Peter Forsskål en svensk konservativ tänkare på 1700-talet?

Peter Forsskål (1732-1763)

PORTRÄTT och RECENSION | År 1759 publicerade svensken Peter Forsskål skriften Tankar om den borgerliga friheten. Detta var hans doktorsavhandling, och Forsskål blev sedermera korresponderande ledamot av Kungliga vetenskapssocieteten, i tyska universitetsstaden Göttingen. Forsskåls genomslag där var betydande. Desto mer intressant är att det i Göttingen vid denna tid spirade ett tänkande som gick in för att förena traditionalism med anti-radikalism, som väckte internationell uppmärksamhet och som rimligen var bekant för Edmund Burke.

Peter Forsskål föddes 1732 i Tegelsmora prästgård i Uppland. 130 år senare skulle den då nytillträdde kyrkoherden Johan Henrik Söderbaum – min farfars farfar – flytta in där tillsammans med sin italienskättade hustru. Prästgården brann i februari 2001, samma vecka som jag flyttade till Uppsala för att påbörja mitt studentliv – och för den delen mina skriverier om konservatismen. Nåja, med den saken må det väl nu vara hur som helst. Åter till Peter Forsskål.

Forsskål är främst ihågkommen som en av Carl von Linnés resande lärjungar. Hans viktiga insatser som filosof är inte alls lika kända, och som professor Teddy Brunius skriver i efterordet till nyutgåvan av Tankar om den borgerliga friheten, finns det ett standardverk om svensk filosofihistoria som inte ens nämner Forsskål, detta trots att Forsskåls namn och idéer väckte stor genklang bland tyska universitet under 1750- och 1760-talen.

Demokrat men inte särskilt liberal

Forsskål var förvisso inte utpräglat konservativ i sitt tänkande. Men så var konservatismen som idébildning ännu inte heller född. Det skulle dröja ytterligare 32 år innan Edmund Burke skrev Reflektioner om Franska revolutionen. Vill man förstå Forsskål i ljuset av konservatismen blir det därmed nödvändigt med en efterhandskonstruktion, och visst läsande mellan raderna – givetvis inte i bemärkelsen tolka in tankar som inte är uttryckta, utan i bemärkelsen se till den tydliga tendensen och göra relevanta jämförelser.

Viktigt i sammanhanget är att Forsskål var demokrat. D.v.s. han identifierade sig själv med sin tids radikala sida. Nu är förvisso demokratin som fenomen inte på något sätt okonservativ, demokratin har ju närmast visa sig vara den bästa styrelseformen för att undvika okontrollerade folkresningar och revolutioner – d.v.s. precis det som konservatismen vill motverka. I själva verket är Forsskåls uttryckliga bevekelsegrund för att värna människornas frihet att man därigenom undviker uppror, vilka annars hade kunnat vara motiverade. D.v.s. tankegångar snarlika de Burke har i Reflektioner om Franska revolutionen. Ett annat resonemang snarlikt Burkes tal om att människor som saknar frihet är de bästa på att förinta andras, hittar man också redan i början av Forsskåls skrift. Hans resonemang pekar i riktning mot uppfattningen att människor inte var för sig förmår att bevaka friheten för alla – d.v.s. helt klart någonting i stil med ofullkomlighetstanken och konservatismens idé om människans behov av viss yttre kontroll för att kunna tillvarata just friheten.

För Forsskål var folkbildningen en grundförutsättning för att människorna ska kunna få större reell frihet inom samhället. En annan grundförutsättning menar han är de enskilda människornas helhetsperspektiv på det samhälle de lever inom. Också detta grundläggande inslag i konservatismens tankegods. Forsskål har en för sin tid signifikativ syn på tryckfriheten (”skrivfriheten”, som han kallar det), som han å ena sidan anser vara av grundläggande betydelse för ett fritt samhälle, men som när det kommer till krita ändå inte ska kunna missbrukas – t.ex. för anständighetens skull behöver den vissa begränsningar, menar han. Givet dessa grundförutsättningar, avslutar Forsskål sin skrift, ”kunna allmänna rådslag alltid styras av sanning och kärlek till Fäderneslandet, på vilkets gemensamma väl alla enskildas beror.”

Det står sålunda klart att Forsskål inte var någon liberal demokrat. Hans skrift är också tydligt skriven som kontrast till den liberalism som vid hans tid hade hunnit framväxa och formas till en reell och sammanhållen ideologi. Begreppet ”borgerlig frihet” anser Forsskål ska förstås som att ”ingen hindras ifrån det, som är anständigt och för det allmänna nyttigt, att var redlig får med trygghet leva, lyda ett rätt samvete, nyttja sin egendom och bidra till sitt samhälles väl”. Enligt Forsskål behöver människorna underkasta sig moralen för att kunna leva i en sann och äkta frihet. ”Anständighet” är ett ofta återkommande begrepp hos honom. Det är direkt slående att forsskål är en förespråkare av ”frihet under ansvar”, en berömd konservativ paroll myntad av Edmund Burke, där ansvaret i sammanhanget i huvudsak består i moral och anständighet. Forsskål är inte heller någon utopist, i viss kontrast till liberalerna i hans samtid. Teddy Brunius, som skrivit efterskriften i den publikation jag läst, visar att Forsskål har nära idémässig anknytning till de samtida common sense-filosoferna i Skottland.

Värnare av civilsamhället

Vidare slår Forsskål fast att det är viktigt med en tydlig uppdelning mellan enskilt och offentligt ägande. Detta alltså blott 41 år efter att det karolinska enväldet har fallit i Sverige. Ståndpunkten tangerar Edmund Burkes kritik av den absoluta kungamakten i Frankrike som enligt honom inte oförmodat utmynnade i 1789 års revolution. Ägandets spridning har omhuldats av konservativa i alla tider, och Forsskål slår både vakt om den privata äganderätten och menar att en medborgare (begreppet fanns inte på den tiden; han skriver ”inbyggare”) ska ha sin beskärda del i det allmänna. Återigen en åsikt svårförenlig med liberalismen.

Forsskål kritiserar bördsväldet, men man kan inte alls kalla honom för någon tidig socialist. Han förespråkar var och en ”värdig” persons rätt att komma upp sig i samhället och att kunna tillträda offentliga positioner – d.v.s. meritokrati. Förvisso en entydigt liberal idé i hans samtid. Likväl är han inte utpräglad meritokrat och därigenom emot adeln som sådan. Hans åsikt är att det vore bättre för samhället om även ofrälse kan kvalificera sig genom kunskaper och förmågor som adelsmän givetvis inte föds med hur högbördiga de än är. Adelskapet är en ärevördighet, och denna ära borde också vara lättare för vanligt folk att uppnå, menar Forsskål. Detta är inte heller liberalt, det är betydligt mera konservativt. Vidare talar Forsskål sig varm för lagstyre och, vilket är extra spännande, han ger uttryck för mycket tidiga tankar om vikten av rättssäkerhet. Han slår ett slag för ”liberal arts” (han kallar dem ”fria konster”), och menar att de i Sverige inte gör skäl för namnet. Allt detta kokar ner till att Forsskål var en entydig försvarare av civilsamhället. Och civilsamhället är alla konservativas primära intresse att värna och odla, i synnerhet med den samhällsgemenskap som Forsskål som sagt också förespråkar och vilket är en klart mera konservativ inställning än liberal.

Ifråga om samhällsgemenskap framgår Forsskåls mer konservativa än nationalistiska inställning tydligt i hans syn på Karl XII, publicerat alltså bara 41 år efter kungens död. Efter dennes krig var Sverige utarmat på folk, livsmedel och pengar. Karl XII var förstås både en hjälte, storsvensk och imperialist – men hans militära insatser var inte på något sätt konservativa. Forsskåls uppfattning lär ha varit provokativ i hans samtid, men motsvarande tongångar märker vi som sagt i Burkes kritik av det kungliga enväldet och det brittiska världsimperiets krampaktiga grepp om kolonier som man inte kunde behålla långsiktigt utan förtryck. Liksom Burke försvarar Forsskål monarkin som sådan mot republiken, vilket ju aldrig har varit en liberal uppfattning.

Viktigt för att kunna tala om ett regelrätt konservativt tänkande, i synnerhet när det gäller 1700-talets idévärld, är att det också rymmer en viss grad av förnuftskritik. Forsskål talar mycket riktigt om förnuftets begränsningar och behovet av bildning. Hans uppfattning är att kunskap byggs upp genom studier och erfarenheter. I det förnuftsbegrepp som Forsskål använder sig av inräknar han också ”vad andra människor erfar”, d.v.s. han hyser inte alls uppfattningen att den enskildes förnuft är tillräckligt i sig.

Slutligen vad gäller Forsskåls skrift, bör också hans kritik av stadslivet nämnas. Han menar att det är bättre att var och en på landet kan vara herre i sin egen hydda, än att man ”genom val av stadslevnaden skulle bliva ogifta, överdådiga, lättjefulla för att underhålla de rikas överflöd, omviga förnäma vagnar, döda tiden med sömn och liderlighet och vara till last för sig och för sitt fädernesland”. Samma tanke går igen hos Edmund Burke, och ännu tydligare hos Wilhelm Röpke.

Forsskål – en av konservatismens lärofäder?

Är då Peter Forsskåls Tankar om den borgerliga friheten att betrakta som en tidig konservativ skrift, 32 år innan Edmund Burke officiellt lade grunden till det som skulle bli konservatismen? Jag vill mena att alla viktiga beståndsdelar finns där. Forsskål var tydligt influerad av David Hume, som också många anser bör räknas som en filosof som lade grunden för vad som skulle komma att utvecklas till konservatismen. Det har t.o.m. gjorts gällande att Forsskål har influerat Immanuel Kant, vilket förutom likheter i Kants tänkande också anses troligt genom att Forsskåls skrift skrevs på latin och väckte betydande uppmärksamhet vid tongivande tyska universitet i hans samtid. Kants tänkande (”tingen-i-sig”) har i sin tur varit viktigt för konservatismen. Ifråga om Forsskåls inflytande kan även nämnas att hans reskamrat Carsten Niebuhr, som följde med honom på den resa som skulle bli Forsskåls sista, kom att bli far till den antika historiebeskrivningens store nyskapare i romantikens tidevarv: Barthold Georg Niebuhr. Tre år efter Forsskåls död införde Sverige världens första tryckfrihetslagstiftning, vilket Forsskål också anses ha bidragit till.

Tankar om den borgerliga friheten utkom i en nyupplaga 1792. Den var alltså fortfarande aktuell i Europa när Burke skrev Reflektioner om franska revolutionen. Att svensken Peter Forsskål skulle ha föregripit Edmund Burke med att formulera konservatismens idégrund är naturligtvis att överdriva. Men universitetsstaden Göttingens betydelse som grogrund och grundläggande influens för det som sedermera blev konservatismen förtjänar verkligen mera ingående studier och belysning. Detta har idéhistorikern Mathias Persson i Uppsala visat på i ett föredrag på Föreningen Heimdal den 14/10 2007.

Göttingen och protokonservatismen

Konservatismen bygger alltså på traditionalism och anti-radikalism. Dessa idéströmningar hade både utvecklats var för sig tidigare, och under 1700-talet mer och mer i anknytning till varandra. Universitetet i Göttingen kom att bli ett centrum för denna idéutveckling. Den konservatism som utvecklas efter Franska revolutionen häftar i många avseenden mer i skuld till idéutvecklingen i den tyska kultursfären än till idéutvecklingen på andra håll. Att det verkligen finns en sådan koppling ger det faktum vid handen, att Göttingen låg i kungadömet Hannover som vid denna tid var i förbund med England. I Göttingen var man överlag kritisk till Frankrikes radikala upplysning.

De centrala inslagen i denna idébildning, som man skulle kunna beteckna proto-konservatism, var som följer: försiktighet i samhällsutvecklingen, hjälp till självhjälp, patriotism, statsnyttan, framstegstanken, merkantilism, paternalism, värnandet av börd och moral. Medborgarna sågs givetvis som undersåtar, med laga rättigheter uppburna av förpliktelser mot staten respektive samhället (jfr ”frihet under ansvar”). Kyrkan sågs som ett medel att förbättra samhället. Här bör dåtidens något avvikande betydelse av ”patriotism” förklaras. Varken statsidealism eller nationalism fanns på den här tiden. 1700-talets patriotism kunde lika gärna vara knuten till det land man bodde i som till det man var född i. Det gemensamma bästa och lojaliteten till monarken stod i fokus.

I denna i sin samtid internationellt uppmärksammade idébildning vid framför allt universitetet i Göttingen, gjorde i alla fall Peter Forsskåls skrift ett betydande avtryck i debatten. Detta så till den grad att hans skrift fortfarande var aktuell i den europeiska samhällsdebatten vid tiden för Franska revolutionen 1789. Forsskål själv överlevde dock inte till att uppleva eller medverka ytterligare i denna debatt. Han avled i malaria år 1763 under en forskningsresa i Sydarabien, blott 31 år gammal och fyra år efter originalpubliceringen av Tankar om den borgerliga friheten.

Jakob E:son Söderbaum

2 Responses to “Peter Forsskål en svensk konservativ tänkare på 1700-talet?”


  1. 1 marjaana januari 18, 2010 kl. 12:29

    Hej,

    Intressant din analys om förfadern din.

    Bara en liten sak, Peter Forsskål var nog, så vit jag vet, född in Finland (som under tiden var en del av Sverige) den 11. januari 1732. Hans far var Helsinfors kyrkoherre Johan Forsskål (1691-1762) , som kom från Sauvo/Sagu i västra Finland. Familjen flyttade till Sverige år 1740 först till Uppsala och sen till Sthlm.

    Om vi talar om samma Peter som var filosof, botanist och uptäcktsresande (dog i Jerim) så enligt mina källor på internät var han född i Gumtäckt Gård i Helsingfors. Jag stötte på det här infot då jag blev intresserad av Gårdens historia, eftersom jag bor i närheten av det.

    Mvh

    Marjaana Pitkänen

  2. 2 Carmine Lebroke augusti 30, 2016 kl. 21:37

    It’s exhausting to find knowledgeable individuals on this topic, however you sound like you understand what you’re speaking about! Thanks


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 928,543 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar