And the winner is: Lars Ohly!

ANALYS | Den röd-gröna röran växer. Nu har socialdemokraterna och miljöpartiet kommit överens med vänsterpartiet om att bilda valsamarbete inför 2010. Men trolovningen satt långt inne. Den föregicks av att MP vägrade samarbeta med V, och S som aldrig har velat samarbeta med V kallade till presskonferens för att meddela att nu skulle S och MP bilda valsamarbete. Det var inte början på ett koalitionsbygge, det var den tänkta koalitionen och både MP och S underströk att ett samarbete med V inte var till att tänka på med utgångspunkt i V:s ”oansvariga ekonomipolitik”. Det tyckte Lars Ohly & C:o var ruttet och dålig stil (som ”svek” betraktat var det väl knappast värre än sossarnas säporegistrering av kommunister under flera decennier), och tydligen fick de medhåll av en tillräckligt stor andel av S, samt uttalat stöd från LO-facket. Mona Sahlin framstod som den dåliga ledare hon är. Och Lars Ohly fick inte bara rätt till slut igår, två månader efter utfrysningen. Han kammade dessutom hem sitt partis största triumf sedan bildandet: löftet om att få sitta med i en regering om vänsterblocket vinner det kommande riksdagsvalet.

Därmed kommer både valsamarbetet som sådant och dess klena begynnelse att ligga Mona Sahlin och S i fatet hela vägen till valurnorna, för att då inte tala om bryddheten bland miljöpartiklarna som till synes avspeglade sig i Peter Erikssons uppgivna ansiktsuttryck vid gårdagens presskonferens. Vilket stod i bjärt kontrast till den pigge Lars Ohly. Hur man än agerar framöver så kommer Ohly och kommunisterna ideligen att framstå som de stora segrarna. Men det stannar inte vid det, Ohly har både friare tyglar än sina samarbetskollegor – och i själva verket har han dem i ett skruvstäd. Ohly kan sätta press på vänsterkoalitionen utan större risk, för ingenting är viktigare för Mona Sahlin just nu än att valsamarbetet håller, och MP kommer alltid att dansa efter S-pipan. Med detta sagt ska understrykas att detta förstås också har viktiga implikationer på vänsterblockets eventuella regeringskoalition, där alltså vänsterpartiet verkligen får en vågmästarroll.

Att döma av hur de inre spänningarna i S respektive V efter de senaste partiledarbytena har hanterats och utfallit, har Mona Sahlin sämre organisatoriska förmågor än Lars Ohly. Detta förstärker bara min uppfattning om Ohlys maktpotential från regeringsnivå. Dessutom har Ohly en fullfjädrad retorisk förmåga som såväl Mona Sahlin som Peter Eriksson och Maria Wetterstrand saknar. De är alla direkt bleka i jämförelse med demagogen Ohly – och då har de ändå allihop varit med betydligt längre i rikspolitiken än Ohly. Det är tveklöst Lars Ohly som kommer att synas mest bland vänsterblockets huvuddebattörer fram till valet 2010. Enligt den senaste undersökningen av journalistkårens partisympatier hejar 31% på vänsterpartiet, och de har nu fått en efterlängtad kelgris.

Enligt den senaste opinionsundersökningen har V här i dagarna trätt fram som det tredje största partiet, efter S och M. Vad är det man säger? Drakar kan bara lyfta i motvind. Nu har draken Lars lyft.

Jakob E:son Söderbaum

Annonser

2 Responses to “And the winner is: Lars Ohly!”


  1. 1 Bo Högrelius december 8, 2008 kl. 16:28

    Antidemokratiska tankar och rörelser!

    Efter att ha fått ett inlägg från en ”vänstertroende” så började jag snurra runt på olika sidor ute på internet. Allt från kommunistiska enskilda sidor till partisidor samt div. ”patrioter” och nationalistiska sidor.
    Det som slår en på en gång efter denna genomgång är att de är så lika i sitt sätt att se på världen.
    Ett totalt svartvitt tänkande som för mina tankar tillbaka till 20- 30-talets Europa. Särskilt Tyskland och de antidemokratiska krafterna där !
    Där urartade alla möten till stora slagmål med våldsam förstörelse och hat !
    Där fanns ingen polis som gick emellan utan de lät dem hållas eller så deltog de själv på den reaktionära sidan.
    Läste nyligen en bok om Hitler ,det har kommit ett par intressanta på senare tiden. Där ser man hur manipulerade vi har varit i synen på Nazisterna såsom ett allt igenom borgeligt högerparti på yttersta kanten. I verkligheten var det rätt av dem att kalla sig ”nationalsocialister”!
    Deras politik var i de flesta fall en ”folkhemssocialism” som Per Albin nog hade sneglat på.
    Att vara arbetare i Tyskland då innebar stora fördelar med alla de fördelar som det tog många år innan SAP i vårt land kunde genomföra. (Pensioner,barnbidrag,gratis sjukvård etc)

    Så dolde Hitler sina planer på krig och judeutrotning, skickade ut en testballong då o då för att se hur folket reagerade.

    När polisen här i Stockholm verkligen ser till att inte ”vänstern” kommer ut till ”nationalisternas” demo ,då anklagas de för att ha stoppat en demokratisk manifestation.
    Vi som har minnet i behåll kommer ihåg förra årets ”demokrater” och hur de gick fram med allt från bränder till att slå andra på käften! Folket därute tyckte att ”vänstern” var värre än nationalisterna! Då är det rätt av polisen att skilja grupperna åt för att undvika samma kaos igen.De sköter bara sitt jobb!
    ”Vänstern” sätter fälleben på sig själv med sina resonomang utan att för en sekund begripa detta!

    Samma synsätt ser jag överallt på dessa bloggar och sidor. En slags religiös fanatism som skymmer sikten från verkligheten. När man börjar kalla regeringen eller polisen för en massa epitet som för tankarna just till 30-talet, då har man försvunnet in i en värld som inte finns.

    Varför reagerar framförallt ungdomar så här? (Att det alltid kommer att finnas enstaka äldre (mest män) som håller fast vid extrema synsätt beror nog mest på ett psykologiskt fenomen som finns inom dem själv.)

    Vad gäller unga så har jag själv varit med om det här. Man blir frälst inom en grupp likasinnade och ofta utövar man grupptryck på varandra. Sen finns det en stor portion religiös anda där man tror på en ”guru” tex Mao eller Lenin! Man förgyller upp hur det skulle kunna vara i ett annat samhälle och betraktar det samhälle man lever i med avsky. Allt blir svart o vitt!

    Den dag när detta självpåtagna ok lyftes från ens axlar och man återkommer till ett kritiskt tänkande i ett fritt samhälle då känner man att man lever igen.
    Då kan man inte förstå hur man låste in sitt liv i denna förljugna värld som all fanatism är vare sig det är religion eller politik eller någon annan form av fantasteri!

    Det är lätt som ung att dras med, ens sinne är så mottagligt då och många ser orättvisor runt om i världen. Då är det lätt att gå fel om man råkar i händerna på några som är skickliga att övertala och erbjuda kamratskap.

    Marx hade rätt i en sak i varje fall och det är ”att man ska lära sig att tänka själv”!

  2. 2 Söderbaum december 8, 2008 kl. 17:19

    Högrelius: Intressant kommentar. Men jag kan inte alls se på vilket vis den anknyter, eller ens är relevant i sammanhanget?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 967,082 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar