Intervju: Den otrolige Silvio Berlusconi

INTERVJU och PORTRÄTT | Att italienarna har gjort flera tydliga avtryck i världshistorien ifråga om makt är ingen hemlighet. Romarriket, medeltidsfilosofen Niccolò Machiavellis bok Fursten, maffian och fascismen är några exempel. Det är faktiskt svårt att hitta något annat folk som ”gjort så pass mycket för makten”. Även den nuvarande italienske premiärministern Silvio Berlusconi har, utan avsikt att här göra några jämförelser i övrigt, placerat sig i detta fack av ”världsberömd italiensk makt”. Tradition & Fason har intervjuat Bruno Tiozzo, för att få perspektiv på Silvio Berlusconi och den kontext han verkar inom.

Silvio Berlusconi, alltså. De italienska medborgarna kan inte få nog av honom. Åtminstone inte enligt honom själv. Berlusconi har i flera omgångar de senaste 10 åren varit Italiens premiärminister, och därmed mäktigaste politiker, samtidigt som han som affärsman äger ett antal TV-kanaler och stora dagstidningar. Med Berlusconi som premiärminister har Italiensk politik uppnått en stabilitet som står i bjärt kontrast till de lika hastiga som ständiga regeringsskiften som kännetecknat Italien efter Andra världskriget. I kraft av sitt höga politiska ämbete har Berlusconi genomfört grundlagsändringar som stärkt hans personliga makt, och han har uppmärksammats för att ha förbjudit ett TV-program som drev med honom. Detta räcker förvisso ganska långt i makthänseende, men det slutar absolut inte där. År 2003 när Berlusconi nådde nya makthöjder i egenskap av EU-ordförande, passade han samtidigt på att skivdebutera med en CD bestående av kärleksballader som han själv skrivit! Titeln var också ganska suggestiv: ”Meglio Una Canzone” (sv: ”Bättre med en sång”). En uppföljare kom 2006, och nu planeras ännu en CD med neapolitanska kärleksballader utkomma lagom till jul. Silvio Berlusconi har både skrivit musiken och sjunger själv. Den nya skivan lär få rätt hyfsad kritik – åtminstone i hans egna TV-kanaler och tidningar.

    Tradition & Fason: Bruno Tiozzo, konservativ f.d. distriktsordförande i MUF-Göteborg och numera politisk sakkunnig hos den italienske EU-ministern Andrea Ronchi, Silvio Berlusconi framstår ju minst sagt som en unik person i europeisk politik. Eller är det italiensk politik som är så unik att en person som Berlusconi kan nå sådana personliga framgångar?

–Framförallt är det italiensk politik som skiljer sig mycket från vad man är van vid i norra Europa. Ibland kan det tyckas, då man tar del av svenska media, som om Italien var ett politiskt ”normalt” land innan Silvio Berlusconi gav sig in i politiken för 15 år sedan. Så var det naturligtvis inte, om man med ”normalt” avser ett politiskt system med stabila politiska partier som delar grundläggande värderingar. Påminnas kan ju att det största oppositionspartiet under det Kalla krigets decennier var kommunisterna med ca 30% av rösterna, som mottog finansiella bidrag från Moskva, vilket knappast hade en ”normaliserande” effekt på ett strategiskt placerat Nato-land som Italien.

Ej heller har det saknats färgstarka figurer i italiensk politik innan Berlusconi, och även om det ofta ironiseras över hans infall även i Italien, så råder generellt – på gott och ont – en betydligt högre toleranströskel vad politiker kan säga och göra jämfört med t.ex. Sverige. Detsamma, om än inte riktigt i samma utsträckning, gäller även en del andra sydeuropeiska länder som t.ex. Frankrike (Nicolas Sarkozy) och Grekland.

    Tradition & Fason: Vad är det som varit avgörande för Berlusconis politiska framgångar?

–En avgörande faktor till Berlusconis framgång bottnar i den kris (såväl identitetsmässigt som moraliskt) som det italienska partiväsendet befann sig i början av 1990-talet. Berlusconi har ju kunnat skapa det italienska center-höger blocket Popolo della Libertà, jämförbart med UMP i Frankrike eller Partido popular i Spanien, bl.a. eftersom Italien tidigare saknade ett modernt liberal-konservativt parti. Av den anledningen håller inte jämförelsen med företagare i andra länder, t.ex. Ross Perot eller Ian Wachtmeister, som försökt bryta sig in i politiska system med redan existerande starka moderata högerpartier.

    Tradition & Fason: Vissa menar att Berlusconi har lyckats åstadkomma ett politiskt envälde mitt i det demokratiska Europa, hur ser du på det?

–Berlusconis påstådda politiska ”enväldighet” är något av en överdrift. I själva verket har den italienske premiärministern en mycket svag ställning. Han kan t.ex. inte utnämna eller avskeda ministrar och ej heller utlysa nyval. Därtill har Italien traditionellt haft koalitionsregeringar där premiärministern blir något av en medlare mellan motstridiga intressen. Berlusconi har, tack vare sin personliga maktställning och utvecklingen mot ett tvåpartisystem, lyckats tillskansa sig en ställning som mera liknar hans kollegor runt om i Europa, d.v.s. som regeringschef och inte blott ”primus inter pares” bland ministrarna. Något som uppskattas i Italien eftersom ansvarstagandet för de politiska besluten i högre grad individualiseras. Även borgmästarnas ställning på lokalplanet har stärkts av samma anledning. Förhoppningen är att regeringschefens stärkta ställning även kommer att kodifieras i grundlagen, men det är tyvärr en extremt långsam process i Italien.

    Tradition & Fason: Silvio Berlusconis parti Forza Italia betecknas som ett konservativt parti. Är Forza Italia det konservativa partiet framför andra i Italien?

–Jag skulle knappast beteckna Forza Italia som konservativt. Det är ett adjektiv som främst passar in på partier med rötter längre bak i historien. I Italien, liksom Frankrike, är det mer befogat att tala om center-högerpartier, där man med ”höger” inte enbart avser ideologiskt konservativa. Följaktligen finns inom dessa partier många liberala företrädare som befinner sig till höger (gällande marknadsekonomi, ”law and order” samt utrikespolitik), men knappast är ideologiskt konservativa i t.ex. värdefrågor. I högre grad ideologiskt konservativt är i så fall Forza Italias närmaste allierade, Alleanza nazionale. I senaste valet ställde Forza Italia och Alleanza nazionale upp på en gemensam lista Popolo della Libertà (PdL) som i början av nästa år kommer att förena de bägge partierna i ett enda.

    Tradition & Fason: Kan man peka på något särskilt framgångsrecept för Forza Italia, vid sidan om personligheten Berlusconi?

–Italiens väljarkår befinner sig tendentiellt mer till höger än vänster och Berlusconis framgångsrecept kan främst sägas ha bestått i att ha skapat en icke-socialistisk koalition i ett ögonblick då center-höger väljarna befann sig utan representation, till följd av Kalla krigets slut och korruptionsskandaler som förorsakat de tidigare regeringspartiernas sammanbrott i början av 90-talet. Modellen Forza Italia är knappast exporterbar då den är fullständigt knuten till Berlusconis person, det är han personligen snarare än ett ideologiskt kitt som hållit samman partiets väljare i dessa 15 år. PdL, som alltså ersätter Forza Italia, kommer däremot att bli mindre person-centrerat om än med mycket högt i tak. Det gäller även främsta motståndaren på center-vänsterkanten Partito democratico. Italien ser alltså ut att få ett partisystem med två stora rörelser som i ideologisk vidd påminner om republikanerna och demokraterna i USA och det kanske förebådar en liknande utveckling även i övriga Europa.

Redaktionen

3 Responses to “Intervju: Den otrolige Silvio Berlusconi”


  1. 1 MartinE november 25, 2008 kl. 11:47

    Mycket spännande intervju. Gärna fler inlägg i samma linje då vi (som alla här vet) saknar en något mer obejektiv bevakning av europeisk och internationell politik här i kalla nord.

  2. 2 Gustaf november 26, 2008 kl. 16:05

    Var kan man köpa CD:n?

  3. 3 Tord november 30, 2008 kl. 11:10

    Det är tydligt att Tiozzo kan sin politiska historia plus att han kan förmedla sin kunskap i ett sammanhang. Mycket intressanta vinklingar och jämförelser. Hoppas att vi får se mer av denna typ av objektiva, reflekterande analyser. Ser gärna fler intervjuer med denne Tiozzo och då kanske just kring dagens politiska skeenden, kopplade till gårdagens politiska historia.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,284 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar