Hus och hem påverkar

För några år sedan diskuterades i radions P1 om hur vi vill bo. Hur ska våra bostäder se ut? Från inredning till hus, fasader och hela bostadsområden. Hur vill vi egentligen ha det? Och finns det en skillnad mellan hur ”folk” vill bo och hur arkitekter (generellt) tycker att vi ska bo? På den sista frågan vill jag obetingat svara ja. Efter att ha lyssnat på radioprogrammet som jag har mycket klart i minnet diskuterades bostadsområdet Jakriborg i Staffanstorps kommun i Skåne. En arkitekt som intervjuades var mycket upprörd. Upprörd över att något som Jakriborg kunde byggas, ja att det överhuvudtaget fick lov att byggas. Programledaren påminde då om att det ju inte var några problem med att hyra ut lägenheterna i Jakriborg. Tvärtom. Det stod människor i kö, lång kö, beredda att flytta in så fort en möjlighet gavs.

Arkitekten svarade då ”ja, är det inte fruktansvärt”. ”Dom vrider tillbaka klockan 500 år och struntar i allt som vi lärt oss hur vi ska bygga och bo”.

Jakriborg är ett uppmärksammat nytt bostadsområde i tätorten Hjärup i Staffanstorps kommun

Då kan man ju stilla undra vad som är så fruktansvärt med Jakriborg? Jag vet, för jag har varit där. Många gånger. För att imponeras och beundra. Och jag skulle mycket gärna ha flyttat dit om jag nu haft min dagliga gärning i Malmö-Lundområdet.

Jakriborg är ett modernt, i meningen nybyggt, bostadsområde. Inget hus är det andra likt, varken i färg eller form. Det finns låga hus, höga hus och mellanstora. Inredningsmässigt skiljer sig också husen åt. Från fönster och dörrar till beslag och köksinredningar.

Det här hade kanske den moderna schablonarkitekten kunnat leva med, men inte att husen utanpå ser ut som i en medeltida Hansestad. Det är också härifrån inspirationen har kommit. Bland annat från Lübeck. Och som boende på Gotland ser jag direkt likheten mellan de nybyggda husen i Jakriborg och de innanför ringmuren i Visby.

Efter att ha lyssnat på ovan refererade radioprogram bestämde jag mig för att åka till Jakriborg. Jag var helt enkelt tvungen att med egna ögon få se det som upprörde så mycket och det som lockade så många att ställa sig i kö för att få en lägenhet.

Jag parkerade min bil vid Pågatågsstationen i Hjärup. Gick via en gångtunnel under järnvägen och hamnar utanför en av Jakriborgs stadsportar – jo, det finns en ringmur också – jag ser hålet i muren och går in. Efter 30-40 meter stannar jag och bara tittar. Tror inte det är sant det jag ser. Tar ett djupt andetag och går ut igen. Jo, där är stationen och där ligger rälsen. Jag tar ännu ett djupt andetag, vänder mig om och passerar för andra gången porten in i Jakriborg. Jag hade hamnat i medeltiden, nästan. Färgprakt, variationer och varje hus med en egen personlighet. Jag är nu inte arkitekt. Jag föll platt för detta bostadsområde. Efter denna upplevelse för några år sedan har jag haft förmånen att besöka Jakriborg ytterligare några gånger och min fascination har inte minskat med åren.

Diskussionerna hur människor vill bo i förhållande till hur myndigheter, stadsplanerare och arkitekter tycker att de ska bo får mig att tänka på en bok jag läste för ett antal år sedan. Där var ett avsnitt som handlade om de gamla viktorianska husen i London så som man kunde se i den kultförklarade brittiska TV-serien ”Herrskap och Tjänstefolk”. Hus där en familj bodde och där tjänstefolket också hade sina bostäder. Hus som med tiden blev omoderna. Färre och färre hade tjänstefolk och för en familj blev husen väldigt stora.

För många blev husen allt för omoderna för att bo i och intresset för att köpa dem var mycket litet. De stod helt enkelt och förföll. Många hus drabbades av samma öde och det dröjde inte länge förrän missbrukare och socialt utslagna tog sig in i husen för att ha tak över huvudet.

Samtidigt ökade invandringen från Asien, främst Indien och Pakistan till Storbritannien och London.

Från myndighetshåll konstaterades att övergivna hus i London inte var speciellt intelligent att upplåta åt missbrukare och socialt utslagna. Inte samtidigt som det kom allt fler människor till London som inte hade någonstans att bo. Ofta familjer med många barn. De lokala myndigheterna gick in och erbjöd de gamla viktorianska husen till de nyanlända. Resultatet lät inte vänta på sig.

Det dröjde inte länge förrän de gamla husen började återfå sin forna glans. Det reparerades, målades och ordningen började långsamt återkomma. För familjer med många barn passade husen utmärkt och för att dryga ut inkomsterna fanns lämpliga utrymmen för att kunna erbjuda ”Bed & breakfast” till ett överkomligt pris. (Jag bodde själv i mitten på 1970-talet någon vecka i ett av dessa Londonhus, ägt av en pakistansk familj som erbjöd ”Bed & Breakfast).

Men nu räckte det inte med att husen återfick liv, att det blev rena och uppsnyggade bostadsområden. En följd som ingen räknat med var att torypartiet fick allt fler röster i dessa områden. Husen, ägandet, ansvaret och den miljö som boendet erbjöd hade i många avseenden effekt på de boende.

Sunt förnuft borde komma fram till samma sak som blev resultatet i London av en ren slump. Att flytta in familjer i trångbodda kaserner som ligger tätt och ser exakt likadana ut är inte människovärdigt. Människor har rätt att bo som människor med de individuella skillnader och önskemål som finns. Boendemiljön påverkar människor. En bra boendemiljö påverkar människor positivt och en negativ negativt. Märkligare än så är det inte.

Se även SvD om en doktorsavhandling från 2007 som slår fast att folket vill ha småstadsidyll när man bygger nya stadsdelar, vilket dock absolut inte arkitekterna vill.

Rolf K Nilsson

Annonser

5 Responses to “Hus och hem påverkar”


  1. 1 Erik Pers(s)on december 12, 2008 kl. 17:44

    Ju mer reaktionära hus är ju bättre? Är inte det en rätt cynisk inställning?

  2. 2 Söderbaum december 12, 2008 kl. 18:30

    Erik Pers(s)on: Det förefaller väl snarare både mer realistiskt och demokratiskt än cyniskt. Eller vad har du för in(s)tällning till folkets egna önskemål?

  3. 3 Patrik M december 12, 2008 kl. 19:46

    Om hus och boendemiljö kan man ha olika uppfattningar. Ytterst är det fråga om personlig smak. Just därför är det så sjukt att en liten grupp anser sig ha rätt att bestämma vad som är ok att gilla eller inte, särskilt som denna lilla grupp är så uppenbart i otakt med vad folkflertalet önskar.

    Jakriborg låter verkligen som en boendemiljö som skulle falla mig i smaken. Däremed inte sagt att jag anser att ALLA måste bo så. Självfallet måste det även få finnas betongghetton och futuristiska glas- och stålskapelser. Någonstans skall ju arkitekterna bo också.

  4. 4 Eva december 14, 2008 kl. 19:24

    Alla pratar boende. Alla i åldern att man kan fatta egna beslut och påverka sin vardag. I Stockholm innerstad stadsdelar och lägenhetspriser och planlösningar, på landsorten samma sak fast det oftare gäller hus, nybyggen såväl som renoveringar. Och stugor förstås, för de lyckliga som har tillgång till något lantställe.

    Angående Jakriborg; marknaden talar väl sitt tydliga språk vad gäller boende. Det som är attraktivt kostar mer när folk väl fått upp ögonen för kvaliteterna i ett visst boende. Utan att kunna prisbilden för bostäderna i Jakriborg så kan man ju konstatera att liknande områden, nya, halvgamla och gamla är oerhört eftertraktade. Arkitekter har ju ofta ett behov att profilera sig, att deras verk blir kända och beundrade… – ett behov som kolliderar med kundernas behov. Att bygga traditionellt ger inga pluspoäng i en kultur där traditionell översätts med reaktionär. Ideologikrock med andra ord.

    Vad jag eghentligen ville säga är att vad händer med de gamla då? Hur kan man bygga så fruktansvärt fult och människofientligt som man gjort när det gäller äldreboende? Förskräckliga institutioner med vindlande korridorer och ett formspråk som ger kväljningar. Alla blir vi ju gamla om vi får leva, varför har godtar vi detta boendemässigt sett ättestupa för den äldre befolkningen? Och tiger ihjäl den för att det är så skrämmande. Gamla människor förvandlas till vårdpaket på ett slags mentalsjukhus om än i modern och mer humanistisk tappning, där själva byggnaden i första hand utformats som den självbestämmande, lönearbetande åldersgruppens arbetsplats än som verkliga hem för levande människor. Jag skulle gärna se att verkligt radikala arkitekter kunde utforma äldreboenden med samma djärva tillbakablickar på gångna tiders boendekvaliteter som skaparna av Jakriborg gjort. Vackra, trivsamma hus, max två våningar, med god markkontakt och trädgårdstäppor till. Det skulle bli låååånga köer till sådana boendemiljöer och livskvalteten hos de boende där sannolikt öka drastiskt jämfört med de stackare som tvingas in i vanliga åldringsghetton.


  1. 1 T&F – 100,000 besök på sex månader! « Tradition & Fason Trackback vid maj 28, 2009 kl. 20:28

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 953,021 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar