestet ”Acceptera” strikt modernistiska.

    Det har nyligen framlagts en avhandling av Catharina Sternudd om ”folkets” kontra arkitekters smak som tydligt pekar åt en mer konservativ estetik och stadsplaneideal:
    http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_234013.svd

    Jag har själv studerat några mellansvenska småstäder och upptäckt att där fanns en väldigt rik träarkitektur som trots gott skick nästan helt raderades ut mellan 1950 och 1970. Mycket revs för att få plats med stora konsumvaruhus, som på den tiden hade förtur plan- och konkurrensmässigt.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Rivningsraseriet

    Många kulturbärande småbutiker, caféer och restauranger ofta med vackra inredningar försvann därmed. Ironiskt nog blev de stora varuhusen snart omvandlade till gallerior med mindre butiker, som ju hade kunnat husera i de rivna byggnaderna.

    Nu ser nästan alla svenska tätorter lika gråtrista ut och saknar ofta lokalt förankrade stadsliv. Det finns fortfarande lokal kultur, men enbart i periferin.


  1. 1 Duplico « Traditio et renovatio Trackback vid november 15, 2008 kl. 13:08

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 954,951 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar