För friheten att på jättars axlar kliva upp

Om skillnaden mellan kulturkonservatismen av idag och på 60-talet skriver PJ Anders Linder, med utgångspunkt från två artiklar i Expressen och de debatter som följde dem: Lundbergs ”Smakrevolt”-artikel och den därefter följande debatten (vilken ännu inte har ebbat ut helt), samt den intervju med Gunnar Biörck som inledde 60-talets ”trolöshetsdebatt”.

När kulturkonservatismen vid tiden för Biörckintervjun var det etablerades röst och av ovana hade svårt att försvara och berättiga sig själv, så är dagens kulturkonservatism och kulturkonservativa en mer tydlig, självsäker och kraftfull skara.

Det har ett tag nu med jämna mellanrum talats om konservatismens återtåg, och om att de konservativa värdena åter är i ropet. Men på inget politiskt område ter det sig så korrekt som det gör på kulturens. Även om kulturkonservatismen är en liten och av dagens etablissemang föraktad riktning, så är det där styrkan finns idag.

Linder markerar även något mycket viktigt, det att debatten om kulturen inte är något avskilt område för sig. Kulturradikalernas triumf sammanfaller med att de kunnat ta över medier och akademi. Kulturen hänger intimt samman med dessa två områden, även om skälen till detta främst finner sin grund i kulturkonservatismen. Linder tar även upp friheten som ett konservativt stridsrop i kulturdebatten.

Fast nu ifrågasätts den radikala hegemonin av en kulturkonservatism som har skakat dammet av sig. När Johan Lundberg och hans meningsfränder talar för Traditionen handlar det om vikten av att få tillgång till de gemensamma minnen och referensramar som utgörs av historia, klassiker och språk. Den nya kulturkonservatismen försvarar en idé istället för en position. Den går inte ut på kontroll utan på kunskap som väg till upplevelser, kommunikation och mänsklig utveckling. Friheten har blivit ett konservativt värde: en frihet som kan växa med studier, läsning och reflexion. En nyckeluppgift för skola och universitet måste vara att öppna dörrar in till denna frihet.

Jag anser att han har helt rätt i sin analys. Det i mångas ögon troligen ironiska resultatet av kulturradikalismen, blir en inskränkthet och ensidighet där endast ”det rätta” accepteras. En miljö där det verkligt goda och värdefulla nekas den som suktar efter mer, och där yta ges som enda svar till den som strävar efter djup.

Kulturkonservatismen är det som idag står för att våga öppna perspektiven och dra lärdom av det som andra människor har gjort, och för att ge tillgång till de jättars axlar som vi själva står på men från vilka kulturradikalismen har kämpat för att kollektivt kasta oss ut.

David Högberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





Organisationer & information


Konservativt Forum samlar klassiskt konservativa runtom i Sverige till diskussion och arrangerar bl.a. en årlig konferens.



Emprons informationsportal Konservatism.se har utmärkta sammanfattningar och fördjupningsmaterial om konservatism på svenska.


Föreningen Heimdal i Uppsala är Sveriges största och äldsta politiska studentförening. Föreningen verkar sedan 1891 för en reformvänlig konservatism.



Sprid ordet... stöd Tradition & Fason på Facebook!

Antal besökare

  • 927,842 träffar
Bloggtoppen.se

Politik bloggar